Oj så varmt vi haft idag! Kring +26 och varma vindar, och det känns ganska varmt i Storuman faktiskt! Skönt att vara nere i berget i kraftstationen och ha det svalare. =)

Eftersom skavsåren från igår fortfarande är onda så fick hundarna klickerträning även idag. Tänk att det kan vara så extra roligt att träna med en liten plastbit i handen - både för tvåbenta och fyrbenta! För er som inte provat klicker måste jag varmt rekommendera det! Jag har klickertränat i över 10 år, men är bara hobbytränare. Det är en konst man kan förädla och förfina och bygga vidare på hur mycket som helst. Man kan hela tiden utvecklas som tränare och bli duktigare och det brukar finnas rätt bra med kurser och det finns gott om litteratur. Idag passade jag på att filma lite medan vi tränade, och lite annat.

Först kommer en liten film på Rossi. Vi tränar fortfarande mest på att hon ska våga erbjuda mer aktiva beteenden och variera dem. Hon har verkligen fått mycket mer självförtroende och visar en helt annan attityd i träningen. Just nu klickar jag alltså bara lite spontant för aktiva saker hon gör, och framför allt variation. Ju större och mer nyskapande rörelser - desto bätttre!

Sen var det Gielas tur. Giela är en liten supertant på många sätt. Hennes träning idag bestod mest av sprätt och skutt och hopp. Efter att kameran stängts av fick hon ett rejält tokryck och stod bara och snurrade på stället nästan. *tihi* Dagens träning blev varken exakt eller snygg, men roligt har hon och i den åldern så känns det som att det får räcka ganska långt.

När Silva kom ut började hon med att leka med en tennisboll. Den var en riktig skatt! Jag undrade stilla om hon hade tyckt att den var lika fin utan publik, nu stod ju alla de andra i hundgårdarna just bredvid och tittade på allt hon gjorde. Silva gillar publik i alla lägen! Hon och bollen verkade i alla fall ha väldigt roligt på egen hand, och sen efteråt så tränade vi lite apportering och positioner. Boll är bättre belöning än godis tycker Silva!

Sen var det Kaelas tur på slutet och hon var lika ivrig som vanligt, men blev ganska snabbt lite trött. Hon ÄLSKAR verkligen att klickerträna men hennes hjärna hinner inte riktigt med all iver. Det känns som att hon vill ÄNNU mer men fortfarande håller på att lära sig hur man ska göra. Idag var hon lite knuffig och tacklade mig. Dessutom fick vi nöta lite på "sitt", med hjälper till och med, "sitt" är sååå svårt tycker Kaela. En bra sak var i alla fall att hon bjöd på lite oväntade beteenden, började rotera bakkroppen lite när hon låg ner t.ex. Det hoppas jag kunna fånga och uppmuntra!

Som ni ser så behöver man inte vara superseriös med höga mål eller enorma kunskaper för att ha kul ihop i klickerträningen, man kan lägga det på vilken nivå man vill och hitta aktiviteter som passar en själv och hunden bra. Just nu tränar jag ju egentligen inte nånting vettigt med hundarna när vi kör med klicker, men likväl fungerar det jättebra som aktivering. Andra perioder tränar vi vissa moment eller kommandon och då kan man ju gå in och peta på även de allra minsta detaljerna om man vill.

Nu har alla samlats här inne och även Giela verkar vara ganska lugn. Imorgon efter jobbet ska vi grilla utanför kontoret så hundarna får en lugn kväll då medan matte slår klackarna i taket (i alla fall lite). 

Idag åkte jag och en kille på Vattenfall till Arjeplog för att kolla till en vindmätarvagn där på en liten fjällknabbe. Den hade slutat sända information så vi tog först bilen så långt det gick, och sen fyrhjuling med vagn de sista 3-4  km. Sista kilometern kördes i väglöst land men det gick oväntat bra, trots sällskap av vanvettigt mycket knott och broms (jo det var faktiskt mycket PÅ RIKTIGT!).

