Idag har det kliat i mina slädnerver och jag är så jädrans sugen och taggad på vintern. Inte bara den vanliga längtan som man alltid har, utan något värre än så! Har börjat planera för de förbättringar som ska göras på släden, ska beställa lite grejor osv. Därför tyckte jag att det passar kanonbra med en liten bildkavalkad från förra vintern, denna underbara säsong när så många underbara äventyr hanns med.

7:e oktober 2009, slädpremiär och premiär för Mintu och Nooki! Inte ens 4 månader kvar till detta datum 2010!!!

10:e oktober 2009, körning i Åkerholmen med Veronica och Linda

12:e oktober 2009 Äntligen storspann med Veronica!

14:e Oktober 2009 storspann med Veronica och Yvonne med eget spann

1:a november Äntligen snön tillbaka igen! Första gången jag körde Kaela i mitt spann, visst är hon och Silva söta där framme?

11:e november, storspannskörning på spännande ställen!

2:a december 2009 - månskenstur!

6:e december, hos kennel Nymånen utanför Arvidsjaur med storspannet

11:e januari 2010, på äventyr kring Råtjärnarna

17:e januari 2010, hemma på Vittjärvsträsket efter mörkrets inbrott - bra med lampor på ledarhundarna!

23:e januari 2010, hemma på välkända spår kring Vittjärv med hela storspannet.

30:e januari ute på Uman hemma i Blaiken, magiskt ljus ute! Himmel och is smälte ihop...!

31:a januari hemma i Blaiken, underbart vackert på väg upp mot fjället.

6:e februari, älskar min nya kamera!

Samma datum som ovan - lycka!

10:e februari, fotpaus med laddade hundar

22:a februari, körning med kompisarna hemma hos Tomas! 4 glada spann!

28:e februari 2010, uppe på Blaikfjället efter en helt underbar slädtur med hela gänget. Ett av vinterns allra finaste minnen!

2:a mars, en av vinterns få körningar i "snöstorm". Vi hade för lite av den varan helt enkelt!

Samma dag som ovan, fantastiskt vackert på kvällen och här leker Mintu och Silva i solnedgången.

4:e mars 2010, hemma i Blaiken med duktiga hundar som spårar (Kaela i singelled) och solen skiner! Underbart!

12:e mars, underbart äventyr kring Skogså, Åskogen, Häggan mm. Riktigt fin dag!

21:a mars, äventyr med min älskling!

30:e Mars - härligt äventyr! Full fart när renvittringen kommer!

2:a april hemma i Blaiken, grillträff nere på isen för hela byn och hundarna fick besök av några snälla barn

11:e april, 5 timmar på slädäventyr! Helt fantastiskt! Körde till Bredåker och sen hem igen på andra sidan älven.

24:e april, sista slädturen med gänget. I rabatten har jordgubbsplantorna börjat kika fram men isarna är ännu tjocka och körbara. (de utan vatten på). Körde med Veronica, Anders och Yvonne.

Sådär, det var en sammanfattning i bilder av några av vinterns finaste slädturer...detta blogginlägg gör jag lika mycket för mig själv som för alla andra...har en känsla av att jag kommer att titta på det många gånger i sommar... Tack älskade hundar (och släden) för den underbara vintern vi lämnat bakom oss!

Imorse kom min vän Veronica med de glada nyheterna att det GÅR att köra släde på Buddbyträsket! Isen är riktigt tjock ännu och föret var tillräckligt hårt för att det skulle bära för hundarna, och bara isigt på små ställen ibland!   

Vi möttes hemma hos Veronica och här selar hon och Anders ut sina hundar. Yvonne kom med 3 hundar, varav en vad Mintu och Nookis kullbror Dexter! Jättekul att få träffa honom lite mer! Yvonne och jag satte ihop våra hundar till ett 7-spann med flera stora starka hanar...nog var det rejält med kraft men vi körde med skotermattan nere hela vägen i stort sett och den bromsade lagom så att vi ändå kunde kontrollera allting bra.

