www.nukutvi.se

Alla inlägg under januari 2012

Av Kicki - 29 januari 2012 20:11

Nu under kvällen har jag ägnat en stund åt att inventera delar av mina hundprylar. Resultatet var nog värre än jag tänkt mig faktiskt. När jag kikade i bokhyllan hittade jag flera hundböcker där som jag nog inte riktigt visste att jag hade...men som jag blev glad att hitta där! Flera av dem är riktigt guld - vissa är mer avskräckande exempel...men de allra flesta är bra!



Sen gick jag igenom samlingen av koppel, selar, halsband mm för att få lite grepp om oredan. Det äldsta valphalsbandet hade mamma till en av sina hundar nån gång på 70-talet, men det mesta har jag själv samlat på mig sen jag fick Jacki i början av 1994. Listan blev enligt följande...och till saken hör att jag hittills aldrig haft fler än 7 hundar samtidigt, och allt som allt har 9 hundar bott i detta hem under åren...


Blandat:

2 st 6-spannslinor (kändes rätt lagom, en för vinter å en för höst)

4 st spårlinor (hmm...nja...använder bara den nyaste som är plastad egentligen)

20 st rostfria skålar i varierande storlek (hmm....kanske inte behöver riktigt så många till 7hundar)

1 st tjänstetecken (känns som en väldigt normal siffra, nästan lite låg)

2 st fjädrande uppbindningslinor (också en sund siffra)

7 st reflexselar (yes!)

2 st tolkbälten

1 (!) st tolklina med expander (ja det stämmer, har bara en enda sen många många år tillbaka)


Koppel:

1 st kedjekoppel

6 st retrieverkoppel (behövs faktiskt!)

3 st flexikoppel (helt normalt!)

4 st tygkoppel (gillar inte riktigt tyg....)

8 st läderkoppel (hmm...nja kanske inte helt motiverat antal, men alla är hela, insmörjda och utan skador!)

5 st utställningskoppel (har ju faktiskt en renrasig hund nu...)


Selar:

7 st vanliga spårselar

7 st Y-front-promenadselar

1 st promenadsele med fästet fram

21 st dragselar (okej...3 selar per hund behövs nog egentligen inte...men flera har jag fått! Å jag har faktiskt gett bort flera också så det kunde ha varit värre...)


Halsband:

13 st nomehalsband (hmmm...men de används mest helt klart)

10 st halvstryp (fler än jag trodde....!)

5 st helstryp (ett följde med Gakkon när hon kom, å ett följde med Giela när hon kom, dessa används egentligen aldrig...)

4 st valphalsband (alltid bra att ha, det sa även sambon när han såg dem!)

10 st fasta halsband (några i läder, några i tyg osv.... fick ett med Kaela, ett med Nalle och ett med Rotax)


Så....nu har jag det svart på vitt, det behövs inte fler halsband eller koppel eller selar (förutom för specialbehov) just nu....Sen har jag kvar skåpet med alla leksaker, apporter, hundvårdsprylar osv... men det är ju en annan sak. Hoppas kunna fixa nån smart garderob eller liknande där allting kan förvaras i nåt smart system.


Före lunch träffade vi en kompis och hennes två hundar för en promenad utanför stan. Giela och Rossi fick följa och Giela blev extra glad när hon fick se Kaspian, en liten dvärgpinscher! Giela älskar ju små hundar, och Kaspian var tuff och lekte och sprang gärna, så där var lyckan gjord!




Viggo hängde mest med Rossi, och alla kom bra överens och skötte sig väl. Känns väldigt nyttigt för hundarna att träffa annat än bara huskies. Jag brukar annars vara rätt restriktiv med att träffa andra hundar pga smittorisk mm., men nu när vi lärt känna ett bra gäng med trevliga hundar och mattar så vet man ju mer vilka man träffar och hur de fungerar, en chans som är för bra för att missa helt enkelt! Det känns skönt att hundarna är vana att träffa olika typer av hundar, sånt kan man ju faktiskt även ha stor nytta av ute i spåren omman får oväntat besök.


