Ska vi iväg?

Idag sken solen igen men det var kring -15 grader, alltså kallare än igår, men egentligen helt perfekt! Silva och de andra var förstås ivriga när de förstod att vi skulle iväg. Eftersom jag glömt att säga åt klockan att väcka mig (ställde bara in tiden) så blev det en oplanerad sovmorgon och vi kom inte ut så tidigt som vi tänkt riktigt. Husse och skotern stod över också, så det blev bara jag och 5 hundar. Giela och Rossi fick promenad med mamma och pappa istället.

Snön är täckt av tjock rimfrost som får snötäcket att glittra som diamanter även på väldigt långt avstånd, när väl solen når ner till marken. Jättefint!

Vi testade lite nya spår ute på myrarna och tog oss faktiskt till ett område med SOL! Spåren var däremot lite ojämna då det är ett område dit skotrar kör för att leka i snön, inte för att köra rakt på led.

Sen var äääntligen vårt favoritspår uppkört! Det blir en slinga på kring 2 mil som vi gärna kör och har som "vardagsrunda" eftersom den är omväxlande och rolig. Tidigare i vinter har Mintu varit på väg in dit 2-3 gånger i djupsnön men jag har alltid hindrat honom. Nu var det härligt att äntligen få säga "vänster". Tror vi var lika glada alla sex.

Spåret går över ett halhygge och sen genom en ljus tallskog. Det delade sig ute på hygget i två olika spår, ett som gick där spåret var förra året, och ett som gick där spåret varit tidigare år. Hundarna valde det äldsta spåret, men det visade sig till vår stora förvåning att det gick en annan väg än det brukade, och Mintu spanade med jämna mellanrum åt vänster där han vet att spåret "ska" gå. Sötnosen! Sen gick spåren äntligen ihop igen, men även inne i tallskogen hade skotern tagit nya slingor och Mintu var på väg ut i djupsnön en gång då han tyckte att spåret svängde fel. Han hade förstås rätt. Just där har spåret gått på samma sätt i alla år vi kört här, men med ny skoterförare blev det tydligen ny dragning!

Nalle

Jag och halvmånen, som är full om en vecka!

När vi körde ner mot älven fick vi syn på en Alaskan Malamute som bor i ett hus vi brukar passera. Hundarna blev tittiga och mycket nyfikna men fortsatte framåt utan stopp även om de sackade en del. De börjar vara alldeles för nyfikna mina små vänner...! Men, varje lyckad passering (som denna blev) är ju ett steg i rätt riktning. Översociala och orädda hundar har både fördelar och nackdelar!

När vi nästan var hemma igen fick vi syn på en rosa jacka som svischade förbi. Det visade sig vara en skidåkare med två hundar som passerade på spåret hemåt just innan vi svängde upp på det igen. Jättekul tyckte hundarna som fick bråttom och slet som dårar eftersom jag bromsade bort deras fart hela tiden.

När vi kört efter dem i 5-6 minuter kanske kom vi ut på en stor äng och skidåkaren stannade inne vid kanten. För att säkra avståndet bad jag hundarna ta en slinga längre till höger men hjärnorna var både intresserade av de söta hundarna, samt inkörda på att följa spåret framåt. Jag fick gå fram och leda om hundarna ungefär tusen gånger innan de förstod att vi faktiskt skulle svänga höger mitt i allt.

Nåja, sen passerade de fint och vi var ett glatt gäng som kom hem. Nu är alla klor klippta och hundarna ligger på golvet och slappar. Soffan är nydammsugen så den är hundfri zon, i alla fall en liten stund...Imorgon är det dags för veterinärbesök för Rossi och eventuellt Giela, om det finns nog med tid. Hoppas, hoppas, HOPPAS att de inte hittar något farligt, samt kan göra något åt allt de hittar.