Igår träffades vi tjejer på stan för fika och shopping. Vi är ett litet gäng som har känt varandra i 10 år nu (vissa mycket längre) och försöker träffas och umgås så ofta vi hinner. På vägen till Veronica (som bjöd mig på middag!) genade jag lite mellan några av hyreshusen i Boden, en väg jag inte gått på väldigt många år. I ett av de husen bodde Lars när jag träffade honom, och i ett annat bodde en av tjejerna i tjejgänget. För 10 år och några veckor sen, så träffade jag Veronica där mellan husen,  för allra första gången. De hade sin första husky då, och jag hade Giela, och de två fick leka på gräset mellan hyreshusen medan vi pratade.  Nu i efterhand känns det ju helt galet att vi släppte (tror jag vi gjorde iaf) två busiga huskies på en sån plats, men det gick ju tydligen bra.

Sen dess har det hänt så mycket! Veronica är fortfarande en av mina allra bästa vänner, men tiden när vi hade våra första huskies, det är länge sen. Sen dess har vi hunnit skaffa många fler hundar, lärt oss att köra släde, hantera hundgrupper, och skrattat en massa tillsammans. Våra unga huskybrudar har blivit huskytanter, med allt vad det innebär.

Dessutom har vi tyvärr förlorat många vänner i vår närhet. Bilden här nere togs i februari 2006. Jacki sitter på släden och myser. I led får Flinga och Sälka. Bakom dem springer inlånade flatten Wilma och Gakkon, och längst bak, Giela och Miksi. Just den här slädturen blev ett riktigt äventyr, för vi körde vilse och fick pulsa genom djupsnö och över en järnväg, för att hitta rätt spår igen.

Jacki var den första av dem att bli ängel, för lite mer än fyra år sen.  Förra våren var det Gakkons tur, älskade stolta Gakkon som betydde så mycket för oss och egentligen borde ha haft så många år kvar att leva. Glada tokiga flatten Wílma gästspelade i vårt spann ett par gånger. Hon tillhörde en kär vän och var en av de allra första hundarna Giela lärde känna när hon flyttade in hos mig. Giela och Wilma har umgåtts hela livet, men sen en tid tillbaka är även Wilma i hundhimlen pga sjukdom. Även vackra huskybjörnen Miksi drabbades av plötslig sjukdom och vandrade vidare som pigg pensionär. Så, av de sju hundarna på bilden ovan är det bara Flinga, Giela och Sälka som finns kvar i livet.

Snart är alla Gielas barndomsvänner borta och man börjar inse att tanten ändå börjar bli just tant... även om hon envisas med att inte visa det så mycket.

Nu ikväll åkte jag med alla hundarna till Gammelstad för vaccinering. Det var nästan första gången jag var dit sen Gakkon försvann, och det kändes lite ledsamt eftersom hon var dit så ofta. Tjejen i kassan undrade om de sju hundarna jag skulle vaccinera var Gakkon, Giela, Rossi, Silva, Kaela, Mintu och Nalle... så var det förstås inte. Gakkon är borta och istället finns Rotax på plats.  Jag klarade inte av att säga att Gakkon är borta och inte kommer att komma dit nån fler gång.

Det var dessutom där jag tog farväl av Jacki för allra sista gången, och just idag såg vi en Cairn på kö för vaccinering också. Man får helt enkelt många anledningar att tänka på de älskade änglahundarna, som börjar bli rätt många nu tyvärr. Tjejen i kassan berättade dessutom att hennes egen hund var sjuk efter att ha ätit nåt riktigt olämpligt - å det var just en Cairn det med.

Vaccineringen gick i alla fall bra och hundarna fick beröm från veterinären för att han tyckte att de lyssnade så fint. Själv tyckte jag att de var lite vilda, först Mintu, Nalle, Rossi och Giela, och sen kom jag in med Rotax, Silva och Kaela. Antingen såg det bättre ut än det kändes, eller så ville han bara vara snäll. =) 7 vaccinationer kostade 2055 kr, tyckte det var ett OK pris men det går säkert att få ännu billigare. En bra sak däremot är att drop in på kvällstid passar mina arbetstider mycket bättre, så det är värt att betala lite mer för.

Vi avrundande kvällen med varsitt kort spår åt hundarna och en löparrunda för mig. 30 minuters löpning kändes inte alls farligt och efter de inledande 10 minuterna höll jag bra tempo och avslutade starkt! Skönt! Nu....gonatt!

