Den här helgen har varit full av hundträning och hundrelaterade göromål - precis som det ska vara! Igår packade jag släden på taket och åkte upp till Överstbyn för slädfixardag. För min del blev det att byta några bultar, knyta om släden och olja in den med linolja - rå ska det vara - inget annat!

Förutom slädfix blev det förstås surr och fikande med trevliga brudar - å nog längtade vi lite till vintern där vi satt i alldeles för varm luft med spindlar överallt i gräset.

Imorse 09.00 var det dags för Mintu att simma. Han körde 20 minuter med jetswim några gånger och de sista minuterna i lina. Idag var han inte lika taggad när linorna åkte på utan bytte mest riktning, men tog nog ändå i lite extra. Så här ser Mintu ut när jetswimmen kör igång, ögonen blir liiiite större och rundare.

Kaela simmade 3x5 minuter idag och såg smått obekväm ut i vattnet som vanligt, men hon simmader för fullt och det blir verkligen effektiv träning. Rotax var med som sällskap bara och gnällde och gnydde medan han låg utsträckt på sidan och vilade...knasiga lilla hund!

När vi kom hem var det över 20 grader ute men mitt springschema krävde ett löppass denna dag, så jag snörde på skorna och tog med Giela, efter lite moget övervägande. Dagens pass bestod i att jogga lätt ett par minuter och sen öka tempot tills det kändes rätt jobbigt (90% av max typ), därefter ett par minuter rask gång - och sen samma sak igen tre gånger till. Oväntat nog kändes benen starka och pigga och jag kunde pressa mig betydligt mer än jag hade trott - härligt! Giela såg ut att klara värmen rätt bra hon med, och efteråt firade vi med att gosa lite o dikeskanten.

13.00 hade vi bestämt träff med sökgänget ute i skogen så det blev en snabb lunch efter joggingturen. Vi var 3 personer och 9 hundar, helt perfekt alltså! Rossi och Silva fick köra personsök och Rossi verkar ha blivit normal efter löpet igen. Hon hade ingen jättestuns i steget MEN hon gjorde i alla fall rätt saker i värmen med godkänt fokus - om än inte perfekt.

Dagens stora behållning för min del var Silva! Figgarna fick med sig leksaker och pipgrejor och vi diskuterade lite fram och åter vad vi skulle göra med den lilla tänkande och ibland svårmotiverade hunden. Eftersom hon älskar att springa så gick en av figgarna rätt långt in i en glesa skogen, kanske 50-100 meter? Min avståndsbedömning är så kass. I alla fall så sprang Silva som en liten piiil och sträckte ut de små benen allt vad hon kunde medan hon log med hela ansiktet. Att leka med tennisbollarna visade sig dessutom vara roligast av alla leksaker, så nu har vi kommit ett steg närmare att hitta ett koncept som passar unga fröken - att få springa mycket och leka med bollar hos roliga figgar! =)

Nalle fick ett spår och det gick precis lika bra som jag väntat mig, alltså hyfsat men inte perfekt...Nalle slår lite i spåret men å andra sidan kommer han ju dit han ska. Dessutom markerade han de två apporterna fint och blev överlycklig över pipleksaken i slutet. Hela den rosa pipgrodan försvann i hans mun när han omsorgsfullt bar den till bilen. Hihi! =)

Sist ut var Rotax och vi körde en ruta med bollar i. Värme gjorde säkert sitt för killen var inte helt fokuserad på jobbet och lite trög ibland, men sen blänkte det till och vi tränade en del på att komma med boll - släppa boll (fastän den är så rolig och piper) - få jaga en ny boll som matte kastar - komma och släppa den - få jaga ny boll osv.

När alla hundar fått använda sina små grå åkte vi ner till Svartsjön för att svalka av våra vänner. Rossi fick komma ut först av mina hundar och lekte lite med de andra kompisarna och blötte tassarna lite.

Sen var det Nalles tur. Eftersom lille Kaspian var med tog jag ut mina hundar en åt gången. Jag tror inte att det hade spelat nån större roll egentligen men det känns dumt att ta ut flera "nya" hundar i grupp i ett sånt läge när de är så mycket större. Även Nalle skötte sig fint och lekte glatt - helst av allt ville han att de andra skulle jaga honom - hans favoritlek!

