Idag kom vi oss äntligen iväg till nya och till stor del okända spår efter att mest ha kört på spåren kring Vittjärv denna vinter. Visst är de fina, men lite omväxling är ju kul både för hundarna och oss som kör. Vi körde en runda på 2-2,2 mil nånstans från Överstbyn via Gunnarsbyn, Sörbyn, Lassbyn och sen hemåt igen. De tre spannen ihop var dessutom härligt brokiga, vi hade 2 renrasiga sibbar, 1 malamute, 1 laika, 1 norrbottensspets, 1 halvschäfer, 1 akita, och så ett gäng huskyblandningar förstås. Söta Nalle var norrbottensspetsen som hängde med - gudomligt söt och en riktig fighter som såg ut att stortrivas i selen!

Mina hundar är lite knasiga...att ha kända eller okända spann bakom sig bekommer dem inte direkt. De spannen kan köra nära eller på sidan utan att det gör så mycket, men hundar FRAMFÖR (dvs inte i andra spann) är superintressanta och svåra att passera snyggt. Vi är kvar i den lite onda cirkeln där vi tränat för lite då vi sällan möter folk/hundar, samt att vi haft otur på sistone och mött några lösa hundar som sprungit in i spannet. Idag passerade vi två promenerande hundar och ingen av passagerna blev perfekt. Hundarna (främst Kaela) hade plötsligt fått hjärnsläpp och trodde att "vänster!!!" betydde "gå höger och hälsa på hunden". Vi hade förstås säkerhetsavstånd så att ingen nådde fram, men ändå...

Hur svårt ska det behöva vara liksom? Å andra sidan så är det ju faktiskt en rätt svår grej när man har hundar som gillar att träffa andra och har intresse av det. Speciellt när hela spannet är sånt...hmm... Nåja, vi tog oss förbi med någon slags ära halvt i behåll efter lite strul och tysta svordomar.

Supersöta Nalle - samma face som en avlad draghund - samma glädje!

Puss på dig kompis!

Som ni ser var Mintu och Kaela inte 100% smarta idag...*s*

Nalle

Varga, som är kullsyster till Nalle, min egen Nalle alltså.

Glädje!

Av de 12 hundar som var med idag var nog lille Nalle ivrigast och när vi stannade talade han om att vi borde fortsätta!

Stor kille och liten kille

Varga

Puss på dig storebror!

Detta är vad jag kallar skoterbro!

Stora Nalle

Vi hade fina leder hela vägen runt. =)

Snyggaste malamuten Nanook, som just nu är "naken" och urfälld och ser lite mindre ut än vanligt

Wihoooo!

Rossi

Silva

Sista biten hem åkte Marikas dotter med på släden - like a pro!

Vi fick en fin tur men detta verkar inte vara min dag idag. Förutom att passagerna gick lite trögt så ramlade jag och fumlade med släden flera gånger och flög runt lite mer än jag brukar...slog i knäet så att det är ömt och svullet (inte själva knäet eg. utan just ovanför) och väntar mig ett stort blåmärke. Jag kände mig smått kaotisk helt enkelt! Hundarna skötte sig fint förutom passagerna, det var snarare släden och jag som inte var helt synkade för en gångs skull. Nåja, blir att sova på saken! Imorgon kör vi på hemmaspåren och så ska tant få sig en långpromenad. Dessutom är jag lite nyfiken på hur pass blått knäet kommer att bli...*tihi*

Stor de av den här vecken har jag spenderat i Västerås på generatorkurs via jobbet - galet intressant och bra! En riktig höjdare! Mycket annat har också hänt sen sist. I onsdags fyllde tant Giela 12 år! Hon fäller som värst just nu och ser ut som en liten påfågel nästan. Grattis finaste lilla tant!

Riktigt fin morgondimma hade vi också idag, och visst är alla kraftledningarna vackra? =)

Dessutom var det här Rotax sista dag som "man". Imorse lämnade jag av honom på Djursjukhuset i Gammelstad, och nog kändes det lite nervöst och smått hemskt...även om jag funderat på detta beslut en längre tid. Han ska inte gå i avel och praktiskt sett så underlättar det enormt om hanarna här hemma inte är alltför kära när det blir löp.

