Tidigare har jag fått förfrågningar om att skriva lite om draghundar och olika ord med betydelser mm, och jag måste erkänna att jag har varit ganska långsam, men nu tänkte jag skriva lite kort om dragträning och olika ord man kan stöta på! Tänker inte ens försöka att täcka in allting, men vi börjar med lite grann (väldigt grundligt) om utrustningen och hundarnas roll i spannet.

UTRUSTNING

Om vi börjar med utrustningen så är det ju en hundsläde man kör. Slädar finns i lite olika storlekar och modeller, en del har sittplatser medan andra är mer till för att frakta packning.

När man står på medarna har man en broms framför sig, oftast i form av en metallbåge (gärna med piggar neråt) som är fjäderupphängd så att man kan trycka ner den med fötterna och på så sätt bromsa. Det finns en rad olika modeller med olika bra effekt beroende på vilket underlag man har osv. Min broms är ett hemmabygge o lite lätt rostig, men den funkar bra!

Många har även en "skotermattebroms" eller "mattbroms", ofta är det faktiskt just en bit skotermatta som hänger så till att man kan lägga ner den på snön mellan medarna och ställa sig på den, men det finns även specialdesignade mattbromsar att köpa. Fördelen med en mattbroms är att man kan minska farten på lite andra underlag än den vanliga bromsen eller bara öka bromsverkan rent allmänt. Min skotermatta hänger ju bakom den vanliga bromsen, ofta kan man välja att hänga den så att framdelen av den hänger ovanpå bygelbromsen o resten ligger nere på snön (kräver en lite längre skotermatta), för att minska risken för "tvärstopp" om man t.ex råkar köra över en uppstickade pinne.

Man har även ett eller flera ankare som är fäst längst fram på släden på samma ställe där man fäster linorna som går fram till hundarna. Ankaret sitter fast i ett rep som är så långt att man har det ungefär vid sidan när man står på släden och vill använda det, eller kan hänga det framför sig på släden för att ha det lättåtkomligt. Längst fram på släden sätter man en karbin som förbinder släden, ankaret och draglinorna med varandra. Linorna består av en rejäl mittlina som oftast är uppdelad i sektioner som man kopplar ihop beroende av hur många hundar man ska köra. Från bakdelen av sektionerna går draglinor/rumplinor som fästs längst bak i hundarnas selar, och längst fram på varje sektion sitter nacklinor som man fäster i hundarnas halsband.

På den här bilden ser man både hur hundarna sitter fast (varje par hundar har en egen mittsektion), karbinen mellan linor o släde, ankarlinan (den tjocka) och så de två linorna som sitter fast på släden. Man har en på var sida för att få bättre styrning på släden. Ännu en bild med en massa linor (alldeles för många slacka - här syns nästan alla våra hobbydragare tyvärr):

Ledarhundar har ingen mittlina mellan sig, och deras nacklina är i ett stycke och går mellan deras halsband. När man kör släde så används oftast nomesele till hundarna, eftersom den fördelar trycket på ett bra sätt och ger hunden bra rörelsefrihet. Det är viktigt att selen är lagom stor och sitter rätt för att undvika felbelastning eller skador. Olika typer och märken av selar passar olika hundar bra. Vissa hundar har även känsliga tassar och kan behöva tassockar som skyddar trampdynorna. Vid skarpt före (isig skare t.ex.) kan det vara en bra försiktighetsåtgärd att sätta sockar på hundarna eller i alla fall ha med sig ett antal. En bra hund ska normalt sett klara sig utan tassockar i de flesta lägen eftersom bra tassar är en del i det man tittar på när man avlar på draghundar. Vissa underlag är dock extra skarpa. Det finns även annan utrustning till hundarna, t.ex "tit guards" som är en typ av "väst" man kan sätta på tikar med bara lite hår på magen, för att de inte ska förfrysa sina juver om det är riktigt kallt ute när man kör. Hunden längst bak till höger på bilden ovan (Gakkon) har en tit guard på sig, ovanpå selen.

HUNDARNAS ROLL I SPANNET

Det vanligaste är att man har hundarna i Nome-anspänning, dvs. att de går i par om två och två. Beroende på vilka egenskaper en hund har får den ofta springa på olika platser i spannet. Längst fram går ledarhundarna som både ska vara duktiga på att lyda kommandon (höger/vänster osv), duktiga på att tänka själva och hitta bra vägar/spår, samt ha motor nog att springa mil efter mil utan något att jaga, och en utstrålning som motiverar de andra och får dem att vilja följa ledarhundarna och kämpa! Inte alla hundar har det som krävs för att tränas till ledarhundar, och en riktigt duktig ledarhund kan vara enormt värdefull.

Det finns otaliga historier om människor som räddats till livet av sina kloka ledarhundar, och det är en fröjd att se en duktig ledarhund arbeta och ta beslut. De känner ett stort ansvar för spannet och tar sin uppgift på mycket stort allvar. De har ofta mycket bra minne och lär sig snabbt leder och vägar som man brukar åka efter, även om man inte varit där på många år så minns hundarna! De gånger vi själva kommer till en korsning mellan flera skoterleder och är osäkra så litar vi oftast på ledarhundarna när vi väljer väg, eftersom de har fantastisk bra minne och orienteringsförmåga. Utan ledarhund går det inte att köra ett hundspann i stort sett, ledarhunden behövs för att styra, hålla riktningen och hålla arbetsmoralen uppe. De flesta får speciella band med sin ledarhundar och det är ett samarbete som bygger på ömsesidig respekt och tillit.

