Nu kommer bilder från morgonens tur - som turligt nog slutade väl!

Jag körde kameran mest i manuellt läge så exponeringen blev lite speciell ibland (mest överexponerad) men jag tycker att det blev rätt coolt till slut ändå.

Mintu, Silva och de andra.

När jag satte fram kameran på stativet fick jag inga kort på hundarna...utan bara detta...o sen var eländet ett faktum!

På väg hemåt när allting ordnat sig!

Söta söta Kaela! Så himla fin, trevlig och duktig tjej!

Tant Giela fick frost i huvudhåret

Silva och hennes härliga ögonfärg

Mintu

Nu väntar jag på ett nytt avsnitt (eller nytt är det knappast men nytt för mig!) av NCIS och sen kallar snart sängen på mig. Heldag i skolan imorgon. Mina små älsklingar verkar nöjda med dagen och sover så sött i små högar på golvet. =) Åh vad jag älskar dem!

Imorse selade jag ut 5 pigga hundar och eftersom solen lyste så fint fick även kameran följa med. -23 grader och fiiint ute! Hade bara tänkt köra en kort sväng eftersom jag skule till skolan sen. När vi kört en kort bit mötte vi en jättetrevlig man som bor i byn med sin snygga Grönlandshund. De var ute på skidtur och Silva den lilla räven gick inte rakt förbi utan ville hälsa...men de "känner" ju varandra så det kändes inte så farligt och han var beredd på att eventuellt bli "påhälsad". Men nog hade det varit snyggare om hon gått rakt förbi! Om hon haft Kaela med sig istället för Mintu hade det kanske gått bättre.

Lite senare kom vi ut på en vacker myr och solen gassade från en klarblå himmel - jättesnyggt! Jag blev sugen på att ta en bildserie framifrån med gorillapoden och gjorde det...när jag kört förbi kameran ankrade jag släden och gick bak för att hämta kameran. Tyckte att ankarfästet borde ha varit okej för 5 små hundar...men...just när jag nästan hunnit fram till släden så ryckte de loss den och jag missade den med 1dm! Jag har ju tappat hundarna en gång tidigare i vinter men då stannade de när jag ropade. Idag fick jag hjärnsläpp och ropade deras namn istället för att egentligen ge stopp-kommando...vilket jag kom på i efterhand. Vips var hundarna och släden borta och jag stod kvar med en kamera och ett stativ.

I ett sånt läge finns inte mycket annat att göra än att börja promenera. Jag gick och gick...men inga hundar i sikte. Slädens spår visade att den fortfarande stod upprätt och av spåren att döma så sprang alla hundarna på framåt. Inga tecken på att någon stannat, inget blod i snön, eller märken efter att någon skulle ha blivit släpad. Ändå hinner man ju tänka tusen tankar - för sånt där kan sluta riktigt illa. Att tappa spannet är ju det man INTE FÅR GÖRA! Lars gjorde sig redo att köra med bilen till Kusträsk dit spåret ledde och jag vandrade vidare och började tänka allt mer på allt hemskt som kunde hända. Fortfarande helt tyst. Inga skrik (tecken på att de fastnat och vill vidare eller att någon skadat sig) vilket både kändes bra och dåligt.

Jag gick kanske 15-20 minuter (i storskor med jättejacka mm) och sen, mitt i en jättelång nerförsbacke, stod de plötsligt där alldeles tysta bakom en sväng. Jag räknade snabbt till 5 glada ansikten. Och räknade en gång till. Jo, det var 5 glada ansikten och vid närmare undesökning visade sig alla vara oskadda. Lite intrasslade men glada och oskadda. Lättnad! Usch så rädd jag hann bli!

