Ser ni de svarta rumporna längst bak? Över nyår hade vi besök av vår vän Monica och hennes två bordercollies Sultan och Flicka, som till vardags jobbar med en massa roligt (bland annat vallning förstås) och nu även fick chansen att springa i ett 8-spann över de snötäckta vidderna. Efter tövädret så höll sig temperaturen kring nollan i flera dagar, men det frös på precis nog mycket för att vi skulle få snabba och lätta spår i alla fall. Tänk att för en vecka sen var jag rädd att vi skulle ha -35 grader och knappt kunna köra pga kylan - istället höll spåren på att bli alldeles för mjuka pga extrem värme.

Bilden ovan är från en av de två turerna vi tog på nyårsafton, under dagen alltså, inte kvällen förstås. I starten var speciellt Nalle och Rossi väldigt intresserade av de två nykomlingarna där bak och kunde knappt stå åt rätt håll, men när vi kommit iväg så fungerade allt fint och Sultan och Flicka skötte sig bra. Att sitta fast både i halsen och selen kan ju vara lite ovant i början.

Egentligen hade vi tänkt dela spannen på de första turerna för säkerhets skull, dvs. köra mitt 6-spann först och sen Monica och hennes 2 hundar bakom på skidor eller mindre släde, men föret var lite väl lätt för skidor, och lilla släden kändes tung för två hundar, så vi hoppade över mellanstegen helt enkelt. Dock kräver det lite extra koll. Så länge man jobbar så springer ju hundarna på i 99,9% av fallen, men när man stannar är det lättare hänt att de där framme får för sig att vända bakåt för att "hälsa på gästerna".

Just av den anledningen bytte jag ut några av nacklinorna som kan gå av vid tryck till fasta linor på hundarna jag hade framför Flicka och Sultan, för att förhindra oplanerade hundmöten. Är man två på släden har man helt andra förutsättningar att kunna hindra potentiellt farliga situationer som kan uppstå. När man skriver sådär låter det ju som om hundarna hela tiden var redo att äta varandra men så är det förstås inte. Däremot finns det alltid risker när man blandar grupper av hundar som inte känner varandra, och struntar man i de riskerna så kan allting antingen gå jättebra ändå, eller så blir det riktigt dyra turer till veterinären. I värsta (absolut värsta) fall kan innebära att ett gäng bråkande hundar som inte känner varandra sitter ihopbundna med en hög av rep där ingen kommer loss och ingen vågar sluta försvara sig...inte alls bra!

Det var roligt att se hur olika hundar av olika typ kan vara. Även om jag är uppvuxen med border collies så är det ju många år sen, och man glömmer så snabbt. Sultan var väldigt ivrig i starten och ville nästan trycka till Flicka. Under andra turen gjorde han det en snabbis kanske 20 meter efter start och Flicka tjöööt! Ljudet fick mina hundar att skutta till och direkt vända sig om för att se vad som var på G! De är inte vana vid höga ljud på det sättet när man är igång, så jag kastade mig av släden och sprang fram för att hindra de nyfikna 6 där framme från att komma dit bak. Som tur var gick det lätt att stoppa dem med säkerhetsavstånd, de var nyfikna men inte ute efter att söka trubbel.

Paus!

Flicka

När det närmade sig kväll tog vi in alla nio hundarna. Monicas hundar fick vara i vardagsrummet med ett kompostgaller in mot hallen köket, där mina hundar höll till. Vi skruvade upp TVn rejält och drog för alla mörka persienner. Sen åt vi en massa mat och kastade oss i soffan framför en film. När det började smattra lite just kring tolvslaget gick jag ut i köket och gav hundarna varsitt litet tuggben. Det fungerade ännu bättre än godisregn och den enda som reagerade alls var Rossi. Giela tuggade på utan att bry sig om ljuden. Samtidigt kändes det som om det faktiskt sköts lite mindre än vad det brukar göra?

Med fokus på hundar och film missade vi faktiskt tolvslaget med ett par minuter, men det blev ju nytt år i alla fall! Många andra bloggar är just nu fyllda av "året som gått" och "mål för 2013". För det första är jag inte så målinriktad i mitt hundliv just nu. Vårt mål är ju att köra en massa släde och ha skoj - och det klarar vi av bra! Vi pratade lite kring detta med mål och planering och kom till samma slutsats, idag drunkar alldeles för många hundägare i en evig planering av mål, kriterier, detaljer mm och glömmer att ha roligt med hundarna och lita på magkänslan. Alla moment ska delas i tusen delar och läras in på ett pedagogiskt sätt - och visst är det jättebra men det erbjuder även en hel del fallgropar och risken att man till slut inte ser skogen för alla träd är rätt stor.

Dessutom överöses vi av bloggar med ambitiösa detaljerade planeringar av träningsupplägg där allt från belöningar (leker hunden verkligen nog intensivt när jag belönar?) till perfekta fotgående (var går hunden, hur går hunden, vilken attityd har hunden osv...) avverkas. Det är lätt att dras med och fastna i detaljplanering och måltänk inför framtiden - men hundarna har vi ju här och nu! Att vara hundägare idag kan bli hur invecklat som helst - om man trillar in på det spåret. Man kommer faktiskt rätt långt med kunskap kring hundars beteende och sunt förnuft. Allting behöver inte vara fullt så invecklat som det ibland kan verka.

Däremot så vill jag försöka få till nån längre tur senare i vår, vore skoj att bräcka 10 mil på en dag med mitt lilla gäng. Någon mer konkret sammanfattning av dåtid eller framtid kommer inte att komma här - att göra det mitt i säsongen känns helt avigt! Säsongen sammanfattas i slutet av april - om jag inte glömmer av mig.

