Pga skola och jobb sista tiden har jag inte varit ute i dagsljus med mina hundar på snart två veckor! Dagsljuset kommer snabbt och försvinner innan det riktigt börjat känns det nästan som, men medan solen väl är uppe är det fantastiskt vackert! Idag hade vi varmare än -10 för första gången på ett bra tag - skönt!

Efter middagen (alltså den man äter på kvällen, ingenting annat!) åkte jag och Veronica iväg mot Ljusträsket och selade ut ett ivrigt 10-spann framför släden! Gakkon var förstås hemma, och även Veronicas Flinga som dragit på sig en hälta. Vi körde efter en grusväg där i stort sett inget grus alls (hörde nåt enstaka litet skrap under belagen på hela sträckan) var framme! Härligt! Hundarna var duktiga och söta och vi var lyckliga men kalla! Kändes som -20 grader minst innan vi var tillbaka till bilen och det var SÅ kallt att spänna släden på taket igen. Helskumt! Mycket riktigt hade temperaturen sjunkit men inte så mycket som det kändes som...

Vi körde kring 16km vilket är en rätt bra sträcka att få ihop på släde med den snömängd vi har nu. Härligt! Med ett gäng glada och nöjda hundar här inne har jag ägnat resten av kvällen (det lilla som blev kvar) åt att diska och julpynta lite. Nu kallar sängen. Heldag i skolan imorgon, jobb+prov på fredag... på LÖRDAG ska jag andas ut!

Idag har jag äntligen kunnat börja använda ögonen lite mer normalt! Härligt! Ser fortfarande suddigt men bättre. Läkningen har gått bra, inte speciellt ont alls och gott om Harry Potter på ljudbok. Idag var det äntligen dags för hundarna att få lite vettig motion efter en väldigt lugn vecka! Jag slängde på mig slalomglasögonen och kastade in fyra pigga hundar i bilen och körde till Veronica!

Vi körde 8 hundar, mina fyra bak och hennes fyra fram. Hundarna var riktigt taggade och det är så skönt att de alla är goda vänner fastän de inte träffats på rätt länge nu. I starten sjöng de så fint, även Rossi ylade och Flinga såg mest galen ut av alla, som vanligt. Trots en liten trassling där alla möttes på mitten så var alla vänner, trots en löptik i spannet och "long time no see". Vi har ännu alldeles för lite snö, men isarna börjar vara tjocka så vi körde en sväng på Buddbyträsket längs strandkanten i huvudsak.

Idag hade vi lämnat alla småtrötta tanter (våra sibbetanter har ju börjat visa att spannkörning inte alltid är det roligaste i hela världen nu när de är 9-10 år och tagit frivillig halvpension), och körde bara dream team! Bara arbetande hundar, vilket är självklart för många, men inte för oss med vårt lapptäcke till spann! Rossi var den svagaste länken idag men sträckte ut fint i stort sett hela tiden. Alla de andra jobbade hårt och medvetet, som det ska vara! Solen kikade upp över horisonten och det var riktigt vackert ute!

Hemma hos Veronica igen, blev vi inbjudna på fika! =) Härligt att hinna surra lite och värma fossingarna, med varm choklad på bordet! Jyckarna kom in och Silva, Kaela och Rossi hittade snabbt nån ledig liggplats och skötte sig som fina besökare. Mintu däremot tyckte att allting var sååå spännande, och ville helst umgås med Silva och Sälka (som han verkade tro löpte men där tog han ju grundligt fel) heeela tiden, medan de hellre ville sova. Till slut fick han gå ut i hundgården, som är just utanför vårt fikafönster.

Praktiskt med ett stort fönsterbläck där man kan ställa sig och titta in! Det tog en lååååång lååååååååång stund innan han till slut lade sig och vilade, och då fick han komma in igen. Om det var smart eller inte, nja...då tog det istället en lååååång lååååååång stund innan han lugnade sig där inne. Inget stort men lite pip och lite vandrande och så försökte han klättra över allt och alla för att komma nära de han ville umgås med. Inte lätt att vara yngst och socialast!

