För er som känner igen den här vyn så ser ni att nånting saknas! Toppen på Snipen och Kyrkberget är höljt i låga moln, och det är inte vanligt här! Rätt sällan vi har dimma eller såna "fenomen" i sikte!

Senaste dagarna har ägnats åt två saker i stort sett. Förmiddagarna har pappa och jag filat på min älskade bil och lagat rost. Sen har vi lämnat den i värmen på firman i Storuman och åkt hem och pussat hundar (ja jag alltså). Idag var det bara kring -15 på dagen så det var perfekt för en slädtur! Härligt! Hundarna var riktigt laddade och behövde verkligen få komma ut och springa efter några kyliga dagar.

Silva fick gå fram idag för att se om hon skulle koncentrera sig bättre och det såg mer normalt ut. Vi började med att köra ut på sjön och växla mellan olika spår och orörd snö för att träna upp de små ledarhundshjärnorna. Kaela tog fina initiativ idag!

Någon snäll själ hade sladdat en led över mot Kaskeloukt, men den räckte bara till Rötholmen där ledmakaren hade vänt... men det var riktigt tjusigt så länge det varade!

Istället svängde vi upp på Näset och leden upp mot byn. Lyxigt med nykörda skoterspår! Jag passade på att filma en liten snutt när vi nästan var hemma i byn igen, men det var lite ojämnt så filmen hoppar och skuttar. På slutet ser man ut över Uman, och innan dess passerar vi en fd gran som vi fick klättra över tidigare i veckan. Tack snälla du som tog bort den!

Sen körde vi upp efter ett litet sidospår och vips stötte vi på en älg! Den var väldigt lik den vi såg för några dagar sen någon kilometer därifrån, och hundarna tyckte också att den var enormt söt. Rent utav vacker! Det roliga med tokiga draghundar är att när de står där och småskriker och stirrar in i skogen, och får kommandot "Höööger" så kastar de sig oftast iväg för de är så ivriga att få springa ut sina starka känslor. Bara åt vilket håll som helst även om det är bort ifrån älgen! *hihi* Sötnosar!

Sen körde vi vidare bort ifrån byn (åt andra hållet) och sen ner på sjön, och då hade det börjat mörkna. Passade på att filma ännu en skakig och halvkass film där ute på sjön. Tränade lite spårval på sista biten hem och Kaela var riktigt säker och duktig. När vi kom hem lade sig åter det kompletta lugnet över gänget och alla sov så gott.

Efter en riktigt god indiskinspirerad middag och en pensionärspromenad väntar nu sängen. Imorgon blir det mer bilfix och sen ska Sven-Erik få komma hem! =) Dessutom har världens bästa mamma sytt klart slädsäcken till lillsläden så imorgon ska vi nog testa den!

Idag var det inte helt mulet, och dessutom bara -17 grader! Eftersom min kusin Kerry sagt att han kört upp skoterspår ända upp på Blaikfjället, bestämde vi oss för att göra ett toppförsök. Det är ungefär 1,4 mil härifrån till toppen, men mycket uppför och tunga spår, så jag var inte helt säker på hur det skulle gå med mitt löjliga lilla fyrspann och minisläden. När vi kom iväg så var solen redan på väg neråt.

Vi fick följa ett tjusigt skådespel en lång stund! Dessutom var det mer snö ju längre upp vi kom, som det alltid är. Och världen omkring oss blev allt vitare.

Granen till vänster i bilden tycker jag var rätt söt! =) Gulligt när inte bara björkarna bugar för kung Bore. På vägen upp träffade jag mina kusiner Kerry och André som skulle upp med skotrarna och leka lite, och spåren var fina att följa. Hundarna trummade på rätt bra, men i pudersnön gick de ner 3-4 cm i varje steg trots ganska välkörda spår, och när jag själv försökte hjälp till och sparka sjönk jag ner betydligt mer än så. Tur att man hade hundarna och släden!

Till slut såg vi den efterlängtade synen - Storfjällsmyran och på andra sidan - Blaikfjället!

Över myren gick det riktigt tungt i pudret, men hundarna kämpare på fint och snart var vi över. Sen började sista stigningarna upp mot toppen på vårt söta lilla fjäll.

Äntligen uppe! Det tog bara 1 timme och 45 minuter ungefär, men med all stigning så känns det längre eftersom det blir ganska tungt. När vi väl kom upp hade solen redan gått ner, men jag passade på att filma det man ser kring toppen en sväng. Tyvärr ser man inte fjällen i horisonten på filmen, de som är det bästa av allt!