När vi kom upp till vagnen uppe på fjället visade det sig att modemet hängt sig så all vår utrustning, extra diesel, reservdelar mm, behövdes egentligen inte. Det räckte med en knapptryckning! Vi åt lunch där uppe med fin utsikt och sen körde vi ner mot bilen igen.

När vi svängde ut fyrhjulingen på den ganska dåliga grusvägen så hörde vi en busvissling snett bakom oss, inte alls långt borta. Jag trodde först att det stod nån där, men såg ingen. Vi körde vidare och hittade då björnbajs på vägen, och det hade INTE legat där när vi körde åt andra hållet. Det slog mig då att visslingen antagligen var en björn som tyckte att vi kommit lite för nära när vi hörde visslingen... Den var inte alls långt ifrån oss i så fall, 20 meter kanske? Jag är dålig på att bedöma avstånd med visslingen var inte alls långt ifrån oss. Tur att nalle inte visade sig, för vi hade flera kilometer till bilen och fyrhjulingen med vagn gick inte snabbt alls på den gamla vägen.

Vi hade en riktigt fin dag i sol och äventyret gick bra! Tänk att få betalt för sånt! =)

Igår kväll borstade jag alla hundar och klippte alla klor. Ändå fortsätter pälsen att falla idag med...hmm... eftersom jag dragit på mig rejäla skavsår under dagen fick kvällens aktiviteter bli klickerträning. Rossi var dagens stjärna och bjöd villigt på "sitt vacker", "ligga på rygg", "kasta sig från sitt vackert direkt till ligg" och lite annat som hon märkte gav belöning. Hon har verkligen utvecklats mycket! Tror att det är dags att sätta ett kommando till iaf "sitt vackert" nu för hon gör det så fint! Ibland med tassarna framför sig och ibland lite viftande som på bilden nedan. Jag tror att vi ska välja ut varianten med tassarna framför sig, det är nästan sötast!

Kaela tränar på basnivå, sitt, ligg och backa. Hon tycker att det är fantastiskt roligt och blir så ivrig att hon knappt kan bärga sig! Svansen viftar konstant och hon andas så snabbt att nosvingarna fladdrar hela tiden. Söt är ordet!

Mintu gillar att brottas och leka men idag tog han HÅRT i min stackars arm. När jag gjorde honom uppmärksam på att det gjorde lite ont så blev han genast mer försiktig. Så lätt det är att glömma bort sig ibland.

Nu har alla samlats här inne för att sova! Giela ville egentligen sova ut, som hon gärna vill nu för tiden, men det var rätt mycket knott ute så det kändes onödigt att lämna henne där. Gonatt vänner!

Så härligt att då ha hela familjen samlad igen under helgen! I lördags testade Lars och jag fiskelyckan ute på Uman i pappas båt. Vi var ute i närmare 6 timmar med fick bara 2 små napp. En som släppte vid relingen och en liten söt harr som fick komma ner i vattnet igen. Giela och Rossi fick följa med. Som tur var hade mamma och pappa fått en stor öring och en fin harr på nät den morgonen, så vi hade ändå god fisk att äta till middag.

Det blåste lite smått och var några enstaka vita gäss på sjön, men den här bilden ser mer dramatisk ut än det faktiskt var. Vi klyver en våg och Lars är inte rädd, han biter av linan för att göra spöna fiskeklara. Vi gjorde en kort landstigning för att rasta hundarna men annars var det vatten och fiske som gällde. Inne i vissa vikar var sjön nästan blank och stilla. Vi tyckte att det borde betyda att fiskarna ville bo där men...nej nej... =/

När vi rodde genom död flytande vass inne i en gäddvik, så tyckte Rossi tydligen att den såg ut som något man borde kunna promenera på. Istället fick hon sig en liten simtur innan vi kunde lyfta upp henne i båten igen, rejält genomblöt förstås. Sen styrde vi hemåt, utan fisk i båten men med träsmak i våra bakar.

