Tack vare snälla vänner (tusen tack Yvonne!) löste sig hundmatshämtningen så jag och jyckarna stannar i Blaiken några dagar till. Imorgon ska det vara soligt och fint så då hoppas vi kunna grilla lite korv i nån solig backe.

Dagen har innehållit lite städning, lite skottning, lite hundkörning, lite promenad...lite pluggande...ja lite blandat helt enkelt. Vi körde kring 2 mil idag men hundarna var lite sega tyckte jag. Kanske trötta efter gårdagen när det hände rätt mycket med både körning och en massa besök av små personer som var sååå spännande? Vi tog leden mot Tärnabyhållet och körde nästan fram till Strömsund innan vi vände. Där följer leden mest kraftledningen och när det dessutom blir kalhygge är det rätt tråkigt - dessutom frös jag så in i tusan! *brrr* Det var ju inte ens kallt ute men jag var iskall!

Inte så långt hemifrån kör vi över ett litet hygge vid E12:an och ser Kyrkberget i bakgrunden.

Innan den tråkiga kraftledningen över hygget passerade vi en massa fina små myrar.

Nu ska jag sätta mig och plugga! Go go go!!!!!!!

Idag var det äntligen dags att ställa sig på släden igen, det var ju inte så många dagar sen sist men det känns avlägset med Mintus socke i magen och elände som kommit emellan. Idag var lite lite busväder, speciellt när man kom ner på sjön.

Andra sidan sjön gick just att urskilja. Jag hade tänkte att vi skulle köra upp Fjällsvägen här i byn, men då kom jag på att vi aldrig provat leden över till Kaskeluokt (rakt över sjön) så vi styrde kosan dit istället!

Det blåste småkallt och drevade snö men hundarna skötte sig bra hela vägen dit. När vi kört en stund så hade det fastnat drivsnö på vänster sida alla hundarna så de var helt vita. Jag fotade inte det utan tänkte att de skulle vara lika gulliga på vägen hem.

Vi komm fram till Kaskeluokt och jag har själv inte varit i den byn annat än sporadiskt på väldigt många år. Att hitta igensnöade skoterleder blev förstås inte direkt enklare och vi körde runt runt på något som måste ha varit preparerade skidspår som snöat igen. När jag insåg att vi inte skulle hitta något mer vettigt i snödrevet (snöade inte speciellt mycket men alla spår hade blåst igen så det var svårt att se vart man kunde åka utan att behöva känna sig fram) vände vi hemåt igen. På hemvägen över sjön var hundarna lite mer slöa. Att springa "länge" rakt över isar kan de tycka är lite ostimulerande och tröttsamt.

Då hade det förstås nästan slutat snöa och några igensnöade hundar fick jag inte se...=(

Mintu fick gå i led med Kaela över sjön på vägen hem.

För att inte bara köra is idag körde vi en bit bort efter isen hemma i byn till Kvarnbäcken och sen en skoterled inne i skogen hemåt. Vi hade en lite trasslig dag och idag kunde INGEN av mina ledarhundar ordet "höger". Är det borttaget från slädhundsordboken eller? De verkade i alla fall aldrig ha hört det förut och såg ut som fågelholkar direkt jag nämnde det. Lagom roande.

Sen kom min barndomsvän Malin hit med sin son Hampus som är ungefär et halvår gammal. Så här charmig var han:

Jättekul att träffas och sitta och surra lite - som alltid! Alla hundarna älskade Hampus och ville helst titta på honom hela tiden och kärleken verkade bara besvarad!

Sen kom några barn i byn på besök och ville leka med hundarna. Kaela tyckte att de var lite underliga när de ville leka och stoja, så jag antar att hon inte träffat så mycket barn tidigare. De andra förstod inte riktigt heller lekarna de ville leka (barn förstår ju inte alltid att man inbjuder till lek om man springer och viftar med armarna), men alla skötte sig ändå bra tycker jag. Giela, Gakkon och Rossi var rätt oberörda men småttingarna var ju lätta att "liva upp" lite för mycket förstås.

Just när de åkt hem tittade jag ut genom fönstret och såg att busvädret förvandlats till en vacker solnedgång! Greppade kameran och tog med Silva och Mintu ner på isen. De är tacksamma fotoobjekt eftersom de springer, leker, springer, leker...hur länge som helst. Tror inte riktigt att korten är i ordning så ljuset kanske ser lite skiftande ut.

Äventyret ligger framför oss!

Silva och Mintu framför Snipen och Kyrkberget

-Lek med mig!

Mintu ångrade nos senare att han hänge på den inbjudan, för han blev brutalt nedkastad i snön upprepade gånger.

Nu ska Gakkon få en liten promenad och sen är den här dagen till ända! Mycket roligt har vi hunnit med! Verkar som att vi kommer att kunna stanna här till på torsdag eller fredag, Sen blir det hårdplugg när vi kommer hem...voine voine....*s*

Efter 3-4 kurer med paraffinolja och en kväll med trevligt sällskap (två vänner till mamma och pappa kom på besök och hade en MASSA skvaller att berätta om Storuman. *s*) satte sig Mintu ute på snöhögen i rastgården och klämde ut något långt! Det visade sig vara en lång socke (precis i enlighet med vad många misstänkt) som nog vikit sig lite i början och därför haft lite svårt att komma igenom. *pustar ut* Skönt att kunna andas ut! Inga mer tankar på operation för tillfället, och imorgon kan vi köra släde igen som jag hoppats. Underbart! Nu ligger ligisten här bredvid mig på soffan och sover så sött...älskade lille Mintu. Han är en sån underbar hund på alla sätt, mycket enkel att älska, och visst är det hemskt när man inser att saker kan hända som kan göra att även en mycket ung hunds liv kan sväva i fara. Tack och lov löste sig allting denna gång och förhoppningsvis har han många härliga år kvar att dela med oss!

Så här såg han ut dagen när vi hämtade honom, efter att ha lekt med sina syskon i det blöta 1:a maj-vädret för snart ett år sen. Charmig och underbar redan då!

Igår och i förrgår spydde Mintu nån enstaka gång och ena gången kom det upp en socke. Imorse började han spy och spydde massvis stor del av morgonen (mat och slem/vatten kom upp) och började se lite spak ut...=( Så vi åkte iväg till veterinären för en kontroll. De kände igenom honom och det blev röntgen, där det visade sig att han verkar ha något som sitter fast långt bak i tarmen, inte långt ifrån ändtarmsöppningen. Så nu får han paraffinolja varannan timme och lite andra medikamenter, och förhoppningsvis kommer detta ut den naturliga vägen. Om inte så blir det att kasta min lilla snygging under kniven och skära ut det som fastnat...=( Så håll tummarna!

Måste bara berätta om besöket hos veterinären! Utanför stod 3 hundslädar och en bil med boxar på flaket, samt en kille med 2 huskies. När vi kom in var det slädbilder på alla väggar och de 2 huskisarna kom in med sin tyske husse - som bodde lite söderut i Sverige. Vi pratade lite draghundar på tyska (så gott jag kunde) och han tyckte att jag borde komma ner och köra Beaver Trap Trail nån gång. Det kändes som att vi var i vårt rätta element! *s* Kaela fick följa med som sällskap eftersom vi inte ville lämna henne hemma ensam, och mamma var med som Kaelahållare. Nu håller vi tummarna för killen!