Nu har vi kört en liten kvällssväng! Lite projekt blir det allt med Gakkons träning. Före vi kan åka får hon ta på sitt "Back on track"-täcke och så går vi en koppelpromenad i främst skritt men varvat med trav. Efter 15-20 minuter är vi hemma igen och börjar lasta in oss i bilen och ser till att alla selar och linor är med, samt hämtar resten av hundarna.

Idag körde vi bara lilla rundan bakom huset, på ca 3km. Det är väldigt kort egentligen, men funkar jättebra för riktigt, riktigt långsamma styrkepass (och sen är hundarna sååå trötta trots den korta sträckan). Idag varvade vi långsamt med normal travfart för när vi kör väldigt sakta så trillar Gakkon lätt in i passgång. Såna här korta svängar är ju ingen direkt träning för hundarna, men de får sträcka på benen och är rätt nöjda sen ändå. Dessutom kan vi köra hela vägen hem och in på gården igen, vilket är rätt praktiskt en blöt höstdag.

Sen lite puss och kel på hundarna som alltid ser så stolta och glada ut, och så avselning och vattenutdelning förstås. Före det får Gakkon ta på sig sitt täcke igen, och sen när de andra blivit avselade och klara, så får hon en promenad på ungefär 15 minuter igen för att varva ner och så kan jag bedöma lite hur hon rör sig (vilket oftast är bättre än vanligt), och sen är vi klara! Lite mer stök och bök, men värt det till 100%!

Just nu spanar vi för fullt efter första snön. Den enda skillnaden mot bilden är att soffan är svart och att den lilla terriertanten har fått änglavingar och flygit iväg. Hoppas att vi snart kan spana ut och mötas av en vit värld - bara nån enstaka plusgrad just nu!!!

Gakkon myser här inne ihop med...

Giela.

Snart ska vi ut och köra en sväng så jyckarna har fått lite extra vatten och laddar för fullt. Blir bara en kort sväng för imorgon blir det en längre tur med Yvonne och hennes hundar.

Igår kväll regnade det rejält hos oss så jag beslöt att ta en filmkväll inne istället för att köra hundar. De flesta av mina hundar uthärdar regn om de behöver, men Gakkon avskyr det och jag hade tänkt ta henne med. Istället blev det lite kloklippning och sen Svarta Hingsten I + II för min del. Jag tänkte därför passa på att berätta om ett dygn med Gakkon, kanske inte ett helt vanligt dygn, men inte ett ovanligt heller. Gakkon är en mycket personlig hund med kloka tankar och många funderingar, samt en enorm envishet.

Medan jag satt i soffan och åt glass stod Gakkon nedanför och glodde på mig med sina strängaste ögon. Jag frågade om hon ville komma upp i soffan och lägga sig på täcket (brukar räknas som ett kanonerbjudande) men hon glodde bara vidare. Såg ut att vara under henne värdighet! När glassen var slut ställde jag först bort tallriken men kom sen ihåg Gakkon (som fortfarande stod framför soffan ochh glodde) och lät henne slicka bort det sista. När glassen var slut kom hon klättrade hon upp i soffan och somnade så nöjt. *s* Sen låg hon där hela kvällen med filtar och kuddar över hela sig och verkade må så gott. Tidigare ville hon INTE sova med saker på sig, men nu såg man bara en liten del av ryggen men hon myste så gott ändå.

Imorse blev det en morgonpromenad med Giela och Gakkon innan skolan, men Gakkon var inte alls sugen. Vet inte om det var för att vi gick åt ett tråkigt håll eller vad, men hon gick lääängst bak i kopplet och öronen hängde lite längre ner än vanligt. Dessutom kom det en buss efter vägen så jag var tvungen att dra (ja bokstavligen segdra vilket resulterar i Gakkons rumpa pekande ut mot vägen för hon VILL INTE)henne mot vägkanten (BLÄÄÄ säger Gakkon - jag vill faktiskt helst gå MITT i vägen!!!). Sen kom ett helt gäng bilar från en utfart (jägare?) så jag beslutade att förflytta oss ner i diket för att ge bilarna plats.

Jag fick fysiskt förflytta Gakkon ner i dikets blöta gräs (BLÄÄÄ blött gräs på tassarna!!!) och när jag inte såg så gick hon bakom mig och försöka hoppa över diket till ängen på andra sidan. Kopplet tog slut och Gakkon landade istället på fossingarna mitt i dikets djupaste del där gräset och riset är som högst. Öronen hängde ääännu längre ner och hennes blick såg ut som om hon verkligen hatade sitt liv just då. När vi skulle vidare gick hon uppför kanten med avsmak och aktade sig noga för att trampa i närheten av andra hundars bajs.

Promenaden fortsatte med en mycket missnöjd Gakkon som INTE glömt vilka hemskheter hon utsatts för. Hon har minne som en elefant! Jag känner inte många andra hundar som har förmågan att se så enormt eländiga ut. Varje steg såg smärtsamt tråkigt ut och hon gick så långt bak i kopplet som det bara gick, med hängande öron och anklagande blick.

Sen kom vi fram till en liten väg som går in till några stugor och leder till en lagom liten morgonrunda så vi valde den, och snart var Gakkon glad igen! Öronen studsade som vanligt och ögonen såg glada ut igen! Snart gick hon där vid min sida och försökte se söt ut för att få godis och vi var vänner igen. =) Resten av svängen var Gakkon sitt vanliga glada jag och ordningen var återställd. =) Ikväll hoppas vi kunna köra en sväng och sen kanske det blir soffmys igen!

Glada underbara Gakkon på bra humör!