Kvällens slädtur blev kort, inte ens en mil tror jag. Pannlampans batterier var nästan slut, och inga nya hade vi hemma heller. På bilden har jag tänt slädlampan, men den lossnade från sitt fäste under förra turen, och nu slocknade den helt dessutom efter en stund. Hoppas verkligen att den går att återuppliva för den gör ett bra jobb. Med bristande ljus fick jag ducka undan alla kvistar och akta ögonen, så den lilla turen kändes rätt lagom. Vi hann i alla fall undersöka lite nya spår och så körde vi för första gången denna säsong (rekordsent!) över Vittjärvsträsket. Spåret där var fint men på vägen ner hade nån avverkat en massa skog så spåret var lite knöligt. Den vanliga vägen hem har inte frusit ännu så vi fick köra upp på byavägen sista biten.


Efter körningen fixade jag lite i hundgårdarna. Sista halmbalen togs fram. I höstas fanns ju ingen halm att köpa, så denna fanns kvar sen hösten 2010. Hundarna älskar att få ny halm i kojorna och blir oftast lite kollriga. Jag bar in balen i hundgården och började sen fixa med annat, och vips hade Nalle gått upp och lagt sig på den och där låg han tills jag behövde flytta balen. När jag sen började fördela kom alla tre killarna och lade sig mitt i arbetet...



Som ni kanske ser är det en glepa mellan sektionen och dörren (som är öppen). Det skjuter så hemskt i marken här på vintrarna att jag fått dra bort några bultar kring dörrsektionerna och knyta ihop med spännband istället med lite glepa upptill (gillar inte såna lösningar men men...). Nu går dörren att stänga igen med bara ett litet lyft, tidigare fick man rycka upp den i sin karm, flera centimeter...den andra hundgårdsdörren har fått samma behandling den med.


Imorgon kväll ska vi in till stan igen och promenera med Veronica och nån av jyckarna. Funderar på att ta med Rotax och Kaela men har inte riktigt bestämt ännu. Först väntar en lång natts sömn - nyduschad å renbäddad säng. Slår rätt högt i all enkelhet!

Av Kicki - 29 januari 2012 10:11

När vi kör hemifrån startar vi egentligen åt helt fel håll. För att komma ut på spåret måste vi vända 180 grader. Tidigare hade jag dragit spåret alldeles runt hundgården så på vägen bortåt krockade vi oftast med hundgårdshörnet och björken. På vägen hem plockade vi komposten och hundgårdshörnet igen... Då gick det tack och lov inte speciellt snabbt eftersom både jag och hundarna visste vad vi hade framför oss.


I år har jag istället tänkt till och dragit spåret i en vidare båge, långt bortanför nästan allt som man kan köra på (liten vinbärsbuske undantaget). Problemet blir då istället att man behöver bra med fart för att komma runt svängen på ett bra sätt, så det blir en flygande start innan vi kommer ut på det raka spåret och kan bromsa ner lite. Igår när jag körde iväg filmade pappa starten, och det ser ju ut att gå ännu snabbare än  vad det känns som...faktiskt (brukar ju alltid vara tvärtom annars). Dessutom är hundarna verkligen startsnabba, när filmen börjar har vi bara kommit 1-2 meter från platsen där vi stått ankrade.



Nu ska Giela, och kanske nån till, få följa med in till stan på hundpromenad. Kameran sk anog med fastän vädret inte är riktigt perfekt. Sen ska arbetet med att organisera hundsaker (påbörjat), frosta av frysen (påbörjat) och köra släde (ej påbörjat) fortsätta. Just den här helgen skulle jag gärna vilja förlänga lite...


