Glad Nalle innan start

När vi kom ut pendlade snöandet mellan att likna just snö, eller snarare regn. Spåren var mjuka och lite blöta, men den hårda skaren var borta så vi skippade sockarna idag eftersom deras luddiga yta ändå bara hade dragit åt sig snö. Vi körde samma runda igen,  lite över en mil ungefär, men idag gick det tyngre av den blöta nysnön. Vi trivs egentligen bättre på den här typen av spår där hundarna får lite motstånd istället för att allting glider så lätt och åker kors å tvärs, så lite skönt var det faktiskt. Lite som en tidsresa tillbaka till tidigare perioder av vintern när vi pulsade i snön och hade oss.

Lång uppförsbacke

Den vita nya snön lurar en nästan att tro att det är vinter igen. Allt ser så rent och fint ut. Men under den gömmer sig stubbar å stenar och tyvärr kommer den inte att kunna förlänga vår säsong speciellt mycket. Om vädret inte slår om för hårt så åker vi ut även imorgon, men efter det ser det ut att bli mest regn å plusgrader... =(

På senaste tiden har läget i gruppen känts en aning spänt. Inga incidenter, men lite mer laddningar så att säga. Det har känts som att Nalle och Rotax mätt sig lite mot varandra ibland, och jag gissar att detta beror på antågande löp samt att vi dragit ner rätt rejält på motionen efter en bra vinter med fina spår (större delen av tiden). Därför får de nu bara träffas när jag är med, och det var även av den anledningen jag satte dem bredvid varandra idag när vi körde. Att springa tillsammans är ett bra sätt att knyta lite band. En sån enkel sak kommer självklart inte att göra dem till bästisar direkt, men det kan vara en liten del i att lätta på spänningarna.

Jag tog en liten film och just då passade Rossi på att visa ett av sina knasiga beteenden. Som jag tidigare berättat ibland så kan hon fastna totalt för pinnar eller stenar som sticker upp ur snön ute på myrar och ängar. Hon stirrar så att hon nästan ramlar omkull och har väldigt svårt att slita blicken därifrån. Även idag såg hon nånting, och när hon stirrade så lurade hon Kaela att göra detsamma fastän jag är ganska säker på att Kaela inte hade en susning vad hon tittade på...knasbollarna!

Både Nalles och Silvas nacklinor har gått av senaste veckan så idag fick de båda gå utan igen. Jag brukar aldrig behöva byta ut nacklinorna å nu är säsongen snart slut så det får bli ett sommarprojekt. Däremot är jag lite stolt över lillSilva som tidigare var alldeles för nyfiken för att kunna springa utan nacklina. Nu fixar hon det galant! Det bådar gott inför nästa år då jag hoppas kunna knyta nya linor och köra hela gänget med Jeff King-selarna, alltså utan nacklinor till största del.

Trots att vi inte körde så långt kändes Mintu rätt trött när vi kom hem. Har tänkte på det ett par gånger på sistone faktiskt, att han har sett rätt trött ut även på distanser som inte varit jättelånga. Kanske är dags att låta nån spana på hans rygg/bakdel nu igen efter en säsong i arbete, kanske de hittar nåt nytt? Å andra sidan ser det rätt jobbigt ut att springa som han gör, så jag förstår att det tar mer på krafterna. Det är tråkigt att tänka på, men jag har väldigt svårt att tänka mig att han hobbyspringer i spannet vid 11 års ålder som Giela. =(

När vi kom hem fick hundarna varsin rejäl bit lever. Imorse tog jag upp en stor och omärkt köttbit ur frysen för att göra köttsoppa, men såg efter tiningen till min förskräckelse att det var lever! Lever gillar inte jag, men hundarna älskar det förstås, så de fick varsin bit att smågnaga lite på och såg väldigt nöjda ut. Resten av denna dag blir "människotid", kanske till å med lite grillning. Däremot ska vi inte grilla sånt här...