Slutligen var det Rotax tur. "Sur-Silva" fick aldrig ens chansen då hon kan vara lite sur och grinig mot nya hundar ibland. Rotax brukar vara artig och trevlig men just idag hade han nog suttit och spanat in de andra lite väl länge...när bildörren öppnades flög han ut och nästan attackerade stackars Tweet i en vild hälsningsceremoni som direkt skulle bytas till tuffa lekar, tyckte Rotax alltså, Tweet verkade tycka att han var läääskig! När hon pep ifrån och visade hur otäck han var så bufflande han ändå vidare - totalt oartig! Ibland förvånas man av sina hundar, och det är nyttigt att minnas att det kan vara så, och vara beredd på det...

Tweet slapp undan jobbiga Rotax och istället kom laikan Anja ut. Genast byttes Rotax till sitt vanliga jag, hyfsat lugn och skötsam, vilken kontrast! Anja ville i alla fall inte leka med honom så de strosade mest på varsitt håll och spanade på grejor. Nu är kvällen sen och en väska ska packas för imorgon kväll åker jag på generatorkurs i två dagar! Det ska bli riktigt skoj på alla sätt även om jag kommer att sakna Lars och hundarna - dessutom bjuder Västerås på hyfsat svalt och trivsamt väder under vår vistelse enligt smhi - Yay!

Idag har varit en rätt händelserik dag. Direkt jag kom hem efter jobbet började jag städa bilen och tömma stora kojan ute i hundgården på halm. Nån rackarns hund har antingen burit in några liter vatten dit, eller helt enkelt kissat rakt i halmen, för i botten var halmen fuktig och äcklig så det tog sin lilla tid...blä! 3,5 säckar med halm och spån skulle ut därifrån! Mycket passande med vårstädning alltså! Nu står den kojan öppen och tom för att torka upp rejält efter en Virkon-behandling.

Småkojorna har fått träull i sig och det har verkligen oväntad konsistens! Känns riktigt mjukt på nåt sätt, men långtrådigt liksom. Blir riktigt kul att se hur hundarna trivs med träull istället för halm. Ju mer jag tänker på det, desto mer inbjudande känns det, för halmen dammar verkligen eländigt mycket när hundarna härjat lite med den.

Mellan jobbet där ute hann hundarna och jag iväg på en liten träningssväng. Jag råkade snappa upp att träningsgänget skulle ut och hängde på snabbt och lustigt utan plan, men med 7 hundar. Ännu en gång blev vikten av en plan tydlig. De olika hundarna fick köra allt mellan att träna markering av spårapporter, rallylydnadsmoment, bollsök och lek. Varken lyckat eller misslyckat, men känslan var smått förvirrad. Tror att jag ska göra om sommarschemat så att det blir ännu mer uppstyrt. Varje hund ska ha en "skogsaktivitet" och en aktivitet som passar för träning på grusplan eller liknande, för att slippa mer förvirring! Vi kanske till och med ska ta bort några aktiviteter från listan för att få bättre kvalitet på det vi gör. Hmmm...tål att tänkas på. Nu ska jag stupa isäng efter 16 timmars aktivitet. Zzzzz....

Igår kväll åkte jag och hundarna ut i skogen för lite blandad aktivering. Det är en av de första gångerna på länge jag har med hela gänget eftersom det löps här och där, men jag listade ut ett bra sätt att få med alla i bilen på ett säkert sätt. Egentligen hade jag tänkt köra personsök men det saknades figuranter så istället blev det andra påhitt.

Finaste Rotax fick prova uppletande för allra första gången. Jag vallade en ruta på kanske 50 kvadrat och placerade ut 3 tennisbollar. Löptikarna fick vänta i bilen och Rotax kom ut själv, och ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Rotax överraskade positivt på ett härligt sätt och sökte metodiskt och lugnt med fantastisk arbetsmoral. Han vände direkt in i rutan igen när han lämnade mitt område, och kom med varje boll så att jag kunde kasta ut den igen. Efter avlämning när jag pekade mot rutan och gav nytt kommando arbetade han vidare direkt, som om han aldrig gjort annat!

Killen imponerade stort och jag lutar allt mer åt att sommarplanerna ska omarbetas lite. Vi ska nog börja köra uppletande regelbundet för honom och nån hund till. Nalle fick också testa och även han var duktig och gillade uppgiften - skoj! Mintu fick testa men hans hjärna var lika bortkopplad som i lördags när vi körde personsök. Ingen hemma, och vi avbröt övningen ganska snabbt.

