Att få in nya hundar i gruppen är alltid spännande och lärorikt. Här tänkte jag berätta lite om hur jag själv tänker kring detta och brukar agera. Av de 9 hundar jag haft har 6 varit omplaceringar som flyttat in i åldern 5 månader till 3 år. Kanske också ska börja med att förklara att det INTE är nån fler hund på väg hem till oss nu! Tyckte mer att det kunde vara kul att skriva lite mer kompakt om hur vi brukar göra.

Huskies är tack och lov enkla hundar att sammanför för det mesta, men även de kan ha starka viljor och korta stubiner i vissa lägen. När en ny hund flyttar in försöker jag att vara rätt aktiv i ingången till övriga gruppen. Eftersom jag ofta är själv med hundarna brukar det aldrig bli den mer normala lösningen, dvs. att gå koppelpromenader där hundarna inte får hälsa på varandra tills de är avslappnade, låta dem hälsa på neutral mark under rörelse osv. Istället brukar det vara så att jag å den nya hunden kommer hem till resten av gänget på egen hand.

Oftast får den nya hunden följa med in till oss först en stund. Ibland är där nån annan hund, ibland inte. Jag skulle inte låta två hundar jag inte litar på mötas på det sättet. Är däremot t.ex Giela inne så kan jag ta in vilken annan ”vettig” hund som helst. En ny hund som kommer in i ett sånt läge intar oftast en lite låg profil så det brukar aldrig vara några bekymmer. Efter en hälsning i hallen får nykomlingen spana in vårt hus, kanske få lite godis, mysa och gosa lite i lugn å ro.

Ganska snabbt vill jag föra in hunden med de andra där ute. Oftast brukar jag flytta om så att jag har en hundgård med 2 snälla hundar längst ut, där jag å den nya hunden kan promenera in. Först lite snabb hälsning genom gallret om nån vill, sen knatar vi in (förutsatt att allting känns lugnt, man ska aldrig nånsin tvinga ihop hundar som visar att de absolut inte vill umgås i ett sånt läge) tillsammans och med både röst och kroppsspråk talar jag om för de andra att detta är en ny kompis som ska bo med oss. Det brukar kännas som att de andra förstår rätt snabbt och oftast är läget helt lugnt efter bara ett par minuter. De är ju hyfsat vana vid att nån ny flyttar in och kan rutinen. Den nya går runt och nosar, medan de äldre oftast redan har gått och lagt sig igen. Här gäller det att ha lite fingertoppskänsla och absolut inte skapa bråk eller arga miner.

Efter lite mys och gos lämnas de ensamma där när allt verkar lugnt (under uppsikt). Målet är ju att så snabbt som möjligt få ihop gänget, och har man en hund vid sidan av gruppen (inne själv t.ex.) nån längre tid så skapas det lätt en "barriär" mellan innehunden och utehundarna, när de inte känner varandra. Bättre att pytsa ihop allihop medan alla är lite nyfikna och den nya känner sig "ny" ännu och inte riktigt vet vad som väntar. Jag tror det är större risk för problem om man väntar längre tid faktiskt (fast ibland kan man ju även vara tvungen att gå den vägen) eftersom den nya hunden då hinner bli mer hemtam och kanske vågar vara lite kaxigare om den skulla ha den läggningen. 

Resten av gänget väntar jag oftast lite med. Beroende på om det är tik eller hane och ålder mm, kan det förstås vara olika vem hunden har fått bo in sig hos, och hur. Giela är ofta en av de första hundarna nån får bo ihop med för hon är lugn och snäll på alla sätt. Jag har gärna hundarna så i hundgårdarna nära varandra i nån dag innan jag kör dem tillsammans, så att de kan nosa genom gallret och titta på varandra i lugn och ro. Om det bara går är jag förstås hemma de första dagarna för att övervaka allting i lugn och ro.

När det är dags för körning så selar jag ut hundarna så att den nya  inte behöver mötas nos mot nos med nån den inte bott med ännu. Att träffas när man är uppspelt och ivrig är ingen höjdare. Oftast kan alla vara lite nyfikna men de brukar ändå springa på åt rätt håll och inte skapa trassel eller vända sig om. Ny hund får springa med nån som är snäll och lugn, helst omgiven av de som den redan bott med ett tag. Vi kör på lite mer kända spår just för att undvika bekymmer (mindre risk för trassel, vill undvika helomvädningar mm), och håller nere tempot lite extra för att alla ska känna sig bekväma.

När vi kommer hem är hundarna trötta och nöjda och efter lite gos släpper jag in dem i hundgårdarna igen. Om allting känns lugnt så släpper jag in alla tillsammans, men oftast vill jag köra några turer innan det händer. Nyckeln till framgång är att hitta bra rutiner och undvika bråk eller dumheter genom planering och struktur. I början vill man inte utmana ödet och det finns ingen anledning att jäkta i det läget eftersom hunden redan är "i gänget" om än på kanten.

