Så skönt det är ibland att ha en hel dag att ägna helt och fullt åt sina intressen! Imorse packade jag in 5 hundar i bilen, dragutrustning,spårutrustning, sökutrustning, godis+klicker, och så Lars rejäla Downhill-cykel.

Första anhalten var SPHKs dragträff vid Svartsjön. Jag valde att köra med Rotax och Silva, eftersom jag inte hade planerat in nån annan träning för dem just idag. Det var första gången jag själv cyklade med Rotax, men jag tror att han sprungit framför cykel tidigare. Jag hade lånat Lars rejäla down-hillcykel, med riktigt bra bromsar och rejäla dämpare.

Rotax och Silva

Marikas hundar Varga (Nalles syster) och Nanok

Eftersom det var dragträff fanns gott om medhjälpare som ville hålla hundar, och den lyxen är ju inte helt fel egentligen! Vi hade tänkt köra iväg först av det lilla gänget på startlinjen, men Silva svamlade lite i starten och ville kika i diket...  

Först tänkte jag att hon kanske ville uträtta sina behov, men det visade sig vara bara svammel! Dumheter av lilla fjant (tydligen spännande med andra hundar bundna längre bort i skogen)! Sen kom vi igång och resten av vägen flöt allting på fint.

Silva vill gärna springa snabbt, snabbt men inte behöva kämpa så hårt. Rotax verkar inte vara nån superslitare heller, så det var bra träning för båda två. Spåren var rätt tunga bitvis och med stora breda cykeldäck så glider det inte superlätt. Jag hjälper till så lite som möjligt och trampar egentligen bara om cykeln håller på att välta. I uppförsbackarna gick båda på men ingen lade sig riktigt rejält i selen, så särskilt snabbt gick det inte...bra träning för dem!  

Nanok och Varga (bakom Nanok)

Vi körde tillsammans med Marika och hennes två hundar (och en sparkcykel som fick kämpa hårt på den ojämna frusna vägen), och en kille med kick bike och 2 malamuter. Stundvis tränade vi lite omkörningar och speciellt mot slutet så fungerade det riktigt bra. Marika och jag körde om varandra några gånger och hundarna tittade inte ens på varandra utan jobbade bara på rakt fram - härligt! Vi körde en runda på 7,5 km ungefär, vilket kändes rätt lagomt för dagen.

Dragträffen var välbesökt och hela tiden hördes skäll och yl, så det gick inte att ta misste på att det var hundar i farten. Jag packade snabbt ihop hundarna för att dra vidare till sökträningen med träningsgruppen. Problemen kom när cykelstället skulle monteras tillbaka på bilen, det vägrade! Låset hade hakat upp sig och till slut blev lösningen denna:

Träningsgruppen höll till bara en kort bit bort, vilket passade bra! När jag kom dit var de i full gång. Några hundar fick träna sök, några fick träna inkallning med störning, och så cirkelträning där hunden tar kontakt med folk och får belöning varje gång. Jag lade spår åt Mintu och Nalle och sen var det snart dags för Rossis sökträning. Idag fick hon inviga tjänstetecknet som vi köpte tidigare i veckan!

Ni som känner Rossi tänker antagligen ungefär som jag själv gjorde - WOW! Hon skötte sig superbra idag, sprang fokuserat och självsäkert mellan figuranterna och tvekade aldrig. Hon sökte aldrig stöd hos mig utan arbetade självständigt med öronen i topp och fullt fokus på uppgiften under alla skick. Oj vad hon växer av denna träning! Normalt sett är ju Rossi lite försiktig, tappar lätt fokus/lust om hon känner att hon inte förstår eller gör fel, kan tycka att okända människor är aningen läskiga osv... Allt sånt är glömt dagar som denna! WOW!

Nalle fick lite inkallningsträning med två roliga personer som gav honom godis, kliade och lekte med honom, och det gick riktigt bra. Han kom i stort sett direkt nästan alla gånger fastän de var roliga och hade mycket gott att erbjuda. Sen var det spårdags. Mintu gick först och pinkade säkert 5-6 gånger längs spåret...hrmf... Men vi kom till slutet och han verkade i alla fall ha kul.