Efter att ha njutit av utsikten en stund (hundarna spanade också för fullt) letade vi oss neråt igen, och neråt går det ju alltid snabbare. Dessutom mötte vi Kerry och André igen, nu på väg neråt, och André och hans skoter fastnade på bild eftersom de kom fram först.

Resten av hemvägen gick fint och det tog 1.15 att ta sig hem bara. Släden höll och hundarna var glada och pigga. Mintu och Kaela var jätteduktiga idag men Rossi slackade titt som tätt och även Silva ibland (!?). Det var smått underligt...får hålla lite koll på henne helt enkelt. Medan vi var borta åkte pappa och Åsa skidor med Giela, så när Gakkon fått en promenad på kvällen var alla nöjda.

Vi passade på att klippa alla klor med tuggbensutdelning efteråt (God Jul hundarna önskar mamma och pappa), och där surnade Silva och Mintu till lite mot varandra när de båda var nära mig och benen. Dumheter! Det blev en snabb men rejäl åthutning och sen fick de lämna rummet och vänta till sist. Silva såg faktiskt ut att smått skämmas när hon äntligen fick komma fram och bli klippt och få ben. En påminnelse om att det är viktigt att tänka på vad man gör, och att det inte är fel att vara lite överförsiktig som jag ibland tänker att jag är, när det gäller mat och ben. Lite humör har de båda två, och Silva vill gärna äga ALLT (fast matte står ju ivägen för det tyvärr). Första gången nånting sånt händer på evigheter, och förhoppningsvis sista gången på länge också.

Nu kallar sängen - gonatt!

Imorse pyntade vi mormors gran och den blev så fin! Inte så hög, men alla de speciella julgransprydnaderna fick plats. =) Dessutom visade hon oss en väldigt klok sak, hon hade en massa julpynt i en stor kartong, och på den hade hon varje år skrivit lite om julen! Vilka som firade, var nånstans, om nånting speciellt hände osv. Jätteskoj att läsa om i efterhand. Ser det som dagens tips!

Mitt lilla fyrspann fick sig en runda på eftermiddagen, först ut på sjön, upp till byn och sen pulsade vi runt efter diverse skoterspår tills alla var trötta och nöjda. Det går ganska snabbt med få hundar och liten släde utan underrede.

Drog en repa ute på sjön för att spana efter linsskyddet till kameran men det verkar vara borta.. =(

Sen körde vi vidare bort efter stranden utan spår att följa, och försökte oss på lite slalom mellan stenarna. Mintu visade framfötterna redan här och svängde svagt åt vänster eller höger  även mitt på plana isen när jag bad honom - riktigt snyggt var det!

Sen letade vi oss upp i skogen igen och gav oss av efter kända spår.

Mintu fortsatte att briljera totalt! Efter ett tag kom vi till en korsning där man kan köra rakt fram (helt översnöat) eller följa spårets svaga svängning åt höger, vilket vi gjorde i förrgår. Det lättaste hade ju varit at bara följa kurvan till höger, men jag bad Mintu gå "rakt fram" och han knatade glat ifrån spåret och ut i snön. Duktiga lillkillen!

Nu väntar lite matlagning och mer pyssel och fix. Hundarna sover gott efter all snöpulsning, och Gakkon och Giela ska få en promenad lite senare. Tjingeling!

Idag (efter lite pyssel) gick jag och Rossi ut för att hugga en liten julgran till mormor, som vi ska överraska henne med. Hon sa för nån dag sen att hon inte längre orkade klä granen själv (jobbigt att lyfta axlarna så högt), så nu tänkte vi hjälpa henne. Solen stod nog ungefär så högt upp på himlen som den hinner komma, och det var riktigt fint ute. Tyvärr lämnade jag linsskyddet till systemkameran där ute nånstans....i snön...hmm...

Vi hittade en lite mindre och rätt gullig gran, så nu står den inne i snickerboa och förvärmer sig lite lagom. Imorgon blir det pyntning av den!