Imorse åkte bästa Lars hem och nu lämnade han Giela här eftersom han har en hektisk vecka framför sig. Idag ringde de från veterinären i Slussfors och berättade att Gakkons aska nu finns att hämta där. =(

Tänk så konstigt det är att hon verkligen är borta, vår älskade långnos. Fastän man vet att det är sant så är det svårt att förstå.

Dessutom är det mindre än två veckor tills Nalle ska flytta in här. Känns i alla fall skönt att snart ha vinterns "grupp" samlad, en viktig och rolig förberedelse att få till ett bra team.

Äntligen har vi hela gänget samlat! Lars och Giela kom hit i torsdags kväll och det blev många glada återseenden. Igår morse försökte vi få till en bild med hela familjen samlad men det visade sig vara lättare sagt än gjort, och med en fotograf som fick stå och vänta så ändrades planerna lite. Det blev inte ett kort med 5 sittande hundar och 2 sittande personer... *hihi*

Efter frukosten åkte Lars och jag upp till Tärnavilt i Joesjö i närheten av Hemavan och Tärnaby. Där har de riktigt gott torkat renkött! Mums!

När vi skulle hemåt så hängde regnet nästan i luften, det var ju därför vi tog den här dagen till en road trip och inte en fisketur. Här ser man vyn från Tärnaby mot Ryfjället.

Snart började det regna och världen blev smått grå. Riktigt vackert! Blaiken visade sig dock inte ha fått en enda droppe regn utan vi firade en torr midsommar med sol lite nu och då. Vi firade med gamla bekanta och där fanns även lille Hampus, min kompis Malins lille söte son. Massvis med god mat och trevligt sällskap tröttade ut oss rätt rejält.

Idag står fisketur på schemat och så hundaktivering. Grått ute och ca 14-15 grader varmt, men inget regn i alla fall. Dessutom kanske det blir lite mer hundbus! Igår kväll lekte alla utom Rossi ihop. Silva och Mintu intensivt med varandra, Kaela hoppar in och går på Mintu i maskopi med Silva, Giela skuttar bara runt runt och småskäller och är jätteivrig men håller sig nästan hela tiden en halvmeter från lekens absoluta centrum.

Lek med mig! Giela och hennes älskade husse! Nu är det dags för frukost och nya äventyr! Ha en bra dag och Glad Midsommar i efterhand!

Ännu en dag med regn och nu är allting väldigt blött utomhus. Hundarna och jag håller oss i första hand inomhus. Vi har tränat lite bollsök och myst bara, och hoppas på bättre väder imorgon. Den här bilden togs ute på holmen för snart 2 år sedan och det är Rossi som sitter på en sten och filosoferar. Om det bara slutar regna så kanske vi snart kan ta båten ut dit så hundarna får leka lite i skogen =)

Igår morse överraskade Silva mig på ett mycket positivt sätt, om än i en negativ situation. Nu för tiden får hundarna nästan alltid sin frukost utkastad på gräsmattan (torrfoder) och sen får de använda sina små nosar till att hitta käket. Att söka godis ihop känns som en väldigt säker aktivitet i min grupp men igår morse så hörde jag Silva/Mintu morra åt varandra. När jag vände mig och tittade dit stod Silva stel som en staty men alldeles stilla, medan Mintu (som visade sidor han inte visat förr) stod och tuggade på hennes hals. Självklart en situation man önskar aldrig ska uppstå, men jag blev väldigt stolt över Silva (medan Mintu fick skäll)!

