Idag hade vi invigning av inomhuslokalen för hundträning här i Boden - Hundarenan! Allting flöt på bra och trots tråkigt väder var det många som kom för att titta och fika och prata. Kul! Mer om hundarenan kan ni se här: http://www.hundarenan.n.nu/

Den här helgen är Lars bortrest så jag är ensam hemma med hundarna. Lite tomt är det allt! Igår kväll klippte jag gräs och gav hundarna varsitt rejält märgben under tiden. Jag hade koll på vad som hände och alla skötte sig fint...ända tills jag var nääästan klar. Medan jag klippte området precis bredvid hundgården så måste nåt ha hänt för när jag kikade mot hundarna så kom Kaela haltande runt ena vindskydded med blod i halva ansiktet och på benet! Å när jag kom närmare fanns även bloddroppar på trallgolvet.... ! Silva visade sig vara osyldig och hel, men Rotax hade några små märken på nosen. När jag undersökte Kaela hade hon ett litet märkte på sidan av nosen hon med. Varifrån kom allt blod? Ibland finns verkligen 0 logik mellan sårstorlek och blod... så båda två hade 1-2 millimeterstora hål i ansiktet men i övriga var det nog främst Kaelas självkänsla som fått sig en törn... kan tänka att det var mästertjuven som begick ett misstag, eller så var det Rotax (vilket inte brukar hända) som kom för nära.

Summa summarum - det kan gå ruskigt snabbt ibland även om man tycker att man är nära och ser och hör... Att försöka "multitaska" är alltid en risk. Tidigare gav jag oftast märgben med hundarna uppsatta på kätting så att ingen når nån annan, och det blir nog så i fortsättningen med, om man vill kunna göra annat under tiden och känna sig helt "säker" på att inget ska gå snett.

Imorgon är det äntligen dags för sökträning med gänget igen - ska bli så skoj! Tar med alla hundar och spårar med de 5 som inte ska söka, hade jag tänkt. Efter det väntar ett par timmas sanering av huset...nästa helg åker ju Lars å jag ner till Stockholm för att se Pearl Jam (!) och då ska världens bästa hundvakter bo hos oss, å hur illa som helst kan det ju inte se ut innan vi släpper in dem...*s*

Igår träffades vi tjejer på stan för fika och shopping. Vi är ett litet gäng som har känt varandra i 10 år nu (vissa mycket längre) och försöker träffas och umgås så ofta vi hinner. På vägen till Veronica (som bjöd mig på middag!) genade jag lite mellan några av hyreshusen i Boden, en väg jag inte gått på väldigt många år. I ett av de husen bodde Lars när jag träffade honom, och i ett annat bodde en av tjejerna i tjejgänget. För 10 år och några veckor sen, så träffade jag Veronica där mellan husen,  för allra första gången. De hade sin första husky då, och jag hade Giela, och de två fick leka på gräset mellan hyreshusen medan vi pratade.  Nu i efterhand känns det ju helt galet att vi släppte (tror jag vi gjorde iaf) två busiga huskies på en sån plats, men det gick ju tydligen bra.

Sen dess har det hänt så mycket! Veronica är fortfarande en av mina allra bästa vänner, men tiden när vi hade våra första huskies, det är länge sen. Sen dess har vi hunnit skaffa många fler hundar, lärt oss att köra släde, hantera hundgrupper, och skrattat en massa tillsammans. Våra unga huskybrudar har blivit huskytanter, med allt vad det innebär.

Dessutom har vi tyvärr förlorat många vänner i vår närhet. Bilden här nere togs i februari 2006. Jacki sitter på släden och myser. I led får Flinga och Sälka. Bakom dem springer inlånade flatten Wilma och Gakkon, och längst bak, Giela och Miksi. Just den här slädturen blev ett riktigt äventyr, för vi körde vilse och fick pulsa genom djupsnö och över en järnväg, för att hitta rätt spår igen.