Kaela och Silva är redo för start! Pratar ihop en plan för dagens tur!

Yay!!! Underbart! Silva och Kaela i led, sen Mintu och Rossi, bakom dem Tyson och brorsan Dexter, och så store killen Diesel längst bak.

Jag svor lite idag över mina arbetstider - 7-16 är verkligen KASST när man har vinterintressen! Ska man ut måste man ut på förmiddagen innan det blir för mjukt i stort sett alla dagar, o med sånt jobb är ju veckorna helt upplåsta...=(

När vi nästan var hemma igen och körde på ett rakt fint spår så välte Anders och Veronica sin släde...det såg så sött ut! *s* Ingen skadade sig!

Väl hemma igen tittade jag till min rabatt. Den ligger i söderläge mit huset och där växer så smått nu! Först är alltid dessa rackare som snart får söta blå blommor!

Jordgubbsplantorna på G!

Gräslök on the Go!

Hundarna fick mat EFTER körningen idag för att spara lite tid.

Sen ska man tvätta sig tycker Rossi!

Silva är ganska renlig av sig och hon gillar INTE att gå på den blöta jorden i nya hundgården utan följer hellre kanterna om det går...*s*

Mintu (s arsle), Silva och Rossi.

Söta systrarna utanför kojan på nya favoritplatsen i halmen där på hörnet.

Nu ska Giela och Gakkon promenera och sen blir det grillning ikväll hos några kompisar! Wihoooo!

Just när jag räknat bort den här vintern slår den till igen och vips fick vi till årets längsta slädtur. Inatt kom äntligen minusgraderna och gjorde spåren hårda och fina igen. Jag hade redan förberett allting igår kväll och gick upp lite före 7 och matade/vattnade hundarna. Kring 9 gav vi oss av, solen uppe och redan varm, men bara 0,5 grader i luften och stenhårda spår! Sånt här väder vill vi ha JÄMT!

Vi började med att köra mot Bredåker, med planen att ta vägen "nånstans" och sen bli upphämtade av min älskling när vi inte kom längre. Isen nere vid ån var HELT frusen! Underbart! Har inte gått att köra där senaste veckan pga allt vatten. Plötsligt tändes hopp och en stund funderade jag på att köra mot Storklinten! Dock såg jag på kartan att man är rätt mycket ute i "bushen" då vilket kändes dumt en så varm dag o så pass långt (och med hämtning att beställa).

Hundarna tyckte att det var varmt men jobbade ändå på jättefint. Så här såg det ut en lång stund, Silva tittade på världen lite snett ett tag.

Kaela var ritkigt duktig i led idag, förutom några smärre hjärnsläpp där hon absolut ville åt ett helt annat håll. 99% av svängarna tog hon direkt och med stor säkerhet, duktiga lilla tjej!  

Blå himmel! Äntligen!

Rossi lägger sig gärna i snön när man stannar.

Spåren var ännu riktigt hårda och fina, men vägpassagerna var förstås bara...

Spåret mot Bredåker är fruktansvärt tråkigt. Har kört delar av det många gånger förut, men detta var första gången jag körde hela sträckan på en gång (brukar annars åka en bit antingen hemifrån eller från Bredåker o sen göra nåt annat)...oj...tråkigt! Kraftledningar, rakt och fula träd! Blä!

När vi väl kom till Bredåker var alla fortfarande pigga och älven såg riktigt fin ut. Efter samtal med en Bredåkersbo förstod jag att den var fullt körbar ännu! Vi tog sikte mot en bra överfart.

Här följer vi Luleälvens norra kant.

Passerade älven i höjd med bron mellan Norra och Södra Bredåker. Sen hittade vi ett litet spår som ledde vidare mot de leder vi känner till.

I Norra Bredåker tog vi en liten fotopaus och hundarna fick hämta andan. Silva och Kaela gnuggade sig mot snön.

