Idag efter fikat på jobbet så åkte jag mot Gammelstad för att äntligen få hämta hem lilla Rossi. Med den extra blödningen som blev och en natt på djursjukhuset så gick räkningen på nästan 15 000kr! Som tur var har vi förstås försäkring och vi kom undan med just under 3000 kr  istället eftersom detta var andra besöket denna period. Blödningen var rensad och lagad och nu har hon ett långt plåster på magen som hon fick ditsatt just innan vi åkte. Där under är tre juverdelar borttagna och skinnet ihophäftat med klammer. Får se hur det ser ut om 2 dagar när plåstret ska tas bort.

Lillmagen

Så här kan man ju också ligga

Lilla tjejen är trött och gnällde en liten aning innan men mest av allt ser hon väldigt nöjd ut över att vara hemma. Det är helt klart en trött hjälte, och nu ligger hon bredvid mig på soffan och ser sömnig ut. Jag gissar att hon inte riktigt har kunnat slappna av helt där borta. När det gäller Rossi kan man verkligen säga att "borta bra men hemma bäst" gäller.

Nu hoppas vi bara på en bra läkning. Om ungefär en månad är det dags för nästa operation, men då är det bara en juverdel som ska tas bort. Innan dess borde vi även ha fått svar på ifall dessa små knölar var elakartade eller inte. Hoppas på en framtid med glada svar helt enkelt! Jätteskönt att ha alla hjärtan hemma igen.

Igår kväll var det väldigt tomt här hemma utan Rossi. Även om det finns 6 andra hundar här hemma så har ju varje individ sin plats i familjen och varje tomrum märks. Eftersom Rossi ändå inte kommit hem med tratt och stygn och allt beslutade jag att det var en bra kväll att köra de andra hundarna när vi inte hade någon sjukling att ta hand om. Dessutom föddes tanken på att släpa med tant också för att slå alla flugor i smällen. Tant Giela är inte längre så road av draget men gillar att springa, och nu för tiden är hon väldigt lättsam att ha lös. Så med lite övertalan fick jag med även henne ut (hon sov i en koja när jag selade på de andra och kom efter ett antal rop...) och selade in henne i 6-spannet bredvid Nalle.

När vi kört några hundra meter och kom ner på ån så släppte jag lös henne och tände det röda blinkande halsbandet som jag fått i julklapp av mamma och pappa (Tack!). Tant visade sig vara riktigt glad men hade inte så bråttom första två kilometrarna där spåret var sladdat. Hon travade stadigt framåt men i lugn fart. Däremot formade hon fina formationer med de andra, och resten av gänget fick ett bra fyspass då jag bromsade hårt hela tiden.

Nomeanspänning? Vi kör 3+2+1 istället...

När vi kom till korsningen där jag tänkt ta höger, in på igensnöat skoterspår, svängde jag istället vänster vidare efter en sladade leden, just för tantens skull. Men Giela som sprang först hade andra planer och fortsatte ut i snön. När tant är så bestämd så måste hon förstås få sin vilja igen. Mer snö fick henne att öka tempot och jag fick släppa på bromsen medan hon ledde oss in genom skogen, första av alla i ett mer normalt travtempo i snö.

Glad tant vid "is i tassarna"-rensning

Söt tant på ett av de två ställen där hon valde en "oslädig" väg så att vi fick passera henne. Men då ville hon snabbt springa om igen! Jättekul att detta fungerade så bra, och med Back on Track på ryggen rörde hon sig extra mjukt och fint när vi gick en kort promenad efteråt. Blir absolut flera såna här turer, lite styrkepass för de andra, och lagomt för Giela. Tidigare när jag haft henne lös har hon fått springa längre i spannet först och redan "ledsnat" och mest bara velat hem (har det känts som), nu var det bara superskoj och hon visade nästan ledarhundsegenskaper lilla tant! När man kör sakta och bromsar mycket så blir de fjuttiga sju kilometrarna nog för att hålla de yngre förmågorna nöjda dessutom.