Den här helgen har varit full av hundträning och hundrelaterade göromål - precis som det ska vara! Igår packade jag släden på taket och åkte upp till Överstbyn för slädfixardag. För min del blev det att byta några bultar, knyta om släden och olja in den med linolja - rå ska det vara - inget annat!

Förutom slädfix blev det förstås surr och fikande med trevliga brudar - å nog längtade vi lite till vintern där vi satt i alldeles för varm luft med spindlar överallt i gräset.

Imorse 09.00 var det dags för Mintu att simma. Han körde 20 minuter med jetswim några gånger och de sista minuterna i lina. Idag var han inte lika taggad när linorna åkte på utan bytte mest riktning, men tog nog ändå i lite extra. Så här ser Mintu ut när jetswimmen kör igång, ögonen blir liiiite större och rundare.

Kaela simmade 3x5 minuter idag och såg smått obekväm ut i vattnet som vanligt, men hon simmader för fullt och det blir verkligen effektiv träning. Rotax var med som sällskap bara och gnällde och gnydde medan han låg utsträckt på sidan och vilade...knasiga lilla hund!

När vi kom hem var det över 20 grader ute men mitt springschema krävde ett löppass denna dag, så jag snörde på skorna och tog med Giela, efter lite moget övervägande. Dagens pass bestod i att jogga lätt ett par minuter och sen öka tempot tills det kändes rätt jobbigt (90% av max typ), därefter ett par minuter rask gång - och sen samma sak igen tre gånger till. Oväntat nog kändes benen starka och pigga och jag kunde pressa mig betydligt mer än jag hade trott - härligt! Giela såg ut att klara värmen rätt bra hon med, och efteråt firade vi med att gosa lite o dikeskanten.

13.00 hade vi bestämt träff med sökgänget ute i skogen så det blev en snabb lunch efter joggingturen. Vi var 3 personer och 9 hundar, helt perfekt alltså! Rossi och Silva fick köra personsök och Rossi verkar ha blivit normal efter löpet igen. Hon hade ingen jättestuns i steget MEN hon gjorde i alla fall rätt saker i värmen med godkänt fokus - om än inte perfekt.

Dagens stora behållning för min del var Silva! Figgarna fick med sig leksaker och pipgrejor och vi diskuterade lite fram och åter vad vi skulle göra med den lilla tänkande och ibland svårmotiverade hunden. Eftersom hon älskar att springa så gick en av figgarna rätt långt in i en glesa skogen, kanske 50-100 meter? Min avståndsbedömning är så kass. I alla fall så sprang Silva som en liten piiil och sträckte ut de små benen allt vad hon kunde medan hon log med hela ansiktet. Att leka med tennisbollarna visade sig dessutom vara roligast av alla leksaker, så nu har vi kommit ett steg närmare att hitta ett koncept som passar unga fröken - att få springa mycket och leka med bollar hos roliga figgar! =)

Nalle fick ett spår och det gick precis lika bra som jag väntat mig, alltså hyfsat men inte perfekt...Nalle slår lite i spåret men å andra sidan kommer han ju dit han ska. Dessutom markerade han de två apporterna fint och blev överlycklig över pipleksaken i slutet. Hela den rosa pipgrodan försvann i hans mun när han omsorgsfullt bar den till bilen. Hihi! =)

Sist ut var Rotax och vi körde en ruta med bollar i. Värme gjorde säkert sitt för killen var inte helt fokuserad på jobbet och lite trög ibland, men sen blänkte det till och vi tränade en del på att komma med boll - släppa boll (fastän den är så rolig och piper) - få jaga en ny boll som matte kastar - komma och släppa den - få jaga ny boll osv.

När alla hundar fått använda sina små grå åkte vi ner till Svartsjön för att svalka av våra vänner. Rossi fick komma ut först av mina hundar och lekte lite med de andra kompisarna och blötte tassarna lite.

Sen var det Nalles tur. Eftersom lille Kaspian var med tog jag ut mina hundar en åt gången. Jag tror inte att det hade spelat nån större roll egentligen men det känns dumt att ta ut flera "nya" hundar i grupp i ett sånt läge när de är så mycket större. Även Nalle skötte sig fint och lekte glatt - helst av allt ville han att de andra skulle jaga honom - hans favoritlek!

