Efter massivt regn har vintern fått sig ännu en törn och vi spenderar kvällen inne med tuggben och film. Med tanke på halkan igår så blir det ingen mer körning förrän det kommit mer snö och skottrarna hunnit rugga upp isen efter lederna. Dumma dumma väder!

Efter några dagars envisa plusgrader tittar det nu upp en del stubbar och stenar i skoterleden. Bitvis bar spåret inte riktigt för hundarna och samtidigt fanns ganska isiga och hala fläckar, så det blev bara en kort träningstur. Känns som om någon spolat fram tiden mer än en månad...

Fullmånen kom upp först när vi i stort sett var hemma men vi hade sällskap av en fantastisk stjärnhimmel så vi klagade inte ändå. Dock kändes det väldigt underligt att köra under en helt klar kvällshimmel med plusgrader i slutet av februari...

Igår kom jag på ett par extra frågor som glömdes bort, så de kommer med här istället:

-Bor alla hundar inne?

Nej de flesta bor främst ute. Giela är inne i stort sett all tid vi är hemma, och även ibland när vi jobbar. En solig dag kan hon dock ha det härligare ute i hudngården än inne med oss. Alla mina hundar är dock vana att vara inomhus och rumsrena. Vid något eller några tillfällen varje vecka kommer hela gänget in, och ibland sover alla inne också.

Vintertid dricker hundarna mycket vätska morgon och kväll för att orka springa så därför är det inte helt enkelt att ha dem inomhus på "normalt sätt". De blir snabbare kissnödiga och med 7 stycken blir det lätt ett jäkla spring in och ut. Därför är de sällan inomhus innan körning (medan de har mycket vätska i kroppen) utan hellre efter körning och någon dag när vi ändå har vilodag och behovet av att trycka i dem vätska inte är lika stort. Officiellt sett har vi hundförbud i soffan men det brukar alltid ligga ett gäng där ändå... Sovrummet är dock "off limits" och det är ganska praktiskt att ha ett rum där det inte samlas päls på kläderna riktigt direkt...

-Hur långt brukar du köra?

Vi kör inte speciellt långt men ligger antagligen kring 10 mil per vecka när säsongen kommit igång och det börjar finnas vettiga spår att använda (och alla är friska och vädrets makter inte motverkar oss). Före dess för vi inte alls lika långt men är ändå ute hyfsat lång tid eftersom det går så mycket långsammare att pulsa sig fram. En "normal" tur för oss är 1,5-3 mil ungefär. Det längsta vi hittills kört på en dag är 6 mil, men den siffran hoppas vi snart kunna ändra!

-Hur långt KAN de springa?

Jag har hundar som till stor del inte är byggda för att springa speciellt långt. De har inte rätt vinklar/rörelser/skalle mm för att mata iväg på det sätt som de mer extrema slädhundarna kan. 10 mil på samma dag kommer vi nog att klara men det kommer nog att ta i stort sett hela dagen med de pauser som behövs och det tempo som är lagomt för oss.

De mer extrema hundarna springer utan bekymmer 20 mil per dag under ca en vecka i sträck. Om det handlar om färre dagar så kan de säkert klämma in betydligt mer under en dag eftersom de inte behöver spara krafterna för framtiden på samma sätt då så det är svårt att säga en exakt siffra. Under Iditarod springer de t.ex ca 180 mil på under 9 dygn. Slädhundar är fantastiska toppatleter och har ett fantastiskt sätt att snabbt återhämta sig från tuffa fysutmaningar.

Nu - jobb - och så lite tankar på vad vi ska hitta på ikväll. Det verkade spritta i Rotax ben nu på morgonen så det blir nog en slädtur av något slag, men jag vet inte om tant kan åka med och vara lös med den skaren som börjar bli nu. En lätt hund som springer på skaren kan ställa till enorm skada OM den skulle sätta efter ren eller andra djur som trampar igenom och riskerar att skära upp benen och även om tant inte jagat något djur på väldigt många år så tänker jag "better safe than sorry"!

När jag pratar med folk, oavsett om det är nya bekantskaper eller gamla, så återkommer i stort sett alltid samma frågor när väl ämnet "hund" kommer upp. Eftersom jag gissar att några av er som läser också är nyfikna på samma saker, så tänkte jag göra en liten sammanfattning av de frågorna och här kommer den:

-Hur många hundar har du?