Idag tänker vi dessutom lite extra på en vän som fått ta ett jobbigt beslut med en alldeles för ung hund som pga smärta inte klarar att leva längre. Sista året har så många hundar lämnat oss, å så många som varit alldeles för unga egentligen. Ser man till den biten så har det faktiskt varit ett skitår! 

Idag är det precis ett år sen Gakkon lämnade oss, hastigt och oväntat. Senast för nån dag sen pratade Lars å jag om hur overkligt det fortfarande känns. I mina tankar är hon bara på semester nånstans, det kan inte vara så att hon inte längre finns här på jorden. Hon var för vacker och speciell för att bara kunnna försvinna sådär snabbt.

Vi saknar vår långnos väldigt mycket och det känns fortfarande tråkigt att hennes liv blev så kort (nästan 7 år) och fick ett så tråkigt slut med alla sjukdomar som kom.

Bilden ovan är från november hennes sista vinter, när vi började kunna ha med henne på kortare slädturer igen efter all rehab efter ryggskadan. Här går hon i mitten med Mintu, men frambenshältan gjorde sig ju påmind ibland så även om hon gick framför släden sista säsongen, så var det ju långt ifrån fullt ut och faktiskt hade hon "vett" nog att hålla igen lite grann istället för att ge allt som hon gjort tidigare.

Just idag saknar vi vår stolta kloka Gakkon alldeles extra mycket. Vad hade jag inte gett för att få ha henne här igen hos oss, frisk och hel på alla sätt. Hade varit fantastiskt kul att åka ut på äventyr med henne och Mintu i led tillsammans. Kommer inte på många saker jag hellre hade gjort faktiskt...men det går ju inte... =(

Igår kväll lyckades vi ta oss ut med släden och spåren var faktiskt rätt fina eftersom det kommit ytterligare snö. Däremot höll inte skaren så obligatoriska sockar var nästan ett måste. Jag tog tid när jag selade ut alla sju (Giela var också med) och från att släden och linorna låg framme vid bilen tog det 18 (!) minuter innan vi kunde åka iväg! Det innefattade att ta ut hundarna ur bilen och sela på dem samt sätta på sockar på alla. Kändes som en evighet men det blir ju rätt många sockar även till ett mindre spann som detta.

Tanten fick gå med sitt BoT-täcke för att värma igenom kroppen ordentligt. Hon sliter ju ändå aldrig hårt så den extra uppvärmningen motsvarade nog inte ens hur varma de andra blir, de som verkligen jobbar.

Här passar även Silva på att visa upp sina blå sockar! Passformen gillar jag men däremot tycker jag att de blivit väldigt luddiga väldigt snabbt...? Har bara kört 2-3 gånger å de är alldeles lurviga nästan vilket inte känns optimalt alls.

Efteråt fick Giela en liten kvällspromenad och då såg jag plötsligt ett bekymmer! Hon hade på sig Silvas rosa Björkishalsband och nu var det bara en centimeter kvar av bandet som höll ihop. =( Det var synd för jag gillade detta halsband, men nu ligger det i soporna för jag vill inte vara med när det går sönder. Tror jag ska tvinga mig själv att sluta köpa Björkishalsband trots att de är lätta att hitta i affärerna och har fina färger, tyvärr håller de inte särskilt länge alls. =(

Ikväll ska jag träffa en barndomsvän, ja faktiskt en vän som jag legat på en filt med långt innan jag kunde gå eller ens resa mig upp, och äta sushimiddag samt njuta av en konsert med Frida Hyvönen här i Luleå. Det ska bli riktigt skoj! Hundarna får en automatiskt vilodag och imorgon hoppas vi kunna nöta lite mer på spåren. Säsongens sista slädtur närmar sig, frågan är bara vilken dag den kommer.

