Idag var Kaela till veterinären i Slussfors. Hon fick lugnande för att såret skulle kunna rengöras ordentligt, eftersom det var rätt nära ögat så var det svårt att få spola rent i nån ordning när hon var vaken. Hon fick även ett klammer för att hålla ihop såret och det ser riktigt fint ut, samt lite medicin ett tag framåt. Tyvärr kunde jag inte följa med själv men allting hade gått bra och Anette verkar vara en mycket kunnig och duktig veterinär med stor omsorg om djuren. Det var henne jag åkte till när Gakkon blev akut sjuk för snart en månad sen.

Tyvärr fick Rossi och Silva en ny chans att bråka idag igen. Min käre far ville nog bara väl och tyckte så synd om hundarna i sina hundgårdar, så han släppte ut de två i rastgården. Inga skador som tur var, och nu har nog även han förstått situationens allvar och varför jag tjatade igår om att de INTE fick umgås utan att jag var med tills vidare. Just nu vågar jag inte ta in alla på natten heller, så slutkontentan blir ju att några av hundarna får ännu mer tråkig tid i hundgårdarna. =( Antagligen skulle det gå bra, men jag vill absolut inte chansa utan laga lite relationer innan alla ska in på en trång yta ihop igen. Allt för att på nytt bygga en lugn grupp där alla trivs och bråk inte ska vara hundarnas sätt att lösa konflikter. Varje bråk eller gruff i gruppen är ju ett litet steg bort ifrån det tillståndet, och måste undvikas.

Än så länge har inte alla hundar träffats ihop. Om jag hade varit hemma när bråket skett hade jag snabbt styrt ihop alla hundar igen och normaliserat allt, men missar man den där första luckan så får man jobba lite annorlunda. Promenerade först med Silva och Rossi, de som slagits mest (vilket var lite oväntat, de har alltid varit vänner tidigare), och läget var spänt men så länge vi höll oss i rörelse gick det bra. När vi kom in i rastgården igen efteråt kom spänningarna tillbaka och vi höll oss i rörelse och jag försöka skapa ett så bra umgänge som möjligt innan det var Rossi och Kaelas tur.

Rossi och Kaela har varit en aning spända kring varandra sista året, men aldrig så att det känts obehagligt. Däremot lämnar jag aldrig de två tillsammans, för säkerhets skull. Efter bråket igår var läget mellan dem mer spänt än vanligt men när vi börjat röra oss slappnade de av ganska snabbt. När vi sen kom tillbaka till rastgården var de till 99% som vanliga igen och kändes lugna i varandras sällskap. Skönt. Hade trott att deras relation skulle vara den som tagit mest skada eftersom de båda är en aning osäkra och kan minnas oförätter länge. Det är lite klurigt ibland att ha en flock där det både finns hundar med rätt mycket humör, osäkra hundar, långsinta hundar osv...

Resten av gänget är helt som vanligt, så det verkar vara Silva-Rossi som behöver mest jobb. Jag funderade en del på om man kan använda klicker i den här träningen, och efter några mindre lyckade tankar föddes en rolig idé jag måste testa! Ska promenera även imorgon kväll och då ta med klickern och klicka för alla positiva/neutrala närkontakter. Då funkar det med ett klick för båda hundarna och belöning till båda. Första tanken var att skvallerträna dem på varandra, men då blir det ju mer individuell träning. Klicker är ett enormt effektivt sätt att ändra hundars attityder och det är ju just det jag vill uppnå nu, få tillbaka tilliten genom att ändra attityd och associationer. Nu tänker jag testa att klicka så fort de går i närheten av varandra, nosar på samma sak, tittar på varandra osv. Blir spännande att se hur det går och det känns skönt att ha lite överblick över vad som behöver hanteras och en plan för hur det ska göras. Nya tag helt enkelt!