www.nukutvi.se

Alla inlägg under februari 2012

Av Kicki - 28 februari 2012 21:08

Jag umgås stor del av dagarna med ett gäng knarkare. Ja det gör nog många av er som läser också. Knarkarna jag pratar om är förstås de fyrbenta vännerna, hundarna! Arbetande draghundar kan nästan ses som knarkare. De är "beroende" av att få springa och gör ibland nästan vad som helst för att få sin vilja igenom. Precis som tvåbenta knarkare kan en sugen draghund ljuga och bedra för att få komma åt sitt gift, för att få springa sig riktigt trött och slut tillsammans med kompisarna.


Vad menar jag få med  detta? Jo större delen av alla draghundar älskar ju att springa. Gissningsvis så fungerar det lite som med motionerande människor, till slut blir det lite som en drog (om än i positiv bemärkelse) när kroppen frigör en massa ämnen som får dem att må bra helt enkelt. Problemet med våra hundar är att de inte alltid vet sitt eget bästa,och långt ifrån alltid talar om när de har ont eller känner sig slitna. Snarare kan de mörka eller låta bli att känna efter, allt för att få vara med och springa lite lite till. Sen finns förstås hela skalan, från de som springer, till de som drar, till de som tokdrar. En riktigt hårt arbetande hund håller linan spänd från start till slut, oavsett snöstormar, djupsnö, hinder eller distraktioner. Den typen av hundar är inte alls ovanliga, men kanske är vanligare inom vissa typer/linjer av draghundar. Såna hundar är oftast väldigt dåliga på att känna efter och visa smärta i tid. Huskies är oftast väldigt tåliga, och det är förstås både på gott och ont...


Att motionera arbetstokiga djur hårt ställer alltså lite extra krav på oss som kör. Vi måste studera dem kritiskt och förstå eller se när de börjar få ont, för när de själva talar om det genom att halta eller gnälla har det oftast gått väldigt långt. Det här är ett svårt jobb, som man inte alltid kan göra perfekt tyvärr. Gakkon som jag hade tidigare var ett bra exempel på detta. När det gällde henne var jag tyvärr alldeles för dålig på att läsa tecknen, fastän hon aldrig haltade eller gnällde eller "sa" att hon hade ont så var hennes rygg riktigt trasig. När hon var ung och frisk brukade vi skämta om henne och säga "så länge hon har ett ben fritt (inte intrasslat) så springer hon vidare". Sån var hennes inställning, lintrassel kring benen eller djup snö, sånt spelade ingen roll, hon skulle FRAMÅT!


När hon sen började slacka ibland borde jag ha förstått att nånting var fel. En hårt arbetande hund blir aldrig "lat", slutar den dra som den gjort tidigare så är nånting fel, även om hunden inte visar andra tecken på smärta. Alla såna ändringar i fart, rytm, gångart mm bör man vara vaksam på. Det viktiga är att minnas att våra hundar inte alltid vet sitt eget bästa, och kanske speciellt inte de som är arbetsnarkomaner och älskar livet i selen över allt annat.


Nu är ju långtifrån alla draghundar "knarkare". Många älskar att springa men på ett mer hanterbart sätt. Giela är absolut ingen knarkare. Nu ikväll körde vi en kort motionstur där hon fick följa med. De första hundra meterna från gården var skoterspåret helt igensnöat och osynligt. Jag visste ju att det fanns där och Mintu brukar vara en klippa på att följa osynliga spår. Just ikväll missade han dock spåret i en kurva efter halva sträckan och plötsligt vadade hela spannet ute i djupsnön, till Gielas stora förtret....

  

Antingen så hade det drevat extra mycket där, eller så missade han faktiskt spåret för en gångs skull. Det blev i alla fall 100 meter djupsnö och tanten var allt annat än nöjd...=/ Att köra hundar som är totalt "oknarkiga", dvs. inga arbetsnarkomaner över huvud taget (som Giela), kan ha sina nackdelar även det. Hundar som inte brinner för draget kan ibland använda en mer defensiv stil. De bromsar kanske istället för att satsa i vissa lägen, tar en del kurvor eller hinder med mer tvekan osv... tyvärr gör detta att dessa hundar oftast är de som snubblar, ramlar, släpas eller på annat sätt råkar lite illa ut. Skaderisken för dem kan alltså vara nog så stor, speciellt som de sällan tar stöd fullt ut i selen heller.


Nu kom i alla fall alla hem helskinnade och rätt glada, även Giela, för efter pulsandet hade vi fina spår hela vägen och hittade ett lagomt tempo i snabb trav som verkade passa alla. Dessutom sken månen så fint för oss, fastän den inte ens är riktigt halv ännu. Riktigt snyggt var det!