På nyårsdagen fick vi oss en mycket oplanerad sovmorgon - vi sov till 10.27 Lite panik! Då var vi ändå 3 personer och 9 hundar inne, mina hundar fick visserligen gå ut till hundgårdarna kring 8 när jag vaknade till (och somnade om) men ändå! Kunde de inte ha väckt oss? Vi klev upp och samlade ihop oss och packade för lite grillning ute i skogen. Detta blev gängets tredje tur tillsammans och efter att ha spanat in varandra lite mer så var alla lugna och duktiga i starten. Här sitter Sultan framför släden. Både han och Flicka skötte sig jättefint i spannet och jobbade på utan att trassla eller nåt sånt.

Sambon följde med på sin skoter så alla var nöjda sen, fyrbenta, tvåbenta och skotern...!

Vi körde kanske 6-7 km innan vi stannade vid en liten grillplats. Mörket började redan falla så vi fick oss en oplanerat sen lunch ute i snön, men så kan det ju bli när man försover sig. Det blev grillade hamburgare med tillbehör - jag lyckades göra en riktig superburgare trots att den var lite trasig...! Hundarna hade ändå dragit rätt tungt även om det inte var långt, så de flesta hade vett att ta det lugnt men Silva dödade förstås närmsta lilla träd och flisade upp dess kvistar.

Motljus, med Kaela, Nalle och Silva, dags att åka hemåt igen!

Eftersom vi hade en middagstid att passa blev turen betydligt kortare än vi planerat, men så är det ju ibland. Efter 2 roliga hunddygn åkte sen våra gäster hem. Visst var det lite "sura" miner mellan grupperna, Rossi kunde förstås inte låta bli att skälla ut dem från sin hundgård t.ex., men överlag tycker jag att allting fungerade bra. Det blev inga "dåliga" möten och de respekterade varandra på ett bra sätt, egentligen så bra som man kan förvänta sig när man blandar två grupper av hundar med rätt olika språk och sätt. Giela umgicks med Flicka och Sultan även inne och det fungerade förstås bra, hon fungerar ihop med alla hundar i stort sett. De andra däremot fick inte "mötas" ordentligt eftersom det innebär betydligt mer risken än positiva saker när tiden tillsammans ändå var så pass kort. Inga incidenter och inga negativa minnen för hundarna att ta med sig helt enkelt.

Med lite tur så gav turerna mersmak så att vi får collrigt besök igen senare! =) I så fall ska jag fixa lite söta bilder framifrån på de dragande border colliesarna, och inte bara svarta rumpor!

 

Marlene

3 januari 2013 14:36

Kom och kör Beaver Trap Trail 100 med oss då, den 23 mars! :)

http://www.yabasta.se

 

Pernilla

3 januari 2013 15:14

Tack snälla för ditt långa svar! :) Och supertack för tipsen om höger och vänster, mest grunderna som gjort mig lite fundersam, man vill ju gärna börja lägga dem så fort som. :) Vad gör du när du inte har snö? Drar du dem med cykel? Jag har ju tänkt att cykla en hel del då vi inte har snö så mycket. Och när vi har snö kommer han att få dra till viss del ensam men även med min andra, introducerat henne i år och hon älskar det, dock blir det ju lättare när de har en dragkompis. Det där med trasmattan verkar jättebra, ska börja vänja honom med att ha något efter sig, behöver dock köpa en sele och tillbehör och sedan dragselet när han växt i kroppen lite mer. Verkligen jättetack, du lär se på bloggen hur det kommer gå! Just nu snarkar han gott efter tur i skogen, skönt för alla parter ;)

http://www.hedeforsenssippi.weebly.com

 

Pernilla

3 januari 2013 17:02

Underbart! Nu vet jag hur jag skall lägga upp det lite. Det kommer bli massor med spår, frälst i dem. Mycket bad också då vi bor vid sjön.
Hur fungerar dina lösa? Ser att dem är det mycket på bilderna. Sebbe ÄR ju väldigt olik andra hundar jag haft och har haft detta i åtanke när jag skaffat honom också, en härlig känsla att få lära sig läsa av på ett nytt sätt. Såg dina sidor och skall sätta mig och läsa genom dem, fantastiskt fina hundar du har! :)

http://www.hedeforsenssippi.weebly.com

 

Pernilla

4 januari 2013 01:29

Har också förstått det! Och hans kroppsspråk är väldigt lätt att tyda! Märkt även att rasen utvecklas fort, något du märkt på dina hanar? Brukar könsmognaden slå till tidigare? Planerar att kastrera då vi har tik hemma :)

http://www.hedeforsenssippi.weebly.com

 

Ellen

4 januari 2013 23:23

Vad roligt med border collies i spannet :) Intressant att läsa dina tankar om hur folk sätter sina mål inom hund numera.. Man får lätt prestationsångest av att läsa vad andra har för planer! Jag är inne på ditt spår, att ha roligt med min hund är det viktigaste! Sen har jag iofs satt några små mål för oss bara för att ha något att sikta mot, men det är inte hela världen om det inte blir som planerat :)

Åh Unbyn låter ju väldigt bra! Och jag trodde det tog längre tid Boden-Luleå, det visar iaf alla vägbeskrivningshemsidor! Tur att min pojk åker upp nu och börjar jobba, då kan han köra bil alla sträckor så att man vet hur lång tid det verkligen tar!
Jag kan återkomma när jag vet om vi är mer intresserade av huset i Unbyn, vore toppen att höra lite om hur det är att ha hund där! :) Vi har även tittat på ett par hus närmare Rosvik så får se om det eventuellt kan bli något denna gång..
Tusen tack för att du svarar så utförligt, det uppskattas verkligen!

http://ellenshundliv.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...