Den här veckan har verkligen varit full av besök för min och hundarnas del. På en vecka har vi haft 4 personer och 9 hundar från 3 olika ställen att köra ihop med här hemma. Idag kom sambons systrar på besök och Akitan Riki och Siberian huskyn Driva fick låna lillsläden och dra på sin matte. Söta laikan Anja fick följa med lös. Lars tog skotern och åkte ut lite före oss för att starta elden åt oss andra - perfekt timing!

Det blir snabbt lite packning att ha med sig när fyra personer vill sitta skönt, äta hamburgare och elda lite.

3 ivriga kompisar

Lisa och hennes fina gäng

Linda åkte med på min släde, och det märktes att det var tungt för hundarna men jag tycker de kämpade på bra, med två personer och rätt mycket packning i släden. Det var mest i de tuffare uppförsbackarna som vi fick avlasta dem lite ibland men annars klarade de allting själva. Värre var det med hjärnorna! När vi åkte hemifrån skulle vi ta en liten slinga ut på ängen för att inte passera så nära grannhundarna, men Mintu hade helt glömt var ordet "höger" betydde. När jag gick fram och flyttade dem till slut, så flyttade de snabbt ut på sitt gamla spår igen. Till slut fick Linda leda dem rätt menan jag körde...helt kollriga var dem! Efter det återvände dock hjärnorna till ledarhundarna till 95% i alla fall och minnet av höger/vänster återfann Mintu.

Rossi snappar lite snö

Fina lilla Driva

Riki, ett riktigt charmtroll!

Vi körde till samma plats som vi använde i tisdags, och det var lyxigt att komma fram till en varm eld och uppskottade sittplatser. Hundarna fick på sig täcken och  jag spände upp mittlinan mellan några träd, och sen var det hamburgerdags! Temperaturen låg mellan -15 till -20 nånstans så sallad, ost och tomater hade frusit innan hamburgarna blev klara, men det var riktigt gott ändå!

Så härligt att sitta ute i skogen med trevligt sällskap när mörkret faller och stjärnorna börjar visa sig på en molnfri himmel. En riktigt fin dag helt enkelt! Riki och Anja spanar mot fikat (gissar jag). Dessutom är det inte alltid man får så bra fikadagar redan i januari. Oftast är det antingen mulet eller ruskigt kallt.

Mintu, Rotax och Kaela under en första ensam stjärna

Nalle gillar ju att ligga i slädsäcken och visst kröp han dit även idag. Jag vet att han alltid vill lägga sig där och brukar förbereda för honom när jag packar ur släden. En riktigt slädhund! =)

Efter ett par timmar packade vi ihop oss och började färden hemåt igen. Vi hade ju inte speciellt långt att åka men med packning å allt var det ändå rätt lagomt för hundarna. Nysnön var lite kärv så med den extra tyngden fick de kämpa på bra ändå.

Lisas söta gäng

När vi kom hem skulle vi egentligen rensa garderober och vara flitiga, men vi kände oss alla väldigt nöjda med att bara sitta i soffan och dricka en kopp kaffe. Hundarna fick sig lite extra gos efter turen och nu när gästerna åkt hem ska de få komma in hela högen för lite lördagsmys. Imorgon kör vi ensamma (med sambon+skoter men inga andra hundar) och ska försöka utforska vilka nya spår som körts upp lite längre bort.

Jag har tidigare år funderat lite på att köra Beaver Trap Trail, en tävling en bra bit ner i Sverige där man kör lite längre distanser men på lite mindre allvar än i många andra tävlingar (kanske man kan säga, finns turklass mm där i alla fall). Jag har ju ingen lust att tävla med hundarna på normalt sett, men Beaver Trap Trail kändes mer som en lite utmanande dragträff och det skulle vara skoj. Vi hade ju tänkt ha en 10-milatävling här uppe men den blev tyvärr inställd detta år.  Nu blev jag ju påmind om att de faktiskt har en sträcka som är 10-11 mil i Beaver Trap Trail och körs en dag, den 23 mars i år. Det skulle faktiskt vara skoj att klara den utmaningen och om vi ska göra det så måste vi börja hitta lite längre spår redan nu. Flera av mina hundar är ju inte alls byggda för långdistans (ex. Mintu med sin eviga passgång och Rotax med sina korta knubbiga ben) men om vi får ta det i vår egen takt och har tränat för det, så tror jag absolut att vi fixar det, även om det kommer vara ett trött gäng som kommer i mål. Så, vi får se - kanske blir det ett besök på tävlingsbanorna 11 år efter att första huskyn kikade in i våra liv. Antagligen det första och sista, men det skulle vara skoj! Jag gissar att vi skulle komma sist, men jag skulle vara supernöjd om alla kom imål med egna tassar och var glada och nöjda!

Avslutar med en bild på min älskade Mintu, en klok och härlig kille som är väldigt lätt att älska. Just idag hade han sitt stora hjärnsläpp i början och sen spanade han in 2-3 av djurspåren vi passerade till mitt stora förtret, men i övrigt skötte han sig bra, så han fick några extra stora kramar. Älskade lillMint! Lars undrade just om inte Mintu fryser där ute, och tyckte att jag skulle skynda mig att ta in honom! De har nåt speciellt ihop de där två helt enkelt!

Lars   Mintu!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...