Av Kicki - 27 februari 2012 21:26


Som synes fick vi en riktigt härlig dag i Blaiken även igår. Underbart väder och fina spår. Det blev en tur på 2,7mil ungefär men särskilt snabbt gick det inte idag heller. Här har vi bara nån kilometer var av turen och solen har börjat söta sig neråt. Hundarna skötte sig fint och tuffade på så sött. Vi fick stoppa ibland och ta bort isklumpar i tassarna bara, annars flöt allting på fint och efteråt packade vi in oss i bilen och körde upp till Boden igen.


Nu ikväll har Rotax, Giela och jag promenerat inne i stan med några kompisar och deras hundar. Rotax sjöng så tjusigt medan vi stod utanför Systembolaget och väntade på att alla skulle dyka upp. Sen under promenaden var han faktiskt riktigt duktig. Inget perfekt koppelgående direkt (vilket jag inte heller bryr mig om direkt), men han var tyst och skötte sig bra. Giela hade inte samma uppjagande effekt på honom som Kaela, så promenaden blev en rätt trevlig upplevelse. Förutom lite småkaos så var det nästan civiliserat! I alla fall jämfört med förra stadspromenaden när Kaela och Rotax hade dragtävling och gnällde ikapp...


  


Nu har alla fått klorna klippta. Mina hundar är så söta när klorna ska klippas. Jag brukar sätta mig på köksgolvet och sen kommer de och lägger sig i mitt knä i nån slags turordning. Rotax och Rossi är alltid ivrigast och provar ofta flera gånger, även efter att de fått sin behandling. Rotax kommer gärna och lägger sig vid/på hunden som blir kloklippt, men som tur är så blir det inga sura miner trots att det är en lite utsatt position att ligga där. Giela måste jag alltid ropa på och goprata lite med innan hon vill köra igång. Mintu, Nalle, Kaela och Silva kör nån mellanstil, de väntar på sin tur men tycker nog ändå att det är rätt mysigt.


För några dagar sen gjorde jag ett lite oväntat inköp - en snusdosa i metall! Jag har aldrig provat snus i hela mitt liv, och tänker inte göra det nu heller, men denna lilla metalldosa visade sig vara riktigt smidig att förvara hundgodis i under vanliga promenader. Inget smul i fickorna och lätt att hitta i fickan. Fungerade riktigt bra faktiskt! Sortimentet var lite utplockat så det blev en dosa med dödskalle på... kanske lite dubbla budskap? Nåja, praktiskt var den i alla fall! Kanske inget för träningspass, men för vanliga promenader fungerar den fint. Imorgon ska vi ut i spåren igen, med lite tur är 2-milaspåret uppkört och användbart!


Av Kicki - 25 februari 2012 22:57

Imorse vaknade jag av några ylande hundar ute i "hundhotellet" i snickerboa. Eftersom det blir rätt trångt om alla ska sova inne i mitt sovrum (samt att andra i familjen ibland klagar på att det luktar för mycket hund efter en natt???) sover de 5 yngre där ute i två stora fina bås. Efter de senaste dagarnas fulla schema hade de förstås en massa spring i benen, och som tur var höll smhi:s löften, 5-10 minusgrader och strålade sol! När de ylade andra gångern lite före 8 så steg jag upp för att förbereda dagens äventyr.


Min syster lånade Nalle och började skida upp mot fjället. Tanken var att jag skulle hinna ikapp henne och att hon då skulle sätta in Nalle i spannet och hoppa på släden. Jag selade ut de andra 5, med Silva och Kaela i led för att få mesta nytta av starka Mintu och Rotax i wheel, och sen gav vi oss av en stund senare.



Leden går mycket över stora myrar, och där passar förstås alla skotrar på att välja individuella spår, vilket jag helt och hållet förstår. Jag insåg snart att en skidåkade var betydligt snabbare än spannet idag. Släden var aningen för bred och gled tungt i de smala spåren, vädret var aningen varmt, uppförbackarna många och långa, packningen tyngre än vanligt och snön kärv. I det underbara vädret och den vackra naturen, kändes det dock som ett rätt obetydligt bekymmer för hundarna traskade på fint men i lååångsamt tempo.



Efter över en mils körning mötte vi Åsa och Nalle, när de var på väg ner från fjället. Jag lånade tillbaka Nalle och satte in honom i spannet medan hon fortsatte neråt med skidor, mot mamma och pappas lilla skotersstopp med grillad korv. Starka Nalle gav spannet lite extra ork, och på bilden här ovan har vi precis kommit ut mot Storfjällsmyran, en jättestormyr som känns som en stor sjö när man korsar den. Hundarna var trötta och sträckan upp, som är kring 13 km, hade tagit flera timmar i det tunga föret och nästan alla hundar hade problem med isklumpar i tassarna.