Slutligen var det Rotax tur. "Sur-Silva" fick aldrig ens chansen då hon kan vara lite sur och grinig mot nya hundar ibland. Rotax brukar vara artig och trevlig men just idag hade han nog suttit och spanat in de andra lite väl länge...när bildörren öppnades flög han ut och nästan attackerade stackars Tweet i en vild hälsningsceremoni som direkt skulle bytas till tuffa lekar, tyckte Rotax alltså, Tweet verkade tycka att han var läääskig! När hon pep ifrån och visade hur otäck han var så bufflande han ändå vidare - totalt oartig! Ibland förvånas man av sina hundar, och det är nyttigt att minnas att det kan vara så, och vara beredd på det...

Tweet slapp undan jobbiga Rotax och istället kom laikan Anja ut. Genast byttes Rotax till sitt vanliga jag, hyfsat lugn och skötsam, vilken kontrast! Anja ville i alla fall inte leka med honom så de strosade mest på varsitt håll och spanade på grejor. Nu är kvällen sen och en väska ska packas för imorgon kväll åker jag på generatorkurs i två dagar! Det ska bli riktigt skoj på alla sätt även om jag kommer att sakna Lars och hundarna - dessutom bjuder Västerås på hyfsat svalt och trivsamt väder under vår vistelse enligt smhi - Yay!

Igår kväll åkte jag och hundarna ut i skogen för lite blandad aktivering. Det är en av de första gångerna på länge jag har med hela gänget eftersom det löps här och där, men jag listade ut ett bra sätt att få med alla i bilen på ett säkert sätt. Egentligen hade jag tänkt köra personsök men det saknades figuranter så istället blev det andra påhitt.

Finaste Rotax fick prova uppletande för allra första gången. Jag vallade en ruta på kanske 50 kvadrat och placerade ut 3 tennisbollar. Löptikarna fick vänta i bilen och Rotax kom ut själv, och ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Rotax överraskade positivt på ett härligt sätt och sökte metodiskt och lugnt med fantastisk arbetsmoral. Han vände direkt in i rutan igen när han lämnade mitt område, och kom med varje boll så att jag kunde kasta ut den igen. Efter avlämning när jag pekade mot rutan och gav nytt kommando arbetade han vidare direkt, som om han aldrig gjort annat!

Killen imponerade stort och jag lutar allt mer åt att sommarplanerna ska omarbetas lite. Vi ska nog börja köra uppletande regelbundet för honom och nån hund till. Nalle fick också testa och även han var duktig och gillade uppgiften - skoj! Mintu fick testa men hans hjärna var lika bortkopplad som i lördags när vi körde personsök. Ingen hemma, och vi avbröt övningen ganska snabbt.

Rossi var lite löpig i sina tankar så jag tänkte ge oss en enkel uppgift - att leka! Rossi gillar att kampa med saker men bara när hon är på rätt humör och känner sig tuff. Jag skulle gärna använda detta som belöning men då måste hon ju gilla det först - och våga! Drömmen är att hon ska våga kampa även med "okända".

När leksaken åkte fram kastade sig Rossi ner på rygg bredvid mig. Hon låg där och kravlade och sa "jag vågar inte - låt mig bara ligga här och gömma mig istället". I det läget är det förstås lätt att trilla i fällan och antingen trösta och klappa eller börja locka och pocka. Hon ser verkligen ut som att det är väldigt synd om henne just där och då. Istället brukar jag be henne att sätta sig eller ställa sig upp, inte ligga och inte ligga på sidan, och sen gör vi nåt skoj. Att kasta sig på rygg ska inte vara en utväg ur en ofarlig situation.

Att börja med leksaken direkt därifrån var förstås dödsdömt. Istället klickade jag några gånger för sitt vackert och andra "aktiva" rörelser hon gjorde och gillar att göra. Direkt höjdes humöret och sen nosade hon (och fick klick) på leksaken. När den biten fungerade började jag hålla undan den så att hon fick röra sig ett par decimeter för att nå fram. Nästa steg blev att jag gick så att hon fick anstränga sig ännu mer för att nå fram. Det som tidigare varit läääskigt var nu en kul lek där hon deltog med fin inställning. På slutet försökte hon till och med öppna munnen lite över bollen i änden.  Success för en mesig hund! =)

Idag har vi promenerat på stan i 2 timmar med Veronica och Flinga. Silva och Rossi var med och stortrivdes som vanligt på små äventyr i stadens utkanter. Som vanligt hade vi en underbar promenad med mycket att prata om. Efter det drog jag på löparskorna och sprang en sväng intervaller med Giela. När jag hunnit 1/3 ungefär kändes benen riktigt tunga men efter en temposänkning kom orken tillbaka och på slutet kunde jag öka ytterligare istället - kul!

