Idag var vi först till Mintu och Silvas uppfödare Tomas och hälsade på, såg valparna busa och fick gott fika och surrade en massa. Tog lite kort men ärligt talat så orkar jag inte lägga in dem just nu eller titta på dem. Tror ändå inte att något blev direkt bra. Efter det åkte vi till Djurkliniken i Öjebyn för att kolla upp Gakkons stelhet och ovilja att dra, eller ja, hon VILL ju men orkar inte sträcka ut eller jobba som vanligt. De kände igenom henne och röntgade ryggen, vilket visade att hon har L7S1, alltså ungefär ett diskbråck mellan sista ländkotan och första svanskotan (tror jag det blir) som gör att hon är stel i ryggen och har ont vid vissa rörelse. Det förklarar ju också varför hon alltid velat att man skulle lyfta in hennes bakdel i bilen (hon är ju en mycket speciell hund med många idéer så jag har alltid tänkt att hon bara tyckte att det var praktiskt liksom) o att hon alltid grymtat lite när man gjort det. Förklarar ju också varför hon inte dragit bra alls i vinter trots att hon sett så taggad ut och alltid varit supersugen, samt att hon lägger sig o reser sig försiktigt och lite stelt. Många små saker som man nu i efterhand förstår men inte tänkte på tidigare. Hon har ju aldrig skrikit eller visat rakt ut att hon haft ont, som en del hundar verkar göra. Om inget annat sker så är hennes dragkarriär över då hon inte ska belasta bakdelen eftersom det kan förvärra skadan. =(

Veterinären gav smärtstillande/antiinflammatorisk och beordare några veckors vila. Han sa själv att det inte gick att operera men nu när jag sitter och läser om L7S1 på nätet så verkar många opereras och ofta med bra resultat. Vet dock inte om det var något speciellt hos henne som gjorde att han inte ville tipsa om operation, eller om just denne vette inte gillar den typen av operationer eller om de inte gör de just där eller vad. Ibland kan man ju få olika bud från olika håll så att säga. Så imorgon blir det till att ringa runt och fråga de som vet ifall operation kan vara en utväg.

Gakkon var ju en fantastisk draghund tidigare som aldrig slackade en millimeter och alltid gav precis allt hon hade. Därför känns det så otroligt tråkigt att hennes slädäventyr nu är över, hon såg ju aldrig så lycklig ut som när hon kämpade längst fram i spannet och fick slita sig riktigt trött. Känns hemskt att helt ta det ifrån henne men å andra sidan är hon ju en lugn och ganska lättsam (på sitt eget sätt) hund som säkert skulle kunna trivas med ett lite lugnare pensionärsliv, fast ingenting annat kan nog ersätta draget för hennes del. Det var hennes liv! :*-( Jag är ledsen men försiktigt optimistisk. Så länge det finns hopp så finns det liv! Jag vågar nästan inte säga det men så länge det ens finns en minimal chans att hon ska kunna dra igen så tänker jag luska vidare och undersöka alla alternativ. Känns i alla fall skönt att äntligen ha fått en säker diagnos och att få veta VARFÖR hon blev som hon blev. I efterhand känns det ju egentligen helt självklart att hon inte var lat eller slö...med tanke på hur otroligt hårt hon jobbade tidigare. Jag luskar vidare och sänder en extra stor puss till min mest älskade äventyrskompis Gakkon!

Min mest älskade fantastiska Gakkon! Hunden som stulat en stoooor del av mitt hjärta...

 

Monica

26 augusti 2009 19:27

Åh, nej! Vad tråkigt! Diskbråck är väl ett j*la otyg! Stackars fina, lilla Gakkon, hur gammal är hon?
Hoppas nån annan veterinär kan ge annat besked, så hon kan bli frisk!
Kram

 

Kicki

26 augusti 2009 23:12

Hon är ju bara 5 år så egentligen ska hon ju kunna ha flera aktiva år kvar. SKa ringa runt lite imorgon och rådgöra så får man se vad som kan göras...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...