Mycket har hänt sen sist jag bloggade, men för att börja från början så åkte jag och Yvonne ut på en härlig liten tur. Med sig hade hon sina 3 valpar/unghundar, så vi tog det rätt lugnt.

Visst är det söta? Frysa har bott hos en annan person större delen av sitt liv och nyss flyttat hem igen. De sprang tätt, tätt ihop nästan hela vägen och  såg ut att trivas ihop. När vi kört ungefär halvvägs stannade vi för att vila valparna lite, och då kom Frysa fram och hälsade på mina hundar. Ett riktigt litet charmtroll!

När vi skulle åka iväg igen hade Atena så här bråttom! Hon ser rätt farlig ut men skallet säger bara "jag vill iväg!", på bild såg det däremot nästan hemskt ut...*hihi*

Sen har vi fått en ny kompis i gänget också! Mintus syster Björna (längst bak till höger på bilden ovan) ska bo hos oss i några veckor medan hennes matte lånar in en annan hund för att testa. Hon fann sig direkt tillrätta i gänget och mottogs med lugn och glädje av de andra på ett riktigt fint sätt. Några minuter efter hennes första påhälsning utanför hundgården (då blev hon lite utskälld), var hon där inne med de andra och allt var lika lugnt som vanligt.

Hon är riktigt mysig och lugn och snäll - förutom när selen åker på! Då blir hon superivrig! En personlig och påhittig liten hund! Det märks verkligen att Linda (hennes matte) har gjort ett jättebra jobb med alla sina hundar och det är en lyx att få låna en så välskött (både fysiskt och mentalt) hund! Tack Linda! =)

På sin första tur med gänget fick hon gå i wheel med Mintu. De är både lika och olika på väldigt många sätt. Silva och Kaela gick i led, Silva var aningen vimsig men rätt söt ändå. Kaela är lydigare men när Silva protesterar så vågar hon inte säga emot utan följer med - ÄVEN om hon gjorde helt rätt från början och Silva vill gå åt FEL håll...hrmf...

Efter första svängen ihop (dag 2 hos oss för Björna) passade jag på att släppa ihop alla 6 trötta och nöjda i båda hundgårdarna (under översyn förstås, speciellt som Kaela och Giela löper). Det fungerade jättebra och även Silva och Kaela (som bara träffat henne genom galler förut) gillade sin nya vän.  Här kommer lite bilder från vårt hundgårdshäng:

Så härligt det är nu med lite värme (jo faktiskt) så att man kommer hem varm och kan vara ute med hundarna en stund utan att riskera fingrar och tår. Myyys! Kvällen efter (torsdag kväll dvs). lyste månen så fint och jag selade ut alla utom Gakkon och Rossi (de hade fått en promenad istället). Även om månen inte var helt full, så var det riktigt tjusigt ute! Vi körde runt kors och tvärs på våra hemmaspår och ville inte riktigt dra hemåt...

Idag har vi kört en lite kortare sväng för att hålla småbenen nöjda, och själv ska jag dra till Luleå och fira kompis Johanna som fyller år! Igår hade vi vilodag från draget och passade på att träna lite shajping med hela gänget. Jag använder rätt ofta det som ren aktivering, alltså väljer ett nytt beteende som vi formar fram, men som vi aldrig finslipar eller lägger kommando på. På så sätt får man ju ut den "jobbigaste" och "roligaste" delen för hundarna bara.

En del hundar fick göra vettiga beteenden, andra fick t.ex lära sig att gå till en viss plats och utföra ett speciellt beteende. Lite meningslöst men ganska tröttsamt för små huskyhjärnor ändå. Här kommer en liten film! I början syns några sekunder från rastgårdsmyset efter första dragsvängen, Björna ser glad men en liten aning fundersam ut. När det gäller Gielas apporteringsträning så vet jag att mina belöningar kommer både fel och underligt men vi blir inte kloka på det där, varken hon eller jag, så det får vara så illa som det är helt enkelt...*s* KUL har hon ju iaf!

Sådär, dags att skutta in i duschen och dra till storstan! Sen ska Gakkon få en promenad och efter det går det väl inte att skjuta pluggandet framför sig längre...hmm...

