För några veckor sen bokade vi in en dragträff imorgon, där vi skulle köra ca 2 mil från Vuoddas upp till en rastplats vid Polcirkeln. Igår kände jag mig lite trött och seg, och när jag tittade på kartan och insåg att Vuoddas var närmare 9 mil bort kändes det nästan motigt. Samtidigt hade smhi lovat riktigt superväder, och jag visste att där skulle finnas trevligt sällskap! Imorse när jag vaknade var det -18 grader och sol, en riktigt bra start. Vi draghundsfolk vill absolut inte ha en massa plusgrader och elände, riktigt kalla nätter och klart väder är den bästa kompromissen för fyrbenta och tvåbenta. Solen värmer så att graden kommer nästan upp kring 0 trots morgonkylan, och hundarna får jobba i sval luft så att de orkar mer.

Vi var 3 spann som åkte iväg, mitt gäng, Marikas 3-spann med två malamuter och en korsning (Nalles syster), och Johanna med sina 3 malamuter. Det kändes faktiskt riktigt skönt, jag gillar att köra med andra när man känner att alla har koll på sina hundar och har förståelse för allt som kan gå snett. Har tyvärr varit på allt för många dragträffar där spann har krockat och hundar mötts på osmarta sätt, helt enkelt för att många är inblandade och alla inte har förståelse för hur fel det faktiskt kan bli. Om man känner att alla har koll så är det ju enklare att våga träna omkörningar , störningar mm.

Kameran gick förstås varm denna soliga underbara dag! Fin led och vi mötte inte en enda skoter längs leden - vilken lyx på en solig söndag. Här kommer lite bilder:

Marika och hennes fina gäng

Lola och Tiffany (om jag minns rätt), jo det är faktiskt två hundar på bilden

Wihoooo!

Även om inte hela hunden kom med på bilden så är glädjen riktigt smittande - springa är bäst!

Kom igen då!

Johannas fina gäng

Akela och Nanok, mor och son

Akela

En av mina favoritbilder från dagen, Varga i led och Akela och Nanok i wheel

Paus

Efter 2,1 mils körning fanns den plötsligt där framåt oss. Efter kilometer efter kilometer av bara skog och myrlandskap kändes det lite underligt att skåda denna båge bland tallarna - vi hade nått Polcirkeln, dvs. fikat och eldplatsen!

Att Rossi och Nalle vilar tillsammans är ingen chock, men att Silva hade vett att lägga sig ner en stund, och dessutom gjorde det med polarna, det var sött! Vid fikapauser brukar hon annars fördriva tiden med att tugga sönder alla pinnar och kvistar hon kan nå.

Nanok ville ha mer vatten! Han är rejätl urfälld och har tappat sin tjusiga tjocka malamutepäls.

Rotax glänser i solen

Lite skönhetsvård

Nalle och Rossi

Medan vi startade en eld och började grilla och fika och surra, så hittade hundarna ro ganska snabbt. Jag hade faktiskt trott att t.ex Rotax skulle hålla låda en stund, men han var jätteduktig. Alla hundar var egentligen tysta (räknar bort enstaka gnäll i början eller slutet där det blev tyst inom ett par sekunder) och vilade så fint. Skönt att kunna fika i lugn och ro med  12 draghundar utsatta kring träden i närheten.

Varga sover sött

Mina trötta vänner och "Polcirkeln"

Efter fika och en massa trevligt surr var det sen dags att åka hemåt igen. Hundarna verkade ha vilat ut sig och var redo att sträcka på benen igen. Jag var även tvungen att ta en bild på dagens utstyrsel. Mössan använder jag ju alltid i stort sett, Luhkkan har blivit en ny favorit och används flitigt, antingen utanpå flera underställ (imorse) eller med dunjackan under (på vägen hem). Glasögonen däremot blev ett snabbköp på Statoil imorse, och var de enda jag hittade som inte kostade multum. Dessutom såg jag sen att man ser hundarna också på bilden - praktiskt!

Solen hade börjat gå ner och gav oss ett mysigt kvällsljus. Här är Johannas söta team. Lite senare satte hon dem i solfjäderanspänning istället, dvs.alla 3 bredvid varandra. Sötare än så blir det ju inte!

Dagens tur blev säsongens hittills längsta för oss, och helt klart en av de allra bästa! 4,2 mil med trevligt sällskap och lite träning i omkörningar och passeringar. Mina jyckar skötte sig oväntat bra på den fronten. Jag litar på dem till 80% när vi ska passera ett annat spann, men idag kunde vi träna under kontrollerade former med kända personer, och fick till några riktigt snygga passager och inga misslyckade eller fula. Kändes bra! Vid en snygg passage går hundarna förbi UTAN att nosa på spannet de passerar, och vissa av mina hundar har lite lätt att slänga ut sina långa nosar av ren nyfikenhet.

Det var ett nöjt och trött gäng som packade in sig i bilarna i Vuoddas sen, och nu känns det rätt lockande att krypa ner under täcket. Hundarna ska få sin kvällsmat först bara och en massa pussar och kramar för att de är så fantastiska. För mitt lilla hobbygäng med utbyteshundar (såna som blivit över hos andra) och knasisar är det inte alls fy skam att springa över 4 mil med rätt mycket packning.