När jag packade in hundarna i bilen för att åka hem, såg vi en fantastiskt full måne som steg upp över horisonten, och både Veronica och jag undrade hur vi egentligen tänkt när vi körde på dagen och inte kvällstid! Jag visste ju att månen var full nu! Nåja...även om det hade varit helt fantastiskt med en fullmånetur på sjön, så var det riktigt härligt ute i dagsljus med. Sen åkte Lars och jag till vår fina lilla affär här i Vittjärv och köpte lite matvaror, de har verkligen ett helt fantastiskt utbud! På vägen hem var jag tvungen att stanna och ta ett kort av fullmånen, men med detta objektiv så syns den inte så bra... ni får helt enkelt lita på att den var fiiin!

Nu ska här snart lagas middag och sen ska Giela och Gakkon få en långpromenad och husse ska åka till sitt nya jobb!

Gakkon och Rossi fick testa min huvudmassagare idag och båda två tyckte att det var riktigt mysigt. Kanske blev de även aningen smartare? Hjärnmassage kan ju aldrig vara fel! Efter en heldag på skolan blev det en kvällsslädtur med Veronica och fyra av hennes hundar! Vi körde 9 hundar och det var första gången på länge vi körde ihop. Vi trotsade allt och körde längs skidspåret, som ännu inte är sladdat och klart, men vi mötte ändå två skidåkare. Hundarna skötte sig fint, speciellt vid andra mötet, och gick förbi utan att vara nyfikna.

Även Giela såg riktigt glad ut och hundarna njöt nog lika mycket som vi. Silva var lite disträ i led och ville pinka lite här och var - lilla löptiken! Sen hittade hon sin hjärna och började lyssnade på oss lite mer.

När vi kom hem hämtade jag posten och där  - äntligen - hade våra 50 LED-lampor från Hong Kong kommit! Dessa ska hängas i hundarnas halsband för lite extra ljus och synlighet på mörka vinternätter, och nu finns det några att ta av dessutom...de har en tendens att försvinna ibland eller ge upp. 4 kr styck inkl frakt betalade vi och det är rätt överkomligt. Nu är det dags för lite mer studier inför morgondagens prov. Jobbar 7-11 på bästa stället J&B Elinstallationern och sen prov 12.50 Wish me luck!

Idag gjorde vi oss redo för en liten slädtur här hemma i Vittjärv i snön som kom för nån dag sen. Igår kväll körde Yvonne och jag kring 3 mil med barmarksvagnen (Silva, Kaela, Mintu och Rossi var med) och kom hem först kring 01.30...men underbart var det! Yvonne hade dessutom med varm choklad! Vilken lyx! Idag selade vi på hundarna för en liten slädtur med bara mitt lilla gäng, och alla var taggade och sugna!

Silva vill komma ut FÖRST och kan småsura mot sina vänner ibland, även mot sin kära syster som här får en tass i ansiket. Som tur är så är det inga allvarliga surheter.

Jätteskoj att se att Gakkon så taggad och glad igen! För var gång man kör så ser man mer och mer av "gamla" Gakkon som levde för sitt arbete framför släden! Idag fick hon gå i point med Mintu, bakom ledarhundarna, för vi skulle börja och avsluta med en sträcka längs Vittjärvsvägen och småsystrarna håller kanten riktigt fint nu... men det litar jag inte alls på att Gakkon gör. Hon väljer den väg som hon tycker är bäst!

Kloka ledarduon! Silva var en klippa i led idag!

Äntligen på gång! Helt underbart att vara ute men snön täckte sten och grus sämre än jag väntat mig. Efter en stund började dessutom Gakkon att markera lite av sin hälta igen.  Vi körde in efter en liten grusväg där 2 personer och en liten hund promenerat. När vi mötte dem på lite avstånd beslöt jag att vända eftersom Gakkon inte såg helt pigg ut. Jag kommenderade Silva att vända och hon vände så fint...