Rossi var lite löpig i sina tankar så jag tänkte ge oss en enkel uppgift - att leka! Rossi gillar att kampa med saker men bara när hon är på rätt humör och känner sig tuff. Jag skulle gärna använda detta som belöning men då måste hon ju gilla det först - och våga! Drömmen är att hon ska våga kampa även med "okända".

När leksaken åkte fram kastade sig Rossi ner på rygg bredvid mig. Hon låg där och kravlade och sa "jag vågar inte - låt mig bara ligga här och gömma mig istället". I det läget är det förstås lätt att trilla i fällan och antingen trösta och klappa eller börja locka och pocka. Hon ser verkligen ut som att det är väldigt synd om henne just där och då. Istället brukar jag be henne att sätta sig eller ställa sig upp, inte ligga och inte ligga på sidan, och sen gör vi nåt skoj. Att kasta sig på rygg ska inte vara en utväg ur en ofarlig situation.

Att börja med leksaken direkt därifrån var förstås dödsdömt. Istället klickade jag några gånger för sitt vackert och andra "aktiva" rörelser hon gjorde och gillar att göra. Direkt höjdes humöret och sen nosade hon (och fick klick) på leksaken. När den biten fungerade började jag hålla undan den så att hon fick röra sig ett par decimeter för att nå fram. Nästa steg blev att jag gick så att hon fick anstränga sig ännu mer för att nå fram. Det som tidigare varit läääskigt var nu en kul lek där hon deltog med fin inställning. På slutet försökte hon till och med öppna munnen lite över bollen i änden.  Success för en mesig hund! =)

Idag har vi promenerat på stan i 2 timmar med Veronica och Flinga. Silva och Rossi var med och stortrivdes som vanligt på små äventyr i stadens utkanter. Som vanligt hade vi en underbar promenad med mycket att prata om. Efter det drog jag på löparskorna och sprang en sväng intervaller med Giela. När jag hunnit 1/3 ungefär kändes benen riktigt tunga men efter en temposänkning kom orken tillbaka och på slutet kunde jag öka ytterligare istället - kul!

Giela fyller 12 i september och senaste året har det faktiskt synts ibland att hon börjar bli gammal. Tidigare tänkte man aldrig på det, men nu syns det ibland att hon är aningen stel när hon lägger sig, eller att hon går lite försiktigare på halkiga underlag. Giela ser faktiskt en aning gammal ut ibland. Förutom 2 knölar, lite taskiga tänder, rinniga ögon (som hon iofs alltid haft egentligen) och en liten "dutt" som växt ut under höger öga och en lite stel bakdel ibland, så är hon i ganska fin form vår lilla tant. Joggingrundorna känns som lagom motion för henne, ja kanske lite töntig egentligen men hon får lulla på i alla fall i mer än promenadtempo men slipper draghundstempo och draghundsdistanser.

Förhoppningsvis vill vår tant hänga med i många år till, och om ingenting allvarligt händer så borde det kunna bli så, men man börjar ändå inse att tiden börjar komma när oväntade problem riskerar att dyka upp och dessutom kan ha stor effekt. Tills dess fortsätter vi att jogga och skida och simträna och kramas. =) Avslutar med en bild från en av årets alla underbara slädturer, rejält med nysnö och igensnöade skoterspår nånstans där under, kloka härliga ledarhundar, helt underbart på alla sätt!

Medan hundarna tuggade råhudsben ute i hundgårdarna passade jag på att spola av där inne för att få bort halmrester, lera, päls mm från trallgolven och stenarna. Det tar sin lilla tid men jobbet är nästan lite som meditation. När jag klev in i den äldre hundgården hade Giela fortfarande bara ätit halva sitt ben och verkade inte så sugen på den andra halvan. Däremot ville hon inte ge bort den heller.

Silva gillar inte vatten och vattenslangar, men när jag klev in i den hundgården och Giela skuttade iväg (och glömde benet) så såg hon sin chans. I ögonvrån såg jag en liten pil med nerfällda öron komma flygande genom vattendropparna och hugga med sig benet i farten. Vissa saker är tydligen värda att blöta ner sig för, även för en liten Silva.

Rossi är kär i Silva och kärleken är inte på något sätt besvarad. När Silva ledsnat på att  bli uppvaktad hoppade hon upp på en av kojorna och barrikaderade sig där. Nedanför satt Rossi och kastade längtansfulla blickar.

-Snälla, kom ner till mig?