När jag var liten så målade min mamma en massa oljemålningar, och nu, efter 25 år eller nåt sånt så har flera av dem blivit riktigt inramade och ompysslade - tack vare min syster. Eftersom de är så fina tänkte jag visa två favoriter (bland många)  här:

Sen kring 9-10 på kvällen hade äntligen fullmånen letat sig upp på himlen, men tyvärr bakom ett tunt dis. Det dög i alla fall och det blev en kort slädtur med Mintu, Kaela, Silva och Rossi. Lillsläden ÄR verkligen liten och ömklig. Ingenting man känner att man kan hänga på hur som helst utan man får ägna sig åt lite mer civiliserad körning. Mintu var riktigt klok på led idag och började med en klockren klurig sväng. Vi kom uppför en backe och spåret vi följde gick rakt fram, men vi skulle svänga in efter en led snett bak åt vänster, som inte var uppkörd annat än av skidåkare. Mintu svängde galant fastän det nästan blev bakåt. =)

Nere på sjön tränade vi på att köra rätt sida om stenarna på landisen, och Mintu fick motionera sin lilla hjärna. Han är allt bra klok!

Under lagret med snö var isen väldigt hal, så när det gick tungt hade hundarna svårt att få fäste och orka slita vidare. Dessutom är landisen lite förrädisk eftersom det kan vara rejäla tomrum under isen, och den kan kollapsa om man har otur och är på fel plats vid fel tid. Vi kände av några mindre sättningar men ingenting farligt. Mintu och Kaela ledde oss dessutom genom blötsnö (vid en bäck) och över blåis, hur säkert som helst. Fick tjata lite om vissa svängar men det här blev mest en träningstur just för sånt, och det kan ju också vara bra!

Här är vi nästan hemma, och på andra sidan kan man se ljusen från byn Kaskeloukt, 4-5 km bort ungefär.

Nu är alla mätta, trötta och nöjda, utom Gakkon som bara hållit sig inne idag på grund av kylan. Hoppas för hennes skull att det blir lite varmare snart så att även hon kan njuta av att vara ute.

Imorse tog vi bort skruvtvingarna, filade bort limmet som kommit utanför, knipsade av och brände alla knutarna, och vips var lillsläden tillbaka på spåret! Dessutom har vi tänkt ge den en egen liten slädsäck i rosa vindtätt tyg. I förmiddags var jag till optikern för att efterkolla synen efter operationen, och det fick godkänt men var sämre på ena ögat. I samma veva kikade jag in hos bästa Tony så han lagade bromsen till lillsläden (som nu har lite bett i sig igen) och så lovade han att svetsa en ny broms till storsläden. =) Åh vad snällt!

Sen blev det äntligen slädtur, Mintu och Kaela i led, Silva och Rossi i wheel. Litet gulligt spann men det kändes väldigt lagomt framför lillsläden som varken är stor eller robust.

Vi hittade vägar eller skoterspår överallt där vi ville köra idag, men bitvis var skoterspåren helt översnöade och osynliga. Tur att hundarna har så bra minne och hittar ändå - fastän man kör ute på myrar utan direkta landmärken att gå efter.

Vi körde upp itill Ersmark efter leden, och sen upp efter Fjällsvägen som var plogad, och hem efter en annan led. När vi börjat resan neråt/hemåt igen, hade det börjat skymma rätt rejält. Plötsligt tittade alla hundar åt vänster och där stod en älg en bit från spåret och tittade på oss! Det är faktiskt första gången nånsin jag ser en älg (annat än på mycket långt håll) här längs spåren, har sett flera i Boden men ingen här...jag hann faktiskt bli lite nervös eftersom den bara stod och tittade på oss, och manade på hundarna som sprang vidare, men i efterhand ångrade jag nästan att jag inte lät dem titta lite till när de annars skötte sig så bra.

Längre ner efter leden, när vi inte hade så långt hem och det hunnit mörkna lite till så att allting mest var svartvitt, stod jag och filosoferade på släden när det plötsligt ryckte till! Upp ur snön snett framför oss flög 10-20 orrar! Att det kommer upp fåglar ur snön är inte ovanligt, men jag har själv aldrig sett så många orrar på en gång. De är ju ändå ganska stora. Jag var tvungen att skratta gott åt min egen förvåning. =)

Väl hemma sov jyckarna gott (Silva och Kaela fick varsin skidtur med syster Åsa tidigare på dagen), och Mintu fick lite extragott vid middagen. Nu ska Gakkon och Giela få en promenad, med -14 grader ute kan nog även tanterna njuta av denna kväll. Imorgon 10.00 ska Sven-Erik (min älskade bil) besiktas - håll tummarna gott folk!