Jacki var den första av dem att bli ängel, för lite mer än fyra år sen.  Förra våren var det Gakkons tur, älskade stolta Gakkon som betydde så mycket för oss och egentligen borde ha haft så många år kvar att leva. Glada tokiga flatten Wílma gästspelade i vårt spann ett par gånger. Hon tillhörde en kär vän och var en av de allra första hundarna Giela lärde känna när hon flyttade in hos mig. Giela och Wilma har umgåtts hela livet, men sen en tid tillbaka är även Wilma i hundhimlen pga sjukdom. Även vackra huskybjörnen Miksi drabbades av plötslig sjukdom och vandrade vidare som pigg pensionär. Så, av de sju hundarna på bilden ovan är det bara Flinga, Giela och Sälka som finns kvar i livet.

Snart är alla Gielas barndomsvänner borta och man börjar inse att tanten ändå börjar bli just tant... även om hon envisas med att inte visa det så mycket.

Nu ikväll åkte jag med alla hundarna till Gammelstad för vaccinering. Det var nästan första gången jag var dit sen Gakkon försvann, och det kändes lite ledsamt eftersom hon var dit så ofta. Tjejen i kassan undrade om de sju hundarna jag skulle vaccinera var Gakkon, Giela, Rossi, Silva, Kaela, Mintu och Nalle... så var det förstås inte. Gakkon är borta och istället finns Rotax på plats.  Jag klarade inte av att säga att Gakkon är borta och inte kommer att komma dit nån fler gång.

Det var dessutom där jag tog farväl av Jacki för allra sista gången, och just idag såg vi en Cairn på kö för vaccinering också. Man får helt enkelt många anledningar att tänka på de älskade änglahundarna, som börjar bli rätt många nu tyvärr. Tjejen i kassan berättade dessutom att hennes egen hund var sjuk efter att ha ätit nåt riktigt olämpligt - å det var just en Cairn det med.

Vaccineringen gick i alla fall bra och hundarna fick beröm från veterinären för att han tyckte att de lyssnade så fint. Själv tyckte jag att de var lite vilda, först Mintu, Nalle, Rossi och Giela, och sen kom jag in med Rotax, Silva och Kaela. Antingen såg det bättre ut än det kändes, eller så ville han bara vara snäll. =) 7 vaccinationer kostade 2055 kr, tyckte det var ett OK pris men det går säkert att få ännu billigare. En bra sak däremot är att drop in på kvällstid passar mina arbetstider mycket bättre, så det är värt att betala lite mer för.

Vi avrundande kvällen med varsitt kort spår åt hundarna och en löparrunda för mig. 30 minuters löpning kändes inte alls farligt och efter de inledande 10 minuterna höll jag bra tempo och avslutade starkt! Skönt! Nu....gonatt!

Tiden springer ifrån mig lite även ikväll, men för ordningens skull tänkte jag kasta in ett gäng bilder från helgen i Blaiken. Verkar bli lite lite tid till bloggande just nu men så är det ju ibland, och så här på sommaren gör vi ändå inte så mycket spännande... vilar, leker, spårar, söker godis och grejor, och sen börjar allt om igen...

Både Mintu och Silva ser roliga ut när de har ruskat på sig....hihi...

Bus hemma i rastgården

Rotax

I lördags åkte vi ut till holmen och det var lite pyssel att få in alla 7 hundarna i båten, men mest för att alla är så ivriga. Rotax har inte åkt båt förut men fann sig snabbt i läget. Så här nöjd såg Mintu ut när vi närmare oss holmen...

Sen blev det lek och bus och full fart, allt i soligt fint fotoväder. Så, här kommer en drös bilder på glada eller blöta huskies...

Här missade jag helt att ändra slutartiden men bilden blev ändå rätt roligt...

Lars ropade på Silva för att fotografera henne och vips kom hon väääälidgt nära!