...enda problemet var att Gakkon stod som en betongsugga i andra led och tittade på människorna och den lilla hunden och ville INTE vända. Lilla Silva hade inte mycket att säga till om där, för Gakkon är betydligt mycket tyngre och minst lika envis. Så jag fick hjälpa dem lite på traven, men tyckte ändå att Silva var duktig som direkt försökte vända spannet på kommando trots att vi hade någonting väldigt spännande framför oss.

På vägen hem körde vi efter Vittjärvsvägen igen och småtjejerna höll kanten så fint. Skönt att det börjar fungera bra (nääästan alltid)! Gakkon haltade smått när vi kom hem men inte mer än att det slutade när hon kom ur spannet. Hon har ju hängöron och om hon haltar så syns det nästan tydligast på öronen - de börjar svänga i fel takt så att säga! =( Nu blir det vila för henne eftersom det tydligen inte bara var en engångsföreteelse. Ännu värre var det med släden...

Vi körde bara 5 km eller nåt sånt, helt ynkligt, men ena belaget fick tydligen rejält med stryk ändå. De har hängt lite löst (alltså den vita plasten hängde löst från metallskenan där den egentligen ska sitta fast) men det brukar ju fungera ändå. Jag hade tänkt mig att den skulle få hänga kvar där tills det kommer mer snö och är dags att byta belag... Nu klövs det på mitten och även skenan fick rejält med stryk... =( Med tanke på att Gakkon haltade och att vi körde så enormt kort, så var det här nästan en slädtur där man började fundera på om den kostade mer än den smakade...men bara nästan!

Men även om släden är trasig så blir man så glad av att pussas med de älskade hundarna. Så den sorgen är redan glömd!

Underbara lilla Silva som är så knasig men en så klok ledarhund! Nu väntar lite plugg, en kvällspromenad och  lite annat smått och gott. För Gakkons del väntar vila och så hoppas vi att problemet inte var värre än så. Ha det gott vänner!

Ungefär 2 dygn senare än andra åkte jag och hundarna in i dimman nu under eftermiddagen, men på ett lite annorlunda sätt. Efter en härlig helg med mamma, pappa och systerpå besök bjöds vi på jättegod lunch hos svärföräldrarna, och sen åkte de hemåt. Själv åkte jag hem och packade bilen och hundarna. Lite underligt kändes det allt...att göra sånt gång på gång när gräsmattan hemma är helt grön.

Så här mycket snö har vi hemma nu...

Vi körde en väg vi provat tidigare utanför Harads och där fanns snö! Blötsnön som kom och gick nu i helgen hade tagit bort nästan alla halkiga områden dessutom!

Mintu och Gakkon gick i led och såg ut att trivas bra. Mintu sänkte svansen lite extra idag och såg riktigt bekväm ut. Han och Gakkon var så söta där framme, två stora mörka hundar med svansar som vaggade i takt. Silva och Kaela gick i point, och Rossi och Giela i wheel. Jag hade faktiskt börjat glömma hur Gakkon påverkar ett spann märker jag... Hon är en klippa på så sätt att hon svänger säkert och distinkt och inte låter sig distraheras av saker som händer...

...däremot är hon ju också enormt stark och vill alltid framåt! Den biten försvann lite med skadan, men nu börjar den tydligen återkomma! I starten slet hon iväg hela spannet så att vi touchade baken på bilen...Hon har en tendens att få med sig alla de andra på sina upptåg eftersom hon gör allting med sån övertygelse. Nåja...det gick bra om än inte riktigt som planerat...

Det började mörkna rätt snabbt och blev

dessutom riktigt dimmigt...lite läskigt nästan...

Tur att jag hade min Silva II, dvs pannlampan

(för Silva I är ju hunden!), med mig!

Vi körde ungefär 13 km och Gakkon hade inga synliga problem med varken ryggen, skavsåren på baktårna eller nånting annat...dessutom kändes det som att tempot idag var aningen högre än det vi kört tidigare. Helt underbart! Vilken känsla det är att faktiskt inte bara ha 6 hundar utan ett 6-spann! Älskar att ha alla mina älskade hundar samlade! De tusenlappar som gått åt till Gakkons rehabilitering känns enormt väl spenderade just nu...för vi har faktiskt nått ett enormt stort delmål! Hon KAN springa med i spannet under rätt förutsättningar!!!