Sen var det Nalles tur. När vi kommit en bit in efter spåret fick Nalle syn på Caspian, en jättefin liten dvärgpinscher som just gått sitt spår. Caspian och hans matte passerade ute på vägen och Nalle är väldigt intresserad av Caspian, han kan liksom inte sluta titta när han väl börjat. Det blev alltså en paus i spåret och vi stod där och tittade, och tittade, och tittade...tills de gått förbi, och sen fortsatte spåret och Nalle kunde fokusera igen. När vi kom till spårslutet tog jag fram en pipleksak ur fickan och OJ - så tokig han blev! Han tuggade helt frenetiskt så pipleksaken hann knappt med! När han skulle släppa den skedde det mycket motvilligt...Pipleksaker blir Nalles nya spårslutsgrej helt klart!

Caspian

Fina Hekaya och Donna är också trötta

Till slut hade alla hundar som ville fått söka, spåra, leka och träna. Vi packade oss hemåt och Giela och Kaela fick en promenad. Kaela har viss överskottsenergi nu efter all vila, och benet verkar inte riktigt bra ännu så det blir specialistbesök i veckan. =/

Giela och ivriga Kaela

Nu är alla hundar nöjda och trötta, och oj vilken rolig dag vi haft! Så duktiga alla varit och så kul vi haft tillsammans...och nu tänker jag inte lämna soffan på resten av kvällen! Typ!

Idag har Mintu och Rotax hängt här inne med oss för att få umgås lite extra. De verkar trivas ihop och bryr sig inte speciellt mycket om varandra, även om de inte känner varandra helt ännu förstås. Båda två försöker fjäska in sig hos husse också!

Nu är det dags att dra på sig storkläderna igen för lite hundträning. Idag ska Rotax få gå med Nalle en del av sträckan så att de får känna lite på varandra i lugn och ro. Eftersom det snöat så ställde jag in cykelplanerna, det blir så vanvettigt blött och eländigt. Snön som föll idag var årets första, men den duger inte till något vettigt...vi vill ha MER helt enkelt!

Varje år vid den här tiden tänker jag på en speciell bild som jag tog för några år sen. Det är mina två änglahundar, Jacki och Gakkon, som visar lite olika reaktioner på nysnön... Men bilden är egentligen lite missvisande för både Jacki och Gakkon älskade snö, bara på lite olika sätt.

Idag har varje timme behövts. Förmiddagen användes till hundträning, och Rotax gick i point med Rossi vid sin sida. Vi körde 9km och allting flöt på fint i selarna. Värre var det i bilen. I ett svagt ögonblick bestämde jag mig för att ta med Kaela som sällskap (hon vilar ännu pga frambenet), och när hon såg de andra börja arbeta så satte hon igång att yla och skrika som en tossing! Till slut tystnade hon i alla fall... Här kommer i alla fall några bilder från turen.

Ett nästan färgkodat spann? 2 svarta, 2 gula och 2 gråaktiga.

Nu har hundarna just fått kvällsmat och lite gos. Nalle gruffade lite med Rotax efter middagen. Han verkar inte riktigt gilla honom ännu, Rotax däremot provade lekinviter mot Nalle. När Nalle och Rotax gruffade så tyckte Mintu att det var en bra idé att lägga sig och började mopsa sig mot Nalle helt plötsligt, något som aldrig hänt förut. Det hela var över på några få sekunder när jag talade om för dem att bråk inte är okej. Inga spända känslor eller sura miner efteråt, men varje sån händelse är ändå ett misslyckande.

Imorgon ska Nalle och Rotax få en cykeltur tillsammans för lite team building, för även om anspänningen som finns inte är stor, så finns den där och det ska den inte göra. Nalle är en snäll hund men han har humör under den väna ytan, och han är inte helt trygg med Rotax av nån anledning. Rotax verkar vara lugn och trygg och gör inte mycket väsen av sig, så det handlar nog mer om att de är aningen "för lika" än något annat. De verkar behöva lite extra tid för att "klura ut" varandra helt enkelt och den tiden börjar imorgon!