Giela fyller 12 i september och senaste året har det faktiskt synts ibland att hon börjar bli gammal. Tidigare tänkte man aldrig på det, men nu syns det ibland att hon är aningen stel när hon lägger sig, eller att hon går lite försiktigare på halkiga underlag. Giela ser faktiskt en aning gammal ut ibland. Förutom 2 knölar, lite taskiga tänder, rinniga ögon (som hon iofs alltid haft egentligen) och en liten "dutt" som växt ut under höger öga och en lite stel bakdel ibland, så är hon i ganska fin form vår lilla tant. Joggingrundorna känns som lagom motion för henne, ja kanske lite töntig egentligen men hon får lulla på i alla fall i mer än promenadtempo men slipper draghundstempo och draghundsdistanser.

Förhoppningsvis vill vår tant hänga med i många år till, och om ingenting allvarligt händer så borde det kunna bli så, men man börjar ändå inse att tiden börjar komma när oväntade problem riskerar att dyka upp och dessutom kan ha stor effekt. Tills dess fortsätter vi att jogga och skida och simträna och kramas. =) Avslutar med en bild från en av årets alla underbara slädturer, rejält med nysnö och igensnöade skoterspår nånstans där under, kloka härliga ledarhundar, helt underbart på alla sätt!

Det är otroligt lugnt här hemma nu. Löptikarna sover mest om dagarna, å killarna här inne piper visserligen nån gång per dag, men i stort sett är allting så enormt lugnt. Vinterns energi ebbade ut snabbt och hela gänget verkar nu vara rätt nöjda med att sola på kojtaken och köra på med sommaraktiviteterna som inte alls innebär lika mycket spring som det vi gör på vintrarna. Riktigt skönt, nästan för bra för att vara sant! Vår och löp brukar annars innebära nån slags besvär, typ yl, gnäll, tikar som juckar på varandra så att man hoppas att grannarna inte ser...osv...

Efter lite funderande har vi bestämt oss för att bygga ut en ny hundgård men lämna de gamla som de är. Kan vara bra med lite extra yta kring löp mm så hundarna slipper trängas och det sparar en hel del arbete att slippa riva i den gamla. Lösningen blir då hundgårdar för 3+3+2 hundar, och om vi lyckas kastrera Mintu och Rotax under sommaren så innebär det att alla hundar kan bo ute under nästa löp på ett säkert och bra sätt så att löptikarna aldrig bor med nån hane. Kan bli bra!

Nu ikväll har Giela och jag joggat. Efter 15 bitar sushi till middag gick intervallträningen rätt trögt. Vi fullföljde men jädrans det var jobbigt! 2 minuterlite jobbigare löpning, 1 minut gång, upprepat 7 gånger. Känns väldigt lagomt att ta med tanten på mina små joggingturer för att hålla igång hennes kropp lite extra, och lite lagomt. När jag tänkte efter så är vi lite bekvända..de flesta joggar med sin yngsta och ivrigaste hund, jag gör tvärtom! *s* 

Senaste dagarna har vi blivit ännu mer sugna på att kanske skaffa en liten Cairnterrierkompis igen. I ärlighetens namn så vore det kul att få vara mer del i den normala hundvärlden igen också. Draghundsvärlden innehåller både högt å lågt, som allt annat, men skiten syns å märks så mycket mer. Det är vanligt med hundar med långa klor, trasiga eländiga hundgårdar, riktigt dåligt byggda hundkojor, tjuvparningar kors å tvärs och alldeles för många valpar som föds osv. normen borde ju vara att ha hela, rena och välskötta hundar men istället blir man jätteglad när man ser en sån anläggning - för det är inte så vanligt! Standarden är generellt sett lägre än man kunde önska. Andelen draghundar som känner till ordet "lyx" är inte stor... i min lilla värld borde alla hundar få lite lyx, egentid, möjlighet att utveckla sin personlighet och möjlighet att skaffa ett bra självförtroende och grundtrygghet.