På kurs

Det var två veckor sen senaste kurstillfället å med tanke på att vi fortfarande har vintersäsong har Rotax å jag varit rätt flitiga på att träna. Vi har säkert fått ihop 7-8 träningstillfällen men å andra sidan har vi ju en hel del grunder att jobba på så målet är ändå en bit bort. Idag tränade vi på skyltar där man skulle gå 1, 2 och 3 steg med hunden vid sidan (och sittande hund i varje paus) och samma sak men med hunden sittande rakt framför istället. Passade bra att få nöta till till efter all träning på positioner. De börjar ge utdelning men Rotax är inte riktigt säker på var han ska sitta ännu och hamnar lätt fel om förutsättningarna ändras. Däremot har han en härlig inställning och VILL alltid göra sitt bästa. Vad sägs om denna min?

När vi började kursen undrade jag ju lite över hur Rotax skulle bete sig "bland folk". I efterhand kan jag säga att han är väldigt lättsam. Han bryr sig inte direkt om de andra hundarna även om de skäller mot honom eller nåt sånt utan tittar bara nyfiket, och när det är träningspaus och Pernilla går igenom nya saker så sitter han antingen tryckt mot mig (gärna i mitt knä) eller ligger på golvet och sover. Han är en rätt cool kille helt enkelt!

Sen fick vi prova en bana och det är inte vår starka sida eftersom Rotax ännu inte är så duktig på att gå fint vid sidan. Vi tränar in fotgåendet med positioner och korta förflyttningar och att då gå många meter känns lååångt! Just idag hade han dessutom helt glömt hur man sätter sig "fram" eller hur man sitter vid sidan för den delen. Inte snyggt, men snyggare än förra gången i alla fall...

Dessutom är det enormt nyttigt och intressant att se sig själv träna hund på film. Oftast har man ju en hel del konstigheter för sig som man själv inte tänker på. Trots allt måste jag säga att det här såg snyggare ut än vad det kändes i alla fall...*s*

Imorgon kväll hoppas vi kunna köra släde en sväng, och sen på fredag kväll ska jag och en kompis på konsert i Luleå när Frida Hyvönen kommer dit! Det blir vilodag för hundarna och sen hoppas, hoppas, HOPPAS vi att det är före även på lördag förmiddag så att vi kan dra en tur i dagsljus.

Vilka konstraster livet bjuder på ibland. Igår steg jag upp 04.20 för att åka till Stockholm på seminarium över dagen. Det handlade om en temadag kring pågående projekt i stora dammar och var riktigt intressant att lyssna på. Jag fick chansen att träffa lite branschfolk, för nästan alla som jobbar med dammar var där, och så fick jag träffa några av de jag tidigare inte träffat på vår egen firma. En riktigt kul dag! I Stockholm var det visserligen lite kallt, men ingen snö och vårkänslor i luften.

När jag landade kring 18.55 igen på Kallax var vi tillbaka i vintern igen. Jag hade ambitionen att orka ut och köra en sväng med hundarna för de behövde verkligen få röra sig och temperaturen verkade vara snäll mot oss. Däremot visste jag att den stora tröttheten snart skulle sätta in, när man varit vaken sen 04.20 och varit igång hela dagen är man ju ingen hjälte fram emot läggdags. Som tur var fick jag en jättetrevlig taxichaufför vars sambo känner min sambo, så vi surrade hela vägen och när jag klev in genom dörren i Vittjärv efter åtta nån gång så var jag faktiskt pigg!

Skyndade mig in i ullunderställen för att inte råka fastna i soffan. Eftersom den senaste snön blivit vass skare tog jag med sockar till hela gänget för säkerhets skull. Sen packade vi in oss i bilen och körde nån kilometer hemifrån till fina spår.

Rotax var ritktigt ivrig och började prata redan när bilen stod still. När jag selade ut fortsatte han och Mintu m.fl hjälpte också till. Sen var det dags att socka hundarna å eftersom jag inte kör så ofta med sockar så är jag ganska långsam på att sätta på alla. Måste fundera lite på vem som ska ha vilken storlek osv. Nåja, medan jag sockade på så pratade Rotax vidare med sitt basljud "Waow waow waow waow" och nu hade Mintu och de andra ledsnat. Rotax fick sjunga själv.