Så här såg det ut hos oss förra veckan, innan Rotax flyttade in. Det rymdes nästan 6 hundar på kojan men inte riktigt...med lite mer planerad placering hade det nog gått desto bättre.

Idag har Rotax hängt med till skolan igen, och han skötte sig jättefint som vanligt. Nu har jag tagit helg, så träningen på att vara ute i hundgården och känna sig trygg där ska sättas igång på riktigt. Att ha hundar med i bilen ser jag som en nödlösning, och inget jag egentligen vill göra även om det fungerar bra. Att ha honom i hundgården nattetid känns lugnt eftersom vi vaknar om nåt händer. Dagtid däremot är vi borta och om han skulle börja yla/låta så är det en olycklig utveckling.

Kaela är innehund just nu och sover som en liten stock i sin säng. Tidigare ikväll var Rotax inne. Kaelas syster Silva kan vara lite "ha-tokig" kring mat så henne får man passa och korrigera lite nu och då. T.ex kan hon stå och spänna sig vid gallret när jag gör iordning maten utanför - men sånt gillas INTE här! Sin egen mat får hundarna försvara, men inte sånt som är mitt eller som de ännu inte fått.

När jag åt middag kröp Kaela in under bordet (oj vilken slump...NOT) och visade ena hörntanden för Rotax...! Lite Silvafasoner helt enkelt och då fick hon förstås inte ligga kvar där. Rotax tog allting med ro och passade på att charma sig upp i soffan för lite gos istället. Just nu har Kaela ett hårt draghundsliv...

Imorgon kommer min grundskoleklasskompis Ida på besök, och så ska hundarna (utom Kaela) få sig ett dragpass på förmiddagen, och så blir det lite socialisering efteråt. Förberedelserna inför vintern fortsätter också! Slädens mattbroms skulle behöva justeras, värre vinterskor ska beställas, vitaminer beställde jag idag, spån ska köpas/hämtas (i brist på halm)... ja ännu är vi inte helt redo verkar det som. Men nog drömmer man ändå, så här vill jag se ut igen snart!!!

Efter en heldag avslutade vi på bästa sätt - med dragträning ihop med kompisarna! I den bästa av världar hade vi förstås kört på snö....men än så länge är det barmarksträning som gäller. Inte en enda snöflinga har fallit här ännu i höst.  

Rotax fick börja med att gå i wheel med Rossi, i spannet med 11 hundar. Yvonnes unghundar och Kaela var inte med nu ikväll. Rotax gick nära mittlinan och slackade lite på linan efter en stund, så jag provade att sätta honom på vänster sida istället, och då sträckte han ut igen. Han verkar vilja hålla sig rejält långt åt vänster, i alla fall nu ikväll. I övrigt var körningen mycket lättsam och alla skötte sig fint. Klart nöjd med hans premiär i spannet!

Vi körde 18km eftersom Rotax är ny, och Yvonnes nya hund Baloo (Silva och Kaelas kullbror) inte är körd så mycket i höst. Med tanke på hur klockan hann springa iväg så kändes det ändå helt lagomt. En nyhet för i höst är att jag inspirerats av Hans Gatt och gjort en tabell i Excel där jag fyller i hur långt/länge varje hund sprungit. Roligt att få lite översikt över träningen, även om det enbart är för skojs skull vi kör! Nu ikväll blev det en ny rad där Rotax fick komma in!

När vi kom hem släppte jag för första gången ihop alla hundarna i hundgården, och det fungerade riktigt bra. Nalle är den som är mest "intresserad" av Rotax. På morgnarna när jag kommer ut med frukosten gnäller Rotax lite, men inte så farligt ändå. Nalle däremot "går igång" på Rotax gnäll och skäller...

Det måste vi träna på...det ska vara tyst (nåja, men det ska inte skällas och ylas) och lugnt när mina hundar väntar på sin mat.

