Igår fyllde min underbara mormor 83 år. Vi 13 barnbarn hade gått ihop och köpt en digital fotoram och lagt in kort på oss själva. Mormor blev glad och överväldigad - tänk att det ens finns såna saker! Nu på morgonen idag gick jag in till henne för att ha en liten genomgång av de enklaste funktionerna. Tanken var väl egentligen att visa var man slår av den, och slår på den, och att man kan göra så om man råkar komma in i fel meny på något sätt. Nu är min mormor mycket coolare än de flesta andra och hon började fråga vad JPG stod för, och random och en massa andra saker. Så det slutade med att jag visade nästan alla funktioner och hon frågade och funderade om lite allt möjligt. Innan jag gick hotade hon med att ändra ordningen bilderna ligger i genom att välja random tills jag kikar in nästa gång! *s* Hon är så himla häftig och underbar på alla sätt. =)

Idag har hundarna fått vilodag förutom Gakkon och Mintu som fick en skidtur ut i djupsnön på sjön för att skritta i snö lite. Snön var nog inte optimal för Gakkon såg ut att belasta konstigt och det blev liksom lite smått pannkaka. Vi kom aldrig in i rätt rytm. =( Men de fick ju röra sig i alla fall. Vi tvåbenta var inne i snickerboa nästan hela dagen och fixade stora grejor! Ena väggen där är ju en gammal ytterpanel från länge sen, och sen 1979 byggdes snickerboa till på delen som innan var ladugård. Efter att ha städat bort lite saker, byggt en dörr där (mellan snickerboa och verkstan för er som vet var jag menar, vilket mamma och pappa gjorde redan för nån vecka sen) så hittade vi även en gammal hönslucka  (där hönsen gick in o ut när mamma var liten) bakom ett kassaskåp och målade väggen faluröd med vita foder runt dörren och fönstret. =) Imorgon ska vi ställa dit lite gamla prylar, min morfar samlade närmligen på allt, och även gamla saker, då med tanken att nån gång starta ett museum. Så nu får han ett litet museum här hemma, 15 år efter att han lämnat jordelivet. Bilder kommer senare nån dag!

Vårt hus o mormors hus från min moster Guns kök

Mormors födelsedag till ära låg dimman tjock ute på sjön - vilket är ganska ovanligt! Kyrkberget och Snipen stack just upp ovanför!

Medan vi målade och fixade var hundarna ute i rastgården utanför och levde rövare så de sover rätt gott just nu. Imorgon blir det - äventyr!

Kring 11.30 idag spände jag hundarna för släden och körde upp på leden utan direkt mål. När jag kom dit var den nysladdad! Bra gjort för att vara en by med kring 13 bofasta personer efter en natt med snöfall. Det visade sig vara sladdat även på leden upp mot fjället - så vips hade vi ett mål! Solen sken från en underbart blå himmel med några moln i ena kanten bara. I Storuman hade det tydligen varit mulet, men hos oss höll sig solen på rätt sida molnen hela dagen. Ibland ligger Blaiken i fjällen och ibland i inlandet...om man frågar smhi alltså... 

Hundarna var pigga och det var underbart fint ute. Leden där går uppför, uppför, uppför, och man stiger ganska snabbt och får fin utsikt över sjön och fjällen bortanför. Första kilometrarna är bara klättring i olika lutningar!

En enda liten sträcka går det lite nerför och det är här! Det vita man ser vid horisonten till höger är Blaikfjället - dit ska vi!

En bra bit upp tog sladden en annan väg, men flera skotrar hade kört mot fjället idag till vår stora glädje. Mötte 6-7 personer som varit uppe på fjället eller skulle dit och det kan man ju förstå i detta härliga väder! Här slingrar en gullig bäck och det var ungefär här vi vände när mamma, pappa o jag gjorde ett toppförsök för några veckor sen, när det var ospårat och jättetungt för hundarna.

Snöiga träd är underbara! Det som ser ut som sovande vita barbapappor är träd som böjt sig av snötrycket och sen snöat över.