Rossi har lagt sig ner igen förstås, och Giela spanar över vidderna

Fick till en riktigt fin bild på älskade tant Giela...så fin hon är!   

Lill-Kaela

Färden gick vidare efter skoterleden som går i små bågar från Bredåker till Degerbäcken bland annat. Nu började det bli varmt på riktigt och spåren började vara lite mjuka. Efter 2-3 timmars körning kändes hundarna fortfarande oförskämt pigga och jag började fundera över om vi kanske kunde ta oss hela vägen hem istället för att be om skjuts.

På ett ställe fick vi färdas några hundra meter efter en plogad och bar väg...bläää!   

Mattes små choklad-tassar!

Här har vi kört en gång tidigare i år (också då på väg till Vittjärv) och det är inte jättefint, förutom vissa ställen då, men jag minns att jag tänkte den gången att det inte var nån favoritrunda...kombinerat med den enormt tråkiga leden till Bredåker borde detta ju vara en plåga - men vi var så glada och lyckliga över att vara ute på äventyr igen att vi ändå bara njöt i fulla drag allihop!

Silva börjar se liiiiite trött ut, rättare sagt, hon ser inte längre stirrig och tokig ut iaf!

Mintu börjar bli trött efter att ha jobbat hårt i flera timmar i värmen!

Trots att det var så varmt skötte sig hundarna jättefint, långa tungor förstås, men de höll fint tempo hela vägen (växlade mellan bra tempo och lugnare perioder där de återhämtade sig o sen kunde öka igen) och ingen verkade jättetrött eller jättevarm heller.

Vi kom ner till älven i Degerbäcken och korsade den där. Sen var vi lite vilsna innan vi hittade en uppfart som Veronica o jag använde för några år sen...det blev mest kaos den gången och lite så var det nu med... plogad väg...

Å sen fick vi köra efter 97:an en bit innan vi kunde korsa den och hitta vettiga spår. Här fick Kaela lite hjärnsläpp och ville gärna gå ut mot vägen där det borde vara enklare att färdas tyckte hon...  

Nääära att vara hemma! Det lev ganska precis 5 timmar ute på spåren idag och jag tror att vi färdats kring 4,5 mil (ungefär) vilket jag är klart nöjd med med tanke på värmen. Tog inte med den suveräna GPSen jag lånat av min mamma för vi skulle ju inte köra på nåt spännande ställe idag...hrmf...jag borde lära mig att ALLTID ha den med! När vi kom hem kring 2 på eftermmiddagen var det 10 grader varmt i skuggan! Blä!

Den gula isen nere på ån (vårt skoterspår ut till alla leder) hade nu börjat tina och hundarna fick plaska lite...  

Förutom att Kaela gärna villa hälsa på grannarna några hus bort och deras fina hund, så gick resten av hemfärden bra. Det märktes att hundarna var trötta men de hade helt klart mer att ge (även om de sackade ner sista biten när vi kom in på "hemmaspåren" så hade de krafter kvar till lite galopp ibland), vilket kändes bra. Lite som en "Grand Finale" eller nåt sånt. *s* Nu verkar ju plusgraderna vara på ingång igen och så länge det inte fryser på nätterna går det inte att köra...=(

När de kom in i hundgården försvann alla snabbt och det såg helt öde ut...Giela och Rossi däckade inne i stora kojan. Giela hade förresten en konstig "bubbla" på ena tassen så jag fick socka henne före Degerbäcken, som en liten hård rosa bubbla i kanten av trampdynan? Undrar vad det var?

Kaela och Silva delade på favoritkojan och såg rätt nöjda ut. Mintu somnade som en stock direkt på golvet...  

Gakkon har fått lite hjärngympa och gos här inne, och nu ska jag bege mig till miniracingbanan! Vilken underbar överraskning denna dag blev! Jag som trott att vintern var slut och var HELT säker på att äventyren var över i alla fall... sånt här kan man leva på länge! Älskar mina duktiga tappra små hundar och deras tuffa tassar!