Tillbaka vid bilen. Gakkon ser lagom nöjd ut över att bli lyst i ansiktet.

Gos med matte hör till när man sprungit klart. Speciellt för Gakkon!

Sötisarna!

Nu har jag duschat, dammsugit, klippt mig (ja varför säger folk "jag har klippt mig" när de egentligen menar att "nån annan har klippt mig"?), tagit in ved och tagit upp hundmat. Dags att fortsätta sy på slädkapellet! Dessutom kanske kvällen har tid för lite Oblivion också? Den som lever får se!

...komma till snön! Tänk vad oväntade saker man har nytta av ibland. I min jakt efter snöiga oplogade grusvägar kom jag att tänka på vägen förbi Äventyrsfortet i Harads. Harads är en mindre by kring 4,5 mil från Boden, och om man sen kör in efter en grusväg som går till en ännu mindre by, och sen svänger av den, då kommer man till Äventyrsfortet! Jag gjorde praktik där för 5 år sen eller nåt sånt, och ett svagt minne sa mig att Nisse sagt till mig då att den vägen fortsatte betydligt längre in än till fortet. Som tur var hade mitt minne rätt och vi fick ihop en tur på nästan 12 km!

Äntligen!

Första delen var helt orörd snö, sen kom vi ut på en väg som använts mer och för att få lagom fart på gänget körde jag den här stilen... dvs. bägge fossingarna på skotermattebromsen och händerna rejält om handtaget!

Gakkon var med idag också! Hon hade smorslade tassar och var supertaggad när vi skulle starta! Började leka med Silva och studsade upp och ner ! =D

Vilken underbar syn det är att ha hela gänget samlat!

När vi kört en bit passerade vi Flarkån - riktigt mysigt!

Där mötte vi även timmerbilen vars spår vi följde.

Älskade bästa Gakkon som styrde oss så bra idag.

Det började skymma innan vi var tillbaka vid bilen,

men riktigt så här såg det ju faktiskt inte ut...

Äventyrsfortet! Ja innanför portarna alltså. Gakkon var faktiskt med mig dit på praktiken en gång och sprang omkring i tunnlar och korridorer och busade.

Efter att jag packat upp släden på taket öppnade jag bakluckan på bilen, och där såg det så här mysigt ut:

Om ni undrar vad Silva gör (längst nere till vänster) så tvättar hon Mintus mun medan han försöker sova. Snällt va?  

Gakkon passade ingenting idag så ryggen klarade sig nog rätt bra, och även tassarna såg okej ut tyckte jag, men tyvärr började hon småhalta när vi ganska nyss hade vänt... hoppas det var tassarna ändå så att vi inte har ytterligare problem! Hon haltade inte mycket men klart synligt vissa sträckor... =(

Vi fick som vanligt hålla nere tempot för hennes skull, men det fungerar faktiskt riktigt bra ändå. Nyttigt även för småttingarna att slita lite tyngre ibland. Nu är vi alla glada och nöjda - dags att städa!  

Vår gräsmatta såg oroande grön ut imorse, men ryktet sa att det finns snö bara 4 mil härifrån, så jag lastade in hela hundgänget i bilen och satte släden på taket imorse. Förra vintern gick Gakkon en enda tur framför släden men då körde vi bara några få kilometer, och hon hade enormt svårt att hålla tempot fastän vi körde sakta, men nu kändes det som att det var dags att prova igen efter mycket rehabilitering och en hel del snällare konditionsträning.

När vi kom till Bredåker, nånstans kring en mil bort, började det vara vitt på marken på vissa ställen. När vi kom till Svartlå var det riktigt vitt och närmare Harads var marken täckt med 4-5cm ganska packad snö. Vi hittade en liten grusväg några kilometer före Harads där några bilar kört - men snön ändå täckte vägen fint!

Vilken underbar syn - hela älskade gänget samlat!