Mintu fick ju springa en stund med Rotax idag och är helt oberörd. Är så stolt över min coola Mintukille. Han spänner sig ofta mot okända hundar, men när han lärt känna nån (vilket går rätt snabbt) så slappnar han av väldigt fort. Alla hundar fick mat tillsammans och allt det fungera jättefint. Rotax håller ganska låg men stadig profil i gänget än så länge, han är lugn och tränger sig inte på nån, men går inte heller undan. Ser lovande ut....*peppar peppar* Inatt sover han med Giela och Rossi igen, och löptiken Kaela får sova inne för hon har blivit lite väl flörtig trots att löpet nyss börjat.

Idag har nykillen fått en heldag. I förmiddags hade jag bokat en stadshundpromenad med Veronica och Miksi, och eftersom Rotax var inne med mig hela dagen igår (för att torka efter badet) så vågade jag inte lämna honom ute i hundgården idag heller. Han fick helt enkelt följa med, så det blev en riktigt sibbepromenad med Giela, Rotax och Miksi. Det verkar som att han promenerat i koppel förut för det var inga bekymmer alls, trots nya hundar och flera hundar i grupp, så gick han jättefint. Gallerdurken var lite underlig men han gick över utan bekymmer ändå. Vi gick omkring i 2 timmar och jag glömde flera gånger att han inte bott hos oss mer än 1,5 dygn...

Sen gick vi på stans två djuraffärer för att hitta en sele som passar. På första stället var selarna i den storleken slut, men vi fick en trevlig pratstund med några ur personalen och Rotax tyckte att det var ett roligt och avkopplande ställe. På nästa ställe fanns en sele i hans storlek, och så köpte jag ett tjänstetecken till Rossis sökträning, nåt som jag velat ha sen Jacki var ung, men aldrig haft... nu blir hon fin! Medan vi var där var en äldre man in med sin gråhund. Hunden var fin men riktigt rund om magen, och sånt förkortar ju ett hundliv rätt mycket. Det är intressant att höra hur en del med tjocka hundar bortförklarar och ursäktar att hunden är tjock. Mannen menade att hunden var "omöjlig" och åt "allt"...men en hund är ju ändå en hund? Den kan ju inte äta mat som man inte gör tillgänglig för den?

De trevliga samtalen på djuraffärerna (som Rotax tyckte var lite trista, då började han prata lite efter en stund) drog ut på tiden och jag fick jäkta i full fart till skolan sen. Rotax fick följa med bak i bilen eftersom jag inte vill lämna honom i hundgården ännu. Det ska vi träna på till helgen i lugn och ro. Han verkade sova riktigt gott i bilen och såg nyvaken och glad ut när jag kom ut för att rasta honom - en sån himla go och härlig kille!

Nu är Kaela här inne och har fått massage på frambenen. Hon får stå över kvällens dragträning för hon rör sig aningen underligt i framkroppen. På ett sätt passar det ändå lite bra för hon har nyss börjat löpa och det räcker med en ny hung i gruppen utan löptik, när det är dragträningsdags i mörkret. Tror att hon och Mintu ska få varsin till hos "sjukgymnasten" utanför Råneå för att testa något nytt. 4-6 av de andra hundarna ska med och dragträna i Långsjön ikväll, och Rotax är en av dem! Blir riktigt kul att se hur han beter sig i selen, så länge det inte är en katastrof så är jag nöjd, å är han duktig så är det en rejäl bonus!

De senaste dagarna har varit en smula omtumlande här hemma. När jag och Nalle hälsat på hos Marika i lördags så åkte vi förbi hos en bekant som hade en sibbehane som behövde nytt hem. Inga intressenter hade dykt upp och det började talas om avlivning som alternativ. Marika tog med mig dit för att hon själv tyckt att denna hane var så trevlig, och den korta stund vi var där förstod jag precis vad hon menade. En jättemysig och go kille var vad vi mötte!