Av Kicki - 28 januari 2012 20:31

Sista tiden har det blivit en del hundshopping. Ja alltså grejor till hundarna. Två nya rosa Hurtta-selar i olika färger, en massa tuggben, hockeypuckar för att prova "pucksök", en svenskrulle för att börja träna in markering i söket med Rossi, en Non-Stop Free-motion dragsele till Kaela, ny foderhink, en hopfällbar såg att ha med i släden och lite annat smått och gott. Kaelas gamla sele har gått ut sig och blivit för stor. Den är inte jättestor men trycker lite på bakbenen och saboterar hennes rörelser. Det enda jag hittade som passade på affären var en Non-Stop sele. Jag har tidigare varit lite kritisk mot dem och många som provat dem säger att de är lite sladdriga och instabila. Dessutom kostar de nästan 700kr! Däremot är de lite annorlunda än en vanlig nome-sele, så för att testa och se hur det skulle påverka hennes rörelser så slog vi ändå till. Den är i grunden liknande, men går att justera lite mer och har en del elastiska delar i sig.


Idag var andra gången vi körde med den. Första gången fladdrade den runt rätt mycket, men sen spände vi åt några remmar och idag upplevde jag att den satt rätt bra. Helst skulle man ju vilja kunna fråga hunden direkt, hur känns det här? Det verkade i alla fall som att hon var rätt bekväm med den, men vi måste nog köra lite mer för att riktigt kunna utvärdera.



En sak jag gillar med denna sele är att den inte trycker så mycket på bakdelen som många Nomeselar kan göra (även när de sitter rätt). Sen rör den sig lite mer på kroppen, vilket kanske både är bra och dåligt, så det tar nog ett tag till innan vi vet om den blir utbytt eller inte.



Rossi var inte riktigt på hugget idag heller så hon fick springa lös istället. Som tur är så är hon väldigt enkel att ha lös och går lätt att styra framför eller bakom släden.




Även med ett litet spann på 5-6 hundar kan man stöta på kurvor där man inte har nån sikt alls. Här går skoterleden över ett snårigt fd. kalhygge och denna kurva är alltid helt skymd. Då är det bra att hålla lite extra koll på öronen på de hundar man ser, för om något intressant händer längre fram så reagerar ju även de där bak.



Det blev en fin liten tur och på vägen hem hade molnen lättat så att solen nästan sken igenom - perfekt fotoväder! Tyvärr hade jag inte systemkameran med mig. Den hade kunnat åstadkomma storverk i det fantastiska ljuset. På senaste tiden har jag blivit allt mer sugen på att skapa lite bättre ordning bland mina hundgrejor. Just nu står hundböckerna i en överfull bokhylla där inte alla ryms. Selar och koppel mm ligger i fodertunna av metall. Leksaker mm ligger i en hink i ett skåp. Allt har sin plats med organiseringen är långt ifrån perfekt. Tror att jag ska lägga lite tid på det imorgon... för det har faktiskt hänt att jag köpt ett halsband och sen hittat ett liknande hemma några veckor senare...t.ex...Inventering och strukturering blir bra!

Av Kicki - 24 januari 2012 22:44

Vissa dagar känns soffan väldigt varm och mjuk. Idag var en sån dag. Kroppen är lite frusen och seg, och termometern visar -18 ute - egentligen ingen extrem temperatur, men just då känns det obeskrivligt kallt. Samtidigt vet jag att tröttheten och segheten försvinner i samma stund som hundarna drar ut släden över tomtgränsen, varje gång, och så blev det förstås även idag. Tant Giela fick stanna hemma, och jag selade ut sex ivriga kompisar. Själv hade jag tagit på dubbla vinterjackor, storskor och 3 olika lampor, pannlampa, extra pannlampa, och så lampan som jag sätter på släden.


Några centimeter nysnö hade kommit sen sist, så vi stannade flera gånger för att plocka bort eventuella isklumpar ur tassarna. Kaela hade ett litet sår sen förra gången så hon fick tassalva och socke redan innan vi körde iväg. Vissa väljer att socka alla hundar i förebyggande syfte, men även det har sina nackdelar och jag undviker helst sockar tills de behövs. Vi drog iväg mot vår lilla älsklingsrunda, på vinst och förlust, för alla gånger vi kört dit hittills i vinter har den varit okörd. Säkert 3-4 gånger har vi kommit dit och fått vända åter på samma spår igen. Idag lyste jag ditåt med både slädlampan och pannlampan och jag vågade först inte tro mina ögon - ett ensamt översnöat skoterspår ringlade sig in i skogen, och det räcker ju jättebra för oss!



