www.nukutvi.se

Alla inlägg under november 2012

Av Kicki - 27 november 2012 21:47


Så här ser det ut hemma hos oss ibland när vi ser film. Denna kväll - Finding Nemo - en gammal favorit! Hade glömt stora delar av handlingen och många skämt, så det blev ett kärt återseende. Rotax, Silva och Giela sover inne inatt så Mintu, Nalle, Rossi och Kaela får alla 3 hundarna att förfoga över tillsammans. När Silva är ute vågar jag inte längre ha öppet till alla hundgårdar eftersom hon börjar kissa i vissa kojor...å andra sidan är hon nog rätt glad över att sova här inne med oss inatt.


Idag kom äntligen en gnutta snö. Det är bara nån enstaka centimeter men det lyser upp och minusgraderna är stadiga. Härligt! Till helgen hoppas vi få slädföre och kunna ha slädpremiär!

Av Kicki - 26 november 2012 22:01

Imorse var det dags att hoppa i kontorskläderna igen. Jag hade knälång kjol och JO jag har faktiskt blivit lite brunare trots ivrigt brukande av solskyddsfaktor 50+. Mina ben brukar se betydligt blekare ut i den kjolen...! Innan jag åkte till jobbet passade jag förstås på att få två fina tassavtryck på min svarta kappa...hmm...=)


Kvällen har bedrivits med bentugg, gos och kloklippning, här inne. Ingen löper, ingen FÄLLER, ja vad mer kan man begära? Jag brukar ibland önska att jag skulle ha en rastgård att kunna släppa hundarna i, men nu när det är för isigt för att träna så är ju även många rastgårdar isiga...då är jag ännu gladare att alla mina hundar är vana att vara inne och kan mysa inne tillsammans!


Hittar ni alla sju?


När alla fått sina tuggben så sprang Mintu, Nalle, Rossi och Kaela in i hundrummet och trängde ihop sig i den stora Biabädden. Där låg de tätt ihop och tuggade på sina ben, och var så söta. Jag filmade en liten stund och just då lyckades Mintu kasta iväg sitt ben rakt i famnen på Rossi som låg alldeles bredvid! Jag såg inte då vad som hände, men i efterhand så ser man ju att Mintu kikade på mig för att kolla om jag kunde hjälpa honom, innan han tog saken i egna tänder och försökte ta tillbaka benet som Rossi plötsligt inte ville släppa...


Nu gick ju allting bra och för att lugna alla igen (Nalle blev ju lite orolig och gick iväg t.e.x) så bad jag alla att lägga sig där igen för att avsluta det hela med trygghet. Det är ändå en viktig fingervisning av hur snabbt förhållanden kan ändras i en hundgrupp. En helt normal situation kan ibland spåra ur väldigt snabbt, och även en enkel urspårning akn få allvarliga konsekvenser om man har otur. Om Rossi hade varit Silva för 2 år sen, så hade det varit fullt slagsmål direkt! Å andra sidan hade jag inte låtit Mintu och Silva tugga ben så nära varandra då heller. Rossi är lite "ha-galen" men har inte så lätt att bli arg. Nåja, de är söta tills Mintu flippar iväg sitt ben, och han är rätt söt när han ser helt förvånad ut!




Av Kicki - 25 november 2012 15:53

I fredags kom vi hem från två underbara veckor i Kap Verde där vi firat att mamma snart fyller 60, och pappa nyligen fyllt 70, tillsammans med min syster och hennes kille. Vi hade nånstans 25-30 grader i luften dygnet runt, och även på kvällarna var det varmt och skönt i T-shirt eller linne utomhus. Som tur var blåste en varm skön vind hela tiden så även jag som inte klarar värme så bra hade det riktigt härligt i skuggan. 27 grader i havet också! =) Hotellet var riktigt fint och stort! Vi gick nästan vilse ibland första dagarna. Det var två hotell som satt ihop och hade vissa delar gemensamt, så vi hade 6 restauranger och minst 8 barer att välja bland, och gå vilse bland...