Eftersom vi redan hade fullt i alla hundgårdar tänkte jag i första hand på bekanta som kunde vara intresserade, men just nu finns det (som ofta) ett överflöd av draghundar och inte så många hem tillgängliga. När jag körde hemåt pratade jag i telefon med sambon och berättade om den fina hunden vi mött och hans öde. Svaret blev "Men vi kan väl ta hand om honom?". Lars kom på att tant Giela på 11 år faktiskt inte behöver vara ute i hundgården om dagarna, utan snarare kanske skulle uppskatta att få vara lite mer inne i lugn och ro. Dessutom har hon ju redan halvt pensionerat sig från hundspannet.

Efter mycket tänkade fram och tillbaka beslöt vi att ta hem honom på prov, och igår kväll åkte jag upp dit och hämtade hem en glad och cool kille som gillar att åka bil. Han fann sig direkt tillrätta och trivs lika bra inne som ute. Han är nog en av de trevligaste, gosigaste och enklaste hundar jag någonsin mött (än så länge i alla fall). Giela och Rossi har träffat honom på riktigt, och de andra har nosat genom gallret. Imorgon kväll ska vi ut och köra så då får han träffa de andra lite mer. Idag har han blivit borstad och fått ett bad, och nu myser han här inne.

Rotax är snart 3 år och en renrasig sibbe från Trädgårdsvargens kennel. Som det känns just nu så blir han kvar hos oss, och det enda som kan sätta käppar i hjulet för det är eg. om det fungerar dåligt med de andra hundarna, men det brukar inte vara några större bekymmer så jag är inte jättenervös...men man vet ju aldrig förrän det gått ett tag. Här under kommer lite bilder på snyggingen, riktigt go å mysigt. Tack Lasse för att vi fick chansen att ta hand om denna fina kille!

Imorse gick jag en skogspromenad med Silva och Kaela. Vi gick på ställen där vi inte gått på länge, och oj vad blött det var... på något underligt sätt var jag torr om fötterna när vi kom hem, men det var nog helt och hållet tack vare skorna. Småtjejerna var så glada och söta, de trivs verkligen tillsammans de små grå systrarna. Kaela har ju sett aningen stel ut i frambenen ett tag så lite lugn terrängpromenad kändes som en bra idé.

Sen var det sökträning med träningsgänget ute vid Kallasjövägen, och jag funderade en stund över vilka hundar som skulle få följa. Rossi var ju med sist och hon kändes självskriven för att få lite uppföljning. Den gången var cirkelträningen (när folk står i en cirkel och hon får belöning från alla hon tar kontakt med) lite otäck, och söket gick sisådär...

Det slutade med att jag tog med bara Rossi, och vilken skillnad det var idag! Nu var vi ännu fler personer på cirkelträningen, och hon visade bara nåt enstaka tecken på tveksamhet, annars gick hon fram till folk, fick belöning, testade att göra konster för att se om de skulle klicka igen...osv! Hon såg självsäker och glad ut, och det märktes att hon hade positiva minnen från förra veckan.

Sen var det dags för sökträningen och vi tog samma 2 figuranter som förra veckan. Även här var det nu en helt annan hund! På slutet gick hon en liten omväg en av svängarna, annars sprang hon fokuserat och snabbt mellan figgarna och såg glad och självsäker ut. Så härligt! Efter alla år så känns det som att vi äntligen hittat något som VERKLIGEN lyfter Rossi! Nåt som gör henne tuffare och självsäkrare och som hon dessutom älskar att göra! Att söka matte och husse i skogen har hon alltid gillat men det här blir ju en helt annan sak, och det märktes även på henne. Idag har mattehjärtat verkligen värmts en massa extra!

Rossi hoppade till och med upp med tassarna på en av figuranterna för att få mer godis, och ni som känner henne vet att hon är ytterst sparsam med att sätta tassarna på folk. Det ska vara såna hon känner väldigt väl! Okända personer skulle hon aldrig få för sig att hoppa på eller leka med normalt sett... vissa skulle se det som ett tecken på avsaknad av hyfs! Jag blir bara glad - att hon gjorde så visar riktigt starkt att hon stortrivdes med jobbet och kände sig riktigt trygg i situationen och med de duktiga figgarna.