Imorse fick äntligen småttingarna komma sig ut på spåren igen! Senaste dagarnas plugg och veterinärbesök har gjort att de har fått stå helt still i två dagar och nu hade det börjat spritta i småbenen. För en gångs skull tog jag mig ur sängen hyfsat tidigt och kring 07.30 lämnade vi gårdsplanen under vilt hoppande.

Vi fick en fin men kort tur på stenhårda spår. Det glider lätt, sladdar bra, och alla ojämnheter, plogkanter och annat, känns väääldigt bra... =/ Här blev vi tvungna att stanna och ta ett kort för ljuset från solen ute på träsket sken så vackert in genom träden! Snart är vi ute på Vittjärvsträsket och då är det inte långt kvar hem.

Ute på träsket var det så hårt att vi kunde köra även utanför spåren utan bekymmer, perfekt läge att träna på att svänga hit och dit. Mintu och Kaela är duktiga men det händer att det blir fel...som man ser på den lilla filmsnutten från imorse. Vi har en hel del finslipning kvar att göra, men de sköter sig ändå rätt bra och det märks att även Kaela börjar ta fina initiativ till såna svängar... tyvärr tog hon lite väl mycket initiativ just idag...

Silva, Kaela, Mintu och Björna, dagens underbara små hjältar! Just nu gör jag lart terminens sista uppgifter i den sista kursen och sen är det bara lite extrajobb och sen LiA att tänka på!

Igår var en lång dag! Klockan 8 lämnade jag Gakkon på Djursjukhuset, och åkte till skolan för att skriva prov. När det var klart fick Giela och Rossi 1,5 timmes promenad inne i Luleå och Rossi imponerade stort genom att vara väldigt lugn och cool trots alla bilar och allt runt omkring. Hon brukar ha lätt att stressa upp sig i såna lägen, men inte igår! Hon passerade hundar utan att bry sig och såg ut att njuta. Kom tillbaka till bilen med två rejält smutsiga hundar sen.

Egentligen hade jag tänkt gå längre men min rygg gillade inte mitt skoval, så det fick bli en avkortad promenad. Klockan 14.00 åkte vi till Djursjukhuset igen med Rossi, och  vår nya favoritveterinär Mari tittade på hennes ögon, utan att hitta någon orsak till de små fläckarna. I väntrummet var Rossi stencool och låg på rygg på golvet, men inne i undersökningsrummet var hon aningen mer fjantig.

Gakkon låg kvar på operationsbordet så vi fick tips om ett fint berg att promenera på, och jag åkte dit med Rossi och Giela och gick 1,5 timme till (ryggen hade återhämtat sig rätt bra). Riktigt mysigt och mycket renare! Sen efter 17 nån gång åke vi tillbaka och fick hämta en lite vinglig men rätt glad Gakkon. Hennes svans är betydigt kortare än förr, och rumpan helt rakad efter att analsäckarna tagits bort. Ovanför svansen har hon en "reg plåt", som egentligen är ett stort plåster med morfin eller liknande. Tyvärr hade många åkt hem när vi var där så vi fick inget resultat på röntgen av bogen.

'

Jag varnade Lars via telefon och sa att hon såg rätt rolig ut, och att han inte fick skratta åt henne... men det var hopplöst! När han såg reg.plåten skrattade han så han nästan trillade ur soffan. Stolta värdiga Gakkon verkade dock (för en gångs skull) inte alls ta det personligt. Nu blir det medicinering och så ska plåster och bandage mm tas bort efter hand. Underbart att ha bästa Gakkon hemma igen. Trots allt ser hon rätt nöjd och glad ut.

...verkar kunna gå i tusen bitar. Listan på småkrämpor och "fel" börjar nu bli lång för vår älskade långnos. För några dagar sen när jag skulle gå isäng hittade jag en stor pälstofs på golvet. När jag skulle slänga den såg jag att pälsen satt fast på en stor hudflik, den såg ut ungefär som en socke, toppen ett öra eller något liknande, fast med lång päls. Jag insåg att det var något som en gång måste ha suttit på nåns svans. Efter en snabb kontroll visade sig Giela och Rossi ha hela svansar, men när jag tittade på Gakkons svans och vek undan yttersta håret gjorde jag en rätt otäck upptäckt. Yttersta centimetrarna av svansen var helt bar! Allt skinn borta och det hade jag just kastat i soporna...

Så här såg det ut dagen efter, och nu har det torkat ihop ännu mer. Efter ett veterinärbesök fick vi tid att amputera svansen (yttersta delen) på tisdag.

