I förmiddags var Gakkon på sin vattengympa i Gammelstad igen. Hon är fortfarande stel och det verkar som att det kan hänga ihop med att det är löp på G, så jag pratade med personalen där om att eventuellt kastrera. Som det är nu känns det enormt tråkigt om hon ska ha två "onda" perioder om året när vi inte kan träna så som vi vill, bara på grund av löpet. Får se hur det blir. Träningen gick annars bra och hon såg ut att trivas som vanligt.

Sen skrev vi sista matteprovet på skolan och det gick helt okej, kanske nåt slarvfel men mer bör det inte vara...klar med alla mattekurser! Lite bitterljuvt för mig som ändå älskar matte...

Provet gick snabbt och kan kom hem mycket tidigare än jag vågat hoppas! *jihoo jihoo jihooo* Så jag selade ut hundarna och styrde iväg på en bonustur - hade inte trott att jag skulle hinna köra släde i dagsljus idag!

Lilla spåret som leder förbi vårt hus och ner på skoterleden

Trots 0,5 plusgrader i luften och bitvis sol var hundarna pigga och alerta. I början fick Kaela gå i singelled men sen fick Silva komma fram. Idag skötte de sig riktigt bra, lyhörda och smarta - som de SKA vara! Kanske Giela som påminde dem om att packa med sina hjärnor idag och inte lämna dem hemma som igår kväll när vi körde?

Smart duktiga Kaela som ledde oss så klokt idag!

Kaela igen.

Silva skakar på sig. Hon har tyvärr lyckats klia upp en liten bit av såret som läkte så fint så nu får hon bo inne med tratt några dagar.

För att bli snöig så man får skaka på sig gör man så här!

Eller så här!

Rossi

Mintu

Snöigt! Oj!

Sen såg vi massvis med renar! Som renar gärna gör, så stod de och filosoferade och tuggade på sina kvistar i lugn och ro, tills vi rundade ett hörn och kom fram bara några meter ifrån dem! PANIIIIIIK! Kaela tyckte att de var sååå fina! Sen stannade vi i en stor fin skog i en enorm nedförsbacke och Mintu dök in under en liten gran....*s*

Mysigt ljus ute idag! Och renspår överallt som vanligt! Här framme brukar vi ofta se mycket ren så hundarna börja bli lite extra nyfikna!

Giela som går ensam tittar efter renarna!

Full speed ahead!

Silva spanar efter renar!

Sen började de riktiga äventyret och då glömde jag förstås helt att ta fram kameran. Så blir det ju ofta när spänningen stiger! På vägen hem tog vi ett alternativt spår och där hittade vi ett nytt spår och sen hittade vi ett spår vi aldrig sett tidigare som ringlade sig upp på ett berg, alldeles för sig självt. Måste vara renskötare som kört där för i sån terräng tar sig inte speciellt många skotrar eller förare fram hur som helst. Spåret gick upp på ett kalhygge på ett berg en bit från Rv 97 och utsikten för älvdalen var fin!

Vi skumpade fram över stock och kom sen till en nerförsbacke med en massa ris. Rossi hade trasslat in sig och bestämt sig för att hon aaaaabsolut inte kunde lösa detta själv utan var tvungen att bli passiv och hjälplös...Så jag stannade mitt i den risiga nerförsbacken och plumsade fram till henne (fanns ju ingenting att ankra i så jag höll i släden bara) - snön nådde mig till grenen ganska precis och just när jag stod/satt framför släden och hade trasslat ut Rossi hörde jag pip och skrik framifrån. Silva, Giela och Kaela hade fått syn på ett gäng renar som vandrade några hundra meter fram på en sluttning...