Lite ledsamma tider är det allt...släden sitter på taket och idag blev den rejält nerregnad hela dagen...=( Sånt ska ingen släde behöva utstå. Har inte skrivit på länge för det har inte funnits något roligt att rapportera, annat än att jag varit sjuk och att vädret var fruktansvärt...Är äntligen piggare och igår kväll körde jag äntligen en liten sväng med de fyra yngsta. De var så glada och sugna och jag njöt av varje sekund...det var så underbart, de var så duktiga...  

Tyvärr var spåren väl så mjuka (även skoterlederna) och vi kunde inte köra hemifrån eftersom ån är alldeles gul och jätteblöt. Det blev att skjutsa iväg släde och hundar med bil nån kilometer hemifrån (och därför sitter den kvar på bilen ännu), och när vi körde så gick hundarna ner sig med jämna mellanrum så det blev en kort tur eftersom jag inte vill att de ska springa och spänna sig. Det var med sorg i hjärtat som vi vände åter mot bilen, och jag insåg plötsligt att turen jag tog innan påsk (den där vi mötte några samer) kanske blev årets sista äventyr. Nu blir det max motionsrundor eftersom man varken kan korsa vattendrag eller köra efter många av småvägarna som plogats för hårt, dvs. det blir svårt att hitta rundor som är mer än nån enstaka mil max, om ens det...

Den här vintern har varit riktigt bra men den har gått ruggigt fort. Man får trösta sig med att vi kört så ofta vi kunnat och gjort det mesta av den...nu är det inte många dagar/veckor kvar...   

Dock - slädens ena mede är AV (hålls ihop av belaget under och cykeldäcket ovanpå) och den behöver lagas lite rent allmänt, så det kanske faktiskt är dags att tacka kung Bore för sitt underbara jobb för den här gången, och börja med förberedelser och längtan inför nästa vinter. Har massvis med planer på hur den och hundgården ska ändras, så nu gäller det bara att ha råd att genomföra dem innan hösten kommer. Tills dess...på med promenadskorna!

Jättefin dag idag. Det började med dimma över hela sjön och bara några solstråk ute på isen. Här ser ni även min syster som körde fast med skotern nere på lejdan när hon skulle vända och köra upp den på ett släp (om ni undrar vad hon gör där alltså).

Kring -7 grader inatt och alla träd var frostiga och fina, spåren hårda och bra...

...men jag är sjuk och måste vara inne! Blä! Febern vill inte riktigt släppa mig och snuvan är hemskt...är snart helt röd om nästan...bläääää!

Börjar vara orolig inför starten på min praktik på tisdag, vill verkligen vara frisk då...just nu känns det inte så värst hoppfullt.   

Söta underbara lilla Kalea

Rossi

Brudarna tillsammans. De är faktiskt smått lika varandra, lättsamma, snälla och nyfikna. Skillnaden är att Kaela har en stadig grund att stå på, medan Rossi är en småfeg liten fjant!

Efter lunch när himlen närmade sig klarblå så körde min gulliga mamma ut med småttingarna en sväng. Det är första gången hon kör släde helt själv!

Här står de i starten och laddar...

Off they go!

Det gick jättebra och hundarna skötte sig fint. Jag hämtade dem med bilen i Laisbäck nån mil härifrån efter att de kört närmare 1,5-2 timmar så nu är hundarna trötta och nöjda efter att ha fått springa av sig i värmen. Själv försöker jag bara bli frisk...hrmf...Ha en Glad Påsk alla!

Idag klockan 12 var det byagrillning, vi träffades ute på Tronäset (en bit härifrån, har ingen aning om riktigt hur många kilometer) och grillade, kring 40-50 personer trodde pappa, själv räknade jag skotrarna som var kring 16 stycken. Riktigt trevligt att träffa alla bybor och hinna surra lite med dem! =)

Jag körde släde dit men lämnade höglöpande Giela hemma eftersom jag visste att det skulle vara andra hundar på plats också. De spår som bara körts en enda gång var mjuka, men de vanliga lederna var kanonfina.

