Igår kväll gjorde Rossi något som hon aldrig brukar våga. Hon låg kvar bredvid mig uppe i sängen även efter att jag slutat klia henne, även en stund efter att jag somnat! För de flesta hundar låter det här inte så speciellt, men för Rossi är det ett klart framsteg. När Rossi kom till oss var hon 1 år gammal (snart 5 år sen nu!) och väldigt "hund-orienterad". Hon var helst med de andra, och var de i hundgården ville hon också vara där. Jag brukade ha henne lös på gården och locka med henne till framsidan (och med vår lilla tomt är framsidan och baksidan ganska nära varandra). Hon kom direkt på varje inkallning, men så snabbt hon inte hade ett kommando att följa (inte visste vad hon skulle göra) sprang hon tillbaka till hundgården. Det blev en rejäl "jojo"-effekt för hennes önskan att finna trygghet var stark och för henne var andra hundar den stora tryggheten då.

Efter mer träning så är hon nu gärna med mig på framsidan, även om hon inte har något "att göra" och även om vi tvåbenta inte ägnar oss åt henne just då. Nu klarar hon att bara "vara" på ett helt annat sätt och har hittat trygghet även i andra saker. Små smulor av detta beteende har dock hängt kvar. En sån sak var att sova i sängen. Hon ligger gärna nära och myser men bara så länge man klappar henne. När man slutar med det verkar hon känna att hon tränger sig på och vips hoppar hon ner. Det slår aldrig fel normalt set...hon ligger helt avslappnad och myser och ser ut att sova, men när man drar bort handen tar det bara en halv minut innan hon är borta. Igår kväll när jag slutade klia så bytte hon istället plats i sängen och lade sig alldeles nära min sida, och somnade...