En av fjällbjörkarna hade lyckats bryta sig loss ur snöns grepp och

sträckt sig upp mot solen. Visst ser den nästna glad ut?



Till slut nådde vi toppen av Lillblaiken, eller nja, inte toppan men en av knabbarna i samma höjd.  Underbart! Fortfarande minusgrader i luften, soligt, och så en svag vind (som i stort sett alltid finns där). Vilken fantastiskt härlig dag att vara ute på, och dessutom på den bästa platsen av alla!


Paus kan innebära flera olika saker...


Systrarna Kaela och Silva


Kaela, dagens klokaste ledarhund



Hundarna gillar alltid att komma upp på höjder eller andra ställen med bra utsikt (alla typer av kalfjäll eg). De spanar åt olika håll och kan sitta väldigt länge och bara titta, och titta... eller så gör man som Rotax, och passar på att vila lite.


Mintu med lite blåst i nacken



Att Rossi är lite knäpp har vi ju egentligen alltid vetat. Idag under vår paus på toppen fick hon plötsligt syn på nånting nere i skogslandet, långt långt borta. Själv såg jag ingenting men hon verkade väldigt bestämd - där är nåt! För att se ännu bättre passade hon på att ta spjärn på Nalle som grävde i snön alldeles bredvid. Praktiskt! Så här stod hon en låååång stund utan att ta blicken från skogen där nere.





På vägen ner följde vi ett ensamt skoterspår som gick ner mot myren. Det visade sig bli lite spännande men vi kom ner helskinnade och med släden på rätt köl. Skoterspåren man hittar uppe på fjället är sällan raka och lugna, det kom jag ihåg ungefär samtidigt som spåret gick tvärt neråt i en brant backe och hundarna försvann ner över en tvär kant. För jyckarna gick det nog bra men värre var det förmin bromsfot eftersom slädbromsen knappt nådde ner till snön i det djupa spåret.



Blaikfjället är ett omtycktområde för skoterförarna, eftersom
där alltid finns gott om pudersnö och backar att leka i.



På vägen hemåt såg Rossi lite lagom road ut, så jag kopplade loss henne och lät henne springa lös istället. När hon sprungit lös några kilometer såg hon mycket piggare ut när linorna åkte på igen.



Som synes finns det gott om snö, och några mil mot norska gränsen är det tydligen ännu mer. Visst ser ni ledkrysset?



Ändå finns det små tecken på att våren är på gång. Denna gran står alldeles bredvid leden och hela granen, ända upp till toppen flera meter upp, var helt full av istappar... =(  Nu gäller det att suga ut det sista ur vintern!


De ca 2,6 mil vi körde höll oss ute i spåret i över 5 timmar, men det var inklusive en snabb korvrast på hemvägen, samt en rejäl fotosession uppe på fjället. Det var ett nöjt och lyckligt gäng som kom hemtrippande på eftermiddagen. Eftersom spårläget har varit lite dåligt denna vinter blev det här faktiskt säsongens längsta slädtur hittills. Egentligen inte alls en långtur, men eftersom den tog så pass lång tid för den kallas så ändå... Resten av kvällen spenderade vi med att fira min underbara mormor som fyller 85 nu på måndag. Hon är verkligen en helt fantastisk och härlig person! En förebild! Som alltid hade vi himla trevligt tillsammans med släkten, och dessutom hade vi en specialgjord och riktigt god tårta från http://smaskigabakverk.wordpress.com/, med en siluett av vackra Kyrkberget och liljor under. Mums!


Nu väntar sängen på mig. Det verkar bli lika fint väder imorgon och självklart ska vi ut i spåren några timmar innan vi åker tillbaka till Boden igen. Dock tror jag att vi ska försöka ta ett spår som går mer på längden än på tvären. Ska vi klättra en massa uppför är det roligare för hundarna med bra spår.




Av Kicki - 21 februari 2012 18:40


Flera av er har säkert redan sett den här söta filmen från Älvdalens hundhälsa, men jag lägger in den här också ändå. Visst är han duktig! Detta är andra gången han simmar i bassängen. Nästa simtid blir helgen om 1,5 vecka eftersom vi ska hem till Blaiken denna helg. Imorgon bär det istället av till Stockholm över dagen med jobbet. Innan dess ska hundarna ut och springa en runda före sängen kallar. Det är mycket nu.