Insåg snabbt att det vore dumt att försöka plumsa sig tillbaka bak på släden i det läget, så jag tänkte att jag lika gärna kunde sitta kvar i snön en stund med släden mot ryggen och hålla fast den, medan renarna gick och hundarna lugnare sig. Den risiga nerförsbacken såg klurig ut nog som den var, ännu värre om man ska hänga på trekvart redan från början...när vi satt där och filosoferade kom två skotrar åkande. De körde in i riset till oss (där jag satt djupt nere i snön framför släden, bakom 5 gnällande hoppande hundar), och det visade sig vara två renägare som förberedde inför insamling några dagar senare.

De var jättetrevliga och bjöd in mig till rensamling (ja jag har ju glömt det finare ordet....) på torsdag inte långt härifrån. De frågade var jag brukade se ren, för detta är ju inte ordinare renbetesmark utan okända marker för renägarna. Kan förstå att det är svårt att samla ihop 4000 renar i marker man inte riktigt känner till! De skrattade gott när jag förklarade att jag inte hade en aning om vilken väg jag skulle ta hem till Vittjärv, men så är ju ett riktigt äventyr! Ska man bara följa bestäma stigar och vägar skulle man aldrig komma långt!

Efter en stund klättrade jag tillbaka bak på släden och körde iväg med pigga hundar. Vi kom till halvkända spår men de var igensnöade så vi fick pulsa oss fram och till slut körde vi efter ett spår som går längs med väg 97. Den var rejält trafikerad idag så jag vågade inte "köra" hundarna utan gick och höll i linan vid Giela ungefär, för att inte riskera att nån hund skulle försöka hitta ett bättre spår ute på vägen.... Vi såg nog lite roliga ut där vi promenarade i diket, mitt hundspann och jag. När vi äntligen kom fram till Kusån var även jag lite trött!

Vi korsade vägen och körde lite efter en nästan bar väg...  

Sen hittade vi vårt skoterspår och kunde fortsätta vägen hemåt. Den börjar då med att man korsar väg 97 igen! Eftersom det är en korsning med lite dålig sikt gick jag fram till ledarhundar och ledde dem över. De vimsade lite och sen när vi kom till alla sidan knöt alla ihop sig till en knut och det fanns ju åter igen ingenting att ankra i (bara lösa skoterspår) så jag klättrade fram till hundarna och började knyta ut dem...då kom två välbekanta skotrar körande! Det var mina två renskötargubbar! Så vi utbytte några ord till och jag plumsade runt i 75cm snö och redde ut mina hundar. *s* Typiskt att man ska träffa folk när allt är som mest kaos - och TVÅ gånger dessutom! Hoppas i alla fall ha tid att åka förbi där på torsdag, jag är ju uppvuxen i renbetesland och van vid att ha renar överallt (så den här vintern har kännts lite mer som "hemma" för mig nu när vi haft renar även kring Boden) men har aldrig varit med på nåt sånt!

Vägen hem gick bra och nu är alla trötta och nöjda, borde ha blivit kring 2-3 mil nånstans och så var ju stora delar av spåren ganska tunga och krävande.

Ser ni skylten? Den visar en överkryssad skoter och står på ängen bakom vårt hus...tyckte det var lite roligt att den snöat över - och det är inte drevsnö utan snön är helt enkelt så djup.

Bortanför de stora björkarna längst bort i husraden bor vi. Äntligen hemma!

Nu ska jag dyka ner i skolans värld igen, men skönt att kunna göra det med riktigt nöjda och trötta hundar! Tjingeling!

Äntligen är husse hemma från jobbet och Mintu bli nog lika glad som matte! =) Mina två älsklingskillar!   

...brukar min mat se ur så där? Och brukar jag verkligen äta den? Igår åt han för en gång skull sakta (han brukar KASTA i sig maten) och idag tittar han på maten som att han aldrig sett den förut. Har ätit kanske hälften men nu verkar han ha tappat matlusten. Antar att Silva är på G in i höglöp. Annars är han väldigt lugn och snäll och sansad. Yep, nu åt han lite till!   

Nu ska jag åka iväg och planera onsdagens redovisning och sen blri det nog lite matte/el också inför morgondagens prov...*pustar lite* Tjing!