Efter ytterligare en tasskontroll (brrr vad kallt det blir om fingrarna för isen måste ju värmas loss från tasshåret) svängde vi in på spåret. Äntligen! =) Rundan i sig är ca 2 mil lång och ganska varierande och rolig, en bra runda att ha tillgänglig för vardagskörning helt enkelt! Mintu hittade förstås vägen men för Rotax var det här premiär. Jag glömmer ofta att han är "ny" för han följer Mintu så naturligt och beter sig oftast som om han redan känner till spåren.


När vi kommit in på hemvägen igen passerade vi över ett stort vackert myrstråk. Det var då jag såg hur klart alla stjärnorna lyste ovanför oss, och så såg jag nånting som liknade ett svagt norrsken. Eftersom myren är öppen och trygg, inga lömska kvistar som sticker fram och kan hamna i ens ögon, så testade jag att släcka alla lampor. Först blev det riktigt mörkt. Ingen måne syntes till. Ett svagt rosa ljust i horisonten från Boden (kanske en mil bort?) skvallrade om riktningen. Däremot framträdde stjärnorna och norrskenet mycket starkare nästan på en gång.


Efter en stund när ögonen vant sig kunde jag se hundarna och träden omkring oss. Spåret såg jag förstås inte, men jag vet att hundarna hittar och på deras rörelser ser man ju om det kommer svackor, kullar eller svängar. Tänk att jag kört hund i så pass många år men aldrig släckt lyset förut utan att ha månsken som ledstjärna. Ju mer ögonen vande sig, desto ljusare blev det, och snart såg jag riktigt bra. Hundarna var sex mörka skuggor och träden och skogen ikring oss visade sig från sin allra bästa sida under stjärnhimlens valv. Underbart! Många "sörlänningar" pratar om hur mörkt vi har här uppe på vintrarna. Jag gissar att de talar utan egna erfarenheter, för vintertid blir det aldrig riktigt mörkt hos oss. Det kan se mörkt ut när man sitter inne och tittar ut, eller står under ett gatljus kanske, men går man ut i mörkret och låter ögonen vänja sig så är det aldrig riktigt mörkt efter att snön kommit.


När vi kom in i tätare skog igen åkte pannlampan på. Det är viktigt att hinna se de grenar som hänger ner över spåret (och de är många nu när snön tynger ner dem) för att kunna skydda sig. Helst hade jag kört en runda till över myren för det var riktigt vackert nu när alla träd är snötyngda och influffade. Å andra sidan gör sig den typen av snö ganska bra även i pannlampans sken, den skimrar och glittrar så vackert. När vi kom hem hade temperaturen sjunkit ner till -23 och jag gissar att det kommer att bli ännu kallare under natten. Egentligen hade jag velat ta in alla hundar men Silva löper fortfarande så killarna och Kaela får sova ut: Däremot får de tillbringa natten tillsammans alla fyra, blir roligt att se imorgon bitti vilka som valt att sova tillsammans, och var!


Nu ska hundarna få sin middag och sen ska jag sova så gott, så gott!

Av Kicki - 24 januari 2012 19:47

Idag har vi tränat lite enkel tasstarget med klicker här inne. Silva, Giela och Rossi har gjort två pass var. Silva ville helst använda nosen (vi har nog aldrig kört tasstarget förut), Giela smashade hejvilt, och kloka kloka Rossi förstod direkt att det var TASSEN som skulle sättas på musmattan. Dessutom hittade hon alldeles själv (på riktigt!) en klok lösning när musmattan fick sig en smäll ochh åkte in underkompostgallret som spärrar av dörren just nu... tuffa lilla fjant!



Nu ska vi ut och lufta släden en sväng i kvällsmörkret, och småkallt är det dessutom. Dags att dra på sig storkläderna.