En bit bort strosade Nalle omkring, helt utan uppvaktning. Löptikar är intressanta varelser.

Igår var vi ett tappert litet gäng som åkte ut för att köra lite sök. Eftersom tikarna bara hade löptankar i sina små huvuden tog jag med killarna. Ingen av dem har vad jag minns kört sök förut, men det kan hända att jag glömt nån liten träning. Alla har kört cirkelträning där de får lära sig att passiva okända figuranter har bra belöningar om man går fram till dem. 

Resultatet får väl närmast beskrivas som förödande. Rotax var först ut och eftersom jag överskattat honom bad jag figgarna gå för långt ut. Jag hade väl nån slags tanke om att maximera aktiveringen å få med aningen spring också, istället för att ha fokus på att få allting RÄTT. Dessutom verkade det som att han tänkte en del på tikarna där hemma som tänkte på löp. Till råga på allt så hade vi försovit oss en aning och inte hunnit med nån rejäl rastning före. Ja resultatet blev inte snyggt, men han fick tänka mycket och vi fick några goda skratt, och kanske nåt nytt grått går.

Så, se den här filmen som ett riktigt avskräckande exempel! Ser det ut så här - så har man gått för fort fram och måste sätta sig ner och fundera över vad som motiverar hunden och hur man får in rätt rutiner, och genast backa ett par steg i träningen. Gör om - gör rätt!

Nalle var hyfsat duktig faktiskt och sprang till 80% rakt mellan figgarna med fin attityd. Mintu däremot hade alla sina tankar hemma i hundgården. Det var lite som att träna med en alien som funderar på hur han ska komma hem igen. Han var svårmotiverad och väldigt disträ... Fick Rotax insats att likna en stjärna!

Sen till en helt annan sak. Via Facebook fick jag nyss se en mycket otrevlig film om hur träning (på vissa håll i alla fall) bedrivs i USA när det gäller Tennessee Walking Horse. Dessa hästar har en speciell gångart som ser helt missbildad ut, men många tycker tydligen att det är snyggt, och sånt som är snyggt och drar in pengar kan få många att utveckla nya grymma metoder för att dra allting steget längre. Man får verkligen hoppas att detta hamnar i ljuset och att de skyldiga får sina straff. Här kan ni se filmen.

http://www.hastmagazinet.com/newsItem.aspx?id=53252

En annan sak man inte får glömma är att detta antagligen är rätt utbrett. Att några avslöjas och åtalas är ju bara en liten del i kakan. Förutom de tränare som använder dessa metoder så finns ju även en stor del skötare och andra kring dessa hästar som är "medbrottslingar". En ren gissning är att vissa sagt ifrån och bytt jobb, medan andra blir kvar och mentalt ställer in sig på att vad de gör är normalt och "okej". Lite att ändamålen gagnar medlen så att säga.

Jag vet att jag har skrivit om det förut men jag tycker att det är enormt viktigt och vill därför skriva om det igen - vikten av att vidga sina vyer! För en "ny" hästtränare som kommer in i en gemenskap där detta anses vara normalt så är det oväntat enkelt att trilla in i samma hjulspår. Hur mycket vi människor än vill säga och tro att vi alla tänker själva och alltid tar egna beslut, så ska man aldrig underskatta grupptryck och vår förmåga att ändra vad i tycker är rätt eller fel, beroende på i vilka sammanhang vi hamnar. En person som "vänjer" sig vid denna behandling blir ju på ett sätt lite hjärntvättad och van, det kanske inte ens ses som underligt längre.

Här ser jag själv många paralleller till stora delar av draghundsvärlden. Alltför många förare har en bristfällig hundhållning och när nya hundförare kommer igång, och umgås med dessa erfarna personer och lär ifrån dem, så hamnar man snabbt i en ond cirkel där denna bristfälliga hundhållning blir normen även för dem. Nu menar jag inte hundar som misshandlas eller liknande, utan det kan handla om att man har dåliga hundkojor, snålar med halm eller annan isolering i dem, inte rengör sina hundgårdar regelbundet, har för många hundar i för små hundgårdar, har hundar på kätting (alltså att hundarna bor fastkedjade vid sin egen koja, totalt olagligt i Sverige), att sjuka hundar får självläka eller att klorna tillåts bli för långa osv.