Sen genade skoterspåret över en vik av sjön och där var det rejält blött! Giela var nog glad över att inte vara med! *s* Kaela, Silva och Mintu jobbade på bra men försökte undvika det blötaste, Rossi däremot plaskade glatt...  

Nästan framme! Tyvärr var det mulet idag (förutom hålet i molntäcket på andra sidan sjön) men härligt ute ändå.

När jag parkerat spannet kom snabbt 3-4 barn som ville klappa och mysa och det gillade förstås hundarna också!

Jag parkerade mig i utkanten för att kunna ha lite koll på hundarna och ankaret. Det visade sig dock att ankarfästet var suveränt - jag kom knappt loss sen när vi skulle iväg! Ibland oroar man sig helt i onödan!

Uppe i backen rasade en vild snöbollsfight!

Mys och det bjöds på korv och godis mm!

Silva och Kaela, idag var de riktigt stjärnor i led! Svängde som små klockor och kämpade genom tung blötsnö, vatten och annat elände!   

Rossi =)

På vägen hemåt körde vi ett annat spår för att slippa de blöta delarna av isen, och körde bara på landisen sista biten hem istället. Pigga hundar men nu är de rejält trötta, det gick både tungt att jobba och så var det ju massvis med spännande saker att titta på där borta! Matte är också trött, känner mig småförkyld och lillasyster verkar ha dragit på sig magsjuka....=( Tror jag ska krypa ner bredvid hundarna på golvet en stund och sova lite.

I förmiddags var Gakkon på sin vattengympa i Gammelstad igen. Hon är fortfarande stel och det verkar som att det kan hänga ihop med att det är löp på G, så jag pratade med personalen där om att eventuellt kastrera. Som det är nu känns det enormt tråkigt om hon ska ha två "onda" perioder om året när vi inte kan träna så som vi vill, bara på grund av löpet. Får se hur det blir. Träningen gick annars bra och hon såg ut att trivas som vanligt.

Sen skrev vi sista matteprovet på skolan och det gick helt okej, kanske nåt slarvfel men mer bör det inte vara...klar med alla mattekurser! Lite bitterljuvt för mig som ändå älskar matte...

Provet gick snabbt och kan kom hem mycket tidigare än jag vågat hoppas! *jihoo jihoo jihooo* Så jag selade ut hundarna och styrde iväg på en bonustur - hade inte trott att jag skulle hinna köra släde i dagsljus idag!

Lilla spåret som leder förbi vårt hus och ner på skoterleden

Trots 0,5 plusgrader i luften och bitvis sol var hundarna pigga och alerta. I början fick Kaela gå i singelled men sen fick Silva komma fram. Idag skötte de sig riktigt bra, lyhörda och smarta - som de SKA vara! Kanske Giela som påminde dem om att packa med sina hjärnor idag och inte lämna dem hemma som igår kväll när vi körde?

Smart duktiga Kaela som ledde oss så klokt idag!

Kaela igen.

Silva skakar på sig. Hon har tyvärr lyckats klia upp en liten bit av såret som läkte så fint så nu får hon bo inne med tratt några dagar.

För att bli snöig så man får skaka på sig gör man så här!

Eller så här!

Rossi

Mintu

Snöigt! Oj!

Sen såg vi massvis med renar! Som renar gärna gör, så stod de och filosoferade och tuggade på sina kvistar i lugn och ro, tills vi rundade ett hörn och kom fram bara några meter ifrån dem! PANIIIIIIK! Kaela tyckte att de var sååå fina! Sen stannade vi i en stor fin skog i en enorm nedförsbacke och Mintu dök in under en liten gran....*s*

Mysigt ljus ute idag! Och renspår överallt som vanligt! Här framme brukar vi ofta se mycket ren så hundarna börja bli lite extra nyfikna!

Giela som går ensam tittar efter renarna!