Delar av vår lobby på Riu Funana



Gångvägen mellan hotellrummet och vår lunchrestaurang


Maten fanns i groteska mängder... det kändes helt konstigt första dagarna att välja ur en jättebuffé nästan alla tider på dygnet, och dessutom ha folk som gick och plockade bort alla tomma tallrikar så att man kunde gå och hämta en ny med er mat, och dukade fint med tygservetter och nya dukar hela tiden. Det är första gången jag åker All Inclusive och jag är fortfarande lite delad i mina känslor...lyxigt och enormt avslappnande (bara att hämta mat, drinkar mm och sen lämna disken på bordet) men samtidigt känns det lite underligt när så många utanför hotellets väggar är så fattiga.


Salladsbuffén

 

Resten av salladsbuffén

 

Alltid en massa färks frukt till måltiderna

 

Desserterna


Å så fanns 6-7 olika varmrätter samt en vegetarisk varm buffé att välja på också förstås vid ett annat bord där maten stektes/lagades av kockar medan vi åt oss proppmätta... Öl, vin och läsk fanns i tappkranar förstås! Ja byxorna kändes helt klart lite tightare när det var dags att hoppa i dem i torsdags och åka hemåt igen. Sjukt mycket mat! Köttet var lite segt ibland men fisken var jättegod och vi åt en hel del musslor och skaldjur - mums! Dessutom hade de väldigt goda Pina Coladas i barerna och det blev en klar favorit!


Kap Verde är ett rätt fattigt land och ön vi bodde på hade tidigare levt på saltframställning men den var nu nerlagd, och på en torr ö utan bra chanser till odling eller annat så verkade turismen bli den nya försörjningsgrunden som ännu utvecklades. Tyvärr hade den ekonomiska krisen för ett par år sen slagit hårt och runt ön såg man massvis med påbörjade hotellbyggen som helt avstannat.


Jag blev ändå positivt överraskad av hotellets engagemang i området. Det hade säkert kunnat vara ännu större, men av det vi förstod så tjänade de som arbetade där "bra" med inhemska mått, och hotellet var engagerat i att skydda havssköldpaddorna samt att hjälpa gatuhundar och katter mm. Nja, det är svårt att veta vad man ska tycka helt enkelt. Samtidigt som All Inclusive minskar chanserna för lokala enterprenörer att starta restauranger mm så innebär de ju ändå att mer människor kommer till ön och ändå spenderar pengar där (shopping mm). Med tanke på de enkla förhållanden som råder på ön i övrigt så gissar jag att det skulle vara svårt att locka dit turister "med pengar" på andra sätt i dagsläget. Förhoppningsvis så utvecklas ön allt mer i takt med att turismen utnyttjas bättre och förhoppningsvis så ger det allt mer tillbaka till lokalbefolkningen. En annan förhoppning är att detta kan hjälpa till att städa upp en del också. Kring hotellet var det rent och fint men på många andra stränder/platser låg mycket skräp och bråte.



På hotellet fanns 4 pooler men de provade varken Lars eller jag. Däremot var havet riktigt härligt att bada eller snorkla i och vi såg en massa roliga och gulliga fiskar när vi snorklade. Stranden var flera kilometer lång och den ständiga vinden gjorde att det var gott om kite surfare och vindsurfare där ute. I februari hålls VM i vindsurfning bara en kort bit från vårt hotell.


