Nu ikväll gjorde vi ett litet experiment, något som många andra tydligen kommit på att man kan göra för länge sen....som vanligt är jag sist med mycket. Nåja, jag selade ut 6-spannet och vi körde hemifrån på isiga spår som ändå blivit lite mjukare av snön som fallit. När vi kört 3-4 km så kom jag på en idé! Helt enkelt att testa vad hundarna skulle göra om jag var helt tyst, varken manade på dem, bad dem att starta, gav order att svänga, peppade i de tyngsta uppförsbackarna osv. Min egen gissning var att vi skulle ta ungefär samma spår som vi körde senast, i tisdag, då samma hundar gick i led. Jag pratar inte mycket med hundarna normalt sett när vi kör heller, men steget därifrån till att vara helt och hållet tyst är ändå rätt stort.

Det blev en tur på nästan 2 mil där Mintu och Kaela valde väg i nästan 20 möjliga korsningar. Vi passerade renmarker och skällande hundar men jyckarna hade hela tiden fokus på arbetet och verkade inte tycka att det spelade så stor roll att matte plötsligt blivit alldeles tyst. Två gånger stannade hundarna för att snöbada lite, men efter kanske en minut verkade de ha enats om att det var dags att fortsätta igen. I korsningarna var Mintu och Kaela oftast ense direkt, men några gånger tänkte de olika, och då var det oftast Kaelas val som stod fast. Vi tog samma väg som i tisdags med med två alternativa slingor där man kommer upp på samma spår efter nån kilometer igen.

I de brantaste backarna sackade farten ner men precis när jag undrade om vi skulle stanna (hundarna kan ju faktiskt tänka att matte kanske står på bromsen, men bara har glömt att säga de där orden om att stanna av...) så tog de nya krafter och slet oss upp medan jag stod och höll tyst bak på medarna. När vi kört i kanske en timme till valde hundarna ett spår som de oftast vill välja, men som jag aldrig väljer i stort sett. Det spåret går i diket på riksväg 97, vilket inte är så spännande direkt, men där tycker ju tydligen hundarna och jag olika. När vi passerade en liten infartsväg såg Mintu lite fundersam ut så jag gav ett "höger" och sen ett "vänster" för att inte få spannet upp på stora vägen utan ner i diket på nästa sida. Sen, när vi bara hade en kilometer kvar, ville hundarna svänga höger på ett ställe där "höger" innebär en tur på nån mil till innan man kommer hemåt igen. Eftersom jag kände att kvällens tid var ute så gav jag ett "vänster" istället.

Sen tog hundarna oss hela vägen hem på egen hand. Riktigt kul att se dem jobba helt på egen hand, och skoj att de visade sig ha sån fin arbetsmoral trots att de hade alla chanser att stanna och äta renbajs, kanske söka lite renar i skogen, eller bara ligga och rulla runt i snön. För att vara ett gäng hobbyhundar som andra bytt ut, så är de ändå rätt bra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...