För 2 år sen så backade hon aldrig om hon blev provocerad, och tog absolut ingen "skit" från nån annan. Nu stod hon där och lät nån tugga på henne och kunde ändå hålla humöret i styrt på ett jättefint sätt. =) Det går verkligen framåt med lilla Silvas humör och det är en väldigt rolig utveckling att få följa och vara delaktig i. När jag skriver sådär låter det ju som att hon varit ett monster - absolut inte - men hon hade mer humör än vad jag tycker är praktiskt att ha i en grupp. Nu går hon allt mer åt att bara vara en trevlig, mysig, gosig, envis, tänkande och helt underbar liten kompis.

Idag har vi fotat lite med stor bländaröppning. Hundarna fick givetvis vara modeller först av alla. Dagens toppmodell visade sig dock vara gåshanen Mårten, oj vad han visade upp sig och glänste, men hans bild finns inte här ännu...

Nu ska Mintu och matte ut på promenad. Silva och Kaela har redan gått en sväng och så har Silva gått årets första spår med varierande resultat. Den där lilla rackaren multitaskar och spårar samtidigt som hon spanar efter sorkar och söker mat. Hmm...

Tänk att det redan börjar krypa i kroppen. Med midsommar runt hörnet så tänker jag på höstträningen, undrar när den ska börja och hur lång den ska bli. Mest av allt tänker jag på den kommande vintern, kalla blå dagar och fantastiska små äventyr med mina underbara vänner. Därför har jag idag gjort en liten tillbaka blick här i bloggen, med lite bilder från några av årets mest minnesvärda slädturer. Snart vänder det ju faktiskt...klart man måste få börja drömma...

Hos Linda mötte jag upp Emma och Tomas och sen körde vi 14-spann med hundar från alla 3 gängen. Vi satt alla fyra på samma släde och småpratade, skrattade och njöt av en riktigt härligt tur. Lagom kallt och underbart på alla sätt!

En kall dag i Vittjärv körde vi ner mot älven och där visade det sig vara riktigt kallt. Underbara fantastiska kyla (men oj så jag fryser)! Det må vara kallt men oj så vackert och magiskt. Kaela och Silva hade rimfrost i sina små skägg och vi sökte oss snart mot skogslandet och lite varmare spår.

Ute på Uman fotade min syster Åsa gänget, och visst är den här bilden härlig! Avlsappnade, glada, synkade och de ger verkligen allt. =) Samma eftermiddag hade vi en vacker solnedgång i ryggen från en annan vinkel.

Den sista april körde vi upp till Tärnafjällen och hade en riktigt härlig heldag! Den nya bloggbannern kommer från just den dagen, och även den här bilden. Här är vi på väg upp mot kalfjället och klättrar över de sista backarna innan allting planar ut till en fantastisk utsikt. En tur när vi mötte massvis med lämlar!

En av alla roliga saker att se fram emot är att fina fina Nalle ska komma och prova att bo hos oss om 3 veckor bara! Vi längtar massvis och hoppas att det kommer att fungera bra. Hittills har det alltid gått bra att ta in nya hundar i gänget, men hundar är hundar och man ska inte ta något för givet. Ska bli så himla spännande och det känns som att han kan passa väldigt bra in både i gruppen och i spannet.

Nu ska jag drömma vidare om vita vidder och ivriga hundar. Så härligt det är att ha något underbart att längta till...och varje år dessutom! =)

I fredags kväll packade jag min ryggsäck och sen åkte Mintu och jag mot Tärnafjällen för en snabbvisit. Vi stannade bilen vid Syterbäcken och började vår vandring upp mot Syterskalet. De andra hundarna fick vara hemma hos mamma och pappa i Blaiken.

Vi började vår vandring kring 20.30 på kvällen men det var ändå nog varmt att gå i T-shirt (inte så vanligt den här tiden på året), och allting drog ju ut lite på tiden när man fick balansera på stenar, hitta nya vägar osv. Det fanns en del snö kvar, men inte alls så att det störde. Däremot gjorde snösmältningen att det var rätt blött på många ställen, så vi gav snart upp planerna på att gå ända in i Syterskalet.