Systers kille Johan kite surfar i luften


En av de häftigaste sakerna vi gjorde var att hjälpa till att släppa ut nykläckta sköldpaddor. Havssköldpaddorna som finns kring Kap Verde riskerar att skadas av båtar och vattenskotrar, och ofta störs eller förstörs deras äggläggning. Honorna går iland på en lugn strand i skydd av mörkret och gräver ner sina ägg. Om de störs så finns risken att de istället dumpar äggen till havs, där de äts direkt av rovfiskar mm. Om äggen hamnar i sanden så behöver de 50-60 dagar på sig innan de kläcks. Under den tiden kan de skadas av lösspringande hundar, fordon som kör på sanden, parasollpinnar som sticks ner mm. När de sen kläcks och klättrar upp i skydd av mörkret så har de gott om fiender som försöker äta de små nyfödda. Det uppskattades att 1/1000 havssköldpaddor blir vuxen!


Just utanför hotellet nere på stranden fanns en inhägnad yta där sköldpaddsbon grävts ner med burar ovanpå, så att bona skyddades från rovdjur och de nyfödda likaså. De flesta kvällar kläcktes nåt bo, och en av kvällarna fick vi följa med ut för att hjälpa de små nyfödda ut i havet. Vi kom dit i skydd av mörkret och då stack bara några små delar av ungar upp ur sanden i ett av bona. När pannlampor mm började lysa så blev de genast mer aktiva och 10 minuter senare hade 25 ungar kommit upp ur sanden och sökte sig mot havet. Ungarna kan störas av ljus och går mot det ljus de ser, vilket på en mörk strand är havet och bränningarna. Om för mycket artificiellt ljus finns i närheten är risken stor att ungarna istället går längre upp på land där de blir enkla byten.


Vi tog med oss de 25 nyfödda och åkte iväg till en lugn strand en bit bort. Vi släckte alla lampor och fick varsin sköldpaddunge att hålla, medan vi ställde oss på rad en bit från vattenbrynet. Sen släppte vi dem och såg de små svarta skuggorna kämpa sig ut mot havet och sen försvinna. Några spolades upp igen och fick börja om men efter 10-15 minuter ungefär hade alla hittat ut i vattnet. De var då kanske 6-7 cm långa och växer sen 3 cm per ÅR! De har alltså flera tuffa år framför sig när de kommer att var små och ha många fiender.


Carlos och Juanita, innan de drog ut till sjöss!


Sköldpaddeungarna var enormt söta och oväntat lätta, de vägde knappt nåt! Samtidigt kämpade de hårt med sina små simfötter och de verkade ha små hullingar nästan för när de tog tag kring ett finger så fick de bra grepp och de var riktigt starka när de försökte trycka ifrån. Fascinerande små djur, och förhoppningsvis så simmar Carlos och Juanita fortfarande runt där ute... =)



På hotellet fanns ganska många katter. Det visade sig att detta var en del av samarbetet med djurorganisationen och de katter som bodde där var vaccinerade och fick mat och omvårdnad av hotellet. De var fina och välmående och väldigt sociala och mysiga för det mesta, väldigt trevliga och ingen som ville rivas eller bitas - bara mysa! De låg på solstolar och barstolar lite här och var, och myste.


Flera av katterna verkade vara rätt unga och de lekte ofta med varandra.


Hotellet hade många aktiviteter på området och vi testade bland annat tennis, luftgevärsskytte, shuffleboard mm. På kvällarna var det dansshow/uppvisning och de var riktigt duktiga! Bland annat visade de capoiera och det var riktigt imponerande att se - vi bänkade oss för show varje kväll! Här spelar jag shuffleboard under djup koncentration...blev inget diplom denna gång!



Jag fick även låna min systers 70-300mm objektiv och OJ så nära fåglar mm man kunde komma! Jättekul! En av fåglarna som fastnade på bild var den här söta sandlöparen.