Efter jobbet hämtade jag en glad men aningen trött kille, som mest verkade irritera sig på sin tratt. Jag brukar ju inte lägga ut bilder på hundarnas privata delar men jag ville ändå visa vad som blev kvar - ett litet paket med plåster på...

Just nu sover Rotax gott men tratten stör honom när han går omkring och den har redan en massa märken efter veck. Vårt hus är ju tyvärr inte så rymligt. Han verkar i alla fall inte ha ont än så länge och tar allting med ro. Förhoppningsvis så kommer han att vara samma glada roliga Rotax, bara med mindre intresse för löptikar.

Hoppas att resten av läkningen fungerar bra så att tratten kan tas av om 10 dagar utan komplikationer. Han får smärtstillande men ingen antibiotika i förebyggande syfte, och det är ju egentligen rätt vettigt att de slutat med sånt.

Vi har även fått lite ny information kring Polcirkeldraget som vi tänkte köra nästa vår. Det kommer nu att bli en inofficiell tävling, men sträckan är fortfarande de 10 milen mellan Nattavaara och Sörbyn här i närheten av Boden. Hoppas att alla hundarna får vara friska och pigga och att det blir ett glatt 6-spann som ställer upp i slutet av mars. Giela är borträknad redan nu, såna strapatser är inget tant uppskattar längre. Mer information finns här: http://www.facebook.com/events/274945249260391/?ref=ts om ni är nyfikna, tror det kan bli en ritkigt trevlig dag! =)

Imorgon får Rotax följa mig till jobbet och ligga i bilen, för att slippa den lit smutsiga hundgården medan såret läker.

Idag var det äntligen dags för dragträff igen och som vanligt hade Marika prickat in en dag med helt perfekt väder, ca -9 på natten och strålande sol sen! Jag trodde att vi bara skulle bara 5-6 spann, istället var vi åtminstone 11! Några 8-spann, två fyrspann och några 3- och 2-spann samt skidåkare, riktigt kul! På vägen dit passade jag förstås på att fota lite på det fina ekipaget vi hade bakom oss.

Jag körde alla sju hundarna. Leden till Spiken från Norriån är bara en mil,och det passar ju även tant Giela rätt bra. Däremot märktes det rätt tydligt att de andra var trötta efter gårdagen. Även om alla trummade på så kom vi väldigt snabbt in i marschfart (trav) och höll oss  där trots sträckan. Jag hade haft en tanke på att köra nån mil extra ovanför Spiken innan fikat, men insåg snart att milen till Spiken skulle passa rätt lagomt.

Framme i Spiken visade Nalle vad en slädhund egentligen är! Han gillar verkligen att sova i släden. De andra fick på sig sina Back on Track-täcken och denna gång lade sig alla ner för att sova - även Mintu! =D Trots att vi hade över 40 hundar på plats stor del av tiden var det riktigt tyst och lugnt, för det mesta. Vi kunde fika och surra i lugn och ro medan hundarna vilade. Ibland blev nån lite ivrig och vissa andra hakade gärna på med en kort sång. Tycker ändå att det fungerade riktigt bra med tanke på att många inte var så vana vid fikastopp, och flera unghundar var med.

Massor av Malamuter på plats idag

Dagens enda samojedspann, men inte dagens enda samojeder!

Giela var inte den ena tanten på plats, Akela är också halvpensionär och fick mysa med matte Marikapå liggunderlaget. Tant Giela verkade tycka att det var rätt skoj att titta på alla hundar, hon ylade till och med en stund!

Efter gott fika och trevligt surr var det sen dags att bege sig hemåt. Hundskuggorna började bli långa. Vi startade sist av alla och hann träna 2 omkörningar på vägen hem. Mina hundar är inte supersäkra på att gå om, dvs. även om vi kommer förbi utan stopp så kan nån (t.ex. Silva) gärna kasta ut en nos i farten, men det fungerade ändå rätt bra. Nyttig träning!

