Vissa saker får inte händer. Vissa av dem händer ändå. För att öka säkerheten bör man som hundförare känna sin hundar väl och se till att de mår bra, och nästan lika viktigt är det att ha bra utrustning som man kan lita på, och helst extrautrustning med sig varje gång man kör ut. Igår kväll fuskade jag lite. Vi skulle bara ut på en kort kvällstur före vi åkte och firade en kompis som fyllde år. Jag stoppade några sockar och en ficklampa i fickan, men lämnade slädsäcken och "reservdelslådan" hemma. Vi skulle ju ändå bara en kort sväng.

Hundarna selades ut och var glada och ivriga som vanligt. Klockan var kring 17 och det var fortfarande ljust men jag hade förstås pannlampan på huvudet för att kunna tända den senare. Kaela gick i point (bakom ledarhundarna) och haken på nacklinan där var trasig så hon fick springa utan nacklina. Hon är fokuserad och duktig så det fungerar bra. Vi tog den skarpa kurvan i starten och kom sen ut på raksträckan: Det är ett skoterspår på ett par hundra meter som går på en äng bredvid några meter från villakvarteren (där bl.a vi bor). Detta spår körs inte så ofta av skotrar och är lite mjukare än andra spår.

Just idag hände en oväntad och väldigt farlig grej. Just efter kurvan såg jag plötsligt hur en av hundarna, Kaela, sprang iväg ut ur spannet och försvann som en liten pil efter spåret! Hur? Å vad hade gått sönder? Jag började tänka att jag kanske glömt att kontrollera knuten bak på hennes nya Non-Stop-sele. Hundarna var riktigt ivriga och det mjuka spåret erbjöd inget ankarfäste. Kaela saknade oss efter ett par sekunder och kom tillbaka och ställde sig hos ledarhundarna. Däremot hade jag ingen chans att gå fram och sätta in henne i spannet igen eftersom ankarfästet var så dåligt.

Normalt sett kan jag lämna hundarna stående på kommando, men att göra det precis efter starten när risken att Kaela skulle göra en ny spurt framåt fanns, näe det kändes inte som ett alternativ ens. Då hade nog de andra försökt följa efter henne. Jag gjorde en praktvurpa och tappade mössan (och pannlampan), men i ett sånt läge har man ingen chans att gå tillbaka och hämta grejor, om de inte är absolut livsnödvändiga. Bara att vinka hejdå till mössan och köra spannet ner till ån, där det går att ankra säkert, och som tur var är Kaela en klok hund som höll sig nära oss och lät sig glatt sättas in i spannet igen.

Till min stora förvåning var det inte alls knuten som gått sönder, utan själv dragsnöret där bak. Detta på en ny sele som kostade nästan 700 kr... Knuten är hel men snöret av. Nu gick ju allting bra, men tänk om detta hänt just vid en vägöverfart t.ex? Vet att många byter dessa av ren rutin, och man kanske måste börja med det. Dock kan man ju tycka att en sele för 700 kr ska ha såna grundläggand detaljer klara. Vid en inspektion såg snöret ut att vara av betydligt sämre kvalitet än det som sitter på de billigare Björkisselarna (som inte är direkt kända för hållbarhet i andra sammanhang men aldrig gått sönder). Jag använder enbart pistolhakar i mässing så där finns inga vassa delar som ska kunna skada snöret heller...hrmf!

Vi fick i alla fall en fin tur men eftersom pannlampan låg kvar en bit från huset blev den ännu kortare än vi planerat. Dessutom märkte jag att mattbromsen lossnat från ena fästet. Note to self - extramössa och vantar bör packas ner i "reservlådan", inte bara grejor till hundarna.

Vi kom till en lång nerförsbacke på en isig plogad väg,

då måste man verkligen "stå på bromsen".

Spåret vi körde går ut över Vittjärvsträsket och det här var nästan första gången vi körde där i år, eftersom isarna varit så dåliga. Då passerar man en liten träbro som många hundar kan tycka är lite läskig första gången. Jag var lite nyfiken på Rotax reaktion nu när bron var helt bar, men han knatade bara på som ingenting. Coola söta killen. När vi kommit nästan ända hem hittade hundarna min mössa i snön.

Den såg nästan lite rolig ut där den låg, visst hann jag lägga den "snyggt" när jag tappade den i snön och låg och släpade efter släden på sidan?

Imorse steg vi upp just efter sju och hundarna fick frukost kring 7.30 De äter nu nästan bara Pondus och jag är än så länge riktigt nöjd. Konsistensen är mycket lättare att blanda i vatten än vad Fodax var, och magarna fungerar snäppet bättre än vad de gjorde med Fodax i mitt tycke. För att verkligen veta vad vi tycker måste det förstås gå längre tid, men den inledande känslan är BRA! Sen fick Giela en morgonpromenad och då mötte vi en svart storpudel. Giela gav honom en snabb blick och nosade sen vidare i diket. Hade han varit 3 storlekar mindre hade hon gnällt och skuttat och hoppat med sin gamla huskykropp. Hundar ska vara SMÅ tycker Giela.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...