Igår kväll var det äntligen dags att prova spåren igen. Vi körde bara den korta rundan på 7km eftersom hundarna stått still från körningen i en vecka. Det verkade spritta i småbenen och helst ville alla galoppera hela vägen, men det fick de förstås inte.

Imorse klockan 9.00 hade vi tid bokat på Älvdalens hundhälsa för simning med Mintu och Kaela. Jag har tänkt börja friskvårdssimma dem för att bygga lite bättre muskler. Mintu rör sig ju notorisk konstigt fastän varken specialister eller veterinärer hittar något fel, och Kaela går lite mer passgång än jag skulle önska, även hon är ju "friskförklarad" men nåt är ju lite galet. Rätt muskler på rätt ställe kan ju knappast skada i ett sånt läge.

Ingen av dem har (vad jag vet) nånsin simmat förut. Mintu fick stora runda ögon när vi lyfte i honom och första minuter var det mer plask än sim. Vattnet stänkte och efteråt var jag blöt i håret och över halva regnrocken ( som Paula så klokt erbjudit). Sen kom han in i rytmen och började simma riktigt snyggt! Ögonen var fortfarande lite större än vanligt, men paniken byttes sakteliga mot "läskigt men lite kul ändå". Jag tror faktiskt att han kan lära sig att gilla simningen! Kaela följde väl i stort sett samma mönster. Det roliga med båda två var att de tyckte att det var superskoj att se den andra simma! När Mintu kommit ur badet gick han upp på rampen för att titta och kikade sen in över kanten här och där för att se vad Kaela gjorde. Värsta roliga stället - kanske just förutom tiden i vattnet då...

Detta var bara "prova på"-sim så båda hundarna simmade kanske 10 minuter var, uppdelar på flera korta etapper och vila i vattnet (hängande på matte) efter nästan varje varv. Här står Mintu uppe på rampen och poserar med blöt päls. Den vågade ingen av dem använda ända ner i vattnet idag, så rampen blev "godisutdelning" och sen lyfte vi dem över kanten ner i vattnet istället.

På vägen hem hälsade jag på Linda och Kim en snabbsväng. Här är det matutdelning med nästan alla hundarna på rad. Närmast kameran syns Desna och Dolly. Hundarna nedan har jag inte riktigt namn på i mitt lilla minne...men visst är de fina? Å en av dem är ju riktigt lik Mintu!

När vi kom hem var tanken att dra iväg med släden, men Mintus tjocka päls visade sig vara tjockare än jag nånsin trott. Trots att jag torkade med handduk och försökte hjälpa till så var han inte torr i pälsen förrän kring halv fem på eftermiddagen. Dagens lilla slädtur blev alltså i mörker den med. Idag fick Giela följa med och vi valde den korta slingan även nu, men i extra lågt tempo.

Giela såg så glad ut och alla skötte sig fint. Snön började falla och jag planerade glatt en längre tur imorgon i solen. Vi svängde upp på lilla spåret hemåt och hade bara några hundar meter kvar när en gråhund kikade fram bakom en husknut. Den brukar stå där ibland, men den fanns inte där på vägen bortåt, och eftersom vi varit borta så kort stund så tänkte jag inte riktigt på att den kunde vara där. Eftersom jag körde alla 7 hundarna blev ju spannet några meter längre, och vips hade mina översociala (och inte alltid helt lydiga) ledarhundar vikt av spåret och gått fram för att säga HEEEEJ!

Som tur var så uppstod inga sura miner, men sånt ska förstås inte hända ändå. Vilt vrålande drog jag upp ledarhundarna på spåret igen och pratade lite snabbt med nån som kanske var gråhundens husse. Ingen större skada skedd, annat än att vi fick ett rejält "fail" i träningen att passera istället för att hälsa. Vi har passerat förbi flera gånger förr utan att de har behövt mötas, men ett 6-spann är ganska mycket kortare än ett 7-spann. Imorgon blir det en liten skidtur ut på ängen för att dra ett spår som går i en liten båge längre bort så att fina gråhunden slipper riskera mer besök. Med lite tur stämmer SMHIs prognoser och vi får en fin dag med ett litet antal minusgrader och strålande sol!