För en gångs skull är jag ute i god tid med slädfixet och nu finns det en god chans att hinna allting klart innan säsongen drar igång. Nu under kvällen har jag mät ut de nya fästena till bromsen och mattbromsen, samt plockat isär alla trädelar och oljat in dem. Så här ser själva underredet ut just nu.

Fästet där framme ska även kompletteras med en kedja för att ha en back-up om nånting går av.

Resten av trädetaljerna har oljats in en sväng, och så kunde jag inte motstå frestelsen av tomt trä, utan skrev "INTO THE WILD" på översta pinnen där jag brukar hänga ankaret. På samma pinne står det sen tidigare "NUKUTVI" på ena sidan. Kniven sitter på vänstra staget och finns alltså alltid redo vid mitt knä - det känns tryggt!

Mattbromsen börjar äntligen se fin ut. Fästen är klara på själva bromsen men jag har inte kapat och fixat på sidan som ska fästas på släden. Jag hoppas den kommer att passa för den är byggt utifrån minnesbilder, ögonmått och tankegångar enbart...

Förhoppningsvis ska det vara lite bett i den här när det gäller!

Här har ni min nya skapelse. Det är tänkt att den ska vara hängare åt ankaret och fästas ovanpå "pinnen" där ankaret annars hänger fritt och nöter sönder träet. Det ska bara borras lite hål och fästas, och så kanske det blir nån fjädrande variant för att hålla den extra säkert på plats med. Blir kul att utvärdera i vinter! Ska lägga in bilder sen när den sitter på plats.

Den här platsbiten ska sitta framme på bågen. Tidigare hade jag en smalare men den korvade sig en del (men skyddade träbågen från flera hårda törnar), men den här borde sitta stadigt!

Imorgon ska fästena till bromsen kapas och borras till (det blev en speciallösning eftersom de gamla hålen satt snett och delar av bottenskenorna fick bytas), och sen ska allting oljas in en extra gång innan det är dags att pussla ihop bitarna. =) Efter 2 år i min ägo är älskade släden äntligen snart som ny! =)

Ja höghöjdsträning för min bil Sven-Erik alltså. När vi ska träna med hundarna uppe mot fjället till så måste vi uppför många och långa backar innan vi kommer till platån där det planar ut, och går bra att träna. Han grymtar lite varje gång men upp kommer vi!

Idag körde vi in mot Fäbodarna och startade vid vändplanen längst upp. Hela berget låg inbäddat i en vacker tjock dimma och hundarna verkade riktigt sugna. Vi hade ju egentligen tänkt träna redan igår men då var det för varmt hela dagen.

Vi körde 6,5 km och intervallkörde lite mellan skritt och snabbare trav. Med den här hundsammansättningen fungerar 1:ans respektive 2:ans växel på bilen helt perfekt utan att jag behöver ligga och ge grundgas eller strula nåt. 1:an blir långsam och tung träning, 2:an blir lite snabbare trav. Ändå saknar vi fyrhjulingen lite för jag skulle gärna träna mer i terräng för att muskla hundarna på det sättet.

Efteråt fick hundarna springa av sig lite två och två. Så här trötta var Nalle och Mintu tydligen...En anledning är att de ska få "skaka loss" och varva ner kroppen i frihet (inte riktigt så som killarna gör hmm...), och en annan är att få en chans att se hur hundarna rör sig efter träningen, om nån ser stel ut eller liknande. Kaela rörde sig lite underligt ibland medan vi körde tyckte jag, men jag vet inte om det bara var en synvilla. När hon travade lös såg allting fint ut. Det största bekymret var väl egentligen att allihop lyckades smutsa ner sig så hemskt i ett dike de hittade vid myren!

Nu går det inte att missta sig längre - det är höst! I alla fall uppe mot fjället till där yrarna lyser röda och de gula löven börjar ta över.

Giela älskar att plaska och bada, och här tränar hon även på nån slags munvattenkonster? =)

Egentligen föddes jag nog för att utföra helt andra aktiviteter än köra hundspann. Jag är en mycket frusen person och fryser även i ganska normala temperaturer. När termometern börjar visa ner mot -30 så är det här ingen praktiskt egenskap. Jag brukar dra gränsen vid 
-25 ungefär, är det kallare så åker jag och hundarna inte ut. Även om de är huskies med bra päls så verkar de inte njuta av att springa i rejält kallväder de heller. Att mysa i en koja när det är -39 utanför verkar de däremot gilla... Det känns faktiskt ganska skönt att hundarna och jag är synkade på punkten "motion vid kyla", även om de är betydligt mycket bättre rustade för vinterkyla än vad jag själv är.