Mintu badade och plaskade ihop med Kaela, Rossi och Giela. De andra tre visade sig vara

riktigt badkrukor, helst Silva som stod och skreeek på en sten när de andra (husse, Mintu, Kaela,

Rossi och Giela) hade gått över till den lilla ön...

På väg tillbaka från lilla ön, här vågade inte Silva gå förrän husse bar henne över, och sen lockade och lockade

och lockade på vägen tillbaka...

Kaela

Nu ligger hundarna ute och tyvärr har vi fått mygg på tomten, för första gången sen vi flyttade in vad jag kan minnas. Blä för myggen! Har ett späckat schema ett par veckor framåt och sen väntar tre veckors semester för mig och jyckarna. Vad vi ska hitta på då får vi se, men det blir nog en sväng till Blaiken och eventuellt lite andra äventyr. Nu kallar sängen, gonatt!

Efter veckor av shopping och många, många timmar, av hundgårdsbyggande, trallbyggande, vindskyddsbyggande...så är det äntligen klart! Nu har vi 3 hundgårdar som går att använda, och för nån vecka sen fick Mintu och Nalle flytta in i sin nya hundgård. Än så länge är den rätt spartanskt inredd, bara trall runt sidorna, en sten, en stock, och ett vindskydd...

Vindskyddet byggde jag lite högre än de andra, och med ett utskjutande tak för att förhindra regn - verkar som att det blev riktigt bra än så länge! Så, här kommer en liten film med rundtur, och på slutet så ger sig mästertjuven Kaela till känna ännu en gång. När tjuven i henne kommer fram, så verkar dessutom öronen trilla av? Underligt det där.

Här kommer även lite bilder från byggandets gång. Vindskyddet är 120x80 stort (som en lastpall) och 50-75 cm högt beroende på var man mäter (och hur fel jag minns).

Slöa hjälpredor

Klart!

Till hösten ska vi bygga en rejäl koja också till killarna. Senaste veckorna har varit hektiska här hemma så bloggen har fått stå tillbaka, men nu är hundgårdsbygget klart, vi har hunnit en sväng till Blaiken (bilder kommer) och dessutom har jag fått en ny cykel och jobbat och tränat hund en massa!

Forskning och studier på beteende och inlärning är himla bra saker. Många kör på i gamla fotspår och menar att allt fungerar bra med metoderna de lärde sig för 20-30 år sen, men med ökad förståelse för hur en hund fungerar och hur de lär sig mest effektivt, så är ju mycket mer möjligt att uppnå! En smart grej som fungerar både på hundar och folk är baklängeskedjning. Det går ut på att man lär in ett beteendet i flera steg, men börjar bakifrån. På så sätt går man hela tiden från något nytt till det mer välkända, och inlärningen blir mer effektiv.

Om en person t.ex lär sig ett pianostycke så kan man börja med de sista raderna, och sen utöka eftersom. På det sättet möter man alltså först nya noter och kommer sen till ett mer välkänt område som man redan "kan". Man utökar stycket man spelar i flera steg, och om man lär in något med olika moment så tränar man in momenten separat innan man kedjar ihop dem. Effektiv inlärning! Samma metod kan användas på hundar, och kanske nyttjas främst vid träning för olika former av tävling där man vill sätta ihop flera delar till ett moment, t.ex apportering, vissa saker i agility, vissa lydnadsmoment mm.

Nalle och Rotax sjunger å skäller gärna när jag kommer ut med deras frukost och det har gjort mig lite frustrerad. Att vänta med att gå ut tills de är tysta är nästan omöjligt. Å är de tysta så hinner de ju ändå börja låta innan jag hunnit fram. Att gå fram och åter hela tiden blir ju inte heller hållbart. Den nya lösningen som vi testar är en variant av bakängeskedjning. Medan de gnäller och gnyr går jag ut i hundgården och först när jag är på plats börjar reglerna gälla - den som är tyst och stilla får sin mat först. Tanken är att jag sen ska kunna utöka dessa kriterier till att gälla även när jag står utanför alla hundgårdarna, och är på väg mot hundgårdarna, eller öppnar ytterdörren när det är matdags... Blir kul att se hur det funkar med dessa inbitnare gnällare/skällare.