På ön fanns även gott om "gatuhundar". Enligt uppskattningar har ca 80% av hundarna ägare, och de flesta såg fina ut och verkade vara i bra skick. De hundar vi såg var väldigt vänliga och trevliga och många gosade gärna en stund. En del hade halsband/märkning, men inte alla. Tre gånger hörde vi hundar skälla eller reagera kraftfullt, och de gångerna var det människor som kastade något mot en hund eller liknande. Hundarna bildade inte flockar utan vandrade fritt, men när någon hund reagerade på en person så slöt flera andra genast upp och skällde tillsammans. Av det jag förstått så är det inte Kap Verdianer som behandlar hundarna så, de tycker oftast mycket om hundarna, utan inflyttade från afrikanska länder som kanske är rädda för hundarna och vill hålla dem borta. I alla fall var det kul att se att alla hundar strövade fritt och att nästan alla såg glada och friska ut.


Djurorganisationen Cap Verde Cats and Dogs

(http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151632602068787&set=a.10150089304198787.275529.620883786&type=1&comment_id=7407560&ref=notif&notif_t=photo_comment#!/pages/Cape-Verde-Cats-and-Dogs/310785745604519?fref=ts) samlar in pengar för att kunna hjälpa de hundar som behöver veterinnärvård och har även kampanjer för att kastrera så många som möjligt av hundarna och katterna. De verkade göra ett jättebra jobb och har redan kastrerat väldigt många hundar på ön, vilket förstås minskar risken för att det föds en massa hemlösa hundar som får ett tufft liv. Alla donationer mottages tacksamt och gör stor skillnad, en kastrering kostar 30 Euro ungefär. Än så länge har de kastrerat ungefär 1600 djur på öarna!


Själv tycker jag att det är mycket bättre med organisationer som hjälper de utsatta djuren på plats, istället för att skicka dem till norra europa för adoption mm. Såna innebär alltid stor smittorisk hur väl hundarna än kontrolleras (allt går inte att kontrollera) och dessutom har vi ju i Sverige redan idag massvis med hundar i behov av nya hem som avlivas om inget dyker upp. Mycket bättre att hjälpa djuren på plats istället som denna organisation gör!


Här är två av de fina hundarna vi mötte:




Vi såg 2 kopplade hundar på denna tid (en på promenad och en som följde med husse på jobbet) men säkert 30+ lösa. Å som sagt var, de flesta såg glada och välmående ut. =)



Så, efter en riktigt härlig semester med familj, roligheter, bad och plask, hundar och en massa sol åkte vi hemåt igen, och kom hem till blött, grått Boden med +3 grader ungefär. =/ Det kändes bara - FEL! Däremot var det underbart att träffa hundarna igen och de har haft den bästa omvårdnad under den tid vi varit borta.


Sen vi kom hem har vi jobbat med att återställa dygnet (i fredags morse landade vi på Arlanda 03.00 ungefär och åkte vidare 08.20 så den natten blev inte riktigt normal) och hunnit ut på lite spårning, stadsträning och promenad. Det envetna regnandet har tyärr gjort hundgårdarna blöta och eländiga, men förhoppningsvis har vi väl vintern runt hörnet. I väntan på den så lyssnar vi på låtar från semestern och drömmer om att återvänta...det är nog inte alls omöjligt att vi åker dit igen faktiskt!




Av Kicki - 6 november 2012 22:09

...imorgon efter jobbet åker vi 2 veckor till Kap Verde! Sista dagarna har bestått av nån slags frenetisk planering och fixning och sortering. Inte packning, det gör jag alltid i sista minuten, men vi har förberett för att vår gulliga hundvakt ska få så enkelt hundskötande som möjligt, klippt alla klor en sista sväng, fyllt alla kojor med ny träull, ordnat det sista i hundgårdarna för Gielas skull osv. Jag har inte riktigt haft tid att stanna upp och förstå att vi faktiskt åker imorgon redan!


Det ska bli jätteskoj att åka iväg med hela familjen i två veckor, men som alltid känns det lite tråkigt att lämna hundarna. Kommer att sakna mina små troll en massa! Nu ikväll har alla varit inne och myst och gosat lite extra. Här kommer lite bilder...vi ses om två veckor!