När jag sockat hälften av hundarna sjöng Mintu med en stund igen men sen ledsnade han. Rotax däremot pratade oavbrutet tills ankaret lämnade snön och vi gav oss av. En del skulle kunna tycka att hans röst är rätt irriterande. Själv var jag rätt glad att vi stod mitt ute i skogen och inte hemma på gården just då. I skogen får han sjunga bäst han vill.

Vi satte av efter hårda oh nästan isiga spår och sockarna verkade helt klart behövas. Större delen av spåren var riktigt fina, men här och var har det börjat sticka upp stubbar och stenar, och på vissa ställen är det ju helt bart. Bland annat passerar vi en liten grusväg där det snabbt blir bart i en solig kurva. Det är en kort sträcka så det brukar gå bra ändå, men det är oftast en indikation på att slutet närmar sig. Idag när vi kom dit var jag beredd att börja springa för att spara på belagen, men just då drog hundarna på mer fart och eftersom jag vet att de är snabbare än mig fick jag vackert stå kvar på belagen och köra "barmark" lite tidigare än jag tänkt mig.

När jag stod där ute i skogen och duckade för grankvistar och såg hundarna arbeta, så kom jag att tänka på det där med kontraster. Att så helt olika underliga saker kan rymmas på samma dag, det är rätt häftigt! Skogen kändes betydligt mer "vildmark" än den egentligen är, just av den anledningen.

Klockan var efter 22 när vi kom tillbaka till bilen efter ca en mils körning. I kortaste laget men hundarna fick i alla fall röra sig och jag hade ju faktiskt en date med kudden att passa. Mina härliga lurviga små vänner, så fantastiska de är fastän de aldrig skulle vinna en tävling och inte orkar springa hur snabbt eller långt som helst. Ikväll är det dags för Rotax rallylydnadskurs igen. Ska bli riktigt spännande att se om han minns nåt av det vi tränat, nu när det blir nya moment. Först - ännu en rolig dag på bästa jobbet!

Snön som kom för nån dag sen har nu börjat smälta men även bildat ny skare några centimeter ovanför den gamla. Vass skare som inte håller för hundarna. Skulle helst köra där nån skoter kört och plattat till allting lite nu, för att spara på tassarna. Vi kommer nog att hinna med några slädturer till men det blir knappast speciellt många. Det är inte alltid det fryser på om nätterna, och eftersom jag jobbar på dagarna så måste ju kylan hålla spåren hårda ända till kvällen. Dessutom måste vi köra bil en bit först så varje tur tar ju mer tid och planering.

Just nu är vi rätt sugna på att börja sökträningen igen men det är snö överallt å de bara fläckarna är inte så stora ännu. Att börja spåra skulle också vara skoj, men även det får vänta lite. Vi är helt enkelt mitt mellan två säsonger, om än kvar i vintersäsongen till största del. Däremot är det lite trist för man kan inte planera hundträningen som man vill utan måste hela tiden planera efter väderleken. Dessutom är hundarna i bra form och har mycket energi i sina små kroppar som de gärna vill göra av med å till råga på allt börjar löpen närma sig, så det känns att det är lite högre energinivå i gruppen. Alltså en anledning att hålla extra bra koll för att undvika ev. gruff eller missförstånd.

Enligt mina erfarenheter är det här en tid på året när risken för bråk och problem är större än vanligt, just för att hundarna är vältränade och pigga men träningsmöjligheterna minskar rätt abrupt. Framöver gäller det att minska ner deras kondition i lagom takt ner till "sommarnivå" när vi har mer fokus på mentala utmaningar (sök, spår, agility, rallylydnad mm) och mindre fysträning. När sommaren kommer igång är det alldeles för varmt för att dragträna hundarna ändå (även om det finns folk som envisas med att köra i alla temperaturer, nåt som i alla fall jag aldrig skulle våga eller heller ser syftet med) så det kommer ändå rätt naturligt.