Äntligen plant en stund! Hela vägen upp är det backar, små backar, större backar, plana sträckor som man märker lutar svagt uppför ändå...och så några andningshål där det faktiskt är plant och hundarna kan återhämta sig. Massvis med vackra myrar!

Äntligen uppe på Storfjällsmyren. En jättestor myr som känns som att köra över en stor sjö för där är helt plant och ingen vegetation som sticker upp genom snön. Tungt för hundarna med mjuka spår men nu är målet nära! Toppen på vårt söta lilla fjäll ligger där framme!

Bara lite mer uppför! Spåren var så pass mjuka att jag själv inte kunde hjälpa till mycket utan att sjunka ner i snön. Här uppe är det många som leker med sina pudermaskiner... (alltså skotrar) =)

Fram till högsta toppen hade ingen kört från det här hållet, så vi styrde kosan upp på en liten topp just före istället. Hundarna gillar utsikt!

Sommar som vinter älskar mina hundar att vara uppe på både stora och små fjäll. De börjar direkt spana och sen kan de stå/sitta och göra det hur länge som helst!

Vyn där uppe är helt okej men lite svår att fånga på kamera då de andra fjällen är många mil bort.

Silva och Kaela är söta som vanligt. De fastnade på många kort idag och får en egen lite fotoserie nedan:

Lika som bär - och nu tycker de att det är dags att se vad Mintu gör där bak!

På väg hemåt igen. Storfjällsmyren ligger framför oss och långt uppe till vänster kan man skymta sjön Storuman - där Blaiken ligger!

Fjällbjörkar som fått en lite extreme makeover av all snö.

Två vindpinade granar som fått ge vika för snön.

I sluttningen till höger brukar vi sitta och sola/grilla ibland.

Nu har vi korsat myren och är på väg ner i skogslandet igen. Dubbla skoterledskryss visar vägen för att folk ska ha något att sikta mot när de kör över myren.

Silva och Kaela igen

Ännu en bild på dem - bara för att visa att Kaela tydligen kan se tokig ut hon med! De runda stirrande ögonen brukar ju annars tillhöra Silva!

Giela, min söta tant som snart är en naken tant!

Mer Kaela. Det som hänger i halsbandet är en liten LED-lampa som jag tänder om vi kör i mörker. Har alltid en sån till varje ledarhund.

Mintu kisade sig genom dagen.

På vägen hem blev det ännu mer klart att solen börjat värma nu. Längst ute på alla björkkvistar hängde små istappar och vattendroppar och när solen lyste på dem så sken de som tusen små kristaller! Försvann lite när bilden förminskades men man ser i alla fall några.

Ännu ett vårtecken. Ser ni det? Jag tycker att det kunde få vänta liiiite till...faktiskt...

Snart hemma! Masten till vänster står några kilometer från Blaiken efter en massa uppförsbacker - men nu skulle vi ju hemåt så det blev en massa utförsbackar istället - vilket var tur för jag började bli riktigt hungrig och en smula frusen. Hundarna visade att de inte var slutkörda och bjöd på lite galopp innan de branta backarna där jag fick bromsa farten.

Längdmässigt blev det här ingen långtur, jag har för mig att det är under 1,5 mil upp till toppen, men det envetna klättrandet tröttar ut hundarna och alla har sovit gott hela kvällen. Medan hundarna sov passade vi på att fira min mormor som fyller år idag! Alla hennes barn (förstås, eftersom alla fyra bor i byn) och 5 av hennes 13 barnbarn var med och åt smörgårstårta och pratade. Min mormor fyllde 83 idag men har glimten i ögat och är så himla häftig och klok. En riktigt rolig och underbar person på alla sätt! Vi barnbarn överraskade henne med en digital fotoram med lite nyare kort av oss alla 13 och det verkade som att hon blev väldigt glad. Imorgon ska vi hålla en snabbkurs så att hon vet hur den fungerar lite mer ingående. =) Alltid lika trevligt också att träffa släkten och mina underbara kusiner. De är så himla goa och eftersom vi alla vuxit upp på samma ställe så har vi nog lite speciella band även om vi inte ses lika ofta längre.

Nu ska jag sova...gott o länge! Gonatt!