Alla ni nya draghundsentusiaster som läser detta - var kritiska mot det ni möter och köp inte allting rakt av! Många är enormt erfarna och duktiga och har vunnit en massa tävlingar men det betyder INTE att allt de gör är rätt eller att allt de säger om hundarna är sant. Prestationer står ibland, men inte alltid, i förhållande till hur väl man behandlar sina djur. Har man själv draghundar så kan det vara mycket givande att umgås med aktiva bruksfolk, agilityfolk mm och se vad de har för förhållningssätt till sina hundar. Man har ALLTID saker man kan lära av varandra och det är alldeles för lätt att bli hemmablind, speciellt för de som enbart umgås med en typ av hundfolk i övrigt.

Samma sak gäller ju många av raserna med stora hälsoproblem, för vissa blir det ju "normalt" att en hund inte kan föda själv osv... å umgås man bara med andra som har samma ras med samma problem så blir det ju för en del ett "ickeproblem", det blir "normalt" att det är så. I vissa raser är det normalt att hundarna har svårt att röra sig, är överviktig, är ilskna eller rädda, och ser man inte "normala" hundar på nära håll med jämna mellanrum, så luras många att tro att det är normalt. "Den här rasen är sån" alternativt "den här rasen ska se ut så här" hör man ju ofta, som om det skulle vara en giltig förklaring till övervikt, överdrivna rädslor, andningsproblem mm.

På samma sätt som taskigt skötta draghundar är det "normala" för alldeles för många. Så - ut å vidga era vyer och håll ögonen öppna för allt ni ser! Hundar ska skötas väl och klarar man inte det har man för många hundar och bör göra nåt åt det, några andra ursäkter finns inte! Sällskapshundar, draghundar, jakthundar, brukshundar - det kvittar - ALLA ska skötas bra och få aktivering och motion.

...själv tycker jag att den biten är hyfsat enkel. Mintu och Rotax bor fortfarande inne och förutom Rotax morgonpip (som brukar börja 06.15, får se hur punktlig han är imorgon) så är allting rätt lugnt. De gosar, myser, sover och går ut för att pinka ibland. Med nån dags mellanrum kan nån av dem få för sig att morra men det räcker med en muntlig åtsägning så blir allting lugnt igen.

Värre är det ute i hundgårdarna. Rossi höglöper och uppvaktar ivrigt allt som rör sig: Silva som tuggar ben och morrar, Giela som råkar stå och titta ut genom gallret i lugn och ro, det pussas på pälsen, i rumporna förstås och så vill hon gärna tvätta öronen på alla hundar som står stilla nog länge. För säkerhets skull lämnade jag henne och Giela tillsammans nu under natten, för den tidigare konstellationen med Silva kändes lite vansklig. Silva blir rätt less på att bli ivrigt uppvaktad dygnet runt och hon kan faktiskt få för sig att fräsa ifrån. Av mina löptikar är nog Rossi den som blir absolut tokigast och jobbigast faktiskt!

Istället huserar Nalle, Kaela och Silva tillsammans men även där är läget smått kaotiskt. Inga höglöp men löptikar verkar ju inte alltid vara så noggranna med såna små detaljer. Uppvaktning, morrande, skuttande, juckande...cirkus! Nä hanar kring löptikar fungerar rätt bra tycker jag, löptikar däremot måste ju vara något av det tokigaste som finns!

Imorgon hoppas jag att det blir sökträning i skoge men jag har redan gett upp på brudarna. Rossi skulle aldrig kunna prestera nåt vettigt som hon beter sig nu. Silva är inte lika löptokig, men galen nog för att få stanna hemma. Lösningen får bli att jag tar med mig killarna och drar helt enkelt, å så får väl tikarna toka sig bäst de har lust. Längtar faktiskt lite tills de är klara.

Idag hann det faktiskt bli rätt varmt i luften och det kändes lyxigt att komma hem från jobbet och kunna vara ute med hundarna utan att frysa. Cyklade 3-4 km med Mintu och Rotax utan vantar och frös inte ens! Killarna fick en liten springrunda för att få igång Mintus aptit igen. Nu kring löpen har han ätit allt långsammare å mindre å det blir ju lätt en ond cirkel, lite bra motion får igång hungern igen! När vi kom hem drack han mer vatten än han druckit senaste veckan (typ) och åt middagen med god aptit ett par timmar senare. =) Däremot kändes min cykel väldigt liten och ynklig, förra året cyklade jag ju mest med Lars cykel, större, tyngre och med bättre bromsar.

