Igår efter middagen var jag så vansinnigt trött att jag aldrig riktigt tog mig ur soffan igen. Hundarna fick söka godis och Rossi fick lite klickerträning men bättre än så blev det inte. Idag var det andra bullar! Efter en snabb middag tog jag på storkläderna för temperaturen låg strax över -25. Egentligen hade jag inte tänkt köra så långt, men hundarna ville annorlunda och pigga tassar måste ju få sträcka på sig! Rossi fick vara hemma och hålla Giela sällskap, och jag vet inte om hennes frånvaro var det som gjorde skillnad? Ett hundspann är ju på ett sätt en samling av alla de energier som ingår. Om alla är sugna och glada så lyfter de ju varandra, å tvärtom kan det förstås också vara till viss del. Rossi gillar jobbet som draghund, men hon älskar det inte lika passionerat som de andra riktigt.

Förutom att hundarna redan var pigga och ville galoppera för evigt, så följde vi ett rävspår i över en halvmil, sen var skogen belamrad med renspår och slutligen hamnade vi på ett smalt litet spår som vi inte kört tidigare i vinter, och i takt med att hundarna ökade farten på sin väg genom skogen insåg jag att vi hade rådjur i närheten. Vi såg inget vilt, men hade viltkänning nästan hela slädturen. Just det här spåret hade tydligen dragits annorlunda nu i vinter för vips (jag hade fullt upp med att parera släden, och ducka för kvistar när vi susade fram mellan stammarna) så hörde jag på ledarhundarnas tassljud att vi var ute på en sjö, eller rättare sagt, ledarhundarna var det. Jag hade verkligen ingen aning om var vi befann oss, för på det stället brukar vi aldrig passera nån is. Som tur var är Mintu duktig på "vi vänder" och kom snällt tillbaka upp på land i sina egna spår, så jag slapp gå ut på isen själv. Skönt!

En annan gång hamnade vi på ett sidorspår som gick några hundra meter från spåret vi alltid kör. Där kom spår kors och tvärs och jag lät Mintu och Rotax välja väg själva när jag väl insett att vi kommit lite fel. De verkade veta var "rätt" spår fanns igen, för de valde rätt i alla korsningar och efter ett par hundra meter hade vi kommit tillbaka till vårt spår igen (fast en bit längre ner). Kloka killarna!

Sorel-skorna fick bekänna lite färg ikväll. Jag frös en aning om vänster fot, men så lite att det inte går att jämföra med hur illa det brukar vara efter 2 timmar ute i -25 grader annars. Luhkkan hade jag ovanpå den gamla Canada Goose-kopian och det var guld! Gillar den allt mer verkligen. Första gångerna kändes ju allt hängande tyg svårt att hantera, men min kropp har tydligen anpassat sig för så kändes det inte alls nu, trots utselning av hundar, massvis med ankring osv. Den kalla snön satte sig ju lätt i tassarna så vi pausade ibland för att värma bort eventuella isklumpar men jag höll mig varm hela vägen.

Vi fick en riktigt fin tur på ca 2 mil och när vi på vägen hem kom upp på lite bredare spår där man vågar släcka sin lampa, så lyste stjärnhimlen och norrskenet så vackert för oss. Det var inget jättestarkt norrsken, men det gick tvärs över hela himlen i en stor zebrarandig båge. Snyggt! Eftersom hundarna rusade som dårar i början och hade vilt i näsorna, var jag lite rädd att orken skulle tryta på slutet. Inte så att vi skulle bli stående förstås, men kanske att det skulle börja gå saktare.  Istället gick de vidare i bra fart och kom hem på pigga glada ben, med isiga mustascher och frost i ögonfransarna.

Sen fick Rossi lite snabb träning inför sommarens sök. Tanken är att vi ska lära in rulle-markering så att vi har delarna i beteendet klart tills det är barmark. Nu ikväll var andra gången vi tränar, och just nu klickar vi för att hon greppar över rullen. Helst rejält, och helst några sekunder, men kriterierna än så länge är egentligen bara "greppa". Giela ville förstås gärna hjälpa till och förstod direkt vad det handlade om. Hon nästan trängde sig fram och greppade över den om inte Rossi hunnit före. Den här bilden fångar kanske situationen rätt bra - tant säger "Jag kan också!!! Låt mig istället!!!"

Nu väntar sängen på en trött, men inte kall, musher. Rossi och Giela sover inne. Mintu, Rotax, Nalle, Silva och Kaela sover tillsammans ute i hundgården inatt. Alltid spännande att se på morgonen vilka som valt att sova tillsammans, och var. Godnatt!