Vi hamnade framför ett riktigt gulligt samojedspann mot slutet och självklart blev jag tvungen att hänga bakom släden och fota en massa. De såg ut som vita fluffiga nallebjörnar och verkade så glada! =)

Imorgon blir det vila och kloklippning för hundarna. Denna vecka har de sprungit 11-12 mil vilket är säsongens största prestation så långt! De klagar nog helt enkelt inte på en vilodag, vilket passar bra för imorgon får jag hem min nya dator! =D

För några veckor sen bokade vi in en dragträff imorgon, där vi skulle köra ca 2 mil från Vuoddas upp till en rastplats vid Polcirkeln. Igår kände jag mig lite trött och seg, och när jag tittade på kartan och insåg att Vuoddas var närmare 9 mil bort kändes det nästan motigt. Samtidigt hade smhi lovat riktigt superväder, och jag visste att där skulle finnas trevligt sällskap! Imorse när jag vaknade var det -18 grader och sol, en riktigt bra start. Vi draghundsfolk vill absolut inte ha en massa plusgrader och elände, riktigt kalla nätter och klart väder är den bästa kompromissen för fyrbenta och tvåbenta. Solen värmer så att graden kommer nästan upp kring 0 trots morgonkylan, och hundarna får jobba i sval luft så att de orkar mer.

Vi var 3 spann som åkte iväg, mitt gäng, Marikas 3-spann med två malamuter och en korsning (Nalles syster), och Johanna med sina 3 malamuter. Det kändes faktiskt riktigt skönt, jag gillar att köra med andra när man känner att alla har koll på sina hundar och har förståelse för allt som kan gå snett. Har tyvärr varit på allt för många dragträffar där spann har krockat och hundar mötts på osmarta sätt, helt enkelt för att många är inblandade och alla inte har förståelse för hur fel det faktiskt kan bli. Om man känner att alla har koll så är det ju enklare att våga träna omkörningar , störningar mm.

Kameran gick förstås varm denna soliga underbara dag! Fin led och vi mötte inte en enda skoter längs leden - vilken lyx på en solig söndag. Här kommer lite bilder:

Marika och hennes fina gäng

Lola och Tiffany (om jag minns rätt), jo det är faktiskt två hundar på bilden

Wihoooo!

Även om inte hela hunden kom med på bilden så är glädjen riktigt smittande - springa är bäst!

Kom igen då!

Johannas fina gäng

Akela och Nanok, mor och son

Akela

En av mina favoritbilder från dagen, Varga i led och Akela och Nanok i wheel

Paus

Efter 2,1 mils körning fanns den plötsligt där framåt oss. Efter kilometer efter kilometer av bara skog och myrlandskap kändes det lite underligt att skåda denna båge bland tallarna - vi hade nått Polcirkeln, dvs. fikat och eldplatsen!

Att Rossi och Nalle vilar tillsammans är ingen chock, men att Silva hade vett att lägga sig ner en stund, och dessutom gjorde det med polarna, det var sött! Vid fikapauser brukar hon annars fördriva tiden med att tugga sönder alla pinnar och kvistar hon kan nå.

Nanok ville ha mer vatten! Han är rejätl urfälld och har tappat sin tjusiga tjocka malamutepäls.

Rotax glänser i solen

Lite skönhetsvård

Nalle och Rossi

Medan vi startade en eld och började grilla och fika och surra, så hittade hundarna ro ganska snabbt. Jag hade faktiskt trott att t.ex Rotax skulle hålla låda en stund, men han var jätteduktig. Alla hundar var egentligen tysta (räknar bort enstaka gnäll i början eller slutet där det blev tyst inom ett par sekunder) och vilade så fint. Skönt att kunna fika i lugn och ro med  12 draghundar utsatta kring träden i närheten.