Igår nåddes jag av en tråkig nyhet. Min älskade vinterjacka, en Canada Goose-kopia som jag hunnit slita på i 6+ år nånting, är död! Sambon hittade den hängandes i källaren med stora mängder mögel på ärmarna. Den jackan har varit fantastiskt varm och funktionell, men nu börjar dragkedjorna vara slut och stoppningen på framsidan ha flyttat på sig så man måste ha en annan vindtät jacka under. Möglet blev spiken i kistan - tydligen var det inte lite heller... =(

När man är frusen så får man hela tiden förfina konsten att klä sig i kyla. Vad som passar för olika personer är nog dessutom individuellt. För mig är de svaga punkterna händer och fötter i första hand. Det är praktiskt taget möjligt att lägga ut hur mycket pengar som helst på varma vinterkläder. 20 000 kr skulle vara ganska snabbt spenderade... men jag har varken råd eller lust att spendera mycket pengar på vinterkläder, och detsamma gäller nog de flesta som kör draghundar.

Det klassiska sättet att klä sig är ju "lager på lager". Jag själv brukar använda "lager på lager på lager på lager på lager" ungefär... Längst in hamnar oftast nån slags underställströja - men där gäller det att välja noga för vissa av dem kyler mer än de värmer! Utanpå det har jag vid riktigt kallt väder 3 lager ullfrottetröjor (men de flesta är inte original och inte speciellt dyra) som går upp i halsen. De värmer fint men har nackdelen att de drar till sig mycket huskypäls...men det kanske man ska se som extra isolering? Utanpå ullfrotté-tröjorna hamnar ibland en fodrad väst för att ha extra värme på själva kroppen. I vinter har jag även haft en vindtät ofodrad jacka, och sen stora dunjackan utanpå det. För att hålla resten av kroppen varm är det jätteviktigt att själva överkroppen är varm och skyddas från drag. Skillnaden mellan en varm och en jättevarm jacka kan vara att man känner sig aningen kall om kroppen efter 2-3 timmars stillastående i den som är tunnare...När den kylan börjar komma så kallnar snabbt resten av kroppen med.

En bra jacka är stor och riktigt riktigt varm, täcker rumpan och ger ändå bra rörelsefrihet. Ska man köra i rejäl kyla är en stor huva nästan ett måste. Biter vinden i så är det enormt skönt att kunna dra igen den och skapa en vindstrut så att man besparar sitt ansikte all kyleffekt. Det är STOR skillnad på jacka och jacka... och en riktigt rejäl jacka är vara dyr men det är en värdefull investering om man planerar att vara ute mycket i kylan. Skillnaden mellan en varm vinterjacka och en riktigt varm vinterjacka är mycket större än man kanske kan tro. Själv uppskattar jag även att ha bra och lättåtkomliga fickor, gärna såna som sitter på insidan så att batteri för mobil och ev. fickkamera inte laddas ur så snabbt av kylan.

När det gäller benen så har jag vanligtvis ett par mamelucker underst, sen 2-3 lager ullfrotté-kallingar och ytterst täckbyxor. Täckbyxor brukar jag köpa på second hand för nån hundring. Aningen kallare än dyrare modeller, helt klart, men det fungerar och det blir en rejäl besparing. Dessutom brukar täckbyxorna ha ett hårt liv och nötas friskt så billiga "slit och släng" känns bra. Jag använder ofta snöskydd i övergången mellan sko och täckbyxa för att inte få in snö där. De kostar några hundringar men är värda varenda krona om man behöver pulsa fram för att trassla ut hundar eller liknande.

När det gäller skor så är problematiken lite samma som med jackor. Det finns varma skor, och så finns det VARMA skor! Går man in i en vanlig sportbutik och köper de varmaste vinterskorna de har, så får man oftast frysa rätt mycket ändå. Slädkörningen innebär bitvis mycket stillastående och eftersom fötterna står på smala medar riskerar man att blodflödet minskar och de är extra utsatta för kyla. Riktigt varma skor behöver inte vara jättedyra, däremot gäller det att veta vad man söker och var man ska söka. Inför vintern tänker jag investera i ett par Sorel Intrepid Explorer. De har flera sulor med olika funktioner och ska tydligen vara varma på riktigt. Tidigare har jag haft olika typer av rejäla vinterskor (dvs. jag har snålat in lite) men det är svårt att hitta några som både ger rörlighet, vattentålighet (med vatten på isarna är det lätt hänt att man blir blöt om fötterna) och värme fullt ut. Mina fötter har frusit och vitnat i stort sett varje vecka....=( Hoppas den tiden nu ska vara över!

