Imorse när vi vaknade var det inte alls så kallt, men det hade frysit lite grann i alla fall. Eftersom ån är väldigt blöt nu kan vi inte längre köra från tomten, men snö finns det rätt gott om. Vi packade in oss i bilen och stannade en bit in efter Långmyrsvägen där skoterleden korsar grusvägen. Giela fick stanna hemma eftersom jag misstänkte att spåren kunde vara rätt isiga och snabba.

Spåren var ändå lagom hårda och rätt fina faktiskt. Skaren visade sig ändå vara hård nog för att bära oss överallt, så vi passade på att köra lite slalom mellan träden. Silva och Nalle råkade gå på fel sida varsitt träd och nacklinan small av direkt. Hann aldrig ens se att det ryckte till i huvudet/halsen och det är förstås så det bör vara. Nalle försökte äta snö men eftersom den var så hård såg han snart riktigt hemskt ut i ansiktet. Detta kommer alltså av att han har skrapat tandkött/tunga mot den hårda snön. Slädhundar med blodiga ansikten KAN ju bero på att det varit bråk eller annat, men behöver inte alls göra det.

På vissa ställen hade det töat väldigt mycket, här är det t.ex. plogad grusväg vintertid. Med tanke på hur det såg ut på vissa sträckor var det nog sista gången denna säsong vi kunde köra denna runda.

På vägen hem hände sen en hel del tokigheter. När vi körde genom en slingrig ganska tät björkskog mötte vi en kvinna med en lös hund. Hon kallade in hunden och gick ett par meter in i skogen för att ge oss plats att passera. Eftersom där var rätt blött höll hon sig ändå rätt nära spåret. Nalle och Silva hade fortfarande inga nacklinor, eftersom jag inte bytt ut de som gått sönder. Hundarna var ivriga och lite nyfikna och jag gav kommando framåt och släppte på full fart eftersom det är enklare att passera med tempo.

Hundarna passerade fint, nyfikna men med energin riktad framåt så att säga, ända tills släden var i jämnhöjd med kvinnan med hunden. Silva tittade snett bakåt i farten som de andra, och råkade springa på fel sida en liten björk som står alldeles vid spåret. Hon gick inte speciellt långt ut alls så egentligen var det en himla otur. När en hund tar fel sida ett träd så tar det ju i alla fall tvärstopp - direkt!

Flera av hundarna ville fram och hälsa på hunden i diket men jag tror inte att nån nådde ända fram, hoppas inte att de gjorde det. Plötsligt satt jag där i snön med ett virrvarr av linor och hundar åt alla håll. Jag bad tusen gånger om ursäkt men kvinnan med hunden verkade väldigt lugn och pratade mest på. Som tur var frågade hon även om Nalle och hans blodiga ansikte, det var ju egentligen rätt tur för sånt kan ju se rätt illa ut om man inte förstår VARFÖR det är blod överallt. Nåja, jag lyckades reda ut spannet igen under grav skam, och när vi fortsatte hade vi inga hela nacklinor kvar alls... =/

Nåja, hundarna gjorde ingenting fel egentligen utan det var olyckliga omständigheter som gjorde att vi gick från bra styrfart till tvärstopp alldeles för nära. Som tur var blev det ingenting värre än en knut på spannet.

Dessutom tappade jag mobilen på vägen bortåt. Jag märkte att fickan var öppen och tom, och förstod att jag säkert tappat den en bit från start när jag gått fram och böjt mig ner för att trassla ut lite linor. Färden åter var därför extra spännande, förutom att jag analyserade mötet med kvinnan och vad som egentligen hänt, så spanade jag ner mot marken och hoppades se en liten svart Sony Ericsson där. Till slut dök den upp, oskadd och pigg som tur var men nertryckt i skoterspåret.

Turen blev nog inte mycket längre än en mil, men det är inte helt enkelt att hitta bra och roliga spår nu när vägar och isar börjar vara off limits. Nåja, förutom incidenterna med telefon och tvärstopp hade vi en härlig sväng.

Efteråt fick hundarna tugga i sig frusen Pondus till försenad frukost. Har fått lite tips om att fruset kött kan ta bort lite tandsten å med tanke på hur pass mycket skrapande det blev tidigare i veckan så ska vi nog testa att ge det ibland. Just nu har vi inga rejäla ben att ge tyvärr. Tandsten är ett elände och jag har tyvärr lärt mig av erfarenhet att det kan finnas en hel del även om tänderna man ser vid en snabb blick ser fina ut. Bakom de stora grova tänderna nästan längst in så sitter ytterligare tänder. Dessa kan vara svåra att ens se på en del hundar eftersom man måste dra bak mungiporna en del, på andra är de enklare att hitta. Där kan tandstenen sitta rätt illa och för att vara säker på att munnen är OK bör man titta noga även där inne.

Efter körningen drog jag till Luleå för en shoppingrunda med 3 underbara tjejkompisar, men för mig blev det enbart fönstershopping och umgänge. Kul att umgås ibland som normala människor med rena kläder och dessutom city kläder!

Imorgon har vi tre simpass inbokade och före det blir det nog lite klickerövningar om vi inte har tur nog att få rejäl nattkyla. Det verkar inte bättre än att den här vintern går till historien som ovanligt kort. Den kom sent, och den verkar sluta tidigt. Däremot har den varit snörik och bra, förutom att isarna var så dåliga. I kombination med några dumma förkylningar jag haft, samt att det var väldigt kallt i några veckor, har vi nog kört mindre än vanligt. Just i år har jag ju bokfört all körning i ett Excelblad å jag tänkte lägga in det här sen när säsongen är helt slut.

Sammanfattningen av det blev att vi körde mindre än jag väntat mig, men å andra sidan hade det ju sina förklaringar. Nu ska jag fortsätta arbetet att sortera in inlägg i rätt kategorier. Alla inlägg i översta kategorin (över 400 stycken just nu) ska in i rätt kategorier...är tanken..