Idag säger jag bara blä. När jag kom hem från praktiken så väntade en otrevlig överraskning. Av nån okänd anledning hade hela hundgänget drabbat ihop i slagsmål idag när de var ute i rastgården. Ena sekunden låg alla och solade och vilade, nån minut senare var det fullt slagsmål. Nåt sånt har egentligen aldrig hänt här förut, och det känns förstås extra jobbigt när man inte själv var med och kunde se vad som hände. Kaela fick ett fult jack under ena ögat och ska in till veterinär imorgon förmiddag, Rossi har två små huggtandssår på höger framtass (ingen hälta eller sånt tack och lov), men i övrigt var det inga skador som behövde tvättas eller skötas om. Kaelas skada var ca 2 cm lång, en glepa på ca 1 cm blev det, och en tand ser ut att ha gått rätt långt in tyvärr. Pappa fick ett litet bett i armen när han särade på Rossi och Silva på slutet. Som tur är så är ingen av mina hundar speciellt duktig på att skada nån annan (eller intresserad av det ens).

Blä är allt jag har att säga idag. Hoppas att Kaelas reva går att sy ihop ihop även imorgon, och att Rossis tass läker som den ska. Sen har vi de mentala skadorna, såna blir det ju nästan alltid när nånting sånt här händer. Vissa hundar glömmer snabbt, Silva och Mintu verkar helt obrydda. Rossi och Kaela däremot minns sånt här. De har varit inblandade i bråk ihop en enda gång tidigare. Det var för mer än ett år sen, men sen dess har läget mellan dem varit en aning spänt. Aldrig mycket men små tecken här och där, en stel gång, en rest ragg, en osäker blick, sånt som jag inte tycker ska förekomma. Nu är jag rädd att de två backat ännu ett steg på banan vi följer för att nå total frid och fröjd.

Så tråkigt det är när man blir påmind om det man vet och gör allt för att undvika - hundar i flock är djur som styrs av starka krafter ibland! Även ett gäng kompisar som "alltid" kommer överens utan problem kan flippa ur om fel omständigheter uppstår eller kanske en smula otur lägger sig i. Misslyckande är det enda ordet man kan använda. Bråk ska inte ske och får inte ske, det måste vara grundtanken. Bara att bryta ihop och komma igen. Tyvärr har jag ingen aning om varför detta skedde. Bästa gissningen är väl att nån började leka och kanske sprang på nån som sov och det blev tumult? Sista året har saker som denna kännts väldigt avlägsna... men plötsligt händer det... BLÄ helt enkelt!