Vädret till trots (alldeles för varmt) var helgen en riktigt hundkörarhelg! I lördags packade jag och hundarna oss iväg mot Bredåker med varm choklad, halm och sittgrejor med oss. Vi hade solen i ryggen men det blåste hela dagen. Först utforskade vi lite okända spår på vår sida älven, och sen körde vi längs älvkanten upp till Bredåker. Där korsade vi älven och fortsatte sen hemåt på södra sidan. Lederna var fina men allt töväder har ju gjort snön full av kvistar och skräp... =(

Utanför Bredåker stannade vi för en liten fotosession i snålblåsten. Hundarna skötte sig fint, Mintu och Kaela i led var helt klockrena idag! Så stolt över dem!

Det blåste så att träden svajade i vinden och svansarna med! Vid det här laget började hundarna kännas lite trötta men de trummade ändå på bra. Däremot märktes det att Mintus och Kaelas hjärnor blev allt tröttare, när vi kört i 3 timmar ungefär så började de få minnesluckor...vad betydde ordet "höger" nu igen?

Vid det laget började jag känna mig aningen frusen om fossingarna och rätt hungrig! Eftersom det blåste så kändes det inte så lockande att stanna till nånstans heller.

Vi närmade oss då Degerbäcken och där tog jag helt misste på spåren och körde lite vilse! Jag svängde ner mot älven för snabbt och kom ner längst en liten väg med hus (men fel lilla väg med hus) och ner till stora vägen, men där fanns inget skoterspår! Bara att vända om igen, efter allt testande av nya spår tror jag att vi vände hela spannet minst 4 gånger idag!

När jag körde tillbaka mot spåret efter den lilla vägen, kom en kvinna ut ur ett av husen och undrade om jag var vilsen. Hon berättade att hennes kusin som var på besök från Kiruna hade sett ett hundspann passera och bett henne stoppa oss. Det visade sig att hennes kusin var Anna som har Chiliways kennel, där de även har Alaskan huskies och har fött upp Gakkons pappa! Vi har hälsat på  hos henne några gånger när vi varit upp till Kiruna och det har varit lika roligt varje gång att få träffa Gakkons långnosade släktingar.

Så mitt i vår långsväng fick vi ett riktigt "Gevalia moment"! De hade två lediga hundgårdar så jag slängde in mina små (lite förvånade) troll där och fick komma in på fika och träffa en glad och trevlig schäfer och Annas 3 vackra salukis. Nybakat bröd och te var precis vad man hungriga mage behövde! =) Tack Susanna och Anna för ett jättetrevligt besök! Tänk så liten världen är, vilken tur att jag körde vilse och vilken tur att de råkade titta ut genom fönstret just nu... =)

När vi körde vidare var Mintu och Kaela smarta igen och resten av vägen hem gick de som små klockor. Vi åkte hemifrån gården 12.00 och kom hem 18.30, så det blev ungefär 5 timmars slädfärd idag (vi fikade ju nästan 1,5 timme). För mina hundar just nu så är det en rejäl tur! Riktigt härligt att ha rätt mycket kvar av säsongen och hinna med fler längre svängar.

I söndags blev det körning med Veronica och hennes fyra yngsta hundar. Jag lämnade Giela hemma och körde 4-spann jag med.

Rossi såg inte helt pigg ut av och till. Hon började bromsa efter kanske en halvmils körning men det gick över när hon fick komma loss och pinka där hon ville. Sen började hon bromsa igen när vi bara hade någon kilometer hem, så då fick hon åka i släden istället för säkerhets skull. Rossi är en fjant, men att åka släde klarar hon oväntat bra.

När vi nästan var hemma hos Veronica igen så gjorde hon ett kattskutt ur släden och en kullerbytta när hon landade... jag hann inte med att hugga tag i henne, men det verkade gå bra i alla fall.

Vi avverkade nästan 7 mil under helgen, men tyvärr fortsätter tövädret och nog blir man lite nervös...ska vi få en kort vinter i år? =( Imorgon blir det slädkörning igen och skidåkning med Gakkon, på torsdag åker jag till syster i Stockholm, medan husse och hundarna vaktar huset. Hoppas på massor av minusgrader och bara klart väder framöver.

I söndags (om jag inte missminner mig) åkte jag och hundarna hem till Yvonne för en slädtur där! Hennes bror Linus åkte med, och vi körde varsitt spann.

Marco och Atena i led, Dexter (Mintus bror) och Atena (jo hon har två hundar med samma namn) i wheel. Tyvärr ville solen inte vara med oss riktigt, men vi hade det riktigt mysigt ändå.

Först körde vi på välkörda spår, men sen provade vi lyckan på mindre skoterspår där vi inte riktigt visste var vi skulle hamna.