På händerna har jag skalvantar från Lundhags, och inuti dem olika typer av ullvantar. En del verkar tycka att det värmer mer med ullfingervantar inne i vantarna, men själv fryser jag mer då - mina fingrar vill vara tillsammans! Även här fungerar lager på lager bra! Ett par större yttervantar som rymmer ytterligare vantar inuti (utan att det blirn för klumpigt) är super! En del väljer att ha ett par smidigare handskar inuti, så att de snabbt kan ta av vantarna om de behöver vara mer smidiga, men slipper ha bara händer.

På huvudet har jag en fuskpälsmössa som man knäpper under hakan. Den förhindrar drag kring öronen och värmer hela huvudet samt haka och delar av kinderna. Inte speciellt dyr men fantastiskt bra! Jag gillar själv att ha en liten skärm som man kan vinkla ner om solen bländar eller det snöar/blåser mycket.

Förutom kläder finns andra hjälpmedel för att hålla värmen. Det enklaste och billigaste är att hålla kroppen i rörelse, men det är inte alltid så enkelt om hundarna gör sitt jobb och spåren är fina. Det finns små värmepåsar, både engångs och såna man kan använda flera gånger. Engångspåsarna ska man oftast skaka för att "starta", men om de är kalla så går inte alltid den kemiska reaktionen igång. Har man kalla händer så är det här förstås ingenting man vill råka ut för - så håll dem lagom varma i förberedande syfte! De man använder flera gånger kokar man oftast för att kunna använda igen, så det gäller att ha dem färdiga innan man ger sig av.

Det finns även elektriska hjälpmedel i form av värmare som går på batterier. Det vanligaste är skovärmare av olika typer, men det finns även för händer har jag för mig. Tack vare min kära vän Malin så har jag ett par batteridrivna skovärmare att mysa med nu i vinter. Sättena att inte frysa är många och de flesta har nog extra tricks eller tips...eller så kanske de är såna där lyckligt lottade personer som helt enkelt inte fryser? Om man vill lägga pengar på två saker inför en kall vinter så skulle jag säga skor och jacka! Resten är det enklare att fuska lite med. En galet varm jacka gör nog mest skillnad av allt. Börjar kroppen frysa det allra minsta så är det som sagt var extra svårt att behålla värmen i ben och armar.

Vad ska då få efterträda min trogna trotjänare som nu möglat? Just nu lutar det åt att det blir en sån här... i kombination med en "vanlig" vinterjacka jag brukar köra i vid normalare vintertemperaturer. Den kostar 2800:- ungefär men en riktigt rejäl vinterjacka kostar betydligt mer, så det kan ändå bli en besparing. Måste bara hitta en IRL så man kan prova nånstans först, om ni har erfarenheter så berätta gärna! Jag är mycket nyfiken på Fjällräven Luhkka!

Idag har jag suttit och drömt om den perfekta hundaläggningen! Nån gång kanske den blir verklighet till och med... Tanken är 3 hundgårdar stora nog för 3 hundar var (fast tanken är att ha 2 i varje och en som reserv). Från varje hundgård ska det finnas en lyalucka in i en varmbonad barack där varje hundgård har en egen "bur" på några kvadratmeter. Där inne vill jag även ha frysbox och rinnande vatten för mathanteringens skull. Allt för att det ska vara lättskött och smidigt.

Utanför (med dörrar från varje hundgård) hundgårdarna vill jag ha en mindre rastgård på 2-300 kvadrat, mest för att starta slädturer där samt att ha lite uppvärmningsyta. I anlsutning till den vill jag ha en agilityplan som är plan och fin och kortklippt. Mellan agilityplanen och lilla rastgården skulle det vara perfekt med ett kallförråd för släde, fyrhjuling och agilityhinder.

Från den mindre rastgården önskar jag mig en dörr till en stor rastgård på 3-4000 kvadrat (helst inte större eftersom det ger sämre översikt samt mer stängsel att kontrollera) med skogsterräng, lite äng och helst vatten med badmöjligheter... Nån gång hoppas jag att den blir verklighet, eller så kanske en helt annan anläggning (men lika bra) blir av, vore härligt! =)

Myrarna uppe på fjället börjar se ganska höstiga ut! Härligt! Fyrhjulingen är utlånad några dagar så hundarna fick dra bilen idag. Det blev en tur på 5km i långsamt trav och de skötte sig så underbart fint mina små troll! Inget trassel eller tjarv eller sånt... fastän vi körde riktigt sakta så jobbade alla på fokuserat framåt hela vägen. Efter all körning med fyrhjulingen kändes hundarna trygga och självsäkra, fastän jag försvann in bakom en framruta (vilket ibland kan göra dem lite mer ofokuserade tycker jag). Fokuset vi haft på rutiner och långsamt arbete istället för de saker man lätt trillar in i, fart och att öka distanserna, har verkligen gett precis det resultat jag velat ha. Känns som att vi byggt upp en riktigt bra plattform inför resten av säsongen!