Imorgon ska vi bygga klart sista hundgården för på söndag packar jag väskan för en veckas tjänsteresa, och husse ska vara hundvakt. Då gäller det att allting är i ordning!

Efter min och Veronicas blöta promenad i torsdag fick jag nog och gick in på Naturkompiet under lunchen i fredags och köpte ett par Lundhagskängor. Hade ett par Lundhags för ett gäng år sen och älskade dem högt, trots mängder med skavsår, men sen krympte de och jag var dum nog att lämna bort dem, istället för att försöka töja ut dem igen. Första dagen (igår) hade jag kängorna 11 timmar i sträck, först ute i spårskogen, sen klippte jag gräsmattan (eller kanske man ska kalla det "slåtter"?) och sen byggde jag hundgård. De kändes riktigt bra och självklart fick jag lite småmärken här och var på fötterna, underligt vore väl annars, men blöt blev jag INTE!

Spåret igår gick i skogsterräng. Det är första gången jag gör ett spår till alla hundarna i skog, och det visade sig vara lite klurigare. För det första så var det svårare för mig att gå i samma spår varje gång, inte lätt att minnas vilken sidan ett träd man gått allting, och dessutom fick jag en känsla av att lukterna spred sig lite mindre å låg kvar mer "överallt", vilket säkert kan stämma eftersom det blir en mer skyddad miljö med alla träd och buskar mm. Hundarna löste i alla fall sina utmaningar bra, om än med lite större slag än vanligt, och kängorna var guld värda för vi hamnade i en hel del blötmark. På bilden där uppe har Nalle just gjort klart sitt spår och äter sin frukost. Han gillar verkligen att spåra och idag när han kom ut ur bilen skrek han till av glädje innan vi startade. =) 

På nästa bild syns Silva, hunden som oväntat nog är mycket lugn och metodisk i sitt spårande. Skogsterräng var kul, men lite mer utmanande för ett "mass-spår".

Efter att ha klippt gräs i nästan 4 timmar (fick köra tekniken "två steg fram, ett steg bak" hela vägen pga frisk tillväxt) var det dags att ta sig an den härliga högen med virke! Allt detta, och tydligen lite till, ska in i hundgård nr 3. Kostnaden på Beijer blev bara 1400+ vilket var betydligt billigare än jag vågat hoppas, men vi behöver mer trall för att kunna färdigställa, visade det sig i slutänden.  

Så här ungefär är det tänkt att det ska bli... En bredare trallyta längsta fram, och sen en kant av trallvirke längs sidorna...så det räckte alltså inte riktigt hela ägen. Senare i sommar ska det byggas en isolerad koja, men just nu räcker det bra med ett vindskydd, och det bygget påbörjades igår, men fick ta slut när skruvdragaren blev trött och slutkörd... =(

Bottenytan är lika stor som en lastpall, och tanken är att sätta en sån under för att få lite höjd på ingången (inför vintern). Så här ser botten ut i alla fall, och på nästa bild har de fyra hörnen kommit upp. Taket blir aningen sluttande men liggbart för hundarna.

Idag regnade det hela dagen...=/ Vi åkte ändå ut för att köra sök och spår förstås, för i mina nya kängor klarar jag allt! Däremot märkte jag att regnbyxorna behöver bytas ut, det kommer in vatten genom hål lite här och var när man går i blöt skog. Vi spårade idag i öppen skog, och den här terrängen var riktigt praktisk och roligt. Spåret tog ca 8-9 minuter per hund att gå, och som vanligt väntade lite färskfoder i slutet. 