Jag har sju hundar men målet är eg. ett 6-spann att köra med (dvs målet är uppnått), pensionären Giela går liksom utanpå de räkenskaperna. 6-spann är väldigt smidigt att köra men har ändå nog med kraft för att man ska kunna packa ved/fika mm i släden. Jag vill absolut inte ha fler draghundar just nu eftersom jag vill kunna ha alla inomhus på ett smidigt sätt och ha tid för alla, även på sommaren. Att köra storspann är roligt men kräver större bil, mer eftertänksamhet när man kör, mer planering osv...

-Tävlar du?

Nej. Har aldrig känt suget att tävla i drag och kommer nog aldrig att göra det heller. Flera av hundarna jag har är såna som kasserats av såna som försökt toppa sina spann för att själva kunna försöka tävla. OM  jag skulle tävla i drag så skulle jag behöva byta många av hundarna om vi skulle vilja ha ens en liten chans att prestera, och det är jag inte villig att göra. Hundarna som flyttat in till mig får stanna så länge de fungerar i gruppen och jag kan ge dem ett bra liv. Jag vill inte behöva mäta mina kompisar efter prestation helt enkelt utan vi kör tillsammans och har roligt tillsammans. Om någon är långsam eller inte drar så hårt så gör det inget, så länge just den hunden har roligt och trivs.

-Är det Siberian huskies?

Nja, Rotax är renrasig Siberian husky. Giela är "sibbe utan papper", dvs. jag tror att hon är "renrasig" men utan papper vet man aldrig. Alla de andra har Siberian husky bakom sig, vissa 50%, 75% osv. Rossi är hälften schäfer, i övrigt är alla draghundar fullt ut.

-Vad kostar maten?

Mina hundars matkonto ligger på ca 15 000kr per år. Då har jag inte räknat med att vi ibland får kött/fisk/ben gratis som vi också ger, men det är å andra sidan inga stora mängder. Mina hundar äter Pondus färskfoder och High-Energy torrfoder. Den andra helt fasta kostnaden är försäkring vilket kostar nånstans lite över 8000 kr per år för alla sju hos Folksam. Då är alla som inte blivit för gamla försäkrade upp till 40 000kr samt livförsäkrade. Teoretiskt så kostar hundarna i snitt alltså minst ca 2500kr i månaden om vi inte gör några som helst utsvävningar och alla är friska. Oftast hamnar nog kostnaden på ca 3500 kr i snitt skulle jag gissa.

-Blir det aldrig bråk?

Jo det kan självklart hända, men jag ser allvarligt på bråk och gör allt som går för att undvika dem. I snitt har vi kanske 1-2 incidenter varje år. Det händer i stort sett alltid då jag är med och resurser som mat/ben finns, eller hundarna är väldigt ivriga och taggade (t.ex. just innan vi ska ut och köra). Vi siktar mot noll-visionen! Jag har sällan haft några riktigt allvarliga bråk, däremot har det blivit små tandhål eller nåt rivsår i ansiktet nån gång, aldrig något som krävt dränage eller omfattande operationer. Jag går alltid in och bryter om hundarna börjar mucka och låter dem aldrig "göra upp" själva eftersom det bara skapar ont blod samt alltid innebär en skaderisk.

-Hur styr man när man kör?

Hundarna lyssnar på röstkommando och kan höger/vänster och rakt fram. De har lärt sig alla spår vi brukar köra och vet oftast vart vi ska, men klarar även att springa ute på isar eller liknande helt utan spår och går då helt efter min röst (dvs. rakt fram tills jag ver dem svänga). De spår som de känner till kan de följa även om inga skotrar kört upp dem. Det räcker att jag visar dem början av spåret så att de förstår att det är dit vi ska, och sen följer de skoterleden (med mycket stor noggrannhet, inte ett enda träd passeras på fel sida) tills jag ber dem göra något annat. Det går även bra att styra in dem på ett gammal skoterspår som snöat över så att det inte längre går att urskilja med ögonen. På något vis lyckas hundarna känna precis var det går under snön och såna spår kan de följa många kilometer utan att någon gång råka trampa utanför.

-Vem är ledarhunden?

Den frågan verkar oftast handla om "rangordning" och svaret gör många lite besvikna. Jag har ingen "rang" i min grupp och alltså inte heller någon "ledarhund" i den bemärkelsen. Tanken på att en grupp alltid måste ha en rangordning är gammal och stämmer inte alls in på de flesta grupper. Rangordning är något som bildas i en grupp när resurserna är skrala, dvs. en struktur behövs för att bestämma vem som ska få äta av den lilla mat som finns, vem som ska få den mest eftertraktade sovplatsen osv. De flesta hundar lever ju i en skyddad värld där mat, husrum mm finns för alla.

-Springer hundarna alltid i en speciell ordning?