Vi förstår fortfarande inte alls vad som kan ha hänt med svansen. Hon har varken varit i bråk (sist Giela, Gakkon och Rossi var oense om nånting var nog närmare 4 år sen), lekt vilda lekar eller gjort nånting annat konstigt. Nån av oss har alltid varit hemma under dagarna innan incidenten, så vi förstår verkligen ingenting... Hon är ju en äkta panchis här inne, kolugn på alla sätt. Jag tror inte att hon gjort det själv eftersom pälsen var så intakt och inte alls naggad på. Något vettigt svar på vad som hänt får vi väl antagligen aldrig, alla möjliga förklaringar vi hittar på känns ändå enormt långsökta. Just nu sticker en hårt och mörkt liten pinne ut ur pälsen längst ut på hennes svans... och hennes vita söta svanstofs kommer snart att vara ett minne blott.

Tyvärr är det även annat som ska gås igenom på tisdag. Analsäckarna ska tas bort för de strular och bökar, den trasiga kindtanden ska röntgas (ev. behöver den dras), en liten utväxt på ena läppen ska tas bort (men det går snabbt och enkelt), höger framben/bog ska röntgas (där är det nånting fel, sjukgymnasten kunde inte säga om det var i mjukdelarna eller skelettet). Dessutom får hon ibland skavsår på yttre baktårna av yttersta bakklorna och så envisas ju hennes armbågar med att få nakna trycksår, trots att hon egentligen inte ligger så mycket på golvet nu för tiden.

Det är många frågetecken och precis som en av veterinärerna sa innan vi åkte i torsdags, så börjar det känns som att svåra beslut eventuellt väntar bakom hörnet. Om något är rejält fel med bogen så har vi både den och ryggen att slåss mot (som inte går att göra något åt i stort sett) och då känns det som att slaget börjar vara förlorat för vår del. Då går det inte att fysträna på ett vettigt sätt eller ens ta längre promenader. Vi tänker inte ta ut någo i förskott eller bestämma något i förväg, för så mycket kan ändras och hända, men tankarna finns förstås där ändå. Vi håller alla tummar för ett bra resultat på tisdag helt enkelt.

I övrigt har vi det ganska bra just nu. Upploppet på denna termin i skolan har startat, om 2 veckor börjar vi vår praktik och hundarna och jag ska ha förflyttat oss hem till Storuman. Vintern har tyvärr tagit mycket stryk och sakerna som sticker upp genom skoterlederna blir allt fler... Idag var min kollega Tina från J&B här och åkte med hundarna, och vi fick en fin tur! Spåren var hårda och hundarna pigga så trots att vi var två så höll vi ganska vettig fart och körde ungefär 2 mil. Mintu och Kaela skötte sig klockrent i led ända tills vi nästan var hemma, då det kom ett mindre och sen ett STORT hjärnsläpp. Det stora hängde ihop med ett flertal spännande hundar framme till vänster i skogen och en matte som ropade "Höger" istället.

Allt som allt fick de i alla fall väl godkänt och skötte sig bra tycker jag! Lilla Björna fortsätter att sköta sig fint och bjuder på många skratt med sina små tokigheter. Om vädergudarna är med oss blir det körning även imorgon, förhoppningsvis med lika bra spår som idag!

Mycket har hänt sen sist jag bloggade, men för att börja från början så åkte jag och Yvonne ut på en härlig liten tur. Med sig hade hon sina 3 valpar/unghundar, så vi tog det rätt lugnt.

Visst är det söta? Frysa har bott hos en annan person större delen av sitt liv och nyss flyttat hem igen. De sprang tätt, tätt ihop nästan hela vägen och  såg ut att trivas ihop. När vi kört ungefär halvvägs stannade vi för att vila valparna lite, och då kom Frysa fram och hälsade på mina hundar. Ett riktigt litet charmtroll!

När vi skulle åka iväg igen hade Atena så här bråttom! Hon ser rätt farlig ut men skallet säger bara "jag vill iväg!", på bild såg det däremot nästan hemskt ut...*hihi*

Sen har vi fått en ny kompis i gänget också! Mintus syster Björna (längst bak till höger på bilden ovan) ska bo hos oss i några veckor medan hennes matte lånar in en annan hund för att testa. Hon fann sig direkt tillrätta i gänget och mottogs med lugn och glädje av de andra på ett riktigt fint sätt. Några minuter efter hennes första påhälsning utanför hundgården (då blev hon lite utskälld), var hon där inne med de andra och allt var lika lugnt som vanligt.

Hon är riktigt mysig och lugn och snäll - förutom när selen åker på! Då blir hon superivrig! En personlig och påhittig liten hund! Det märks verkligen att Linda (hennes matte) har gjort ett jättebra jobb med alla sina hundar och det är en lyx att få låna en så välskött (både fysiskt och mentalt) hund! Tack Linda! =)

På sin första tur med gänget fick hon gå i wheel med Mintu. De är både lika och olika på väldigt många sätt. Silva och Kaela gick i led, Silva var aningen vimsig men rätt söt ändå. Kaela är lydigare men när Silva protesterar så vågar hon inte säga emot utan följer med - ÄVEN om hon gjorde helt rätt från början och Silva vill gå åt FEL håll...hrmf...