Blir riktigt skönt att ha den tredje hundgården klar om nån månad så att det går att skilja hundarna åt ännu mer när vi lämnar dem, som en extra säkerhetsåtgärd helt enkelt.

Imorgon åker jag till Stockholm över dagen på kurs, och tyvärr har hundarna fått en tråkig kväll med lite lek och godissök bara. Rotax ligger inne på soffan nu och gosar med husse så i alla fall för tillfället är han rätt nöjd. Vi har hunnit nöta lite mer på bakdelskontrollen och nu börjar poletten trilla ner så smått, kul! Onsdag kväll är det dags för nästa rallylydnadskurstillfälle så då hoppas vi kunna ha nytta av vad vi tränat sen sist. Nu kan han hyfsad fotposition och har även lärt sig att gå rätt bra vid sidan i alla fall kortare sträckor, jämfört med tidigare när han gick överallt på en gång.

05.00 imorgon kommer taxin, godnatt!

Nu har vi nyss kommit hem från dagens simträning hos Älvdalens Hundhälsa i Råneå. Mintu var först ut och njöt av simmandet men det där med att ta sig ner i poolen - DET är svårt! Precis som förra gången fick Paula hjälpa till lite och det tog en liten stund innan han var nere i vattnet.  

Mintu simmade 3x6 minuter och var idag väldigt lättstyrd och rörlig. Jag behövde mest bara byta riktning själv eller flytta mig så svängde han med. För att få ut mer av träningen försöker vi få honom att simma lite serpentiner och svängar i vattnet.

Kaela såg mindre livrädd ut än senast, men inte helt avslappnad heller. Hon simmade 3x4 minuter. Giela simmade lika länge som Kaela och såg rätt lugn och glad ut i vattnet, men för säkerhets skull hade vi linor även på henne.

Imorse vaknade vi till en extra vit värld efter att ha fått 5 cm nysnö under natten. Eftersom jag hostat mig genom nattsömnen beslöt vi dock att låta släden vila, så om en stund åker klickern fram för lite hjärngympa för jyckarna.

Imorse när vi vaknade var det inte alls så kallt, men det hade frysit lite grann i alla fall. Eftersom ån är väldigt blöt nu kan vi inte längre köra från tomten, men snö finns det rätt gott om. Vi packade in oss i bilen och stannade en bit in efter Långmyrsvägen där skoterleden korsar grusvägen. Giela fick stanna hemma eftersom jag misstänkte att spåren kunde vara rätt isiga och snabba.

Spåren var ändå lagom hårda och rätt fina faktiskt. Skaren visade sig ändå vara hård nog för att bära oss överallt, så vi passade på att köra lite slalom mellan träden. Silva och Nalle råkade gå på fel sida varsitt träd och nacklinan small av direkt. Hann aldrig ens se att det ryckte till i huvudet/halsen och det är förstås så det bör vara. Nalle försökte äta snö men eftersom den var så hård såg han snart riktigt hemskt ut i ansiktet. Detta kommer alltså av att han har skrapat tandkött/tunga mot den hårda snön. Slädhundar med blodiga ansikten KAN ju bero på att det varit bråk eller annat, men behöver inte alls göra det.

På vissa ställen hade det töat väldigt mycket, här är det t.ex. plogad grusväg vintertid. Med tanke på hur det såg ut på vissa sträckor var det nog sista gången denna säsong vi kunde köra denna runda.

På vägen hem hände sen en hel del tokigheter. När vi körde genom en slingrig ganska tät björkskog mötte vi en kvinna med en lös hund. Hon kallade in hunden och gick ett par meter in i skogen för att ge oss plats att passera. Eftersom där var rätt blött höll hon sig ändå rätt nära spåret. Nalle och Silva hade fortfarande inga nacklinor, eftersom jag inte bytt ut de som gått sönder. Hundarna var ivriga och lite nyfikna och jag gav kommando framåt och släppte på full fart eftersom det är enklare att passera med tempo.