Vi trasslade ut oss och vände sen hemåt igen. Tog lite bilder även på vägen hem med vågade mig inte på gorillapoden nåt mer. Har hört rykten om varmgrader till helgen och just nu känns det helt okej även om det gör vintervärlden lite fulare. Men hellre en tråkigare vintervärld och ett grymt ankarfäste än tvärtom. Korten ligger kvar på kameran och kommer in här ikväll - blev några riktigt fina men försöket med poden där jag tappade hundarna gav undefär NADA! Typiskt...första gången jag misslyckas med en bildserie och så tappade jag dessutom mina vänner...

Börjar fundera på att träna inkallning av spann under realistiska former för att ha mer att säga till om ifall det händer igen. Det SKA inte kunna hända igen men därmed inte sagt att det inte är bra att ha övat på den färdigheten. Nu kallar skolan - tack mamma för tipset med Cayenne-peppar i fiskbiffarna - de blev vansinnigt goda!

Efter gårdagens rejäla tur var de andra hyfsat nöjda och trötta och jag kände att det kanske var dags - att låta Gakkon prova lycka framför släden för första gången den här vintern! Vi hade rätt vettiga spår, temperaturen var lagom och det snöade inte så mycket under natten...perfekt! När jag satte fram henne i led med Kaela såg hon mest förvånad ut nästan - som att det var en dröm som kanske skulle ta slut?

Vi körde några kilometer och försökte hålla lugnt tempo. Hon höll ihop hela vägen och travade men på slutet hängde hon inte riktigt med i tempot utan vi fick bromsa ner farten. Att springa framför matte på skidor i trav går ju långsammare än detta förstås. Nu återstår bara att se hur hon kommer att bete sig ikväll och imorgon. Förhoppningsvis får vi inga bittra eftersmaker, men man vet ju aldrig.

Första bilden någonsin på mitt 6-spann!

=)

Nu är det pluggdags på stan med Perra och Joppe.

...jo ganska värdelös! Igår kväll jobbade jag krogpass 22-04 i taxin så det blev sovmorgon imorse. När jag stigit upp var det dags att sela ut hundarna för solen sken från en fantastisk klarblå himmel och temperaturen var helt perfekt (kring -15)! Vi körde den långa rundan som jag uppskattade till ca 3,3 mil tidigare, och idag gick det sakta! Den gången tog det 3,5 timmar trots måttligt tempo. Idag tog det 4,5 timmar! Tokigt långsamt!

Bitvis var spåren helt nykörda (vi mötte skotrarna som körde upp dem just när vi skulle svänga in) i pudersnön och såna spår blir enormt tunga för hundarna. Dessutom var isarna fulla med vatten (ovanpå) vilket gjorde att det frös isklumpar på medarna som envisades med att hänga kvar. Hundarna var duktiga och kämpade sig ända till Svartbäcken och sen hem igen. Enligt GPSen så var sträckan 3,8 mil! Längre än vad jag trott...sen sov alla hundarna GOTT! Mina små hjältar!

Jag hade självklart med kameran för det var ju så fint ute! När vi kommit ner på ån och körde med solen rakt framför oss så slog hundarnas tassar upp små moln som såg helt gyllene ut i solskenet, och hundarnas varma andedräkter bildade större gyllene moln kring deras springande kroppar. Underbart! Jag greppade kameran och tog en fin bildserie...och insåg att minneskortet låg kvar hemma. Så tyvärr finns detta underbara äventyr bara sparat i mitt minne! Ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det var vackert! En magisk dag! Den mjuka snötäcket var helt täckt av tjock rimfrost och allting såg ut som sammet. Jättefint.

Imorgon kanske blir en stor dag. Det får visa sig. Och om det blir det så kommer ni att kunna läsa om det här! Behold!