Full speed ahead!

Silva spanar efter renar!

Sen började de riktiga äventyret och då glömde jag förstås helt att ta fram kameran. Så blir det ju ofta när spänningen stiger! På vägen hem tog vi ett alternativt spår och där hittade vi ett nytt spår och sen hittade vi ett spår vi aldrig sett tidigare som ringlade sig upp på ett berg, alldeles för sig självt. Måste vara renskötare som kört där för i sån terräng tar sig inte speciellt många skotrar eller förare fram hur som helst. Spåret gick upp på ett kalhygge på ett berg en bit från Rv 97 och utsikten för älvdalen var fin!

Vi skumpade fram över stock och kom sen till en nerförsbacke med en massa ris. Rossi hade trasslat in sig och bestämt sig för att hon aaaaabsolut inte kunde lösa detta själv utan var tvungen att bli passiv och hjälplös...Så jag stannade mitt i den risiga nerförsbacken och plumsade fram till henne (fanns ju ingenting att ankra i så jag höll i släden bara) - snön nådde mig till grenen ganska precis och just när jag stod/satt framför släden och hade trasslat ut Rossi hörde jag pip och skrik framifrån. Silva, Giela och Kaela hade fått syn på ett gäng renar som vandrade några hundra meter fram på en sluttning...

Insåg snabbt att det vore dumt att försöka plumsa sig tillbaka bak på släden i det läget, så jag tänkte att jag lika gärna kunde sitta kvar i snön en stund med släden mot ryggen och hålla fast den, medan renarna gick och hundarna lugnare sig. Den risiga nerförsbacken såg klurig ut nog som den var, ännu värre om man ska hänga på trekvart redan från början...när vi satt där och filosoferade kom två skotrar åkande. De körde in i riset till oss (där jag satt djupt nere i snön framför släden, bakom 5 gnällande hoppande hundar), och det visade sig vara två renägare som förberedde inför insamling några dagar senare.

De var jättetrevliga och bjöd in mig till rensamling (ja jag har ju glömt det finare ordet....) på torsdag inte långt härifrån. De frågade var jag brukade se ren, för detta är ju inte ordinare renbetesmark utan okända marker för renägarna. Kan förstå att det är svårt att samla ihop 4000 renar i marker man inte riktigt känner till! De skrattade gott när jag förklarade att jag inte hade en aning om vilken väg jag skulle ta hem till Vittjärv, men så är ju ett riktigt äventyr! Ska man bara följa bestäma stigar och vägar skulle man aldrig komma långt!

Efter en stund klättrade jag tillbaka bak på släden och körde iväg med pigga hundar. Vi kom till halvkända spår men de var igensnöade så vi fick pulsa oss fram och till slut körde vi efter ett spår som går längs med väg 97. Den var rejält trafikerad idag så jag vågade inte "köra" hundarna utan gick och höll i linan vid Giela ungefär, för att inte riskera att nån hund skulle försöka hitta ett bättre spår ute på vägen.... Vi såg nog lite roliga ut där vi promenarade i diket, mitt hundspann och jag. När vi äntligen kom fram till Kusån var även jag lite trött!

Vi korsade vägen och körde lite efter en nästan bar väg...  

Sen hittade vi vårt skoterspår och kunde fortsätta vägen hemåt. Den börjar då med att man korsar väg 97 igen! Eftersom det är en korsning med lite dålig sikt gick jag fram till ledarhundar och ledde dem över. De vimsade lite och sen när vi kom till alla sidan knöt alla ihop sig till en knut och det fanns ju åter igen ingenting att ankra i (bara lösa skoterspår) så jag klättrade fram till hundarna och började knyta ut dem...då kom två välbekanta skotrar körande! Det var mina två renskötargubbar! Så vi utbytte några ord till och jag plumsade runt i 75cm snö och redde ut mina hundar. *s* Typiskt att man ska träffa folk när allt är som mest kaos - och TVÅ gånger dessutom! Hoppas i alla fall ha tid att åka förbi där på torsdag, jag är ju uppvuxen i renbetesland och van vid att ha renar överallt (så den här vintern har kännts lite mer som "hemma" för mig nu när vi haft renar även kring Boden) men har aldrig varit med på nåt sånt!

