Idag är det precis ett år sen Gakkon lämnade oss, hastigt och oväntat. Senast för nån dag sen pratade Lars å jag om hur overkligt det fortfarande känns. I mina tankar är hon bara på semester nånstans, det kan inte vara så att hon inte längre finns här på jorden. Hon var för vacker och speciell för att bara kunnna försvinna sådär snabbt.

Vi saknar vår långnos väldigt mycket och det känns fortfarande tråkigt att hennes liv blev så kort (nästan 7 år) och fick ett så tråkigt slut med alla sjukdomar som kom.

Bilden ovan är från november hennes sista vinter, när vi började kunna ha med henne på kortare slädturer igen efter all rehab efter ryggskadan. Här går hon i mitten med Mintu, men frambenshältan gjorde sig ju påmind ibland så även om hon gick framför släden sista säsongen, så var det ju långt ifrån fullt ut och faktiskt hade hon "vett" nog att hålla igen lite grann istället för att ge allt som hon gjort tidigare.

Just idag saknar vi vår stolta kloka Gakkon alldeles extra mycket. Vad hade jag inte gett för att få ha henne här igen hos oss, frisk och hel på alla sätt. Hade varit fantastiskt kul att åka ut på äventyr med henne och Mintu i led tillsammans. Kommer inte på många saker jag hellre hade gjort faktiskt...men det går ju inte... =(

Igår kväll lyckades vi ta oss ut med släden och spåren var faktiskt rätt fina eftersom det kommit ytterligare snö. Däremot höll inte skaren så obligatoriska sockar var nästan ett måste. Jag tog tid när jag selade ut alla sju (Giela var också med) och från att släden och linorna låg framme vid bilen tog det 18 (!) minuter innan vi kunde åka iväg! Det innefattade att ta ut hundarna ur bilen och sela på dem samt sätta på sockar på alla. Kändes som en evighet men det blir ju rätt många sockar även till ett mindre spann som detta.

Tanten fick gå med sitt BoT-täcke för att värma igenom kroppen ordentligt. Hon sliter ju ändå aldrig hårt så den extra uppvärmningen motsvarade nog inte ens hur varma de andra blir, de som verkligen jobbar.

Här passar även Silva på att visa upp sina blå sockar! Passformen gillar jag men däremot tycker jag att de blivit väldigt luddiga väldigt snabbt...? Har bara kört 2-3 gånger å de är alldeles lurviga nästan vilket inte känns optimalt alls.

Efteråt fick Giela en liten kvällspromenad och då såg jag plötsligt ett bekymmer! Hon hade på sig Silvas rosa Björkishalsband och nu var det bara en centimeter kvar av bandet som höll ihop. =( Det var synd för jag gillade detta halsband, men nu ligger det i soporna för jag vill inte vara med när det går sönder. Tror jag ska tvinga mig själv att sluta köpa Björkishalsband trots att de är lätta att hitta i affärerna och har fina färger, tyvärr håller de inte särskilt länge alls. =(

Ikväll ska jag träffa en barndomsvän, ja faktiskt en vän som jag legat på en filt med långt innan jag kunde gå eller ens resa mig upp, och äta sushimiddag samt njuta av en konsert med Frida Hyvönen här i Luleå. Det ska bli riktigt skoj! Hundarna får en automatiskt vilodag och imorgon hoppas vi kunna nöta lite mer på spåren. Säsongens sista slädtur närmar sig, frågan är bara vilken dag den kommer.