När vi kört ett par turer ihop (blir det oftast), och allting känns lugnt och avslappnad, släpper jag ihop alla hundar tillsammans efter att vi kört och har öppet mellan hundgårdarna så att vi har gott om yta. Myser och gosar med dem och ser till att styra upp allting lite lagomt så att inga spända lägen uppstår. Det är INTE okej att stå och spänna sig mot varandra i mitt gäng! Då blir det genast en verbal åtsägning å det brukar räcka bra. Normalt sett förekommer ingenting sånt heller. Ett annat sätt att hålla lugn är att se till att gruppen är i rörelse, det kan räcka att gå runt runt i hundgårdarna till å med, om nån börjar stå och spänna sig. När vi umgåtts där i lugn och ro ett tag och den nya hunden fått träffa de andra så delar jag dem igen, ibland i samma gäng som tidigare, ibland skiftar jag nån hund för att de ska hinna umgås.

Hundar jag inte litar på tillsammans lämnas aldrig tillsammans. Fortfarande bor hunden bara ihop med andra som känns helt säkra. Giela är t.ex en sån hund som fungerat med alla andra jag tagit in. Nalle tydde sig direkt till Mintu och behövde absolut få bo med honom första månaderna. Rotax och Nalle förstod inte varandra i början så de fick aldrig bo ihop, och gör det fortfarande aldrig när vi åker iväg för säkerhets skull. Rossi brukar fungera med alla men hon och Kaela kan titta lite snett på varandra så de lämnar jag aldrig heller tillsammans. Man får läsa sina hundar helt enkelt.

Nu börjar det flyta på rätt bra. Efter varje körning umgås hundarna tillsammans när de är nöjda och lugna. Jag tar in alla hundar tillsammans några gånger i veckan och tränar lite tricks eller kör godissök, under sträng kontroll förstås. Att föra in resurser under kontrollerade former kan vara ett jättebra sätt att visa vilka regler som gäller eftersom man kan gå in och belöna alla artiga och bra beteenden.

Även godissöket försöker jag göra rätt snabbt, medan den nya hunden är lite "ny" fortfarande. En förutsättning är förstås att man litar på de hundar man redan har och även har en känsla även för nykomlingen. Dessutom gäller det att ha kontroll över resurserna, kanske inte fysiskt sett men mentalt. Ett morr eller missförstånd i ett sånt läge kan ju faktiskt leda till en riktigt allvarlig situation om man har otur och tappar kontrollen. Samtidigt för det mycket positivt med sig om man kan göra det utan bråk eller stök. T.ex så får hundarna vänja sig vid att umgås kring resurser och att respektera varandra. Har man kastat ut en massa godis finns det ju dessutom så mycket att hundarna aldrig fastnar å surar vid en enda, mister man en står en ju tusen åter! Lite så vill jag att hundarna ska tänka kring resurser, "jaja, jag får väl ta nästa då".

Jag har aldrig ben eller leksaker framme i hundgårdarna som en ren säkerhetsåtgärd, då jag tror att vissa av mina hundar skulle kunna sura ihop om flera olyckliga omständigheter sammanföll. Många har det och det fungerar bra, men jag vågar inte riktigt. Rossi t.ex samlar ju gärna saker och det skulle antagligen sluta med att hon barrikaderade nån koja full med ben... =/ Resurser i form av mat kommer bara in i bilden när jag är med.

När även dessa delar fungerar bra så lämnar jag ibland dörren mellan hundgårdarna öppen efter att vi kört, medan jag är hemma och inne. Detta sker i början enbart efter körning, och när alla är trötta får de umgås i några timmar vilket sen utökas. Kör vi kvällstid får de gärna sova ihop under natten t.ex. Ju säkrare hundarna känns, desto oftare gör jag detta och till slut går det ju bra även när hundarna inte just har fått trötta ut sig rejält.

I det här läget är vi nu med Rotax och resten av gänget. De bor tillsammans alla 6 (eller 7 om Giela är ute) regelbundet medan vi är hemma, men vi lämnar dem aldrig nånsin så. Hundar är hundar och man ska alltid vara försiktig med att lämna flera hundar tillsammans. Mycket kan hända på ett par timmar och smäller det i en grupp på 6 hundar är risken mycket stor för allvarliga skador. Just av den här anledningen ska vi i sommar bygga om så att hundarna får vistas 3+2+2 så att alla kan vara ute tillsammans på ett säkert sätt.

Så gör vi när nya hundar kommer hit, och det brukar fungera väldigt bra faktiskt. Enda bekymret är om några hundar inte "klickar", t.ex Nalle och Rotax, eller Kaela och Rossi, då tar det mer tid att jobba ihop gruppen. Jämfört med många "vanliga hundägare" så kör jag ju en rätt speedad version av "välkommen hem till oss" kanske, men jämfört med många som har fler draghundar så är det nog ändå rätt långsamt. Många kastar ju bara in hunden i nån hundgård med snälla hundar å sen är allting som vanligt igen. Ibland fungerar det bra, å ibland blir det bråk och tjafs. Jag vill att alla ska känna sig trygga och lugna tillsammans så jag jobbar gärna lite extra på de bitarna för att bibehålla gruppens mysiga stämning.