Bitvis var spåren riktigt, riktigt tunga...genomslag och tung snö...

Vi klättrade även över några mindre snöberg (bakom Yvonne och Linus), och fick oss en rätt tung men äventyrlig liten runda! Riktigt skoj!

Igår efter skolan selade jag ut 5 av mina små hjältar för en liten tur. Solen var nästan på väg ner innan vi kom iväg, så släden var preppad med ljus och reflexgrejor om det skulle dra ut på tiden. Vi var ute i ungefär 2 timmar och hann både köra lite välkända svängar och spana in nya spår.

Vi hade en riktigt mysig tur och ännu en gång fick jag vara så stolt och glad över Mintu. Han är verkligen duktig i led! Inte snabbast kanske, men han jobbar på i alla lägen och är så enormt lyhörd och tvekar i stort sett aldrig. Kaela är duktig men lite mer osäker, och påverkas mer av hunden som går bredvid henne. Går hon med Silva så kan hon hänga med på Silvas eventuella påhitt. Mintu däremot är som en liten maskin, och bryr sig inte så mycket om vad de andra gör. Vi hade en riktigt fin tur trots lite väl varmt väder!

Senare på kvällen började det poppa upp rapporter på Facebook om vackert norrsken så jag gick ut med kameran en sväng. Tyvärr missade jag nog det finaste, men en ganska kraftig gulgrön strimma sträckte sig i alla fall rakt över hela himlavalvet, med stjärnor strödda i bakgrunden. Vackert!

Idag efter skolan fick Gakkon en skidtur på ungefär 4km, nu visade hon ingen hälta på frambenet heller, vilket var skönt. Snart ska vi in på "återbesök" och då hoppas jag att vi kan röntga för nånting är inte som det ska i höger framben... =/ De andra fick en kort slädtur efteråt men det var flera plusgrader och det märktes att allihop var lite disträ och trötta. Silva och Kaela gick på led och var lite småvimsiga ibland...hmm...

Tyvärr har det töat väldigt mycket idag och det sticker till och med upp stenar och stubbar i vissa skoterleder. =( Det har droppat från taken hela dagarna och stan är väldigt slaskig...usch så trist... den bästa tiden att köra hund är nu slut för detta år. Visst är det skönt med värmen framöver, men det är varmt för hundarna, spåren börjar bli sönderkörda, mer vatten på isarna, ingen magisk snö kvar på träden...även om vi kan köra nästan två månader till så är magin nu bruten, för den här säsongen....  

Efter flera veckor där temperaturen "normalt sett" varit kring -35 på nätterna, kändes det väldigt konstigt att vakna till strålande sol och nollgradigt imorse! Egentligen är detta alldeles för varmt för hundarna, men för Gakkon passar det ändå rätt bra, och så slipper matte frysa.

Visst ser de smått sugna ut? Kaela, Silva, Rossi, Giela och Mintu ser på medan jag drar fram släden ur garaget.

Sen fick även Gakkon komma ut och snart var alla påklädda och redo för avfärd!

Nån snäll person i Vittjärv har sladdat upp en rolig liten slinga som faktiskt är lagom lång för Gakkon! Det var nu andra gången vi körde den. På bilden nedanför är vi inne på den slingan.

Även idag körde vi väldigt sakta, men det var eg. rätt bra för Mintu fick gå i skritt och kunde inte fuska med passgång! Här kommer vi ut ur skogen och ner i en svacka där skuggan gjort att all snö låg kvar på träd och grenar, riktigt mysigt! Gakkon såg rätt fräsch ut hela sträckan, men på slutet började hon markera lite på ena frambenet...en hälta som kommit ibland när vi kör men enbart visar sig framför släden. =(

När vi kom hem gick Gakkon och jag en kort promenad för att varva ner, och då travade hon helt perfekt på alla sätt och vis...lite underligt det där. Hon såg i alla fall väldigt nöjd ut och var rejält trött.

Under sista fotopausen bollade jag lite med en liten snöklimp och det fick Mintu att se så här rolig ut. Har nog aldrig sett honom med så stora ögon förut! *hihi* Vi körde 7-8 km ungefär på 1,5 timme. Det blev några fotopauser och lite mys efter vägen, vilket passade Gakkon rätt bra. Imorgon blir det 5-spann och lite längre äventyr på nåt sätt! Kanske med sällskap till och med!