Körde Kaela och Gakkon i led, Silva och Mintu i point och Giela och Rossi i wheel. Vägen började med en rejält lång uppförsbacke men hundarna skottade på fint! Det känns verkligen att de börjar vara bra tränade nu! Vi höll hela tiden lugnt tempo, långsam trav i stort sett, och då kunde Gakkon hänga med bra! Idag korsade vi massvis med djurspår och stundtals var hundarna lite väl intresserade av marken, men de skärpte till sig allt eftersom. Dessutom täckte snön så pass bra att belagen inte fick så mycket stryk heller!

Vi körde lite mer än en timme och avverkade ungefär 1 mil. Gakkons rygg höll ihop fint hela vägen och man märker att hon börjar röra sig ännu bättre när hon sprungit en bit.  Slackar ibland och passar nån gång, men det är inte ihållande utan går till sig om man justerar tempot. Distansen kändes inte alls som ett problem för henne idag, så länge tempot var nog lågt. Däremot gick hennes skavsår på baktassarna upp igen...=( Dumma matte hade inte tänkt på att de kunde behöva smörjas fortfarande. Hennes yttre klor på baktassarna har börjat nöta mot trampdynan innanför... Så sista biten gick hon inte helt rent, men inte pga ryggen utan pga tassarna...=(

6 nöjda jyckar bak i bilen

Trots att vi körde väldigt kort för de yngre och mer vältränade, så verkade de rätt nöjda, men å andra sidan blev det ju ganska tungt när jag bromsade konstant. Nu på kvällen märks det däremot att de gärna skulle ha sprungit längre, för tröttheten höll inte i sig länge! Imorgon blir det ett längre pass med Yvonne och hennes gäng men då blir Gakkon hemma! Nu ska jag försöka få min dator att spela Oblivion! *håll tummarna!*

Igår såg vi nya Resident Evil på bio i 3D, riktigt nice! Milla Jovovichs karaktär måste ju vara en av filmhistorierna allra häftigaste och action i 3D är ju grymt! Kom hem kring midnatt och när klockan ringde 6.30 imorse kändes det tungt... jag tittade på mobilen och såg at jag fått ett sms från min vän Per där han undrade om jag hade vinterdäck på? Vinterdäck? Det tog en stund och sen förstod jag att det måste ha snöat under natten! Mycket riktigt var det alldeles vitt ute! Vi beslöt oss för att stanna hemma från förmiddagens lektioner för säkerhets skull, för det verkar ha varit riktigt halt på sina ställen.

Istället fick hundarna årets första slädtur! =)

Mintu är förväntansfull!

Kom igen då! Jag tror att de såg när jag lastade släden på taket för alla blev eeextra taggade...

Körde Kaela och Silva i led vilket visade sig vara smart. Silva har gått en del i point i höst och idag var hon helt fenomenal! Sådär bra som hon är egentligen, men kan glömma bort att hon är om hon får gå för ofta i led och börjar göra det påslentrian. Hon var en klippte och svängde, vände och stökade på!

Vi körde från en plats bara några hundra meter hemifrån, ungefär 1 mil ToR. Bitvis var det gott om snö, på andra ställen kikade grusvägar och annat fram och belagen fick sig en omgång...men de är gamla och ska ändå bytas snart.

Hihi...får man snö på sig måste man ju skaka bort den till slut!

Solen gjorde oss sällskap rätt snabbt och det var riktigt fint ute...=) Enda nackdelen var att släden fick vara utan kapell (ett under tillverkning och det andra nerplockat som mall) och min provisoriska lagning av meden med plattjärn fungerade ungefär inte alls...höger mede är nämligen AV lite bakom bromsen, men den hänger ihop tacke vare belaget och cykeldäcket som sitter ovanpå som halkskydd... =(

Ett av de tillfällen när vi alla njöööt...förutom belagen då...

Snart hemma igen! Här kommer vi att köra även i vinter men då efter fina skoterspår och utan sten!

Nu är hundarna trötta och nöjda. Bara Gakkons promenad kvar till ikväll, och nu ska vi lasta in Mintu, Kaela och Silva i bilen och åka till veterinären för att kolla upp Mintus passgång och Silva och Kaelas tillfälliga hostningar...håll tummarna!