Varga sover sött

Mina trötta vänner och "Polcirkeln"

Efter fika och en massa trevligt surr var det sen dags att åka hemåt igen. Hundarna verkade ha vilat ut sig och var redo att sträcka på benen igen. Jag var även tvungen att ta en bild på dagens utstyrsel. Mössan använder jag ju alltid i stort sett, Luhkkan har blivit en ny favorit och används flitigt, antingen utanpå flera underställ (imorse) eller med dunjackan under (på vägen hem). Glasögonen däremot blev ett snabbköp på Statoil imorse, och var de enda jag hittade som inte kostade multum. Dessutom såg jag sen att man ser hundarna också på bilden - praktiskt!

Solen hade börjat gå ner och gav oss ett mysigt kvällsljus. Här är Johannas söta team. Lite senare satte hon dem i solfjäderanspänning istället, dvs.alla 3 bredvid varandra. Sötare än så blir det ju inte!

Dagens tur blev säsongens hittills längsta för oss, och helt klart en av de allra bästa! 4,2 mil med trevligt sällskap och lite träning i omkörningar och passeringar. Mina jyckar skötte sig oväntat bra på den fronten. Jag litar på dem till 80% när vi ska passera ett annat spann, men idag kunde vi träna under kontrollerade former med kända personer, och fick till några riktigt snygga passager och inga misslyckade eller fula. Kändes bra! Vid en snygg passage går hundarna förbi UTAN att nosa på spannet de passerar, och vissa av mina hundar har lite lätt att slänga ut sina långa nosar av ren nyfikenhet.

Det var ett nöjt och trött gäng som packade in sig i bilarna i Vuoddas sen, och nu känns det rätt lockande att krypa ner under täcket. Hundarna ska få sin kvällsmat först bara och en massa pussar och kramar för att de är så fantastiska. För mitt lilla hobbygäng med utbyteshundar (såna som blivit över hos andra) och knasisar är det inte alls fy skam att springa över 4 mil med rätt mycket packning.

Idag hade vi egentligen bokat in en dragträff i Överstbyn, men det utlovade ovädret fick många att kasta in handduken i förväg. Det pratades ju om snödrev och upp till 30 cm nysnö. Till slut var det bara Marika och jag kvar som ville köra, och när det inte snöat så mycket under natten som jag befarat, så packade jag in hundarna och släden i/på bilen och åkte upp mot Överstbyn med sex söta vänner i skåpet på min Sven-Erik! Köra hund kan man ju alltid göra, det man oroar sig mer för är hur det ska gå att ta sig till rätt plats med bilen.

När jag körde hemifrån var det vindstilla och snöade inte alls, så det kändes som helt rätt beslut att åka. Sen kom snöandet igång, och vägen var förstås rätt oplogad, men det gick bra med lite lägre fart. Marika har två malamuter (mor och son) och Nalles syster Varga i sitt spann. Vi körde en runda på 2 mil och hade turen att ha skoterspår eller sladdade spår hela vägen, trots nysnön. Spåren var förstås ändå rätt tunga, men det blev inget tungt spårande för hundarna iaf. Självklart fotade jag en bit över 100 bilder, mest på de söta hundarna i spannet när Marika låg bakom oss.

Startdags!

Marika ledde vägen första biten.

Det snöade och blåste en del, men inte alls så farligt som vi väntat oss. Ute på isarna blev det lite vasst i ansiktet, men i övrigt gick det bra. Här har vi ganska nyss startat och Silva tar en kisspaus, något som kan vara världens längsta. Som synes på minen jag har, så var det smått bitigt...

Busväder i ögonen!

Inte lätt att ha lång tunga, Varga i led.

Marikas fina gäng, visst är Akela och Nanok rätt lika på ett sätt?

Fokuserad Varga

Förbannade tunga!!!

Finaste malamuterna!

Söt Nanok

Mintu, idag riktigt klok förutom på gårdsplanen vid start och hemkomst...

Rotax smakar snö

Glada killen Rotax!