Älskade finaste trollen! Har plockat lite svamp och röda och svarta vinbär ikväll. Återstår bara att mata hönsen och ta in äggen i stort sett...=) Igår kväll var solnedgången riktigt magiskt, nu ikväll var den vacker men inte lika fin, men visst duger den att vara med här?

Jag åt lite lufttorkad skinka och sånt gott framför TVn för en liten stund sen... lämnade den på bordet när jag skulle hämta en grej och tänkte inte på att Nalle inte riktigt lärt sig gränserna här i huset ännu... Han verkade i alla fall tycka att "Salame Milano" och "Coppa" smakade riktigt fint... för förpackningen var nästan tom när jag kom tillbaka. Han har bra smak helt enkelt!

Idag funderade jag lite på träningen hittills i höst, och det är inte utan att jag känner mig ganska nöjd. Vi har tränat 3-4 gånger i veckan i 3 veckor nu. Vi kör ännu bara korta mycket sträckor, 4-5km, mest i skritt (i terräng) och med fokus på att skapa bra rutiner. Alla jobbar på hårt fastän det går väldigt sakta, ledarhundarna verkar minnas det mesta och alla verkar glada och hela. Nu börjar det synas att de fått lite mer muskler på småbenen också! Även Giela håller linan sträckt för det mesta, och Nalle och Mintu fungerar jättefint ihop i led. Det här känns som starten på något bra!

I fredags när jag kommit hem från jobbet fick jag ett roligt samtal! Evy från kennel Mackinaw på andra sidan sjön ringde och berättade att de hade besök av en tjej som heter Christina som jag känner via nätet men aldrig träffat förut! Givetvis kastade jag mig i bilen direkt och körde dit (det tråkiga är att man måste runda sjön, det blir över 5 mil enkelt väg, fast vi egentligen bor mindre än en mil ifrån varandra...)!

Väl där bjöds det på ost och te och massor med Malamuter förstås! Söta Mikki som var halvstor sist jag var dit hade nu blivit stor och stilig - jättefin! Helt klart en av mina favoritmalamuter!

Han smög sig upp i soffan och dregglade stora mängder! Har nog aldrig blivit så dregglad på förut av en hund - och så var det en renrasig polarhund! Haha - oväntat men sött!

Bredvid i soffan satt Christina och hennes fina tik Buniq som lämnat tjockpälsen hemma. Tjusiga Inukshuk vilade ute i bilen.  Buniq var jättesöt och mysig - ännu en favoritmalamute! Vi hade en jättetrevlig kväll som alltid och förutom gott fika blev det förstås en massa prat om hundar, men även svamp! Tack allihop och jättekul att äntligen få träffa dig Christina!

Resten av helgen har gått i lugnets tecken. Jag är ensam hemma i helgen med hundarna, undulaterna, fåren, gässen och hönsen, så jag pysslar mest med djuren och tar det lugnt. Har sett hela "Long way round" om Ewan McGregor och Charley Boormans resa runt jorden på motorcykel - vilket äventyr! Direkt började tankarna om slädäventyr bli ännu starkare... men kanske inte jorden runt...riktigt...

Imorse samsades Nalle, Kaela och Mintu i sitt lilla regnskydd men under natten hade tydligen Nalle och Kaela brett ut sig så att stackars Mintu fick ligga ut i regnet, berättade mormor...stackarn! Får nog försöka ha bara två hundar i den hundgården vid dåligt väder. Tanken var att alla skulle sova inne men efter mycket vatten och träning var de pinknödiga titt som tätt och då är det ju enklare att de sover ute för allas skull.

Så knasigt det blir ibland! Igår när jag satt i köket och hundarna åt ben låg Silva på golvet bakom soffan där jag satt. Efter nån timme skulle vi gå isäng så jag gick dit för att ta hennes sista benbit (hade inte tid att vänta längre) men möttes av bloood! Hennes vänstra armbåge var helt genomblodig och blod var utsmetat på golvet...!

Första när jag tittade så tyckte jag mig se ett stooort hål i skinnet men så var det tack och lov inte. Istället åkte lill-Hilva in i duschen efter att golvet skurats, och när jag sköljt och sköljt och slöljt så fanns ingenting kvar...  Allt blod verkar ha kommit ut genom nåt mikroskopiskt sår, kanske en lite naken fläck som hon legat och nött mot en "vass" golvbräda medan hon åt ben så att där gick hål? Hur det sen kunde bloda ner golvet och göra att hela pälsen var blöt av blod... ja det förstår jag inte. Ännu en i raden av mystiska skador helt enkelt. 

Nåväl, slutet gott, allting gott! Nu ska hundarna komma in och mysa, i helgen är vi helt ensamma här hemma (förutom gässen, fåren, hönsen och undulaterna). Myyyys!