Den här dagen har överträffat mycket! Först o främst har det kommit ännu mer snö! Har skottat flera gånger idag! Underbart! Under kvällens slädtur klev jag ut i orörd snö och den var kring 75 cm djup - det var dessutom ute på en sjö (som ju frös efter att första snön kommit om jag inte minns fel)! =) Trodde att jag bara skulle hinna plugga idag men det gick bra och ganska snabbt, så nu på kvällen körde jag en sväng med jyckarna. För att få bra fysträning för Mintu ville jag köra honom först i snön, men det kändes lite tveksamt med alla löptikar (dvs. de fyra som utgör resten av spannet). Tänkte dock som vanligt att "man kan alltid testa" och det gick ju hur bra som helst! Han var lite intresserad av Kaelas rumpa men hon sa ifrån och det räckte med ett nej från mig så drog han in sin långa nos. Han jobbade jättefint och gjorde några fina svängar! =) Annars var svängarna dagens stora stötesten, Kaelas hjärna måste vi ha glömt hemma för hon verkade inte förstå ett enda ord idag!   

Vi fick i alla fall pulsa och köra tungt, samt slipa lite på kommandon och svängar i djupsnö och utan spår att följa. Nice!

När vi åkte hemifrån kring 8-snåret på kvällen var det fortfarande ganska ljust! =)

Bitvis var det kört men det gick tungt även där, svårt att trängas på ett smalt spår! Rossi gör ett hjältehopp för att komma ikapp!

Sen fick jag tända pannlampan - nu med fräscha batterier! Wow! Så ljust det blev!   Vi körde ut på igensnöade spår och fick ett rejätl fyspass för hundarna! Själv stod jag bara på släden och blev som mest lite trött i rösten av att peppa och berömma, småttingarna var trötta men kämpade på så fint!

På vägen hemåt lyste himlen rosa av Bodens ljus (lite mindre än en mil bort) och fullmånen gick att skymta bakom snömolnen. Hundarna pulsade vidare och Mintu, Kaela och Silva var riktigt duktiga på den biten, medan Giela och Rossi inte tog det på lika stort allvar just idag.

Snart tillbaka i civilisationen!

Men först tvingade matte ut hundarna på den igensnöade lilla sjön (en stor vik av Vittjärvs å bara en kort bit hemifrån) och där blev hundarna vimsiga och förvirrade men vi lärde oss till slut att man KAN pulsa (varken Mintu eller Kaela verkade komma ihåg det utan nån annan som styrde upp allting) även om ingenting finns att följa, och svänga även om inte spåret svänger. Dessutom gjorde jag en ovetenskaplig snömätning när jag klev ut i snön och den nådde lite över grenen...ooops...lite tunggått för mig. En mätning visade senare att det alltså var kring 75 cm...=) Nice!

Det här är den klart bästa vintern vi haft i Boden sen jag flyttade hit - riktig vinter! Rejält med snö, inte en massa regn, tö och is...bara VINTER helt enkelt! =) Nu ska jag duscha, plugga lite, och sen soooooova! =)

Idag hände det äntligen! Efter månader av väntan och sjuka hundar kunde äntligen Veronica och jag träffas och köpra ihop igen! Vi körde varsitt spann, hon 6 hundar och jag 5, och möttes på än en bit härifrån för att inte Gakkon (som förstås var inne med husse) skulle behöva höra alla glädjerop och skrik. Vi körde en av mina standardrundor här i Vittjärv, till att börja med.

Giela och Rossi ville också yla innan start! Mitt spann körde hemifrån ner på ån och mötte Veronica och hennes hundar där. Vi stod "framför" medan de selade ut sina hundar och OJ så intressant det var! Giela och Silva försökte vända sig om HELA tiden för att titta på sina älskade kompisar som de inte sett på så länge!

Sen körde vi iväg och först såg Kaela lite förvånad ut över att ha ett spann bakom sig! Har aldrig kört henne i singelled med andra hundar bakom först, men sen gick det bra.