Sen avslutar vi med nåt så oväntat som Lars systers katt Dante, bara för att han är så söt. Vi var dit en snabbis nu ikväll och hennes katter är nog världens finaste! När vi kom hem från slädturen fick jag börja med att skotta bort lite snö i hundgården. Det känns lite som att den håller på att snöa igen, på alla håll. Jag skottar här och där men snön behåller sina ställningar... Prio ligger förstås på att skotta kring kanterna och kojingångarna. Här kommer en liten film av läget just nu. En hel del snö som ni ser, och då tycker jag ändå inte att vi har ovanligt mycket snö egentligen. Observera att hålet jag sparka in snö genom inte går till nån koja eller sånt...det hade ju varit lite taskigt i så fall.

Så här såg hundgårdarna ut i somras...

Lite skillnad, eller vad säger ni?

I förmiddags packade jag mig in i bilen och körde till Kallax flygplats, för att hämta 3 personer jag aldrig träffat förut. Några av dem har jag pratat med via internet, en av dem ganska mycket till och med - så det var riktigt kul att ses! Linda, Frida och Jennie har alla Malamuter och var på väg till Sikfors för stor Malamuteträff med drag, utställning och så en massa möten förstås. Normalt sett bor de väldigt långt söderut så därför har vi aldrig haft möjlighet att ses förut, men idag var det dags! Efter proviantering och lunch med en massa hundsnack i Piteå åkte vi ut till Sikfors och där var det fullt av Malamuter!

Två söta Malamutevalpar

Helvit (!) Malamute!

Söt!

Klockan 15.00 var det dags för körning och jag hade lovat min vän Marika att vara handler till henne. Hon körde i motionsklassen med sin fina Malamute Nanook, och så Varga som är Nalles syster (och alltså är en huskykorsning med lite malamute i). När vi stod nere vid starten började det skymma och ljuset från fotbollsplanen bredvid var ruggigt snyggt! Jag fotade som en tokig person, medan Marika stod och höll nerverna i ordning. Här kommer lite bilder på Nanok, Varga och Marika.

Snygga Nanok!

Maria och hennes Malamute!

Marika och Nanok på väg mot starten

Varga var ivrig!

Nanok vill också iväg!

-Kom igen då matte!!!

Nanok

Okända Malamuter i skogen

Marika och Nanok

Körningen gick bra för dem och efter en trevlig dag med mycket hundsnack och nya bekantskaper körde jag hemåt, jättetrött men glad förstås! Här hemma verkar Silva ha börjat löpa, så nu får snart Kaela flytta ut, och löptiken Silva flytta in. Bara Rossi kvar sen, snart 3/4 avklarade! Nu ska hundarna få sin kvällsmat, ha en bra kväll allihop!

Så skönt det är ibland att ha en hel dag att ägna helt och fullt åt sina intressen! Imorse packade jag in 5 hundar i bilen, dragutrustning,spårutrustning, sökutrustning, godis+klicker, och så Lars rejäla Downhill-cykel.

Första anhalten var SPHKs dragträff vid Svartsjön. Jag valde att köra med Rotax och Silva, eftersom jag inte hade planerat in nån annan träning för dem just idag. Det var första gången jag själv cyklade med Rotax, men jag tror att han sprungit framför cykel tidigare. Jag hade lånat Lars rejäla down-hillcykel, med riktigt bra bromsar och rejäla dämpare.

Rotax och Silva

Marikas hundar Varga (Nalles syster) och Nanok

Eftersom det var dragträff fanns gott om medhjälpare som ville hålla hundar, och den lyxen är ju inte helt fel egentligen! Vi hade tänkt köra iväg först av det lilla gänget på startlinjen, men Silva svamlade lite i starten och ville kika i diket...  

Först tänkte jag att hon kanske ville uträtta sina behov, men det visade sig vara bara svammel! Dumheter av lilla fjant (tydligen spännande med andra hundar bundna längre bort i skogen)! Sen kom vi igång och resten av vägen flöt allting på fint.

Silva vill gärna springa snabbt, snabbt men inte behöva kämpa så hårt. Rotax verkar inte vara nån superslitare heller, så det var bra träning för båda två. Spåren var rätt tunga bitvis och med stora breda cykeldäck så glider det inte superlätt. Jag hjälper till så lite som möjligt och trampar egentligen bara om cykeln håller på att välta. I uppförsbackarna gick båda på men ingen lade sig riktigt rejält i selen, så särskilt snabbt gick det inte...bra träning för dem!  