Av Kicki - 23 januari 2012 22:20

Texter som denna cirkulerar ständigt runt internet, men det gör dem ju inte mindre viktiga. Varifrån just den här kommer vet jag inte riktigt, men den var både tänkvärd, lite rolig, och ganska sorglig. Detta är tänkvärda ord för alla som umgås med hundar och djur, och speciellt alla de som valt att ta hem en hund till sig. Hunden väljer inte (väldigt sällan) sin ägare, utan är helt utelämnad till denna person som gjort valet att "skaffa hund". Det är inte bara ondska som kan vara farligt - okunskap kan vara precis lika illa. Ingen kan allt och speciellt inte i början, men när vi tar hem en hund så tar vi också på oss ansvaret att lära oss allt vi kan om hur hunden fungerar, vad den behöver, och hur den mår bra av att leva.



Av Kicki - 22 januari 2012 16:03

Imorse var jag aningen nervös. Nalle och jag hade stämt träff med lite kompisar på stan för en promenad. Detta blev en av Nalles första promenader i stan sen han kom hit, och den allra första med nya hundkompisar. Nalle kan hetsa upp sig ganska mycket när han blir glad och ivrig, och jag såg framför mig hur han rullade in mig i kopplet 100 varv och hade tassarna mer i luften än på marken.


Det visade sig att vi bara blev 3 personer, och 3 hundar. Nalle, lilla Nellie som är en amstaff eller nåt liknande (är inte så bra på de raserna) och Lovis som är en ung St Bernhard. Nalle överraskade positivt genom att vara lugn, artig och jätteduktig på alla sätt. Han fick två nya hundkompisar och spanade in stan i lugn och ro - duktiga killen! Vår hundgrupp är ju rätt stor nu, men oftast är vi kring 7-10 pers per träff. Att promenera i stan med hundar/ägare som matte känner, av alla möjliga storlekar och raser, är verkligen jättebra träning. Huskies träffar ju annars lätt bara andra huskies! Har tänkt att alla hundar ska få hänga med på dessa promenader (en åt gången oftast) framöver.


Duktiga Nallen!


Dagens slädtur blev kort, bara en mil, men även idag hade vi viss tidsbrist att ta hänsyn till...samt att jag somnade på soffan en timme efter lunch. När vi körde iväg hemifrån passerade vi en granne där det ibland står en eller två gråhundar i långt koppel på baksidan huset. Tidigare när vi passerat har mina hundar oftar blivit väldigt intresserade. De har förstås aldrig gått fram, men de har dragit lite ditåt och slädens broms har fått bekänna färg efetrsom spåret passerar bara några meter från hundarna. Idag såg jag dem redan på långt håll och gav Mintu kommandot "gå på" vilket fungerar bra men inte är helt pålitligt hos mina hundar. Därför blev jag extra glad när killarna plöjde förbi utan att minska farten och bara tittade lite åt sidan! Yay!


Passagen gick precis lika bra på hemvägen, och jag hoppas att detta är inkörsproten till ett väl fungerande passeringskommando. Ofta kan det ju vara lite så, att hundarna helt enkelt måste komma in i rätt "rutin" och när det vägskälet är avklarat så flyter allting bara på. De vet vad "gå på" betyder men det har tidigare inte alltid fungerat i lite svårare situationer - som denna. Vi möter inte så ofta hundar eller annat där vi kör så det är tyvärr en av mina ledarhundars stora svagheter. Jag kan inte lita på att de passerar vad som helst hur som helst utan väljer ofta att svänga av, ankra och gå fram, eller nåt annat.


Spåren va fina men den kalla pudersnön satte sig snabbt i tasshåren. Många tror att det är mjuk klabbsnö som fastnar i tassarna, men största risken för isklumpar i fossingarna är just vid kall pudrig snö, som idag. På vägen hem stannade vi till för att kolla tassarna efter att Rotax börjat sacka, och alla utom Silva hade isklumpar i tasskägget. När alla klumpar värmts bort var mina händer nästan bortdomnade av kylan. Sen fick Rotax, Nalle, Mintu och Kalea ännu en gång gå in i hundgårdarna tillsammans och umgås i lugn och ro. Även denna gång verkar allting förflyta lugnt och stilla, och jag hoppas att Nalle börjar förstå nu att Rotax är en snäll och cool kille!

