Idag åkte jag med fyra hundar (Giela fick vara hemma från denna potentiella strapats) upp mot Blaikfjällets topp, och mamma och pappa kom efter med skotern efter en stund. Spåret upp var igensnöat och dessutom går det ju bara uppför, uppför, uppför i stort sett så hundarna och jag fick kämpa rejält! Sen kom skotern ikapp och vi fick i alla fall ett spår att följa men det var rätt mjukt och det gick tungt ändå.

Efter att tag insåg vi att det inte skulle bli någon topptur i detta tunga före, men redan efter 4-5 km hade vi kommit en bra bit upp från sjön och träden blev alldeles tjocka av snö och det var så fantastiskt vackert...så även om vårt mission misslyckades hade vi det helt underbart! Bilderna idag blev så stora att jag gjort miniatyrer istället, klicka på dem för att se de stora bilderna!

Här har vi nyss påbörjat stigningen och hundarna plöjer fram genom snön med pigga ben

Mitt lilla gäng! Silva och Kaela i led, Mintu och Rossi i wheel.

Denna backe är lång och brant men utsikten där uppe gör det nästan värt det! På andra sidan syns byn Kaskeloukt.

Mer utsikt över Storuman (sjön) medan vi kämpar oss vidare uppför berget.

Nästan uppa vid masten och nu börjar krafterna tryta så smått...matte är genomsvettig och det märks på hundarna att vi stigit mycket i höjd.

Bakom oss lämnade vi spår efter 16 tassar och fyra medar i snön.

En bit längre fram kom skotern ikapp och körde sen före så att vi hade ett spår att följa. Fortfarande tungt men släden gled ju lättare i alla fall! Såg en tjädertupp just bredvid spåret!

Dagen hade en rejäl "wow-faktor"!

Bakom oss såg det ut så här...

Äntligen lite plan mark! Lite myrland.

Pappa provkörde! Hundarna fick nya krafter när matte var en bit fram men tyvärr fick de även snörök från skotern över hela sig och blev suddiga!

Jan - the musher!

Sen var det mammas tur. Hon hann ikapp oss lagom till att vi kört fast ute på en myr där vi tappade skoterleden och hamnade rakt ner i lössnön.

Skoter uppe på spåret igen! Mamma testar snödjupet...det får godkänt.

Här kommer vi!

Here we are!

Visst är Silva och Kaela söta ihop?

The musher.

På väg hem lurade jag mina föräldrar rakt i fördärvet. Jag har ju en vana att göra sånt. Det kändes som en jättebra idé att köra Fjällsvägen hem igen men där var bara något gammalt skoterspår mitt i, och det gick knappt att se i all nysnö. Att köra skoter på såna ställen när man är två är ganska svårt, för rätt som det är så "ramlar" man av spåret och riskerar att fastna. 2 gånger kom jag och hundarna ikapp dem och fick hjälpa dem loss.

Sista biten av vägen körde jag och hundarna först för hundar har ju en förmåga att alltid hitta spår och de höll sig där det var hårt och fint så att skotern kunde följa efter. På bilden kör vi efter det smala spåret som blev. Nu är alla glada och nöjda och mamma, pappa och jag ska köra lite sudoku-utmaning!