Nanok och Varga (bakom Nanok)

Vi körde tillsammans med Marika och hennes två hundar (och en sparkcykel som fick kämpa hårt på den ojämna frusna vägen), och en kille med kick bike och 2 malamuter. Stundvis tränade vi lite omkörningar och speciellt mot slutet så fungerade det riktigt bra. Marika och jag körde om varandra några gånger och hundarna tittade inte ens på varandra utan jobbade bara på rakt fram - härligt! Vi körde en runda på 7,5 km ungefär, vilket kändes rätt lagomt för dagen.

Dragträffen var välbesökt och hela tiden hördes skäll och yl, så det gick inte att ta misste på att det var hundar i farten. Jag packade snabbt ihop hundarna för att dra vidare till sökträningen med träningsgruppen. Problemen kom när cykelstället skulle monteras tillbaka på bilen, det vägrade! Låset hade hakat upp sig och till slut blev lösningen denna:

Träningsgruppen höll till bara en kort bit bort, vilket passade bra! När jag kom dit var de i full gång. Några hundar fick träna sök, några fick träna inkallning med störning, och så cirkelträning där hunden tar kontakt med folk och får belöning varje gång. Jag lade spår åt Mintu och Nalle och sen var det snart dags för Rossis sökträning. Idag fick hon inviga tjänstetecknet som vi köpte tidigare i veckan!

Ni som känner Rossi tänker antagligen ungefär som jag själv gjorde - WOW! Hon skötte sig superbra idag, sprang fokuserat och självsäkert mellan figuranterna och tvekade aldrig. Hon sökte aldrig stöd hos mig utan arbetade självständigt med öronen i topp och fullt fokus på uppgiften under alla skick. Oj vad hon växer av denna träning! Normalt sett är ju Rossi lite försiktig, tappar lätt fokus/lust om hon känner att hon inte förstår eller gör fel, kan tycka att okända människor är aningen läskiga osv... Allt sånt är glömt dagar som denna! WOW!

Nalle fick lite inkallningsträning med två roliga personer som gav honom godis, kliade och lekte med honom, och det gick riktigt bra. Han kom i stort sett direkt nästan alla gånger fastän de var roliga och hade mycket gott att erbjuda. Sen var det spårdags. Mintu gick först och pinkade säkert 5-6 gånger längs spåret...hrmf... Men vi kom till slutet och han verkade i alla fall ha kul.

Sen var det Nalles tur. När vi kommit en bit in efter spåret fick Nalle syn på Caspian, en jättefin liten dvärgpinscher som just gått sitt spår. Caspian och hans matte passerade ute på vägen och Nalle är väldigt intresserad av Caspian, han kan liksom inte sluta titta när han väl börjat. Det blev alltså en paus i spåret och vi stod där och tittade, och tittade, och tittade...tills de gått förbi, och sen fortsatte spåret och Nalle kunde fokusera igen. När vi kom till spårslutet tog jag fram en pipleksak ur fickan och OJ - så tokig han blev! Han tuggade helt frenetiskt så pipleksaken hann knappt med! När han skulle släppa den skedde det mycket motvilligt...Pipleksaker blir Nalles nya spårslutsgrej helt klart!

Caspian

Fina Hekaya och Donna är också trötta

Till slut hade alla hundar som ville fått söka, spåra, leka och träna. Vi packade oss hemåt och Giela och Kaela fick en promenad. Kaela har viss överskottsenergi nu efter all vila, och benet verkar inte riktigt bra ännu så det blir specialistbesök i veckan. =/

Giela och ivriga Kaela

Nu är alla hundar nöjda och trötta, och oj vilken rolig dag vi haft! Så duktiga alla varit och så kul vi haft tillsammans...och nu tänker jag inte lämna soffan på resten av kvällen! Typ!

Mycket har hänt sen sist jag bloggade, men för att börja från början så åkte jag och Yvonne ut på en härlig liten tur. Med sig hade hon sina 3 valpar/unghundar, så vi tog det rätt lugnt.