Efter första svängen ihop (dag 2 hos oss för Björna) passade jag på att släppa ihop alla 6 trötta och nöjda i båda hundgårdarna (under översyn förstås, speciellt som Kaela och Giela löper). Det fungerade jättebra och även Silva och Kaela (som bara träffat henne genom galler förut) gillade sin nya vän.  Här kommer lite bilder från vårt hundgårdshäng:

Så härligt det är nu med lite värme (jo faktiskt) så att man kommer hem varm och kan vara ute med hundarna en stund utan att riskera fingrar och tår. Myyys! Kvällen efter (torsdag kväll dvs). lyste månen så fint och jag selade ut alla utom Gakkon och Rossi (de hade fått en promenad istället). Även om månen inte var helt full, så var det riktigt tjusigt ute! Vi körde runt kors och tvärs på våra hemmaspår och ville inte riktigt dra hemåt...

Idag har vi kört en lite kortare sväng för att hålla småbenen nöjda, och själv ska jag dra till Luleå och fira kompis Johanna som fyller år! Igår hade vi vilodag från draget och passade på att träna lite shajping med hela gänget. Jag använder rätt ofta det som ren aktivering, alltså väljer ett nytt beteende som vi formar fram, men som vi aldrig finslipar eller lägger kommando på. På så sätt får man ju ut den "jobbigaste" och "roligaste" delen för hundarna bara.

En del hundar fick göra vettiga beteenden, andra fick t.ex lära sig att gå till en viss plats och utföra ett speciellt beteende. Lite meningslöst men ganska tröttsamt för små huskyhjärnor ändå. Här kommer en liten film! I början syns några sekunder från rastgårdsmyset efter första dragsvängen, Björna ser glad men en liten aning fundersam ut. När det gäller Gielas apporteringsträning så vet jag att mina belöningar kommer både fel och underligt men vi blir inte kloka på det där, varken hon eller jag, så det får vara så illa som det är helt enkelt...*s* KUL har hon ju iaf!

Sådär, dags att skutta in i duschen och dra till storstan! Sen ska Gakkon få en promenad och efter det går det väl inte att skjuta pluggandet framför sig längre...hmm...

Vädret till trots (alldeles för varmt) var helgen en riktigt hundkörarhelg! I lördags packade jag och hundarna oss iväg mot Bredåker med varm choklad, halm och sittgrejor med oss. Vi hade solen i ryggen men det blåste hela dagen. Först utforskade vi lite okända spår på vår sida älven, och sen körde vi längs älvkanten upp till Bredåker. Där korsade vi älven och fortsatte sen hemåt på södra sidan. Lederna var fina men allt töväder har ju gjort snön full av kvistar och skräp... =(

Utanför Bredåker stannade vi för en liten fotosession i snålblåsten. Hundarna skötte sig fint, Mintu och Kaela i led var helt klockrena idag! Så stolt över dem!

Det blåste så att träden svajade i vinden och svansarna med! Vid det här laget började hundarna kännas lite trötta men de trummade ändå på bra. Däremot märktes det att Mintus och Kaelas hjärnor blev allt tröttare, när vi kört i 3 timmar ungefär så började de få minnesluckor...vad betydde ordet "höger" nu igen?

Vid det laget började jag känna mig aningen frusen om fossingarna och rätt hungrig! Eftersom det blåste så kändes det inte så lockande att stanna till nånstans heller.

Vi närmade oss då Degerbäcken och där tog jag helt misste på spåren och körde lite vilse! Jag svängde ner mot älven för snabbt och kom ner längst en liten väg med hus (men fel lilla väg med hus) och ner till stora vägen, men där fanns inget skoterspår! Bara att vända om igen, efter allt testande av nya spår tror jag att vi vände hela spannet minst 4 gånger idag!

När jag körde tillbaka mot spåret efter den lilla vägen, kom en kvinna ut ur ett av husen och undrade om jag var vilsen. Hon berättade att hennes kusin som var på besök från Kiruna hade sett ett hundspann passera och bett henne stoppa oss. Det visade sig att hennes kusin var Anna som har Chiliways kennel, där de även har Alaskan huskies och har fött upp Gakkons pappa! Vi har hälsat på  hos henne några gånger när vi varit upp till Kiruna och det har varit lika roligt varje gång att få träffa Gakkons långnosade släktingar.