  


Av Kicki - 19 februari 2012 20:27

Idag hade vi egentligen bokat in en dragträff i Överstbyn, men det utlovade ovädret fick många att kasta in handduken i förväg. Det pratades ju om snödrev och upp till 30 cm nysnö. Till slut var det bara Marika och jag kvar som ville köra, och när det inte snöat så mycket under natten som jag befarat, så packade jag in hundarna och släden i/på bilen och åkte upp mot Överstbyn med sex söta vänner i skåpet på min Sven-Erik! Köra hund kan man ju alltid göra, det man oroar sig mer för är hur det ska gå att ta sig till rätt plats med bilen.



När jag körde hemifrån var det vindstilla och snöade inte alls, så det kändes som helt rätt beslut att åka. Sen kom snöandet igång, och vägen var förstås rätt oplogad, men det gick bra med lite lägre fart. Marika har två malamuter (mor och son) och Nalles syster Varga i sitt spann. Vi körde en runda på 2 mil och hade turen att ha skoterspår eller sladdade spår hela vägen, trots nysnön. Spåren var förstås ändå rätt tunga, men det blev inget tungt spårande för hundarna iaf. Självklart fotade jag en bit över 100 bilder, mest på de söta hundarna i spannet när Marika låg bakom oss.


Startdags!

 

Marika ledde vägen första biten.


Det snöade och blåste en del, men inte alls så farligt som vi väntat oss. Ute på isarna blev det lite vasst i ansiktet, men i övrigt gick det bra. Här har vi ganska nyss startat och Silva tar en kisspaus, något som kan vara världens längsta. Som synes på minen jag har, så var det smått bitigt...



Busväder i ögonen!

 

 

Inte lätt att ha lång tunga, Varga i led.

 

Marikas fina gäng, visst är Akela och Nanok rätt lika på ett sätt?

 

Fokuserad Varga

 

Förbannade tunga!!!

 

Finaste malamuterna!

 

Söt Nanok

 

 

Mintu, idag riktigt klok förutom på gårdsplanen vid start och hemkomst...

 

Rotax smakar snö

 

Glada killen Rotax!

 

 

Sen avslutar vi med nåt så oväntat som Lars systers katt Dante, bara för att han är så söt. Vi var dit en snabbis nu ikväll och hennes katter är nog världens finaste! När vi kom hem från slädturen fick jag börja med att skotta bort lite snö i hundgården. Det känns lite som att den håller på att snöa igen, på alla håll. Jag skottar här och där men snön behåller sina ställningar... Prio ligger förstås på att skotta kring kanterna och kojingångarna. Här kommer en liten film av läget just nu. En hel del snö som ni ser, och då tycker jag ändå inte att vi har ovanligt mycket snö egentligen. Observera att hålet jag sparka in snö genom inte går till nån koja eller sånt...det hade ju varit lite taskigt i så fall.



Så här såg hundgårdarna ut i somras...


Lite skillnad, eller vad säger ni?


 

 

 








Av Kicki - 18 februari 2012 22:25


Idag var det dags för Mintu och Kaelas andra besök hås Älvdalens hundhälsa, med varsitt pass i poolen inbokat. Förra gången slappnade Mintu av mot slutet men ögonen var fortfarande stora och runda och han såg inte helt bekväm ut. Idag lyste hans blå ögon rejält också, men han hittade direkt en fin takt att simma i (snabb är han - tycker jag!) och efter en stund kunde jag gå nästan bredvid honom medan han simmade (förra gången fick jag hela tiden gå framför för att han inte skulle försöka klättra upp på kanten). En enda gång satte han tassarna på kanten, annars simmade han som en liten labrador och på slutet såg han ut att tycka att det var rätt skoj - till å med! Han simmade 3 gånger 2,5-3minuter, med vilopaus i mina armar mellan passen. Med tanke på hur ovan han är vid att simma (tror att detta var andra gången i hans liv han simmar) så hade jag inte vågat hoppas att han skulle sköta det så himla snyggt så snabbt. Motgångar kommer säkert senare, men just idag kändes det skitbra!



Bilden visar en helt annan sinnesstämning än den han hade,
men visst ser den rätt rolig ut?


Paus med coola killen.


Sköljning och föning.



Kaela blev glad när vi kom dit och såg så här lycklig ut medan Mintu plaskade på. Som tur var verkade hon ha glömt att hon faktiskt inte riktigt trivdes i vattnet. En stund senare var hon inte alls lika nöjd...