Sälka och Flinga och de andra såg riktigt taggade ut!

Veronica och hennes fina spann

Sälka och Flinga! *ASG*

Veronica fick köra om för hennes hundar hade mer bråttom än mina (som sprungit detta spår ungefär tusen gånger eftersom delar av det leder till flera av våra längre rundor så vi är här ganska ofta. Vi bestämde oss för att ta en avstickare och körde vidare efter ett skoterspår som följer en väg som brukar ta slut vid en vändplats...

....men nu hade nån kört vidare från vändplatsen - ett fint spår som såg ut att ha ett mål! Vi gissade att det var spår från renskötare - TACK i så fall! Spåret snirklade sig vidare upp på berget och till slut lämnade vi sly och elände bakom oss och fick nästan lite fjällkänsla, eller i alla fall en klar känsla av att vara betydligt högre upp än vanligt! Knotiga döda tallar och fina utsikter åt olika håll!

Sen kom spåret till en låååång nerförsbacke och vi beslutade oss för att vända. Ska helt klart tillbaka dit nån annan dag och se vart man kommer egentligen!

Paus 10 minuter hemifrån för att ringa efter Veronicas privatchaufför Anders.

Det som bara skull bli en liten slädtur blev ett litet äventyr till slut, och nu är både hundar och mattar lagom nöjda för att fortsätta med dagens äventyr. Idag ska vi fira Johanna som fyllde 30 igår så nu bär det snart av till schtan! Ha en bra dag alla!

....på Veronica och hennes hundar! Äntligen ska vi ut på äventyr tillsammans! Det blir bara en kort sväng för hennes hundar har ju vilat länge och bör inte köras slut på efter sjukdom och elände, men det blir ändå så himla skoj! Lillkameran med och allt glatt humör i hela världen! Jihooo jihooo jihooo!

Jag kanske har helt underbara och fantastiska nyheter att berätta om snart...nästa vecka eller så...håll tummarna allihop! Berättar mer om det blir som vi hoppas...=)

Bloggandet har legat nere i veckan, jag har saknat energi helt enkelt! Ganska dålig timing med tanke på att här behöver städas och att vi har massvis att göra i skolan...men men...tisdag ska vi ha matteprov (E-kursen och delar av D-kursen), lämna in sista hemprovet i el, samt powerpoint-presentation som kursavslutning på onsdag. Just hang in there!

Idag tog jag bort Silvas stygn i ansiktet och det gick bra, men hon får nog ha tratten en dag till för säkerhets skull. Blev nytt besök till djursjukhuset igår med tant Giela för att dra ut några tänder som hon lyckats spräcka som antagligen gör rätt ont. Allt gick bra även där, när Gakkon var på vattengympa på kvällen hämtade vi hem en trött liten söt Giela-tant. Vattengympan gick riktigt bra. Vi körde inget trav eftersom hon varit lite stel sista veckorna, men hon tog ut stegen så underbart fint när hon skrittade - det är enorm skillnad mot i höstas verkligen när hon trippade med bakbenen för att undvika smärta. Älskade långnäsa!

Kaela och Rossi höglöper ännu och bor ute, men Mintu är så duktig! Han piper lite när man är ute men är lugn inne och äter som vanligt än så länge. På nätterna får han sova i sin bur (eller om vi båda är borta) för säkerhets skull eftersom Silva m.fl är på väg mot höglöp, och det tycker han är lite trist men nu kan ju snart Silva vara ute hon också (när tratten åker av) så att Mintu får mer frihet igen. Första dagarna var helt klart de värsta för hans del.

Inget mer spännande än så händer! Slädkörandet har varit sparsamt sista veckan med trattar och elände (har mest åkt skidor) men igår kväll var vi ute och det var lika underbart som alltid. Take care friends! Kommer nog blogga sparsamt de närmaste dagarna men sen blir det come back!