Gänget där ute fick lite agility och klickerträning. Nalle och Rossi fick börja med varsitt kort agilitypass. Nalle blir enormt ivrig och med honom måste man komma ihåg att belöna lugnt och inte bli för glad själv. Alltså totala motsatsen till Rossi. Henne behöver man köra igång och peppa och lyfta hela tiden. Årets agilityträningar blir alltså lika mycket mental träning för matte som för hundarna. Nalle skötte sig rätt fint ändå, men Rossi har löptikstankar i sitt lilla huvud och nosade lite här, och lite där...

Galen tant

Silva, Giela och Kaela fick balansträning på bommen. Mellan två av kojtaken i ena hundgården har vi en gångbräda som är ca. 20 cm bred kanske? Där tränar vi ibland på att balansera genom att sitta mitt på bommen. En del tycker att det är rätt enkelt, andra får anstränga sig och balansera och utmana sig själva både mentalt och fysiskt. Giela tyckte att bommen var lite läskig, hennes kropp börjar trots allt bli gammal inuti (även om det inte syns utanpå direkt) och det märks ibland att hon är mer rädd för att halka eller tappa fotfästet. För henner räckte det faktiskt att gå fram och tillbaka över bommen.

Silva och Kaela fick träna på att sitta på bommen. Kaela fick vara med på en liten film. Jag filmade nästan direkt vi körde igång och visst är hon söt när svansen viftar hela tiden? Jag försöker att inte styra henne så mycket för att hon ska få klura lite mer, men hjälper till lite ibland genom att flytta mig själv åt ena eller andra hållet. Här var hon rätt förvirrad och testade lite allt möjligt, men jag valde ändå att ha med den här filmen för den var sötast! Sen satt hon så fint på bommen och kunde även vända uppe på den.

Rossi kommer rusande

Nalle och Rossi

Jag brukar ju skriva ibland att Rossi och Kaela inte riktigt förstår varandra. Idag försökte jag fånga deras lilla anspänning på bild men lyckades inte så värst bra. När jag själv tittar på bilden så ser jag alla de små tecken som brukar synas, men jag vet inte hur bilden ser ut för nån som inte känner hundarna? Nåja, det handlar inte om några jättestora signaler helt enkelt: aningen långsammare rörelser, aningen stel nacke osv... än har det dock aldrig blivit mer än så men gamla vanor är ibland svåra att bryta. Två aningen osäkra hundar som blir lite besatta av varandra, ja det blir lätt en lång historia.

Imorgon gör jag veckans sista arbetsdag på jobbet, och sen blir det långledigt med städning, röjning, slängning, och så hundträning förstås. =) Gissar att de fyra dagarna kommer att gå ganska snabbt som vanligt, men å andra sidan känns ju helgerna längre när man har mycket inplanerat och hinner få mycket gjort! Ju mer man gör, desto längre känns tiden!

Diskussionerna kring "sönderavlade raser" och andra uttryck (som många slänger sig med utan att egentligen kunna förklara vad de menar, en ras består ju av ett gäng olika individer och inte en homogen grupp) har länge gått varma och visst finns det en klar poäng i att osunda hundar länge premierats på utställningar i Sverige, och kanske ännu mer på många andra håll i världen. Detta gäller främst för vissa raser, där det uppskattas att hundar är överviktiga (vilket felaktigt ibland kallas att de har "massa"), hundar med ögon, öron päls mm som ger dem bekymmer i vardagen sätts upp som vinnare osv. En riktigt tråkig utveckling. Nu har SKK börjat ta tag i det här och visst blir man glad i hela själen av denna läsning?

http://www.skk.se/nyheter/2012/5/sunda-hundar-prioriteras/

Man får verkligen hoppas att denna satsning slår igenom och det arbete som redan påbörjats verkar ju faktiskt ha gett utslag. Har t.ex hört att ett antal bruksschäfrar (dvs. schäfrar med lite lättare kroppsbyggnad och sundare rörelser mm, helt enkelt schäfrar gjorda för att arbeta och hålla för arbete) premierats på utställning senaste tiden! Tidigare hade tyvärr den arbetande typen av schäfer, rottweiler mm (även till viss del draghundar) svårt att hävda sig i utställningsringarna till förmån för betydligt osundare rasfränder som avlats just för att se "snygga ut". Personligen tycker jag inte att utställningsvarianterna av de arbetande raserna brukar vara direkt snygga...men det är ju en subjektiv bedömning. Detta kan ju i alla fall vara början på en bra vändning och utveckling!