Idag hade vi en riktig hundnördsdag planerad och den blev underbar! I förmiddags packade Yvonne och jag in oss i en bil och åkte mot Sörbyn, och Linda körde från Råneå åt samma håll. Vi träffades hos Richard, som nyss flyttat upp dit med sin sibbekennel, söderifrån. Vi började förstås med att bekanta oss med hans 11 vackra hundar, och med så vackra hundar var det inte svårt att ta fina kort heller! Här kommer några:

Comet är en egen uppfödning, 1 år gammal och ruggigt vacker. Han bodde mer sin bror, som jag tyvärr inte riktigt minns namnet på...men visst har han coola ögon?

Richards hundar var mycket sociala och trevliga, Linda blev nästan attackerad av pussar en gång! På bilden ser det dock mer ut som att hon blir angripen av vilddjur!

Richard tillsammans med en av sina vänner. Alltid härligt att träffa draghundsfolk som brinner för sina hundar och verkligen ger dem det bästa!

Efter fika och en massa roligt prat om både hundar och annat, packade vi in oss i bilarna och åkte upp till Marika i Överstbyn för mer hundprat och fika, med bara vi brudar! Då var det redan mörkt så hennes vackra Malamuter fastnade aldrig på bild - ni får helt enkelt tro mig när jag säger att de är jättefina! Dagen gick alldeles för snabbt, som många trevliga dagar gör, men det var jätteskoj att träffa alla likasinnade och umgås. Tack vänner för att ni är så härliga!

Väl hemma selade jag ut Mintu, Kaela, Silva och Rossi framför lillsläden. Den är så liten och bräcklig att jag inte vågar köra mer än 4 hundar. Det hade äntligen börjat snöa och vi åkte in efter en liten grusväg upp på berget. Först kittade jag mig med dubbla lampor....*s*

Det snöade på rätt bra faktiskt! När vi vände upp på berget och åkte hemåt (efter att ha provkört i skogen utan spår vilket gick hyfsat) så hade våra gamla spår redan snöat igen! =) Hundarna skötte sig fint och verkar vara glada över att få sträcka på benen i "värmen". Vi har ju kaft -25 eller mer i några dagar nu och då håller vi oss helst inne... På väg hem hände dock en oväntad och rätt trist sak. Jag stod där i nerförsbacken och bromsade lugnt i travtakt, med tankarna lite här och där, och ögonen på den plana snöiga vägen. Plötsligt tog det tvärstopp, riktigt tvärstopp på riktigt alltså! - och jag flög snett över släden och landade på marken med ena armen om släden och huvudet mot hundarna. What!?

Några nya blåmärken blev till, och när jag tittade på bromsen förstod jag vad som hänt. Just där stack en stor sten upp just ovanför vägytan, och där hade bromsen huggit i. Stenen var stor nog för att inte rubbas, och låg nog för att inte alls synas under snön. Tyvärr gjorde min kroppstyngd viss åverkan på släden och den måste knytas om på vänster sida för allting rämnade... =( Broms mm verkar i alla fall ha hållit ihop. Så, hittills denna säsong, nu har jag kört sönder 1 släde, totaltrashat 2 par belag, dödat 2 plastpulkor... å egentligen har säsongen inte ens börjat ännu...hmm...

Imorgon blir det plugg inför fredagens tenta i mätteknik! Skönt att alla hundarna fått komma ut lite idag för imorgon blir det nog en påtvingad vilodag.

Äntligen är granen på plats! Igår kväll var alla hundarna inne för mys och kloklippning, och Mintu och Kaela var smått nyfikna på allt nytt och färgglatt i hörnet av vardagsrummet. Jag trodde faktiskt att nån av dem skulle "låna" nån liten julklapp, men de rörde ingenting! Duktiga vännerna! Passade även på att försöka få en bild av mig och Rossi. Första problemet var att få henne att sitta bredvid mig istället för att kasta sig i mitt knä. Problem två var att få hennes huvud att vara stilla bredvid mitt. Allting som innebär "allt ljus på mig" är lite konstigt enligt Rossi. Mycket riktigt ser hon inte helt nöjd ut med kortet.

Imorse blev det en slädtur med minisläden, den som är liten och jättetunn, som Veronica och jag körde tillsammans med 5 hundar framför, för många år sen! Att stå ensam på den med 4 hundar kändes heeelt lagom! Förstår i efterhand INTE hur vi RYMDES 2 personer på den?   