Kommer absolut inte att sluta med draghundar men känner faktiskt att det kan vara skönt att ha en fot mer fast i den normala hundvärlden, där det är självklart att direkt ta en sjuk eller skadad hund till veterinär, där hundarna får på sig täcken direkt det är kallt och där varje hund är enormt värdefull och speciell för sin ägare. Jo många känner ju så även för sina draghundar, men alltför många ser dem som arbetsdjur med ett berättigande bara så länge de kan leverera resultat. =( Just av den anledningen tror jag att det är jätteviktigt som hundägare att försöka vidga sitt umgänge, om man som draghundsförare enbart umgås med andra draghundsförare blir man lätt ganska trångsynt, samma sak om man enbart hänger med jaktfolk, eller bruksfolk osv... jag tror att det är jättenyttigt att vidga sina vyer och se hur andra gör även om man inte sysslar med riktigt samma grej!

Innan en liten Cairn kan flytta in måste vi dock lösa de praktiska bitarna på nåt bra sätt. Om vi har jättetur så föds det en kull som ev. verkar lovande i höst nån gång och har vi ännu mer tur så passar det oss, och finns en liten tikvalp där till oss. Tiden får utvisa! Nu väntar sängen, två dagars jobb och sen fyra dagar av röjning, slängning och hundträning. Längtar!

I förrgår köpte jag en leksak med pip i på COOP. Tanken var att Silva skulle få leka med den som belöning i söket. Det stod att den var av jute och väldigt hållbar dessutom, sånt tar man förstås med en nypa salt men en stund borde den ju i alla fall klara, i alla fall under uppsikt...eller?

När jag kom hem hittade Rotax leksaken så jag drog av prislappen och gav den till honom innan jag sprang på toa en snabbis. Genom dörren hörde jag sen:

-Nej Rotax! Du får inte ha sönder den...!!!

När jag kom ut, inte alls lång tid senare, hade Rotax slaktat leksaken och plockat ut pipen också, snabbt och effektivt. Den kanske höll i 3 minuter alltså? =/ Pipen fungerar i alla fall fortfarande.

Igår kväll hände något oväntat men kul! Jag har ju planerat att börja springa, och det var nu i maj det skulle hända. Jag har alltid hatat att springa men önskat att jag skulle tycka det var kul. Det SER ju så skoj ut... När vi körde hem från jobbet såg jag en bekant jogga med sin hund och tänkte - det är nu det ska hända! Före middagen hoppade jag i de nya träningskläderna (sånt gör ju faktiskt allting mycket roligare) och tog med mig Giela ut.

Vi började med att promenera 10-15 minuter. Giela pinkade troget en gång i minuten och jag började känna  mig modfälld redan där. Med så många pinkpauser skulle vi ju aldrig komma nånstans. När vi sen började jogga, sakta sakta, så drog Giela plötsligt fram all arbetsmoral hon besitter och sprang alldeles perfekt framför mig med linan sträckt men utan att dra - perfekt!

Eftersom vi sprang så pass sakta så var det faktiskt kul, och det visade sig att jag orkade mycket mycket längre än jag trott, mycket längre än jag någonsin sprungit förut! Efter 30 minuter var vi nästan hemma igen och jag var trött men absolut inte slutkörd - riktigt härligt! Det var faktiskt precis så skoj som jag drömt om - hemligheten var att springa saaakta... Att springa 30 minuter utan paus har jag aldrig gjort tidigare - nånsin! Tanken är att springa 2 pass i veckan framöver.

Idag har jag fått hem 130 kg Pondus och 60 kg torrfoder (High-Energy Competition). 10-kilosblocken skulle delas i 1-kilosbitar inför sommaren, och allt yxande och bärande var faktiskt jobbigare än joggingturen igår. *pust* Ännu en gång när det känns enormt praktiskt att inte ha så jättemånga hundar men som vanligt är det jätteskönt att ha frysen full! Verkligen smidigt med leveranserna från Pondus som ger möjlighet att hämta foder i Luleå varje vecka.

Just nu ligger Rotax inne och sover, och vännerna där ute verkar rätt lugna och nöjda med livet de med. Jag var lite sugen på att dragträna en kortare sträcka nu ikväll bara för att röra lite på hundarna men det blir nog imorgon kväll istället. Alla kändes så lugna och nöjda så jag låter dem nog vara just lugna å nöjda den här kvällen. Den känns som att gruppen börjar komma in i "sommarmode" och när Rotax är inne så är det dessutom tystare där ute. Här inne jobbar han hårt med att charma oss, verkligen en hund man får skratta mycket åt.

Ena hundgården är nu helt snöfri, den andra består huvudsakligen av snö än så länge... å i helgen väntar förutom hundträning mer röjning och städning. Riktigt hur allting ska hinnas på 2 dagar förstår jag inte...