Ja och nej. Av mina 7 hundar så fungerar alla utom Rossi att köra på led (dvs. längst fram) egentligen. Rossi har faktiskt aldrig fått prova ens. Giela svänger och "fungerar" där framme men är ingen duktig ledarhund på nåt sätt, jag skulle inte ens kalla henne ledarhund eftersom hon inte har de rätta egenskaperna på lång väg. Däremot tar hon helt klart spannet framåt och i rätt riktning om det krävs.

Rotax, Nalle och Silva fungerar bra i led men ingen av dem är helt kommandosäker. De går oftast med någon ännu mer erfaren/seriös ifall de går i led. Mintu och Kaela är de två jag helst och oftast kör i led. Mintu är väldigt lätt att styra och har gott självförtroende där framme, dvs han bryr sig inte så mycket om det skulle bli fel utan tar nya tag, och lyssnar väldigt snabbt och korrekt oftast. Om han missuppfattar något så är han duktig på att lyssna igen och tänka om. Dessutom har han bra ansvarskänsla för spannet och kan alla spår.

Kaela är lite mer envis än Mintu och kan ibland "fastna" i en tanke och ha svårt att "tänka om". T.ex om hon missuppfattar ett kommando och får för sig att vi ska "vänster" fast det inte är så, då fastnar hon liksom i den tanken. Annars är hon ganska lättstyrd och hon har väldigt bra spårminne och är en riktig vanehund, om spåret brukar runda ett visst träd så gör Kaela detsamma, tills någon ber henne göra annorlunda.

-Vad gör ni på sommaren?

Sommartid ägnar vi mycket tid åt spår (3-4 gånger i veckan). Rossi kör personsök, och när vi har chansen tränar vi gärna agility. I övrigt blir det vanliga promenader och gos. När vintern är slut så "tar jag ner" hundarna i kondition för att anpassa dem inför den lugnare sommaren. De gillar även att plaska i vatten och bada - ytterst få simmar dock!

-Har ni varit till fjällen?

Vi har kört till fjälls men aldrig varit ute på övernattningsturer där, och faktiskt inte nere i skogslandet heller. Jag är nog lite för mesig helt enkelt och tänker att några av hundarna har lite för lite päls för att sova ute utan att bli lite kalla, många av mina hundar har ju faktiskt inte speciellt tjock päls. Vi får se om det blir av framöver, i övrigt älskar vi att vara ute men både hundarna och jag gillar att sova hemma i bekvämligheten på vintrarna.

-Det måste ju vara jättemycket jobb med så många hundar? (Många tillägger - "jag tycker det är nog jobbigt med en...")

Jo det "tar" förstås mycket tid, eller "får mycket tid" som jag hellre tänker. En förutsättning för att ha egna hundar och köra är att man har ett gediget intresse för hund, för att vara ute, och ett intresse för alla små detaljer runt om. Förutom tiden med hundarna så behövs det ju plockas bajs, byggas/lagas hundgård och kojor, bäras/tinas/förberedas mat, ordnas med utrustning osv. Själv tycker jag att alla delar är roligt (fast på olika sätt förstås) och det är nog nästan en förutsättning för att orka hålla på.

Hundarna kräver ju dessutom mycket engagemang förutom själva körningen, stor del av året går det ju inte att dragträna pga sommarvärme t.ex Själv ser jag inte några av delarna som något ansträngande eller tråkiga, däremot har även jag kvällar när jag är jättetrött och slut och det känns riktigt motigt att ta sig ut och rumpan sitter som fastklistrad i soffan. Vissa av de kvällarna tar jag mig ändå ut på äventyr och då är det förstår värt det - tusen gånger om! Andra gånger tar latmasken överhanden och äventyret får vänta... man kan inte vara på topp alltid!

Sådär! Detta var nog de flesta av de frågor jag oftast får, och har ni några fler så är det bara att ställa dem så ska jag försöka svara. Nu väntar en väldigt ohundig kväll med restaurangbesök med sambon (och en hundnörd också, visserligen), och sen städning av huset. Efter helgens bravader är det nästan stökigt nog att kallas "knarkarkvart" vid en snabb anblick. Dags att åtgärda!