Idag hände en annan riktigt trevlig sak! Min älskade sambo hittade äntligen en bil att köpa! Här i Boden fanns en VW Passat från 2001 för 45 000kr... lite "bara för att" så åkte vi och tittade på den, vi kunde precis lika gärna ha låtit bli, och OJ! Den var vansinnigt fin, totalt pedantskött och både kändes som ny och såg ut som ny...helt vanvettigt fin bil! Vi sitter här nu som två fågelholkar och tror knappt att det är sant! Den hade dessutom gått över 27 000 mil....kan säga att det verkligen inte märktes, den var som ny...Riktigt glad för min älsklings skull! =)

Igår kväll hade vi tjejer i klassen (5 stycken är vi) tjejfest hos Annika i Sunderbyn. Massvis med supergod mat och många skratt, och innan jag hittade hem till min kudde var klockan kring 4 på morgonen. Tack underbara vänner! Det gjorde förstås att hela dagen blev lite förskjuten idag, men det gjorde å andra sidan inte så mycket eftersom det tar några timmar innan solen hinner värma upp den frusna världen lite lagom. Kanonväder idag! Strålande sol och -17 som varmast ungefär, och det tackar vi för!

Idag styrde vi kosan mot Öngårdsberget och myllret av små spår där som vi inte riktigt känner till. Som tur var så hittade vi slädspår från Veronica (gissar jag) så vi följde dem eftersom jag tänkte att hon säkert kört en klok väg utan återvändsgränder. Tack kompis för guidningen!

Vi kom på ett fint spår som går nedanför Öngårdsbergets steniga brant, och spåret gick antingen uppför eller nerför, eller så lutade det åt vänster eller höger. *hihi* Kul med lite spänning!

Vi körde ner mot Buddbyträsket sen och längs leden hem, och då började det faktiskt kännas rätt kyligt! Jag letade upp 2 små värmepåsar jag fått av mamma och pappa, som låg i släden. Kylan gjorde att de var svåra att starta, men efter 5 minuters gnuggande (och så fick de den sista värmen jag hade i händerna) så kom de igång och värmde sen så skönt! Här är vi på väg ner mot Vittjärvsträsket och solen syns mellan träden just ovan horisonten.

Hundarna såg faktiskt och lite frusna ut, och vi blev glada när vi kom ut på träsket för då är vi ju näääästan hemma!

Jo lite kyligt om kinderna var det faktiskt, men riktigt fint och en lätt dimma började lägga sig över isen när vi nästan kommit fram till ån. Idag gick Silva och Kaela i led men de var inga vidare stjärnor, lite förvirrade och lite envisa helt enkelt...hmm... Ibland tänker de där två damerna för mycket för sitt eget bästa! Efter ungefär 2 timmar kom vi hem och spurtade in till kaminen alla 6. Vi hade i alla fall en härlig tur och sen på kvällen fick Gakkon en kortare promenad men då hade det redan hunnit bli rätt kallt så hon ville inte gå så värst långt.

Just nu packar jag saker inför en vecka i Jokkmokk med skolan. Lars och alla hundarna blir hemma och vaktar huset, jag ska labba i olika elgrejor och ta in en massa ny kunskap! Ha en bra vecka vänner!

Och jo - förresten! Igår när vi körde så bajsade Kaela i farten när hon gick på led! Hon har aldrig gjort det tidigare men det var just efter starten och hon ville väl inte stanna när benen var så fulla i spring. För er som inte är så insatta i draghundsvärlden så gör en del hundar det, men de flesta inte. Normalt sett stannar vi ju alltid när nån behöver göra sina behov, men Mintu (och nu tydligen även Kaela) kan ibland springa vidare utan att bromsa eller nånting sånt, så man hinner knappt med själv. Vissa gör det, andra inte. Sen finns det ju även folk som aldrig bromsar för sånt utan låter hundarna göra vad de kan i farten så gott det går... =(  Men det är ju en annan sak.

Idag hade jag äntligen ledig tid mitt på dagen, tiden på dygnet som senaste veckan varit enda möjligheten att komma sig ut i lite mer drägliga temperaturer. När jag kommer hem från skolan på eftermiddagen är det redan ner mot -30 och det är för kallt för mig...kring ett på eftermiddagen var det skinande sol och lite över -25 grader till och med! Jag pälsade på mig vansinniga mängder kläder, vill inte frysa nåt mer nu när förkylningen fortfarande följer efter mig, och så gav vi oss av!