Kaela bestämde rätt snabbt att det inte var lönt att simma efter mig där jag gick runt poolen, för jag hjälpte henne ju ändå inte upp! Istället simmade hon raka vägen mot närmaste obemannade kant och försökte klättra ut varje gång hon fick chansen. Samtidigt sprang 2-3 personer runt poolen och försökte dränka den stackars huskyn genom att knuffa ut henne i vattnet igen just när hon var på väg att lyckas fly...elände! Lösningen blev att sätta en lina bak i hennes flytväst och på så sätt kunde Paula hela tiden hålla emot så att Kaela inte nådde kanten men hade motstånd att simma mot. Allt Kaelas plaskande gjorde ju att hon fick vatten på huvudet och öronen och hela sig...dessutom... Med hjälp av linan blev i alla fall simningen bra och med lite mer sån träning kanske hon kan börja slappna av mer i vattnet. Att sen behöva duschas och fönas spädde ytterligare på förnedringen...


Mintu verkade gilla dagens träning, men Kaela var helt klart mer skeptisk. Det kommer nog att ta ett tag innan hon möjligtvis börjar uppskatta plaskandet. Möjligtvis till och med ett långt tag. =/

Av Kicki - 18 februari 2012 13:46

Ordet kamphund skapar väl alltid en bra rubrik, eller? Idag hade vi sällskap av Erica och hennes fina duktiga kille Tyson. Tyson älskar att dra så vi bestämde oss för att ta en liten tur tillsammans. Efter en del strul lyckades jag sela ut mina 7 hundar. Under tiden tappade jag Silva (!) så att hon drog ett snabbt ärevarv ett varv runt huset och sen gjorde jag några blåknutar på resten av gänget, men till slut var vi redo för spåret... I början drog Tyson själv Erica på min spark, men det blev förstås rätt tungt på skoterspåren, jämfört med mina 7 hundar som kunde dela på min tyngd uppför backarna. Tyson var jätteduktig och jobbade på som en riktig hjälte!



Visst är han vacker!



När vi kört ett par kilometrar och hundarna hunnit vänja sig mer vid att han sprang bakom, så flyttade vi om lite och han fick ta den lediga platsen som blev bredvid Rossi medan sparken fick stå kvar i diket (note to self - glöm inte att hämta den). Även detta fungerade jättefint och Tyson skötte sig som en stjärna! Jobbade hela tiden och varken trasslade eller strulade. Jättekul med trevlig besök i spannet och vi skämtade lite om att det nog inte är speciellt många amstaffkorsningar som sprungit i 8-spann med huskies kring sig.  Nu ska här snickras ankarhållare och sen är det simningsdags för Mintu och Kaela.

Av Kicki - 18 februari 2012 10:49

Igår kväll var jag borta hela kvällen, och umgicks med mina tvåbenta tjejkompisar. När jag kom hem fick hundarna sen middag och lite gos,  sen sov Mintu och Nalle i sin hundgård, och Silva, Kaela och Rotax i den andra, med dörren mellan stängd. Imorse när jag kom ut möttes jag av en massa vita små tunna plastbitar i hundgården. De låg överallt!


Först förstod jag ingenting, hade de tuggat sönder nån koja och hittat allt det där roliga? Sen såg jag att det fanns i BÅDA hundgårdarna. De hade alltså delat genom gallret...fiffigt! Då minns jag plötsligt att jag för nån dag sen hängt en vit plastkassepå kroken utanför Silvas hundgård. Den fanns förstås inte kvar. Silva (vem annars?) måste ha dragit in den i hundgården, kanske blåste det till lite så att hon fick tag i ett hörn helt enkelt. Sen måste hon ha lagt den nära gallret till Mintu och Nalle, kanske för att visa upp den? I alla fall så hade de spridit ut lika många små bitar där inne.


Tror bestämt att vännerna är lite uttråkade. Det passar ju bra, för idag blir det slädtur med sällskap om allting går som tänkt, och så ska Kaela och Silva iväg på sin andra simträning senare i eftermiddag. Imorgon ska vi på dragträff och vi hade tänkt köra 3,6 mil med fikapaus, men det ser ut att komma rejält med snö så sträckan kortades till 2 mil eftersom många kör med bara 1-2 hundar. Blir kul i alla fall! Hoppas hinna snickra ihop ankarhängaren under kvällen så att hela släden är i ordning sen.

Presentation


Jag heter Kicki och bor med mina 7 draghundar och sambo utanför Boden. Vi lever för draget och underbara äventyr tillsammans!

Länkar

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15 16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
<<< Februari 2012 >>>

Senaste inläggen

Arkiv

Sök i bloggen

Besöksstatistik

Kategorier


Skapa flashcards