Boden är lite speciellt på vissa sätt. Vi körde efter stridsfordonsspåren där bandvagnarna dragit upp breda spår, inte helt olika skoterleder, som går rätt långt. Vi körde bara lite mer än en timme, men det hade gått att köra betydligt längre om man velat. Mitt ute i "ingenting", när vi kom körande efter en liten grusväg, hittade vi detta! Gissar att det är nån slags träningsanläggning som militären har? Inom området där vi var finns även en "låtsasbensinmack" och "låtsashus" mm som de kan öva kring.

När vi kört ungefär en timme efter en kompis gamla slädspår, så började vi till slut se militärer! Efter en liten stund till, såg vi plötsligt vår bil! Jag hade räknat med att åka och sen vända tillbaka samma väg, men eftersom vi så turligt råkade hitta bilen, och mina fingrar var stelfrusna (trots att det inte var direkt kallt ute), så siktade vi mot bilen och åkte hemåt.

Eftermiddagen spenderas på Djursjukhuset i Gammelstad. Giela skulle kolla upp sin lilla knöl på sidan, men för första gången nånsin (tror jag faktiskt) så tillät inte min ekonomi nån större utredning. Om det hade varit viktigt hade det löst sig, men eftersom det var något som kunde vänta, så fick vi en snabb yttre besiktning och bestämde att vi skulle återkomma för biopsi senare. Kändes allt lite snopet, men sånt är livet!

Gakkon underhöll sen så fint i väntrummet medan vi väntade på hennes vattengympa. Giela tycker ju att ALLA andra hundar äs så fina så hon gnällde och flörtade vad hon hann med. Gakkon växlade mellan att stå hela lugnt och stilla som en gammal ko, med lugna trygga ögon, och sen vips skulle hon skälla lite på nån som kom in och blev nästan uppretad! Efter en liten stund till hade hon lugna snälla ögon igen. Vad var då ens meningen med att jaga upp sig och skälla? Lite rolig är hon allt...=)

Ikväll ska Rossi få en promenad och jag ska dyka ner i skolböckerna. Imorgon bär det av till Linda för besök!!! Blir riktigt skoj!

Idag åkte Veronica och jag till Marcus och Catrin norr om Kalix, för att hämta foder och köra släde! Där har de nämligen fått mer snö än vi har i Boden! De har flyttat ganska nyss och jag hade inte sett nya huset innan, så det var lite extra skoj att åka dit!

Vi spanade in Marcus fina hundar och pussade lite på hans små valpar. Sen var det dags att sela ut och jag filmade lite av hundarnas glädje innan vi drog iväg, två små filmer, lite skakiga och knasiga, blev det.

Vi körde Silva och Kaela i led, sen Mintu och Rossi, Sälka och Kenai, och Nooki och Kodiak.

Glädjen går inte att missta! Tror att hundarna längtat lika mycket som vi har! Marcus och Catrin körde 10 hundar, så vi var 18 jyckar och 4 människor totalt. Vi körde först en bit efter vägen och sen in på spår som gick över myrar och in i skogen. Underbart!

Marcus och Catrines fina spann med Aslan och Sherry i led. Aslan kom in sen efteråt och vad blyg och försiktig (har nyss flyttat dit och verkar inte ha varit inomhus mycket tidigare) men när han väl vågade sig fram satt han så sött och alldeles andäktigt medan jag fick klia honom. En riktig sötis!

Vi tränade lite omkörningar och låg lite i bredd en stund, och hundarna skötte sig fint. Silva var lite nyfiken på de andra, på ett snällt och gulligt men kanske inte önskvärt, sätt. Något som gjorde oss extra glada var att Nooki och Mintu, som är två enormt sociala hundar, sprang jättefint bredvid andra spannet utan att bry sig om dem ens! Jättekul! Vi körde nånstans kring 2 mil, vilket kändes helt lagom med tanke på att hundarna inte kunnat gå så mycket sista tiden, och slädkörning blir rätt tungt.

Vi avslutade dagen med en jättegod pizza inne i Kalix (skinka, räkor, ananas och vitlök!) och en massa prat om slädhundar, linjer, slädhundsfolk, hundmat osv. Tack Marcus oxh Catrin för en riktigt trevlig dag! Nu ska Giela och Gakkon, som var hemma idag, få sig en promenad och sen ska julgranen upp! Åh vilken härlig dag!