Idag fick Mintu gå i singelled och det gjorde han med den äran. Två gånger fick jag upprepa ett kommando mer än en gång, annars svängde han lika snabbt och perfekt som vanligt. Han är verkligen enormt lyhörd och det blir kul att se vad han kan göra med lite mer träning!

Silvas ögon blir nästan lysande när solen står lågt, hon ser lite tokig ut! Söta systrarna skötte sig fint idag bägge två.

Vi körde hemifrån utan nån riktig plan, och så, 3 meter innan en korsning, så bestämde jag mig för att prova lyckan på andra sidan älven, så vi styrde mot Kusån istället för upp på berget. Vi passerade kraftstationen, vilket är lite bökigt för på två ställen måste man gå igenom en vanlig dörr av nät. Som tur är så ryms släden igenom! Här passerar vi över kraftstationen.

Efter lite klurig körning på andra sidan där spåren är  många men förvirrande, så körde vi ut på älven. Där var det riktigt kyligt men vackert!

När vi stannade för lite porträttfotografering var hundarna alla frostiga och isiga. Giela såg ut att tycka att den här utflykten var helt meningslös, hon satt sig på svansen (för att värma rumpan) och blundade mest.

Tack vare en kompis hittade vi ett bra spår upp från älven, och upp i skogen mot spår där vi kör rätt ofta. Där uppe var det varmare och det var skönt! Det började kännas lite småkallt om tårna! Tack vare mamma och pappa hade jag små värmepåsar i skorna, men de värmde bara en stund, antar att de behöver syre kanske? De hjälpte bra (hade varit stelfrusen utan dem) men visade sig passa bäst i vantar kanske? De räddade i alla fall dagens tur för att istället för att börja frysa direkt, så var jag varm i över en timme!

Efter en liten fotopaus i skogen var vi tillbaka på hemtama spår och började leta oss hemåt. Vi var ute i ungefär 2,5 timmar vilket räckte väldigt väl i kylan. Jag måste verkligen skaffa bättre skor inför nästa säsong  (vet preciiis vad jag ska ha!)! När vi nästan var hemma så var Mintu alldeles vit på sidorna, så jag bestämde mig för att trotsa de småkalla fingrarna och fota lite. Då hade vi alltså bara några hundra meter kvar.

Det visade sig att jag underskattade kylan GRAVT! Bilden jag fick blev inte ens rolig, men man ser ju lite vitt..

När vi svängde  in på gården var fingrarna stelfrusna, bara på nån kort minut gick de från kalla till "borta"! De var röda och normala men ingen var hemma...*s* Jag tog loss Silva och Kaela så snabbt som möjligt och sprang in med dem. Försökte sätta händerna på ett element som jag vet är igång, men kände ingenting...blev lite stressad eftersom de andra hundarna stod kvar ute vid släden (även om de brukar stå kvar fint så vet man ju aldrig), så jag gjorde som man inte ska, och stoppade händerna i ljummet vatten. Kände ingenting där heller först, men sen kom känseln tillbaka och jääädrans vad ont det gjorde...betydligt värre än vanligt...Det blir dagens "kom ihåg"!

Händerna vaknade i alla fall till liv och resten av hundarna fick också komma in. Nu ligger alla här och myser och jag ska börja med lite middag. Husse är iväg på äventyr så vi brudar (+Mintu) har kvällen för oss själva!

Imorse packade jag och hundarna (utom Gakkon) in oss i bilen och körde mot Linda utanför Råneå. Där mötte även Emma och Tomas upp, men sina söta hundar Devil och Vera. Vi spände för mina 5, Emma och Tomas 2, och 7 av Lindas hundar, och vips hade vi ett 14-spann framför turistsläden! Det såg rätt mäktigt ut! Silva fick springa med Kaela, Mintu  med Rossi, och Giela med Lindas unghund Desna. Så här såg det ut innan start:

Björna är Mintus söta kullsyster. De är både lika, och olika! Kan säga att i alla fall jag var liiiite nervös när vi drog iväg. Det är mycket kraft i så många hundar! Starten gick bra och vi svängde oss fram genom skogen, lite spännande men det gick ändå himla bra.

Jag har tidigare åkt/kört 12 hundar som mest, men nu var det ju 14 hundar med några hobbyhundar som inte jobbar så hårt...Giela t.ex....hrm...Hon var faktiskt ganska duktig idag och såg såååå glad ut hela tiden! =)

Vi hann även köra kanske 30 meter av "Rånerännet" eller hur det nu heter, en skidtävling. Den gick en kort bit efter skoterleden där vi kom, och efter lite övertalning (vi kom till ett ställde där de delade ut vätska till åkarna) förstod de att vi faktiskt måste få köra efter deras spår en kort bit för att kunna fortsätta på vår skoterled. Jag passade på att försöka filma alla glada miner framifrån, men lyckades inte riktigt stänga av kameran sen...jaja...ni ser ju...