Idag jäktade jag hem efter jobbet och kastade i mig en supersnabb middag. Ungefär en timme efter att jag sväng in på gården med bilen svängde jag och hundarna ut på skoterleden tillsammans. Dagens plan var att köra lördagens runda men i ett svep, dvs nånstans kring 3,5 mil. Giela satt i släden men ville absolut INTE dit när vi skulle åka. Lite läskigt igen, och sååå tråkigt tydligen! Nåja, vi hade sällskap av en fantastisk fullmåne och spåren var hårda och riktigt fina trots plusgraderna som varit, men allt det vackra med snö på träden är tyvärr borta, även i de svala små svackorna är träden bara och mörka. =(

Giela fick springa bredvid rätt mycket, kanske närmare halva sträckan i alla fall. Vi anpassade farten lite så att det främst gick i rask trav när Giela sprang, och sen fick de andra sträcka ut lite mer när Giela satt i släden. Trots att det var nån enstaka plusgrad kändes hundarna riktigt pigga och fina. På bilden här ovan är vi ute på Krokträsket, en sträcka på 4-5 km när man korsar denna sjö. Självklart passade jag på att fota en massa där ute, testade även med mobilkameran men den klarade inte av det "svaga" ljuset.

Giela valde sina egna spår ibland och det taggade spannet att öka farten - man kan ju inte förlora ett race mot en tant! Sen när hon sprungit rätt länge och började se trött och nöjd ut så hoppade hon faktiskt nästan ner i släden själv. Sen tog det dock bara en kort stund innan hon gnällde och var lite missnöjd...vill springa mer! Jag vet inte om hon riktigt har vett att begripa att hon måste spara lite på gammelkroppen, antagligen inte.

Mellan Krokträsket och Långsjön går spåret genom skogen igen och då hade vi fullmånen rakt framför oss. Giela fick motvilligt åka släde. När vi sen kommit en bra bit ut på Långsjön kom jag på att jag skulle ringa Lars och höra vad han gjorde, samt berätta att allt gick bra för oss. När jag sträckte mig efter mobilen så var dock fickan tom...och dragkedjan öppen. En snabb koll av alla andra fickor och öppningar visade att mobilen inte alls var med, dvs. min "nya" Samsung Galaxy S3, som jag absolut inte vill skiljas från! Det var inte annat att göra än att be Mintu vända spannet och åka tillbaka mot Krokträsket. Jag visste att jag använt mobilen mitt ute på träsket ungefär men hade ingen aning om vad som hänt sen.

Att springa på träskt är rätt trist enligt hundarna, platt och platt och platt...kanske lite som att jogga efter en rak riksväg själv? När vi kom ut på Krokträsket kunde vi följa de gamla slädspåren för de glänste som två silvertrådar i månens och pannlampans sken. Jo, nu åkte pannlampan på igen efter att ha varit avstängd väldigt länge. Efter nån kilometer hade vi tappat spåret och jag försökte minnas vilket av alla olika spår vi kan ha tagit. Det går nämligen en hel hög med mer eller mindre välkörda spår i bred, alla i samma riktning.

När jag spanat så en lång stund och vi närmade oss mitten började jag nästan tappa modet. Det skulle ju räcka med att den trillat ner bakom nån liten snöklimp för att jag inte skulle kunna hitta den. Precis då tvärstannade först Mintu och Kaela, och sen Rotax och Silva. Där låg den! Trots att jag spanat framför hundarna hela tiden så hade jag inte sett den, så det var nog riktigt tur att hundarna såg den...annars kanske den åkt mellan deras ben och sen in under släden utan att jag hade upptäckt den. Telefonen mådde i alla fall bra och hundarna fick en massa extra beröm. Hundarna måste ha tagit precis samma spår som vi använt tidigare eftersom vi körde rakt på telefonen trots alla valmöjligheter. Sen vände vi ännu en gång och körde en tredje gång sträckan mellan Krokträsket och Långsjön efter en omväg på ungefär en halvmil.

Tant

Vi kom hem kring 11 på kvällen och tröttast var nog jag. Hundarna var pigga och galopperade när de tyckte sig ser eller höra något intressant. Giela sprang lös lite till men blev sen "tvingad" till slädtjänst - lite mot sin vilja. "Jag KAN springa mer!!!". Vi fick en väldigt härlig tur och som tur var kom ju även all utrustning med hem. Att hundarna kändes så pigga och fräscha kändes riktigt bra, nu är jag inte alls orolig för att vi ska klara 10-milen. Klarar de 4 mil i sträck så här bra så bör 10 mil uppdelat i flera distanser med vila mellan inte vara något problem.

På grund av en hektisk helg och teknikstrul kommer här en lite försenad uppdatering från gårdagens familjeutflykt. För att se ifall det var möjligt att få med sig alla hundar på längre turer plockade vi med oss Giela och satte henne i släden, någon hon aldrig provat tidigare vad jag vet. Jag måste börja med att skriva att de tekniska problemen inte riktigt ville ge med sig, så det kan hända att några bilder inte fungerar...tyvärr...!