Idag har jag funderat lite till kring detta med att köra alla hundar längs samma spår. Jag upplever att det gör mina hundar extra "taggade" och när man tänker efter så känns det ju naturligt att spåra/jaga i flock för ett gäng huskies. Man kanske får med lite av "gruppkänslan" också liksom när de känner att kompisarna också varit där? Ibland ser man ju att nån hund går samma lilla omväg som en kompis, för att kolla "vad den gjorde", och det i sig är ju egentligen rätt naturligt. Sen fortsätter de med "jobbet" när de kollat klart.

Jag tänkte även lite på hur annorlunda denna teknik (alla hundar går samma spår efter varandra, och ingen liggtid) är mot det man alltid lärt sig. Det är nog närmare 18 år sen jag lade mitt första spår, och sen dess har man ju varit väl inpräntad på vissa saker: tänka på vind, välja terräng (dvs. undvika svårigheter som vägövergångar, bäckar mm med en ovan hund), tänka på vinklar, liggtider, undvika att nån trampar i spåret osv osv...

Ju mer jag tänker på det, så inser jag ju att alla de bitarna kanske är viktiga i vissa sammanhang. Ska man tävla i spår kanske man måste tänka på en massa sånt, men för oss hobbyspårare så blir ju allting bara onödigt invecklat. Jag spårar för att aktivera mina hundar, för att de har skoj, och då spelar ju liggtiderna ingen roll så länge det fungerar för hundarna. Att de slår lite mer i spåret (går zick-zack fram och tillbaka över mitt spår ibland för att avgöra var spåret går) är ju egentligen bara ett naturligt sätt för en hund att lösa ett sånt problem. För mig har det ju inget själväländamål alls att hundarna ska gå mitt i spårkärnan hela tiden, även om de oftast gör det trots alla lukter. Så länge de arbetar och använder näsorna för att lösa uppgiften, så är vi alla glada.

Jag har även tänkt om när det gäller "pauser", om en hund vill nosa på en kvist så får den stanna och göra det (dvs. jag tänker inte ens - hur kan jag undvika detta? längre), i ett naturligt spårarbete för en hund så är det väl inte konstigt om den spanar in saker den passerar? Så länge de har fokus på jobbet och direkt fortsätter sen så är det ju bra aktivering, å kanske mer naturligt än att gå som en maskin från början till slut. Där är ju alla olika, en del fokuserar enbart på spåretn, en del passar på att stanna och spana (vilket jag misstänker att ett vilt djur på jakt också skulle passa på att göra medan de spårar). I slutänden blir alla väldigt trötta och nöjda och hela gänget sover så gott efteråt.

Våra spår går rakt emot allt det man får lära sig, å jag är faktiskt väldigt glad att jag en kväll i höstas hade tidsbrist och kom på att testa denna knasiga idé. Möjligheten finns ju plötsligt att spåra med alla hundar flera dagar i veckan, och tiden finns även att ge varje hund ett längre spår än vad som annars hade varit möjligt! Att gå 500 m spår till 7 hundar hade jag nog aldrig gjort.

Alla utom Silva fick gå dagens spår. Hon fick istället köra sök med långa avstånd till rätt synliga figgar, och figgarna hade bollar! Vilken lycka! Idag älskade Silva verkligen sitt jobb och även om hon hade lite svårt att hitta figgarna ibland så skiter vi i det, vi har äntligen hittat rätt med henne för hon hade superskoj och ruuuusade genom skogen med svansen i ständig vift! Nästa gång ska vi försöka hitta mer öppen terräng så att hon kan se figgarna, för än så länge behöver hon lite synretning för att våga springa så långt in som hon behöver få göra för att tycka att det är skoj.

Sen var det dags för mig att krypa in under nätet och gömma mig. Tydligen smälte jag in väldigt bra i skogslandskapet trots att jag satt rätt "öppet" till, för hundföraren hade svårt att se var jag fanns...*S* Det var bland annat duktiga Donna som susade genom skogen och hittade mig, men tyvärr gjorde min trötta kompaktkamera henne inte alls rättvisa.  