Visst är det söta? Frysa har bott hos en annan person större delen av sitt liv och nyss flyttat hem igen. De sprang tätt, tätt ihop nästan hela vägen och  såg ut att trivas ihop. När vi kört ungefär halvvägs stannade vi för att vila valparna lite, och då kom Frysa fram och hälsade på mina hundar. Ett riktigt litet charmtroll!

När vi skulle åka iväg igen hade Atena så här bråttom! Hon ser rätt farlig ut men skallet säger bara "jag vill iväg!", på bild såg det däremot nästan hemskt ut...*hihi*

Sen har vi fått en ny kompis i gänget också! Mintus syster Björna (längst bak till höger på bilden ovan) ska bo hos oss i några veckor medan hennes matte lånar in en annan hund för att testa. Hon fann sig direkt tillrätta i gänget och mottogs med lugn och glädje av de andra på ett riktigt fint sätt. Några minuter efter hennes första påhälsning utanför hundgården (då blev hon lite utskälld), var hon där inne med de andra och allt var lika lugnt som vanligt.

Hon är riktigt mysig och lugn och snäll - förutom när selen åker på! Då blir hon superivrig! En personlig och påhittig liten hund! Det märks verkligen att Linda (hennes matte) har gjort ett jättebra jobb med alla sina hundar och det är en lyx att få låna en så välskött (både fysiskt och mentalt) hund! Tack Linda! =)

På sin första tur med gänget fick hon gå i wheel med Mintu. De är både lika och olika på väldigt många sätt. Silva och Kaela gick i led, Silva var aningen vimsig men rätt söt ändå. Kaela är lydigare men när Silva protesterar så vågar hon inte säga emot utan följer med - ÄVEN om hon gjorde helt rätt från början och Silva vill gå åt FEL håll...hrmf...

Efter första svängen ihop (dag 2 hos oss för Björna) passade jag på att släppa ihop alla 6 trötta och nöjda i båda hundgårdarna (under översyn förstås, speciellt som Kaela och Giela löper). Det fungerade jättebra och även Silva och Kaela (som bara träffat henne genom galler förut) gillade sin nya vän.  Här kommer lite bilder från vårt hundgårdshäng:

Så härligt det är nu med lite värme (jo faktiskt) så att man kommer hem varm och kan vara ute med hundarna en stund utan att riskera fingrar och tår. Myyys! Kvällen efter (torsdag kväll dvs). lyste månen så fint och jag selade ut alla utom Gakkon och Rossi (de hade fått en promenad istället). Även om månen inte var helt full, så var det riktigt tjusigt ute! Vi körde runt kors och tvärs på våra hemmaspår och ville inte riktigt dra hemåt...

Idag har vi kört en lite kortare sväng för att hålla småbenen nöjda, och själv ska jag dra till Luleå och fira kompis Johanna som fyller år! Igår hade vi vilodag från draget och passade på att träna lite shajping med hela gänget. Jag använder rätt ofta det som ren aktivering, alltså väljer ett nytt beteende som vi formar fram, men som vi aldrig finslipar eller lägger kommando på. På så sätt får man ju ut den "jobbigaste" och "roligaste" delen för hundarna bara.

En del hundar fick göra vettiga beteenden, andra fick t.ex lära sig att gå till en viss plats och utföra ett speciellt beteende. Lite meningslöst men ganska tröttsamt för små huskyhjärnor ändå. Här kommer en liten film! I början syns några sekunder från rastgårdsmyset efter första dragsvängen, Björna ser glad men en liten aning fundersam ut. När det gäller Gielas apporteringsträning så vet jag att mina belöningar kommer både fel och underligt men vi blir inte kloka på det där, varken hon eller jag, så det får vara så illa som det är helt enkelt...*s* KUL har hon ju iaf!

Sådär, dags att skutta in i duschen och dra till storstan! Sen ska Gakkon få en promenad och efter det går det väl inte att skjuta pluggandet framför sig längre...hmm...