Hundarna passerade fint, nyfikna men med energin riktad framåt så att säga, ända tills släden var i jämnhöjd med kvinnan med hunden. Silva tittade snett bakåt i farten som de andra, och råkade springa på fel sida en liten björk som står alldeles vid spåret. Hon gick inte speciellt långt ut alls så egentligen var det en himla otur. När en hund tar fel sida ett träd så tar det ju i alla fall tvärstopp - direkt!

Flera av hundarna ville fram och hälsa på hunden i diket men jag tror inte att nån nådde ända fram, hoppas inte att de gjorde det. Plötsligt satt jag där i snön med ett virrvarr av linor och hundar åt alla håll. Jag bad tusen gånger om ursäkt men kvinnan med hunden verkade väldigt lugn och pratade mest på. Som tur var frågade hon även om Nalle och hans blodiga ansikte, det var ju egentligen rätt tur för sånt kan ju se rätt illa ut om man inte förstår VARFÖR det är blod överallt. Nåja, jag lyckades reda ut spannet igen under grav skam, och när vi fortsatte hade vi inga hela nacklinor kvar alls... =/

Nåja, hundarna gjorde ingenting fel egentligen utan det var olyckliga omständigheter som gjorde att vi gick från bra styrfart till tvärstopp alldeles för nära. Som tur var blev det ingenting värre än en knut på spannet.

Dessutom tappade jag mobilen på vägen bortåt. Jag märkte att fickan var öppen och tom, och förstod att jag säkert tappat den en bit från start när jag gått fram och böjt mig ner för att trassla ut lite linor. Färden åter var därför extra spännande, förutom att jag analyserade mötet med kvinnan och vad som egentligen hänt, så spanade jag ner mot marken och hoppades se en liten svart Sony Ericsson där. Till slut dök den upp, oskadd och pigg som tur var men nertryckt i skoterspåret.

Turen blev nog inte mycket längre än en mil, men det är inte helt enkelt att hitta bra och roliga spår nu när vägar och isar börjar vara off limits. Nåja, förutom incidenterna med telefon och tvärstopp hade vi en härlig sväng.

Efteråt fick hundarna tugga i sig frusen Pondus till försenad frukost. Har fått lite tips om att fruset kött kan ta bort lite tandsten å med tanke på hur pass mycket skrapande det blev tidigare i veckan så ska vi nog testa att ge det ibland. Just nu har vi inga rejäla ben att ge tyvärr. Tandsten är ett elände och jag har tyvärr lärt mig av erfarenhet att det kan finnas en hel del även om tänderna man ser vid en snabb blick ser fina ut. Bakom de stora grova tänderna nästan längst in så sitter ytterligare tänder. Dessa kan vara svåra att ens se på en del hundar eftersom man måste dra bak mungiporna en del, på andra är de enklare att hitta. Där kan tandstenen sitta rätt illa och för att vara säker på att munnen är OK bör man titta noga även där inne.

Efter körningen drog jag till Luleå för en shoppingrunda med 3 underbara tjejkompisar, men för mig blev det enbart fönstershopping och umgänge. Kul att umgås ibland som normala människor med rena kläder och dessutom city kläder!

Imorgon har vi tre simpass inbokade och före det blir det nog lite klickerövningar om vi inte har tur nog att få rejäl nattkyla. Det verkar inte bättre än att den här vintern går till historien som ovanligt kort. Den kom sent, och den verkar sluta tidigt. Däremot har den varit snörik och bra, förutom att isarna var så dåliga. I kombination med några dumma förkylningar jag haft, samt att det var väldigt kallt i några veckor, har vi nog kört mindre än vanligt. Just i år har jag ju bokfört all körning i ett Excelblad å jag tänkte lägga in det här sen när säsongen är helt slut.

Sammanfattningen av det blev att vi körde mindre än jag väntat mig, men å andra sidan hade det ju sina förklaringar. Nu ska jag fortsätta arbetet att sortera in inlägg i rätt kategorier. Alla inlägg i översta kategorin (över 400 stycken just nu) ska in i rätt kategorier...är tanken..