Så mitt i vår långsväng fick vi ett riktigt "Gevalia moment"! De hade två lediga hundgårdar så jag slängde in mina små (lite förvånade) troll där och fick komma in på fika och träffa en glad och trevlig schäfer och Annas 3 vackra salukis. Nybakat bröd och te var precis vad man hungriga mage behövde! =) Tack Susanna och Anna för ett jättetrevligt besök! Tänk så liten världen är, vilken tur att jag körde vilse och vilken tur att de råkade titta ut genom fönstret just nu... =)

När vi körde vidare var Mintu och Kaela smarta igen och resten av vägen hem gick de som små klockor. Vi åkte hemifrån gården 12.00 och kom hem 18.30, så det blev ungefär 5 timmars slädfärd idag (vi fikade ju nästan 1,5 timme). För mina hundar just nu så är det en rejäl tur! Riktigt härligt att ha rätt mycket kvar av säsongen och hinna med fler längre svängar.

I söndags blev det körning med Veronica och hennes fyra yngsta hundar. Jag lämnade Giela hemma och körde 4-spann jag med.

Rossi såg inte helt pigg ut av och till. Hon började bromsa efter kanske en halvmils körning men det gick över när hon fick komma loss och pinka där hon ville. Sen började hon bromsa igen när vi bara hade någon kilometer hem, så då fick hon åka i släden istället för säkerhets skull. Rossi är en fjant, men att åka släde klarar hon oväntat bra.

När vi nästan var hemma hos Veronica igen så gjorde hon ett kattskutt ur släden och en kullerbytta när hon landade... jag hann inte med att hugga tag i henne, men det verkade gå bra i alla fall.

Vi avverkade nästan 7 mil under helgen, men tyvärr fortsätter tövädret och nog blir man lite nervös...ska vi få en kort vinter i år? =( Imorgon blir det slädkörning igen och skidåkning med Gakkon, på torsdag åker jag till syster i Stockholm, medan husse och hundarna vaktar huset. Hoppas på massor av minusgrader och bara klart väder framöver.

I söndags (om jag inte missminner mig) åkte jag och hundarna hem till Yvonne för en slädtur där! Hennes bror Linus åkte med, och vi körde varsitt spann.

Marco och Atena i led, Dexter (Mintus bror) och Atena (jo hon har två hundar med samma namn) i wheel. Tyvärr ville solen inte vara med oss riktigt, men vi hade det riktigt mysigt ändå.

Först körde vi på välkörda spår, men sen provade vi lyckan på mindre skoterspår där vi inte riktigt visste var vi skulle hamna.

Bitvis var spåren riktigt, riktigt tunga...genomslag och tung snö...

Vi klättrade även över några mindre snöberg (bakom Yvonne och Linus), och fick oss en rätt tung men äventyrlig liten runda! Riktigt skoj!

Igår efter skolan selade jag ut 5 av mina små hjältar för en liten tur. Solen var nästan på väg ner innan vi kom iväg, så släden var preppad med ljus och reflexgrejor om det skulle dra ut på tiden. Vi var ute i ungefär 2 timmar och hann både köra lite välkända svängar och spana in nya spår.

Vi hade en riktigt mysig tur och ännu en gång fick jag vara så stolt och glad över Mintu. Han är verkligen duktig i led! Inte snabbast kanske, men han jobbar på i alla lägen och är så enormt lyhörd och tvekar i stort sett aldrig. Kaela är duktig men lite mer osäker, och påverkas mer av hunden som går bredvid henne. Går hon med Silva så kan hon hänga med på Silvas eventuella påhitt. Mintu däremot är som en liten maskin, och bryr sig inte så mycket om vad de andra gör. Vi hade en riktigt fin tur trots lite väl varmt väder!

Senare på kvällen började det poppa upp rapporter på Facebook om vackert norrsken så jag gick ut med kameran en sväng. Tyvärr missade jag nog det finaste, men en ganska kraftig gulgrön strimma sträckte sig i alla fall rakt över hela himlavalvet, med stjärnor strödda i bakgrunden. Vackert!

Idag efter skolan fick Gakkon en skidtur på ungefär 4km, nu visade hon ingen hälta på frambenet heller, vilket var skönt. Snart ska vi in på "återbesök" och då hoppas jag att vi kan röntga för nånting är inte som det ska i höger framben... =/ De andra fick en kort slädtur efteråt men det var flera plusgrader och det märktes att allihop var lite disträ och trötta. Silva och Kaela gick på led och var lite småvimsiga ibland...hmm...

Tyvärr har det töat väldigt mycket idag och det sticker till och med upp stenar och stubbar i vissa skoterleder. =( Det har droppat från taken hela dagarna och stan är väldigt slaskig...usch så trist... den bästa tiden att köra hund är nu slut för detta år. Visst är det skönt med värmen framöver, men det är varmt för hundarna, spåren börjar bli sönderkörda, mer vatten på isarna, ingen magisk snö kvar på träden...även om vi kan köra nästan två månader till så är magin nu bruten, för den här säsongen....