Oj nu har bloggen fått lite ofrivillig semester i veckan...jaja...har haft mycket att göra och när jag inte gjort det har jag varit ute i skogen med hundarna.

För nån dag sen promenerade vi längst in efter Kallkällvägen en liten sväng hela gänget. Giela fick gå kopplad men de andra lösa och alla skötte sig jättebra. Silva gjorde dock ett riktigt fynd! Resterna efter en död (väldigt död) räv! It made her day! Här stjäl hon tillbaka den ur Gakkons gap.

Jäklar vad Mintu växer nu. Benen börjar bli långa och tassarna större...han är så fin men inte nån liten rultig valp längre. Borde ha fotat/filmat MER!!!

En annan dag gick vi efter Leåkersvägen och då var Gakkon så här söt!

I onsdags var jag chaufför till Djursjukhuset för en kompis behövde åka dit med en hund som fått ett sår på bakbenet, och det visade sig behöva behandling så det var tur att vi åkte. Mintu fick följa och här ligger han utanför Djursjukhuset på gräset och är gullig.

Lägg märke till pälsen i hans mun, den kommer från Miksis svans som han luggade rejält i ett försök att ha dragkamp med den. Inte populärt. *s* Men det vet man ju först när man testat!!!

Ansökningspapperna till utbildningen jag hoppas kunna gå i höst är nu inskickade och klara förresten, bara att vänta på svar. Vet inte om jag länkat dit förut men jag gör det igen:

http://www.lulea.se/forinvanare/skolaochutbildning/vuxenutbildningen/kvalificeradyrkesutbildning/elektroteknikautomation.4.4521059c115ce84a8fc80009

892.html

Känns spännande! Men lite vemodigt att lämna taxi också faktiskt. Det är väldigt speciellt att köra bil hela dagarna och köra olika människor kors och tvärs, man får träffa så många (och när man träffas så kan man ju prata om precis vad som helst, det är inte så uppstyrt som inom många andra serviceyrken där kunden kommer och vill prata om just en sak eller så) och vara på så enormt många roliga och vackra platser.

Dessutom har jag några riktiga guldkorn till kollegor... Min älskade sambo brukar säga att vi taxichaufförer inte känner våra kollegor, och till viss del stämmer det nog. Ofta vinkar man ju bara åt varandra i farten. Men samtidigt så har man ju chansen att träffas i mindre grupper rätt ofta och prata. Blir inte samma som ett fullproppat fikarum där alla pratar, ibland kan man ju bli sittande långa stunder med en kollega i en bil och prata om personliga, djupa saker också. Den chansen finns ju inte på alla arbetsplatser. Men med lite tur så kommer jag ju att kunna jobba mycket under studietiden och kanske sen också ibland.

Taxi väcker hatkärlek hos mig! Kärlek för jobbet i sig och kollegorna! Hat för arbetsvillkoren! Over and out!