Vi stannade en sväng vid en gullig koja och fotade lite. Hundarna var lite trötta och efter första bitens spring så fick de kämpa rätt tungt med 4 personer på släden. Som vanligt räckte det dock med en stund vila och sen var alla på G igen! Idag hade vi Dana och Lita på led, bakom dem Björna och Vilja, Kaela och Silva, Giela och Desna, Rossi och Mintu, Devil och Vera, och längst bak, Nenana och Koyuk.

Lita gillar att hoppa över sin halvsyster Dana, när de står stilla. Hon lyckas dessutom göra det helt utan trassel. Ibland studsar hon bara upp och ner på stället.

Nån gång i början så ramlade Vilja och antagligen så råkade hon bita sig i tungan. Det blöder ju enormt mycket då och ett tag såg hon ut som rena slagfältet! Så jo, det är blod som syns men det är ingenting farligt som hänt, ser värre ut än det är (fast det skvittrat lite på Björna) på alla sätt. Tog ändå med bilden för jag tyckte att de var så söta bredvid varandra, lilla Björna och lilla Vilja, två väldigt snälla hundar.

Devil och Vera är blandraser med husky, gråhund och schäfer i. De är kullsyskon och riktigt söta, och bor hemma hos Emma och Tomas.

Hundarna fortsatte i ett väldigt lugnt tempo, för det var tungt! Då passade vi på att turas om att köra så att alla fyra hann ratta vårt storspann.

Vi var ute i nästan fyra timmar och körde ungefär 3 mil. Alla hundar skötte sig fint och vänskapligt med varandra, och vädret visade upp vintern från sin bästa sida. En helt underbar dag helt enkelt! Tack alla vänner!

Efter en rolig dag på jobbet kom jag hem till ett Vittjärv med ca -7 grader ute! Lyx! Lite för varmt för hundarna egentligen, men skönt för en smått förkyld matte, och skönt för frusna Gakkon. Jag bestämde mig för att göra ett nytt, och mer planerat, försök med 6-spannet. Gakkon har ju tyvärr tappat en hel del kondition sen i höstas (när hon var i bra form) pga ihållande kyla, brist på bra spår (hon behöver hårda jämna spår) osv... Hon fick först gå i point med Giela, men när vi kört halvvägs flyttade jag fram henne och flyttade bak Silva.

Jag hade ännu en gång glömt hur enormt sakta man måste köra när hon är med, hon travar ca 6-7 km/h med den kondis hon har nu, och det är under halva farten mot vad vi har annars i stort sett. Bromsen fungerade i alla fall bra! =)

Gakkon sträckte ut fint hela vägen och hängde med bra, även om man förstås ser skillnad på henne och de andra. Vi körde ungefär 2 km och sen var det dags att vända...blev 4 km allt som allt! Vi var dock ute i närmare en timme, så dår förstår ni hur sakta vi körde. Annars brukar vi snitta ungefär en mil i timmen på längre turer, inräknat raster, ev trassel, sträckor med djuptsnö osv.

Jag lärde mig idag att en slädtur med Gakkon nu för tiden innebär att man får välja ut en kort runda (som normalt sett tar under en timme ungefär) och sen planera att köra ungefär halva den sträckan...då blir det lagom. Även de rundor som är riktigt korta för de andra hundarna blir för långa för Gakkon i detta långsamma tempo som innebär att de tar rätt lång tid ändå.

Det var i alla fall underbart att ha hela gänget samlar framför släden och riktigt skönt att det fungerade så bra. Ska försöka ta nån sån här tur varje vecka nu när vi har rätt släde med bra broms och allt! =)

Sen fick alla komma in en sväng och tugga lite ben. Mintu var mycket kär i Kaela (men det var inte besvarat) och visste först inte riktigt hur han skulle bete sig. Eftersom jag talat om att han INTE fick besöka Kaela så lade han sig till slut på en biabädd och bara flååååsade... men han låg stilla och var så duktig. Efter en stund lugnade han sig nog för att tugga i sig sitt ben han med. Nu ska Kaela få bo inne några dagar, vi vill inte ha några valpar tillverkade genom hundgårdsgallret.