Vägen hem gick bra och nu är alla trötta och nöjda, borde ha blivit kring 2-3 mil nånstans och så var ju stora delar av spåren ganska tunga och krävande.

Ser ni skylten? Den visar en överkryssad skoter och står på ängen bakom vårt hus...tyckte det var lite roligt att den snöat över - och det är inte drevsnö utan snön är helt enkelt så djup.

Bortanför de stora björkarna längst bort i husraden bor vi. Äntligen hemma!

Nu ska jag dyka ner i skolans värld igen, men skönt att kunna göra det med riktigt nöjda och trötta hundar! Tjingeling!

Den här dagen har överträffat mycket! Först o främst har det kommit ännu mer snö! Har skottat flera gånger idag! Underbart! Under kvällens slädtur klev jag ut i orörd snö och den var kring 75 cm djup - det var dessutom ute på en sjö (som ju frös efter att första snön kommit om jag inte minns fel)! =) Trodde att jag bara skulle hinna plugga idag men det gick bra och ganska snabbt, så nu på kvällen körde jag en sväng med jyckarna. För att få bra fysträning för Mintu ville jag köra honom först i snön, men det kändes lite tveksamt med alla löptikar (dvs. de fyra som utgör resten av spannet). Tänkte dock som vanligt att "man kan alltid testa" och det gick ju hur bra som helst! Han var lite intresserad av Kaelas rumpa men hon sa ifrån och det räckte med ett nej från mig så drog han in sin långa nos. Han jobbade jättefint och gjorde några fina svängar! =) Annars var svängarna dagens stora stötesten, Kaelas hjärna måste vi ha glömt hemma för hon verkade inte förstå ett enda ord idag!   

Vi fick i alla fall pulsa och köra tungt, samt slipa lite på kommandon och svängar i djupsnö och utan spår att följa. Nice!

När vi åkte hemifrån kring 8-snåret på kvällen var det fortfarande ganska ljust! =)

Bitvis var det kört men det gick tungt även där, svårt att trängas på ett smalt spår! Rossi gör ett hjältehopp för att komma ikapp!

Sen fick jag tända pannlampan - nu med fräscha batterier! Wow! Så ljust det blev!   Vi körde ut på igensnöade spår och fick ett rejätl fyspass för hundarna! Själv stod jag bara på släden och blev som mest lite trött i rösten av att peppa och berömma, småttingarna var trötta men kämpade på så fint!

På vägen hemåt lyste himlen rosa av Bodens ljus (lite mindre än en mil bort) och fullmånen gick att skymta bakom snömolnen. Hundarna pulsade vidare och Mintu, Kaela och Silva var riktigt duktiga på den biten, medan Giela och Rossi inte tog det på lika stort allvar just idag.

Snart tillbaka i civilisationen!

Men först tvingade matte ut hundarna på den igensnöade lilla sjön (en stor vik av Vittjärvs å bara en kort bit hemifrån) och där blev hundarna vimsiga och förvirrade men vi lärde oss till slut att man KAN pulsa (varken Mintu eller Kaela verkade komma ihåg det utan nån annan som styrde upp allting) även om ingenting finns att följa, och svänga även om inte spåret svänger. Dessutom gjorde jag en ovetenskaplig snömätning när jag klev ut i snön och den nådde lite över grenen...ooops...lite tunggått för mig. En mätning visade senare att det alltså var kring 75 cm...=) Nice!

Det här är den klart bästa vintern vi haft i Boden sen jag flyttade hit - riktig vinter! Rejält med snö, inte en massa regn, tö och is...bara VINTER helt enkelt! =) Nu ska jag duscha, plugga lite, och sen soooooova! =)