Den här veckan har varit minst sagt hektisk, och bloggen har fått dra det kortaste strået flera dagar. I tisdags och igår körde jag hundarna och det blev en kortare version av 2-milaslingan, ca 16 km kanske. Trots töväder och elände var spåren riktigt fina, även igår, men isen på Luleälven var till stor del just is, så där undviker vi nog att köra framöver. På bara två dagar märktes rätt stor skillnad i övrigt, igår kväll såg jag topparna av de förhatliga små stubbarna och stenarna som kikar upp genom spåret i slutet av säsongen på utvalda platsern. BLÄ!

I alla fall för min del så blir det oftast så att hundarna är i bäst form och spårmöjligheterna är som bäst (även om miljön är som fulast, jämfört med tidigare i vinter), just nu... dvs. när det snart tar slut. Förra veckan körde vi över 10 mil, den här veckan blir det mindre men  veckan efter hoppas vi ligga på nåt sånt igen. Sen när det väl tar stopp brukar det bli rätt abrupt. Några dagar med plusgrader kan t.ex. totalt sabba spåren och göra dem så mjuka att man ingenstans kan köra, och så står man där med hundar som är i sin bästa form och mycket snö kvar, men ingenstans där man egentligen kan köra... =/

I onsdags var Giela och  jag på möte för den nya inomhuslokalen som snart kommer igång här i Boden. Det sköts via medborgarskolan och ska bli en inomhuslokal för hundträning för alla som är intresserade. Det var många beslut som skulle tas och mycket som skulle stötas och blötas, så vi var tvungna att åka innan allt var klart men det kan nog bli riktigt bra. Där kommer att finnas möjliheter till agility också både sommar och vinter, samt träningsyta för lydnad mm. Hoppas nu bara att allting klaffar och att det passar så att man hinner åk dit regelbundet.

I övrigt pratas det rätt mycket här nu. Jag menar förstås Rotax. På sistone har vi ändrat lite kring matrutinerna. Tidigare kastade jag ju bara ut skålar till den som  var närmast, för alla var tysta och skötsamma, men vi ar beslutat oss för att ta tag i Rotax pratande. Normalt sett pratar han inte så vansinnigt mycket vid mat, men helst skulle jag ju vilja att även han var nästan helt tyst. Lösningen kom från några kära vänner, som tipsade om den ytterst enkla lösningen att helt enkelt ge mat först till den som är allra lugnast och snällast, och inte servera till nån som missköter sig. Tidigare har jag snarare väntat till "alla" var lugna, nu blir det en mer personlig prägel på det hela.

Eftersom jag numer häller upp maten i skålarna inne i hundgården så ingår det i dessa regler:

1) Inte röra skålarna eller maten utan tillåtelse

2) Vara stilla och vara tyst

De flesta av dem klarar detta galant, men Nalle och Kaela kan prova att tjuvsmaka lite, och Rotax har väldigt svårt att vara tyst. En bieffekt (gissar jag) av detta är att han har börjat prata mycket tidigare. Imorse hörde jag hans "Raoraorahhooeeaaahh" när jag var inne på toaletten! Då hade jag varken rört i foderspannen eller ytterkläderna eller ytterdörren...hmm... Förhoppningsvis är detta dock bara en effekt av de ändrade rutinerna.

Innan ett beteende släcks ut, dvs. innan han inser att det inte är lönt att leva om eftersom det inte ger nån belöning (nåja, så gott det går, skulle jag vänta tills han var helt tyst varje dag med att gå fram till hundgården och ge maten först då så skulle jag aldrig komma till jobbet och antagligen få många ovänner bland grannarna), så är det vanligt att det stiger i omfattning och blir värre ett tag, innan det klingar av. Förhoppningsvis är det alltså bara den här effekten vi stöter på, och det överdrivna (tycker jag nog nu) pratandet borde klinga av snart... hoppas jag...

Just det här är något man bör vara medveten om även om man försöker ignorera bort beteenden, t.ex en gnällande hund som söker uppmärksamhet eller liknande. Ganska snabbt så blir beteendet värre, ibland mycket värre, men det är bara ett bevis på att det man gör faktiskt fungerar. Hunden försöker ÄNNU mer ett tag för att försöka få nån effekt. Sen dör beteendet ut (t.ex. gnällandet i detta exempel), om man bara har tålamod att vara konsekvent hela vägen ut. Det som först ser ut som ett fatalt misslyckande är alltså bara en del i processen.

Nu åker jag buss till jobbet och nya datorn fungerar riktigt bra som busskompis. Alla filer är nu överflyttade från den gamla, men jag har inte fått igång alla program så det dröjer nog några dagar innan det kommer bilder i bloggen igen. Hoppas verkligen kunna skrämma liv i mitt köpta ex. av Photoshop Elements, trots flytt från en dator till en annan men gissar att det kan bli lite klurigt.