Idag fick min nya kamera följa med på slädtur för första gången. Jag var lite nervös men den fick åka i sin fina väska och väskan fick åka i en IKEA-kasse för att inte vara helt utlämnad i den lite smutsiga slädsäcken. Jag hade även med mig gorillapoden och testade att ställa ut den (det är som ett stativ med mer rörliga ben som man kan böja) en bit framför oss i snön med kameran riktad lite framför oss, ställde sen in den på självutlösning och att den sen skulle ta en bildserie. Funkade kanonbra! Fick ett gäng bilder på mig och släden och hundarna och de tyckte kameran var söt ute i snön och tittade rakt mot den hela tiden de sprang! Sött! Första försöket gav bland annat detta:

För att se hela bilden (vänstra delen också) http://www.kickestina.se/100206/a.jpg

Silva ser ut att vara chockad över kraften i sin egen skakning!

SnyggSilva!

Andra testet! Lite suddigare men himla sött ändå! (http://www.kickestina.se/100206/d.jpg)

Kaela tittar bak ibland för att kolla så att man är med och att allting är okej.

SnyggMintu!

Fint ljus ute idag!

Vi hae riktigt tur idag! Bara en liten bit hemifrån kom vi till en korsning där man kan köra mot Norra Bredåker och där hade ingen kört på länge! Med all ny snö hade det blivit riktigt tungt att ta sig fram och vi var inte riktigt ute för att pulsa snö idag. Just när vi stod där kom 4-5 skotrar och de skulle åt precis samma håll! Riktigt nice! De nykörda spåren var väldigt mjuka och rätt tunga för hundarna, men tusen gånger lättare än all snö i alla fall!

Giela

Silva

Kaela

Nu ska jag köra taxi 22-04! Först ska hundarna få mat. Imorgon blir det ett lite längre äventyr om allt går enligt planerna. Hoppas att lite mer spår ska vara uppkörda och farbara då när skoteråkarna hunnit vara lediga en dag redan (idag) och rejsat omkring.

Imorse fick jag äntligen hämta kameran! Har provat lite och vi är redan vänner...jag tror det här kan bli riktigt bra! Dagens slädtur blev kort men äventyrlig men tröttade ut hundarna rejält. Vi körde 5-7km bara men det räckte idag. *s* Medan vi varit borta under helgen har pudersnön vräkt ner och vårt spår på ängen ner till leden var helt igensnöat. Silva och Kaela hoppade fram genom snö som var lika hög som Rossi! Sen kom vi till ett skoterspår men längst bort hade skotern kört en annan väg än den vi skulle. Ut i djupsnön igen. Det var ca 60 cm puder som hundarna jobbade sig genom, ömsom studsande och ömsom dykande (Silva tryckte ner huvudet och bara plöjde sig fram). Där det var mest snö var det över Mintus manke och han är 62 cm hög! Minns inte att det varit så här bra med snö i Boden på länge - kuuuul!

När hundarna blev extra pigga och fick fart skuttade alla 5 genom snön och snöröken yrde så att det var omöjligt att se hundarna eller hur många de var ens...såg bara 2 blå lampor som skuttade längst fram...*s* Härligt!

Idag åkte jag med fyra hundar (Giela fick vara hemma från denna potentiella strapats) upp mot Blaikfjällets topp, och mamma och pappa kom efter med skotern efter en stund. Spåret upp var igensnöat och dessutom går det ju bara uppför, uppför, uppför i stort sett så hundarna och jag fick kämpa rejält! Sen kom skotern ikapp och vi fick i alla fall ett spår att följa men det var rätt mjukt och det gick tungt ändå.

Efter att tag insåg vi att det inte skulle bli någon topptur i detta tunga före, men redan efter 4-5 km hade vi kommit en bra bit upp från sjön och träden blev alldeles tjocka av snö och det var så fantastiskt vackert...så även om vårt mission misslyckades hade vi det helt underbart! Bilderna idag blev så stora att jag gjort miniatyrer istället, klicka på dem för att se de stora bilderna!

Här har vi nyss påbörjat stigningen och hundarna plöjer fram genom snön med pigga ben

Mitt lilla gäng! Silva och Kaela i led, Mintu och Rossi i wheel.

