Idag var det dags för Mintu och Kaelas andra besök hås Älvdalens hundhälsa, med varsitt pass i poolen inbokat. Förra gången slappnade Mintu av mot slutet men ögonen var fortfarande stora och runda och han såg inte helt bekväm ut. Idag lyste hans blå ögon rejält också, men han hittade direkt en fin takt att simma i (snabb är han - tycker jag!) och efter en stund kunde jag gå nästan bredvid honom medan han simmade (förra gången fick jag hela tiden gå framför för att han inte skulle försöka klättra upp på kanten). En enda gång satte han tassarna på kanten, annars simmade han som en liten labrador och på slutet såg han ut att tycka att det var rätt skoj - till å med! Han simmade 3 gånger 2,5-3minuter, med vilopaus i mina armar mellan passen. Med tanke på hur ovan han är vid att simma (tror att detta var andra gången i hans liv han simmar) så hade jag inte vågat hoppas att han skulle sköta det så himla snyggt så snabbt. Motgångar kommer säkert senare, men just idag kändes det skitbra!

Bilden visar en helt annan sinnesstämning än den han hade,
men visst ser den rätt rolig ut?

Paus med coola killen.

Sköljning och föning.

Kaela blev glad när vi kom dit och såg så här lycklig ut medan Mintu plaskade på. Som tur var verkade hon ha glömt att hon faktiskt inte riktigt trivdes i vattnet. En stund senare var hon inte alls lika nöjd...

Kaela bestämde rätt snabbt att det inte var lönt att simma efter mig där jag gick runt poolen, för jag hjälpte henne ju ändå inte upp! Istället simmade hon raka vägen mot närmaste obemannade kant och försökte klättra ut varje gång hon fick chansen. Samtidigt sprang 2-3 personer runt poolen och försökte dränka den stackars huskyn genom att knuffa ut henne i vattnet igen just när hon var på väg att lyckas fly...elände! Lösningen blev att sätta en lina bak i hennes flytväst och på så sätt kunde Paula hela tiden hålla emot så att Kaela inte nådde kanten men hade motstånd att simma mot. Allt Kaelas plaskande gjorde ju att hon fick vatten på huvudet och öronen och hela sig...dessutom... Med hjälp av linan blev i alla fall simningen bra och med lite mer sån träning kanske hon kan börja slappna av mer i vattnet. Att sen behöva duschas och fönas spädde ytterligare på förnedringen...

Mintu verkade gilla dagens träning, men Kaela var helt klart mer skeptisk. Det kommer nog att ta ett tag innan hon möjligtvis börjar uppskatta plaskandet. Möjligtvis till och med ett långt tag. =/

Ordet kamphund skapar väl alltid en bra rubrik, eller? Idag hade vi sällskap av Erica och hennes fina duktiga kille Tyson. Tyson älskar att dra så vi bestämde oss för att ta en liten tur tillsammans. Efter en del strul lyckades jag sela ut mina 7 hundar. Under tiden tappade jag Silva (!) så att hon drog ett snabbt ärevarv ett varv runt huset och sen gjorde jag några blåknutar på resten av gänget, men till slut var vi redo för spåret... I början drog Tyson själv Erica på min spark, men det blev förstås rätt tungt på skoterspåren, jämfört med mina 7 hundar som kunde dela på min tyngd uppför backarna. Tyson var jätteduktig och jobbade på som en riktig hjälte!

Visst är han vacker!

När vi kört ett par kilometrar och hundarna hunnit vänja sig mer vid att han sprang bakom, så flyttade vi om lite och han fick ta den lediga platsen som blev bredvid Rossi medan sparken fick stå kvar i diket (note to self - glöm inte att hämta den). Även detta fungerade jättefint och Tyson skötte sig som en stjärna! Jobbade hela tiden och varken trasslade eller strulade. Jättekul med trevlig besök i spannet och vi skämtade lite om att det nog inte är speciellt många amstaffkorsningar som sprungit i 8-spann med huskies kring sig.  Nu ska här snickras ankarhållare och sen är det simningsdags för Mintu och Kaela.

Igår kväll var jag borta hela kvällen, och umgicks med mina tvåbenta tjejkompisar. När jag kom hem fick hundarna sen middag och lite gos,  sen sov Mintu och Nalle i sin hundgård, och Silva, Kaela och Rotax i den andra, med dörren mellan stängd. Imorse när jag kom ut möttes jag av en massa vita små tunna plastbitar i hundgården. De låg överallt!

Först förstod jag ingenting, hade de tuggat sönder nån koja och hittat allt det där roliga? Sen såg jag att det fanns i BÅDA hundgårdarna. De hade alltså delat genom gallret...fiffigt! Då minns jag plötsligt att jag för nån dag sen hängt en vit plastkassepå kroken utanför Silvas hundgård. Den fanns förstås inte kvar. Silva (vem annars?) måste ha dragit in den i hundgården, kanske blåste det till lite så att hon fick tag i ett hörn helt enkelt. Sen måste hon ha lagt den nära gallret till Mintu och Nalle, kanske för att visa upp den? I alla fall så hade de spridit ut lika många små bitar där inne.

Tror bestämt att vännerna är lite uttråkade. Det passar ju bra, för idag blir det slädtur med sällskap om allting går som tänkt, och så ska Kaela och Silva iväg på sin andra simträning senare i eftermiddag. Imorgon ska vi på dragträff och vi hade tänkt köra 3,6 mil med fikapaus, men det ser ut att komma rejält med snö så sträckan kortades till 2 mil eftersom många kör med bara 1-2 hundar. Blir kul i alla fall! Hoppas hinna snickra ihop ankarhängaren under kvällen så att hela släden är i ordning sen.