Av Kicki - 21 januari 2012 19:29

Den här dagen visade sig bli helt fantastiskt! Efter en lagom sovmorgon (till 08.30 ungefär) tog hundarna å jag en kort slädtur på ungefär en mil bara. Vi hade nämligen lite tidspress och mycket att hinna med. Jyckarna fick i alla fall sträcka på benen och släden fick lufta sig lite.




Rossi var lite osugen idag, gissningsvis på grund av skendräktighet, så på hemvägen fick hon springa lös istället. Först var hon så rolig, låg kvar bredvid Nalle precis som om hon satt fast, och sen när jag ropat på henne och vi körde iväg så sprang hon tillbaka dit och höll sin position brevid honom en stund...hade ingen aning om att hon var så plikttrogen! Sen kom hon bak till mig och sprang bakom släden istället, skönt att slippa trängas!




Rotax var helt frostig på sidan trots att det bara var några få grader kallt. När vi kom hem fick Silva och Rossi gå in till Giela, och de andra in i hundgården igen. Efter en stund kastade sig Rotax på sidan och låg där och vilade en stund, det känns som att han är rätt trygg i sitt nya gäng nu!



Sen var det dags för kloklippning. De flesta av mina hundar gillar att klippa klor och ofta blir det nästan lite trångt om saligheten. Rotax tyckte att det var riktigt mysigt tex.



Sen kom Kaela och ville tränga sig på...



Å när det var Mintus tur och han låg där på rygg helt lugnt, så kom plötsligt Rotax rumpa rullande och landade på hans huvud....



När hundarna fått sin tassityr, hundgården rengjorts och  lagats lite, så gick jag in för att äta lite lunch. För första gången nånsin så lämnade jag alla killarna och Kaela tillsammans i hundgårdarna. Nalle och Rotax har inte varit ensamma tillsammans förut, men nu kändes det som att det var dags. Allting fungerade bra och snart är gruppen sammansvetsad igen på riktigt!


Efter lunchen hoppade Rotax och jag in i bilen och åkte mot stan. Det var dags för hundpromenad med kompisarna! Detta var Rotax första gång och när alla möttes så skrek han ut sin glädje och pratade en massa... Vi var 5 personer, Rotax, två dvärgpinschrar, en japansk spets, en labrador och en springer spaniel. Snart lugnade han sig rätt fint och promenaden gick jättebra. Han hälsade på lite hundar och fick några nya vänner. Några morrade eller skällde men det brydda han sig inte så mycket om, lugna kloka Rotaxkillen! Eftersom han är rätt ny så visste jag ju inte riktigt hur han skulle bete sig, men han fick MVG!



Rotax och jag gick en extra sväng efteråt till djuraffären, så vi var ute i 2,5 timmar ungefär - härligt! Vi fyndade en rosa Hurtta-sele och en hel kasse full med tuggben och bajspåsar. =) Har man tuggben och bajspåsar i massor känner man sig rik!



Jag hann även shoppa lite kläder till mig själv i födelsedagspresent och det blev riktigt bra! Presentkort är inte alls dumma grejor! När vi kom hem hade Rotax förstås mycket att berätta för de andra. Eftersom Giela inte fått göra nånting spännande fick hon ta på sin nya rosa sele (eftersom hon inte drar så mycket alls så duger en promenadsele bra) och så skidade vi runt Vittjärv en sväng. Jag hade nästan glömt hur lite Giela drar ibland, eller så var hon extra slö idag, för jag fick ju åka en massa själv!!! Oftast gick det i trav och ofta ville tanten stanna och nosa och pinka lite... ingen får ju missa att hon varit där!




Så härligt att hinna med så många roliga saker på samma dag, och nu är det myskväll med förkylda älsklingen som gäller. Å imorgon är ännu en ledig dag att fylla med hundskojigheter! Underbart!




Presentation


Jag heter Kicki och bor med mina 7 draghundar och sambo utanför Boden. Vi lever för draget och underbara äventyr tillsammans!

Länkar

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6 7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22
23 24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kategorier


Skapa flashcards