Plats för Giela

Ivriga kompisar

Tant fick först sitta i släden medan jag drog omkring lite på den och det gick bra även om det var lite läskigt och hon skaaaakade lite lagomt. Dessutom tyckte hon att det var meningslöst att sitta still i släden medan jag selade ut de andra - när det fanns så mycket annat roligt att göra! När vi sen åkte iväg blev hon lite orolig men det var inte värre än att jag förstod att det snart skulle gå över. Sin bakgrund mm till trots så är Giela faktiskt en rätt tuff och stabil hund som fixar det mesta.

Rätt nöjd tant ändå

Giela skötte sig finfint sen och efter att den första lilla "skräcken" gått över så satt hon och spanade åt olika håll och såg rätt nöjd ut.

Lång och trist backe efter ett lååångt och tråkigt spår som följer en kraftledning.

Här ville Giela komma ut och sträcka lite på benen.

När marken täcktes av färska renspår fick tant hoppa upp i släden igen för säkerhets skull. Tyvärr såg vi inga renar, men de kan inte ha varit så värst långt borta. Giela satt så snällt i selen och förutom starter och speciella tillfällen (vägöverfarter, renlukt mm) så behövde jag inte hålla i henne. Ville inte heller spänna fast henne med tanke på hur farligt det kan vara OM man skulle tappa släden eller hon skulle försöka kasta sig ur i farten.

Framme i Bredåker

När vi kom fram till Långsjön där vi skulle fika ville Giela komma loss och spriiinga! Spåren som vi ska ta på 10-miladagen såg fina ut och när vi passerade träsket där vi ska svänga av då kände jag igen mig. Jag och Veronica körde de spåren tillsammans en gång för många år sen. Här har tant Giela bråttom och racar med spannet!

Paus!

När vi stannat agerade Rossi slädhund för att inte behöva frysa om sin nakna mage.

Camp

Tant Giela hade fullt upp och spatserade omkring medan hon såg väldigt nöjd och glad ut. Kanske värt slädfärden trots allt?

Nalle

Mintu

Kaela

På spåret igen, här korsar vi Långsjön

Mitt <3 och hans skoter

Finaste slädtanten

Mintu och Kaela - pure joy!

Spåren mellan Långjsön och Boden har vi inte använt på länge och det var ett kärt återseende eftersom detta var ett av spåren vi körde allra mest under vintern 2005/2006 när vi började köra släde regelbundet. Denna lilla led kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta!

Det enda tråkiga är att man får köra en rejäl stund efter något slags terrängfordonsspår och det är sååå tråkigt, platt och risigt på sidorna!

Gielas söta skugga!

Rossis toalettbestyr är ett kapitel för sig och hon har stora bekymmer var gång hon måste bajsa i spannet. Inget ställe är riktigt bra nog, och oftast hinner vi stanna 3-4 gånger innan något duger. För att signalera att hon vill stanna drar hon sig längst ut i kanten och bromsar nästan spannet, men sen när släden stannar så står hon bara och tittar..."Näe...det här är INTE rätt plats!"

Hemma på Vittjärvsträsket

Dagens tur var nog ca 3,5 mil vilket inte är speciellt långt, men hundarna blev rätt nöjda ändå, speciellt Rotax! Jag är inte van att se honom trött alls i stort sett, men nu var ögonlocken såå tunga... vi har en bit kvar innan 10 mil är genomförbart helt enkelt, även om han inte brukar bli så här trött av den här distansen - på långa vägar!

Lite snacks efteråt

Uppdraget att kolla lederna kring Krokträsket gick i alla fall bra och Giela visade sig vara en rätt duktig slädåkarhund - så nu är vi ett steg närmare i planeringen! Tyvärr har helgen varit fullbokad så vi har inte fått så mycket tid i spåren som vi hade behövt. Hmm...måste vi göra nåt åt!

Idag åker hundarna + jag och sambon ut på en fikatur där vi ska reka delar av sträckan vi ska köra på 10-miladagen. Det handlar om två sjöar nån mil härifrån som vi måste passera, och jag vill kunna kontrollera lederna där i lugn och ro, dvs idag! Härifrån blir det norrut (fast spåret går en krok) mot Långsjön och så vidare över Krokträsket, och det är där jag är lite nyfiken på lederna. Där har vi kört tidigare men inte denna säsong. Sen kör vi mot Bredåker och hem via den ganska tråkiga kraftledningen. Den varma chokladen är fixad och korven nedpackad - bara att klä sig och börja sela ut hundarna! =)

Tur att tant minns hur man skulle trycka på knapparna!