Imorse selade jag ut 5 pigga hundar och eftersom solen lyste så fint fick även kameran följa med. -23 grader och fiiint ute! Hade bara tänkt köra en kort sväng eftersom jag skule till skolan sen. När vi kört en kort bit mötte vi en jättetrevlig man som bor i byn med sin snygga Grönlandshund. De var ute på skidtur och Silva den lilla räven gick inte rakt förbi utan ville hälsa...men de "känner" ju varandra så det kändes inte så farligt och han var beredd på att eventuellt bli "påhälsad". Men nog hade det varit snyggare om hon gått rakt förbi! Om hon haft Kaela med sig istället för Mintu hade det kanske gått bättre.

Lite senare kom vi ut på en vacker myr och solen gassade från en klarblå himmel - jättesnyggt! Jag blev sugen på att ta en bildserie framifrån med gorillapoden och gjorde det...när jag kört förbi kameran ankrade jag släden och gick bak för att hämta kameran. Tyckte att ankarfästet borde ha varit okej för 5 små hundar...men...just när jag nästan hunnit fram till släden så ryckte de loss den och jag missade den med 1dm! Jag har ju tappat hundarna en gång tidigare i vinter men då stannade de när jag ropade. Idag fick jag hjärnsläpp och ropade deras namn istället för att egentligen ge stopp-kommando...vilket jag kom på i efterhand. Vips var hundarna och släden borta och jag stod kvar med en kamera och ett stativ.

I ett sånt läge finns inte mycket annat att göra än att börja promenera. Jag gick och gick...men inga hundar i sikte. Slädens spår visade att den fortfarande stod upprätt och av spåren att döma så sprang alla hundarna på framåt. Inga tecken på att någon stannat, inget blod i snön, eller märken efter att någon skulle ha blivit släpad. Ändå hinner man ju tänka tusen tankar - för sånt där kan sluta riktigt illa. Att tappa spannet är ju det man INTE FÅR GÖRA! Lars gjorde sig redo att köra med bilen till Kusträsk dit spåret ledde och jag vandrade vidare och började tänka allt mer på allt hemskt som kunde hända. Fortfarande helt tyst. Inga skrik (tecken på att de fastnat och vill vidare eller att någon skadat sig) vilket både kändes bra och dåligt.

Jag gick kanske 15-20 minuter (i storskor med jättejacka mm) och sen, mitt i en jättelång nerförsbacke, stod de plötsligt där alldeles tysta bakom en sväng. Jag räknade snabbt till 5 glada ansikten. Och räknade en gång till. Jo, det var 5 glada ansikten och vid närmare undesökning visade sig alla vara oskadda. Lite intrasslade men glada och oskadda. Lättnad! Usch så rädd jag hann bli!

Vi trasslade ut oss och vände sen hemåt igen. Tog lite bilder även på vägen hem med vågade mig inte på gorillapoden nåt mer. Har hört rykten om varmgrader till helgen och just nu känns det helt okej även om det gör vintervärlden lite fulare. Men hellre en tråkigare vintervärld och ett grymt ankarfäste än tvärtom. Korten ligger kvar på kameran och kommer in här ikväll - blev några riktigt fina men försöket med poden där jag tappade hundarna gav undefär NADA! Typiskt...första gången jag misslyckas med en bildserie och så tappade jag dessutom mina vänner...

Börjar fundera på att träna inkallning av spann under realistiska former för att ha mer att säga till om ifall det händer igen. Det SKA inte kunna hända igen men därmed inte sagt att det inte är bra att ha övat på den färdigheten. Nu kallar skolan - tack mamma för tipset med Cayenne-peppar i fiskbiffarna - de blev vansinnigt goda!

 

Petra

10 februari 2010 14:55

Vilken mardröm! Kan tänka mig att du kände dig som världens lyckligaste när du såg gänget igen - oskadda.

http://aileenonisse.bloggagratis.se

 

Linda S

10 februari 2010 15:31

Jösses, det där är verkligen det värsta.... Skönt att det gick bra den här gången!

http://polarcollie.bloggagratis.se

 

Kicki

10 februari 2010 16:17

Ja det var som en lottovinst! Sån otrolig lättnad! Jag hann tänka tusen tankar och var beredd att åka akut till Djursjukhuset med alla 5! Usch så hemskt...så jäkla otäck känsla...=( Tills man såg dem stå där bakom kurvan och se glada och hela ut. Mina små älsklingar.

http://www.kickestina.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...