Nu ska vi iväg och äta middag hos sötaste svärföräldrarna, och eftersom jag har bestämt att det är sommar har jag klänning på mig. =) 

Efter jobbet idag planerade jag och Veronica en hundpromenad. Vi brukar promenera ett par timmar när i ses och prata om allt möjligt, men just idag regnade det rätt mycket. Jag hoppade i regnkläderna men insåg tyvärr att kängorna inte torkat sen igår...så det blev Garmont-skorna av tyg... Väl inne i stan så regnade det ännu mer och Silva såg riktigt eländig ut. Hon gillar inte regn!

När vi hade gått bara 5 minuter så började fötterna kännas blöta, trots att jag gick runt alla pölar, och snart var hela fötterna genomblöta, och våra ärmar, och våra hundar... =/

Vi beslöt oss för att ta en kortkort promenad och var hemma bara en timme senare, rejält blöta. Kopplen och selarna var fem gånger tyngre än de brukar vara, och hundarna var blöta ända in till skinnet (i alla fall Silva).

Det regnade hela vägen medan vi gick, men när vi satt oss i bilen för att köra hem, så hann jag bara en kilometer eller så innan vattenpölarna var helt stilla och lugna...å i Vittjärv var himlen nästan ljus. Hmmm.... nåja, slutsatsen blev väl att det snart är dags att fixa ett par bra kängor som tål vatten och går att torka hyfsat snabbt. När jag tog av sockarna kunde jag utan problem vrida ur dem en halv deciliter vatten. =(

Vi hoppade över dagens firande och satsade på att bygga saker istället! Vi började med att påbörja buren som ska in i min Caddy, där alla 7 hundar ska rymmas uppdelat i två sektioner. Materialet tog slut väldigt snabbt så det blev bara en stomme, men vi kom i alla fall på hur vi ska bygga (dvs. Lars för det är han som svetsar). Det blir galler baktill med två dörrar (inte hela bredden), tak, och sen öppet på sidorna och mot sätena där fram, som "evakueringsväg" om sånt skulle krävas.

Så här blev stommen till slut. Alla hundar ska alltså inte rymmas inuti den, utan den håller främst upp taket. Efter lunch på Max, där jag fick chansen att träffa en kompis underbart söta Australian Shepherd-valp, åkte jag hem och spelade Skyrim i ett par timmar i väntan på att regnet skulle ge med sig. När det lugnat sig lite gick jag ut för att bygga hundgård. Sektioner och material äntligen på plats - men trist byggväder. =/ Jag hade i alla fall söta vänner med mig...

Giela, Mintu och Rossi delar koja

Hjälpredor

Efter ett par timmar ute i duggregnet var mina fötter stelfrusna och plötsligt hade vi materialbrist där med. De nya sektionerna från HEAB var rejäla och fina, men de förborrade hålen stämde inte med sektionerna jag har sen innan, så fästena mellan nya och gamla gjorde vi nu med slangklammer. Dessutom var det lite bökigt att fästa dörrsektionerna mot marken då ett stag låg ivägen.... Låsningsanordningen till dörrarna är en bygel som man lyfter, men den kommer hundarna åt även inifrån, om än i mindre skala, så jag vet inte om jag vågar lita riktigt på den ännu. Har satt upp lite spännband som extra säkerhet så länge.

På den nyare av de gamla hundgårdarna bytte jag den trasiga dörren till en HEAB-dörr, för den dörren används oftast och den gamla dörren var rätt bökig att öppna (krävde tvåhandsgrepp), och sen satte jag även in en ny dörr på baksidan och en ny dörr mot den nya hundgården som ska byggas. En hundgård - med fyra dörrar blev det till slut! Här kommer en liten film med dagens framgångar, i ett ganska blött Vittjärv.

Nu väntar snart sängen. =) Två dagar jobb och sen helg igen - dvs. mer byggnationer och förhoppningsvis en användbar hundgård innan söndag kväll. Det ska skruvas massvis med trall kring kanterna, och byggas en enklare sommarkoja av vindskyddstyp.