Ben äter man bäst med sina bästisar



Av Kicki - 4 november 2012 21:56

Sista veckan har varit rätt värdelös kring Boden rent draghundsmässigt. Snön utbyttes mot is på alla vägar, så nån dragträning har det inte blivit sen förra helgen. Gräsmattan är grön igen (men väldigt blöt) och slask och is gör att det mesta blir aningen mindre kul än vanligt.




Dagen till ära fick Mintu ta av sin tratt för första gången sen operationen, och han tvättade noggrant och rejält för att återställa sin intimhygien till rätt nivå. Dessutom var det ju först nu han faktiskt fick chansen att se med egna ögon vad som försvunnit! Han verkade dock ta det med ro.



Vi fortsatte morgonen med att spåra med hela gänget. Det här är nån slags fält som militären använder ibland. Spåret gick runt björken till höger, runt höladan mitt i bilden, runt en likadan lite lada längre till vänster och slutliten runt ännu en lada lite närmare bilen. Egentligen hade jag tänkt lägga ett vilspår men klöven glömde jag hemma... =/


Rotax äter frukost efter avklarat spår


Nalle



Isen på den här vattenpölen var nog tjock för hundarna, men bara nästan nog tjock för mig. Som tur var så är Lundhagskängorna riktigt bra och jag plumsade genom vattnet 8 gånger utan att bli blöt, medan hundarna gick så fint ovanpå. Det var mycket vatten ute på fältet i pölar här och var, och rejält lerigt där det inte växte gräs. En smutsig spårtur helt enkelt!




Rossi - går på vattnet!


När Rossi spårat så fick hon göra ett litet trick innan belöningen kom. Hennes generaliseringsförmåga är inte alltid den bästa så jag fick försöka en stund, men till slut när jag sagt "Rossi, vad har du gjooort?" med glad och lätt röst, så gjorde hon så här:




Härligt att ha hela gänget samlat igen! Mintu slickade dock lite väl hårt och blev lite röd bakom själva operationssåret, så nu är han inne igen och har tratten på, för att huden ska få återhämta sig lite till. Jag tror han kommer att ta det lugnare när den åker av nästa gång, och allting är mer nytvättat och fixat. De andra har fått ny träull i sina kojor och i all sin enkelhet är det alltid en höjdpunkt - hundarna älskar att mysa i ny halm eller träull, kanske lite som när man själv bäddat rent?


Giela fick en 1,5 timmes promenad på stan med 2 kompisar och deras 4 hundar nu under kvällen. När vi körde hem efteråt så blev jag så himla glad och stolt. Ibland glömmer jag ju liksom helt varifrån Giela kommer. För 10 år sen var hon livrädd för folk, slet i kopplet, fick total panik av att gå i en stad osv osv...Nu ikväll så gick hon så fint och brydde sig inte allls om de andra hundarna trots att de var alldeles nära, så enormt lättsam att ha med sig i alla lägen. Så är hon ju alltid nu för tiden. Det mest tokiga som kan hända är att hon ser en hund som hon tycker är söt, och då wooooar hon åt den och skuttar runt som en liten unghund. Hon är så himla fin vår lilla tant Giela! Vår älskade lilla pensionärstant!











Av Kicki - 2 november 2012 08:39


Vädermässigt har den här veckan varit riktigt kass. Det har snöat ibland men regnat och töat lika mycket. Vägarna har varit blanka av is till och från, och idag är det is även på delar av gräsmattan! =( Dragträningen har fått vila eftersom jag varken vill att hundar eller vagn ska halka omkring. Idag är jag ledig och ska göra bort lite små ärenden inför resan nästa vecka, och kanske dra ut och spåra med hundarna.Skogen borde ju vara isfri i alla fall. =)

Presentation


Jag heter Kicki och bor med mina 7 draghundar och sambo utanför Boden. Vi lever för draget och underbara äventyr tillsammans!

Länkar

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2012 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kategorier


Skapa flashcards