Igår kväll efter sista blogginlägget var ”att göra”-listan rätt kort: mata hundarna, borsta tänderna, kvällspinka, bädda rent i sängen och sen….sova! Eftersom det aldrig blev något fikastopp ute i spåren med spannet igår, hade jag kvar en flaska med färskfoder+vatten blandat. Det är en blå Nalgene-flaska med stort lock som vi enbart använder till hundarna (av förklarliga skäl) och den kommer väl till pass när man vill försäkra sig om att alla dricker nog mycket när man pausar.

Jag hade inte tagit upp nåt mer färskfoder utan tänkte blanda denna sörja med mer vatten och så torrfoder. Snabbt å enkelt! Jag öppnade flaskan ute i hallen för att hälla det i foderhinken, medan jag gick in mot köket. Just där gick nånting fel och den öppna flaskan hoppade ur min hand, nästan i slow motion. Den studsade in i köket just bortanför tröskeln och för varje studs så stänkte det rosa vattnet med slaktavfall upp efter väggen och köksinredningen… =/

Denna härliga sörja, som inte luktar så speciellt gott och är full av små köttslamsor och en massa små fettpartiklar som gärna fastnar på saker, rann nerför lådfronterna, på insidan en av köksluckorna, in mellan ektröskeln och klickgolvet, in mellan dörrlisterna – den var överallt! Disktrasan fick detta som sista uppdrag och ihop med MrMuscle lyckades jag få bort alla de synliga spåren i alla fall. Frågan är hur det luktar om det luktar om ett par dagar. Förhoppningsvis inte alls….*hoppas hoppas*

Idag såg det ut så här bakom vår bil! Det är fina Sälka, hunden som gick i singelled den allra första gången jag stod på en släde för ungefär 7 år sen. Sälka tillhör min kompis Veronica å tidigare körde vi våra hundar i samma spann flera gånger varje vecka. Först hade vi bara 3 stycken tillsammans, sen blev det 4, 5, 6, 8, 9 och slutligen 11...! Nu har vi inte kunnat köra tillsammans på länge så därför var det extra kul att samla ihop oss igen och stå på samma släde, och som man ser på Sälka så vet hon vilka som är där inne. Giela och Rossi har hon ju kännt i en himla massa år.

Om jag säger till mina hundar (de äldre) att vi ska möta "Sälka och Miksi" reagerar de direkt, och Veronica berättade att Sälka gjort precis samma sak när hon berättat imorse att "Giela" skulle komma. Hela morgonen lyssnade hon efter bilar och höll utkik...å sen kom vi äntligen efter alldeles för lång tid! Här kommer en bild från förr i tiden, kanske 6 år sen? Sälka och Gakkon i led, Veronicas Flinga bakom dem, och Miksi och Giela i wheel. Vi körde inte så långt, kanske 15 km per tur, men vi hade fantastiskt roligt tillsammans på vår pyttelilla släde och sökte alltid nya spår att utforska. Just den här turen minns jag fortfarande, ljuset var fantastiskt och jag har för mig att vi såg en massa renar längre fram i spåret.  

Idag hade vi ett 8-spann när Sälka tagit plats bredvid Giela, två söta sibbetanter tillsammans, och våra sambos hade varsin skoter att leka med så de var också nöjda. Vädret var äkta aprilväder, soligt men snöfall! Det var i alla fall riktigt fint ute och Åkerholmen är fullt av fina spår och ställen.

Skotrarna passerar och Rossi spanar lite på husse.

Eftersom vädret inte var så passande för utefika, bara för uteaktiviter, så fick fikat åka med hela vägen hem igen. Vi körde nånstans lite över en mil (så svårt att bedöma när man kör på "nya" spår) i lagomt tant-tempo, och skrattade och surrade bak på släden. Mintu skötte sig fint i led och Veronica påpekade till å med hur duktig han var. Man glömmer ju lätt, men när hon sagt det så tänkte jag lite extra på det, duktiga killen som just fyllt 3 år och är en klippa när det gäller att svänga och hitta rätt i alla lägen. Han är faktiskt riktigt duktig även om han inte är perfekt! När vi hittat ut på Åkerholmsträsket igen stannade vi för att fota lite i snön. Här är fina kloka Sälka, ledarhunden som lärde oss så mycket och fick lära upp alla våra yngre ledarhundsaspiranter. Gakkon gick t.ex i hennes skola och fick ta del av hennes visdom.

Sen råkade jag  justera om vitbalansen å det var svårt att se hur fel ljuset blev där ute...därav gulröda bilder. Nåja, redigerar bilder i Paint nu och där verkar man inte kunna fixa sånt heller. Det får duga helt enkelt! Här kommer sötaste tanten Giela som idag sprang i täcke eftersom hon nästan är naken.

Glad Nalle!

När vi kom tillbaka till stugan var vi trötta och hungriga och åt massor med grillad korv och annat gott. En riktigt bra avslutningsdag på denna härlige helg. Nu ska hundarna få sin middag, dags att pussa dem godnatt!