Vi fick söka en stund innan vi hittade en plan yta som var torr och stor nog för tältet, men det gick ändå bra. Egentligen hade vi kunnat fortsätta längre men jag kände att vattnet var väldigt nära att tränga in rejält i kängorna och då kommer ju skavsåren som ett brev på posten, i alla fall på just mina fötter och med just dessa skor.

Som kvällsmat gjorde jag lite soppa men jag hade läst lite slarvigt på ICA, det skulle vara grädde i och inte bara vatten! Hrmf...nåja, det gick att äta. Hade lite annat mumsigt med. Vi hade en riktigt mysig kväll, inga mygg, varmt, en svag bris och så fjäll åt alla håll. Eftersom vädret var så fint så satte jag bara upp innertältet. Det har flera partier med nät där luften kunde passera och vi kunde se ut. Mysigt!

Mintu gillar inte riktigt tält egentligen, men han somnade rätt gott ändå. Roligare att vara uteeee! Jag sov riktigt gott jag med och vi fick till och med sovmorgon! Vaknade kring 9 först! Eftersom tältet var så luftigt så blev det ju aldrig för varmt, fastän solen sken från en klarblå himmel. Den här vyn kändes helt okej att vakna till:

På morgonen åt vi frukost och njöt av solen och sen packade vi oss iväg. Vi gick högre upp i terrängen för att få mer torr mark, och lita nya vyer. Vi hann även promenera över lite snö och den bar bra även för mig.

Ungefär i mitten av den här bilden ligger Syterskalet, dit vi egentligen hade tänkt gå. Nu promenerade vi istället tillbaka mot bilen men en annan väg. Mintu hann jaga lite lämlar och döda två. Rackarn så snabb han var. En hann jag "rädda" genom att avstyra honom men de andra var tämligen lemlästade innan jag hann reagera så dem fick han göra slut på. Det var en riktigt varm dag och sololja och T-shirt kändes helt rätt.

Nere i björkskogen hade grönskan just börjat spira. Ormbunkar och annat på G. Ovant att se terrängen där så öppen! På vägen ner fick Mintu träna sig på att "gå bakom" för att underlätta nedfarten. På vägen gick han i sele och "bogserade" mig men så vill man ju inte färdas nerför...*hihi*

När vi kommit ner till bilen så lämnade vi packningen där och gick ner till Syterbäcken för lite fika. Det dånade på riktigt bra där och ordet "vattenkraft" visade sin rätta innebörd. Mintu var rätt trött av all värmen och de svala vindarna från forsen svalkade skönt.

På vägen hem passerade vi Hemavans flygplats... jo det är en flygplats ni ser men vattnet är lite väl högt bara. Det är itne första gången det händer på våren, och antagligen inte sista heller. På vägen hem kikade jag in hos Catte och Kenneth i Umnäs (The Silent Way) och oj vad varmt det var överallt...svettigt värre!

Väl hemma i Blaiken så skulle vi iväg på middagsbjudning! Först ville pappa absolut ta in näten och en av båtarna så han och jag gick ner till sjön. Där väntade även fåren på oss. De ser lite röda ut för de brukar stå nära ett hus målat med Falu rödfärg....*hihi*

På väg bort mot näten. Vilken härlig kväll! Pappa fick det svettiga jobbet att ro eftersom jag redan duschat och bytt om till "gå bort"-kläder.

Det visade sig vara rätt bra utdelning i de två näten. En ganska stor men smal örong, en tjock abborre, en sik (tyvärr full med mask) och en liten harr. Mums! Öringen blev lunch idag (söndag) och abborren och harren ska vi röka ikväll.

När vi kommit iland så var moster och hennes sambo ute och vitjade sina nät. Kvällen på Luspholmen var jättetrevlig som vanligt med mycket god mat. Hundarna var hemma i sina hundgårdar och sov gott (hoppas jag). Det började åska och regna så idag är det kring 16 grader varmt, och nu ska Rossi få sig en promenad. Ha det bra vänner!