Denna backe är lång och brant men utsikten där uppe gör det nästan värt det! På andra sidan syns byn Kaskeloukt.

Mer utsikt över Storuman (sjön) medan vi kämpar oss vidare uppför berget.

Nästan uppa vid masten och nu börjar krafterna tryta så smått...matte är genomsvettig och det märks på hundarna att vi stigit mycket i höjd.

Bakom oss lämnade vi spår efter 16 tassar och fyra medar i snön.

En bit längre fram kom skotern ikapp och körde sen före så att vi hade ett spår att följa. Fortfarande tungt men släden gled ju lättare i alla fall! Såg en tjädertupp just bredvid spåret!

Dagen hade en rejäl "wow-faktor"!

Bakom oss såg det ut så här...

Äntligen lite plan mark! Lite myrland.

Pappa provkörde! Hundarna fick nya krafter när matte var en bit fram men tyvärr fick de även snörök från skotern över hela sig och blev suddiga!

Jan - the musher!

Sen var det mammas tur. Hon hann ikapp oss lagom till att vi kört fast ute på en myr där vi tappade skoterleden och hamnade rakt ner i lössnön.

Skoter uppe på spåret igen! Mamma testar snödjupet...det får godkänt.

Här kommer vi!

Here we are!

Visst är Silva och Kaela söta ihop?

The musher.

På väg hem lurade jag mina föräldrar rakt i fördärvet. Jag har ju en vana att göra sånt. Det kändes som en jättebra idé att köra Fjällsvägen hem igen men där var bara något gammalt skoterspår mitt i, och det gick knappt att se i all nysnö. Att köra skoter på såna ställen när man är två är ganska svårt, för rätt som det är så "ramlar" man av spåret och riskerar att fastna. 2 gånger kom jag och hundarna ikapp dem och fick hjälpa dem loss.

Sista biten av vägen körde jag och hundarna först för hundar har ju en förmåga att alltid hitta spår och de höll sig där det var hårt och fint så att skotern kunde följa efter. På bilden kör vi efter det smala spåret som blev. Nu är alla glada och nöjda och mamma, pappa och jag ska köra lite sudoku-utmaning!

Äntligen i Baiken igen! Igår kväll körde mamma och jag en liten slädtur här i byn i fullmånens sken. Föret var lite småsegt men det var riktigt fint ute, tror jag i alla fall...det var kring -25 och våra glasögon immade igen så vi kunde inte riktigt se....*s*

Nu idag åkte hundarna o jag ut efter lunch i -23 och lätt snöfall. Var så himla fint ute! Lite disigt och ljust och alldeles fluffigt och mjukt i all snön. Kamerans batteri tog slut redan när vi körde nere på sjön, men vi fick med det finaste i alla fall. Giela ville vara hemma idag så det var Silva, Kaela, Mintu och Rossi. Alla fyra jobbade stenhårt och var så duktiga! Vi körde både på nya skoterspår och totalt ospårat ute på sjön, och på vissa ställen hade det drevat så hundarna fick simma framåt. Mina hjältar! Nu är de trötta och nöjda och efter en middag med regnbåge och broccolimos (mums) ska jag nu gå över till mormor en stund. Först kommer lite bilder:

Giela, Rossi, Mintu, Silva, Gakkon och Kaela vill gärna få lite uppstekt palt av mamma.

Äventyr!

Solen var som en rosa prick bakom diset.

Into the great white open...*hihi* På andra sidan ser man normalt land några kilometer bort men inte idag!

Rötholmen framför oss. Hundarna gick spikrakt över isen fastän där inte fanns något spår att följa. Duktiga ledartjejerna!

Dagens lilla hjältegäng och släden.

Imorgon ska kamerabatteriet vara nyladdat! Verkar som att det ska vara lite varmare och i så fall åker vi upp på Blaikfjället, mamma (och ev. pappa) på skotern o jag bakom hundarna. Blir helt underbart - bara vädrets makter är med oss!