Hundarna bakom ledarhundarna går i "point". Det här är en bra plats att sätta hundar som ska tränas till ledarhundar eftersom de då har bra chanser att snappa upp allt det kloka som ledarhundarna där framme gör. Pointhundarna kan även fungera lite som en back up för ledarhundarna. Allra längst bak närmast släden går "wheel"-hundarna. Där sätter man oftast stora och starka hundar eftersom kraften till släden överförs allra bäst därifrån. Wheelhundarna har en viktig uppgift i kurvor och svängar eftersom de med sin styrka hålla ut släden så att den inte genar för mycket och krockar med träd och annat lika enkelt. Där kan man även sätta unga hundar under träning eller lite bångstyriga hundar som vill gå sin egen väg och försöker dra med sig de andra.

Alltför stora hundar passar dock egentligen inte i wheel eftersom deras storlek gör att deras bakdel dras ner och trycks ihop av draglinorna som sitter rätt långt ner där släden och linorna sitter ihop. Längre fram får större hundar inte samma nedåtbelastning. Det finns dock speciella selar som är framtagna för att avhjälpa det här problemet. Wheelhundar behöver inte ha några speciella mentala egenskaper egentligen, men bör vara starka och jobba hårt. Mellan point och wheel går "Team"-hundarna, förutsatt att man har ett så stort spann. De kan vara rätt många och har ingen speciell uppgift förutom att springa och dra.

De flesta flyttar omkring sina hundar ibland och låter ledarhundarna vila ibland. Belastningen blir mer spridd om hundarna inte alltid går på samma plats på samma sida (eftersom många hundar drar lite snett när de arbetar). Det finns även ledarhundar som aldrig gjort annat än att gå i led och som ser det som en enorm förnedring att sättas någon annanstans i spannet. Det finns många berättelser om gamla ledarhundar som fått somna in när de inte längre klarat ledarhundsjobbet, eftersom deras ägare har vetat att hundarna skulle bli så ledsna om de flyttades bak i spannet. En del specialbehandlar sina ledarhund för att ge dem ytterligare ego o känslan av att vara extra viktiga, men hos de flesta lever ledarhundarna precis som de andra.

Har man gott om duktiga hundar brukar det vara enkelt att placera ut dem optimalt. Har man som jag t.ex ett mindre antal hundar och några som inte är så duktiga, så får man göra det bästa av situationen. Det viktigaste i det läget är att ha ledarhundar, sen får man placera ut de andra så bra som möjligt bara. Dåliga hundar drar till viss del ner arbetsmoralen hos hela spannet och påverkar arbetsandan negativt, men själv vill jag ha med alla mina hundar (Rossi och Giela bromsar ju inte utan springer glatt med men drar sällan bra) så då får man göra det bästa av situationen. Vissa hundar kan även föredra att springa med nån annan, vägra att springa med nån, vilja springa på en sida osv...det kan finnas gott om egenheter o en del hudnar fungerar superbra om de får gå med rätt kompis på rätt plats, men kan vara totalt värdelösa under fel omständigheter. På samma sätt kan en hund vara duktig hos en förare och fungera dåligt hos en annan i vissa fall.

KORT OM TRÄNING

De flesta börjar köra in sina hundar när de är 7-8 månader ungefär. Börjar man mycket senare så är risken stor att hundarna inte blir lika duktiga och jobbar lika hårt. När man börjar så kan man antingen träna hundarna separat med att dra bildäck, kedjor eller annat, eller så bara sätta in en unghund i ett mer erfaret spann och köra en kort bit i lågt tempo. De flesta förstår rätt snabbt vad som är meningen och många jobbar hårt och älskar det redan från första sekunden. Andra kan ta lite mer tid på sig. För en unghund är det inte tyngden som är farlig, utan för hög fart. Hög fart kan knäcka en unghund och såna "skador" är svåra att helt reparera.

Man ökar sen successivt träningsmängden, lägger till nya svårigheter, underlag, händelser osv (men det kommer sig ofta helt naturligt). Första tiden handlar det inte om att konditionsträna unghundar utan om att tända deras gnista och lära dem mer om arbetet som draghundar. Beroende på hur snabbt de mognar ska de behandlas varsamt första månaderna och man brukar inte köra långa sträckor. Vissa hundar mognar sent kroppsligt och kanske inte kan gå 10km förrän de är över året gamla. Andra klarar det utan problem när de är 7-8 månader bara.

Sommartid har de flesta träningsuppehåll eftersom det är för varmt. Ofta uppskattar även hundarna lite vila, samt att de har tid att läka ihop eventuella skador och låta kroppen återhämta sig. När det börjar bli svalare på hösten kör man igång och börjar bygga styrka och kondition inför vintern. En del kör med cykel men det ger inte mycket styrketräning. De flesta som har fler hundar tränar med fyrhjuling eller bil. Hundarna drar då alltså fyrhjulingen/bilen i sin egen takt (kanske 10-15 km/h för de flesta) och enda gången föraren "kör" fordonet är om det går tungt i uppförsbackar o hundarna behöver hjälp. Fördelen med att träna med fordon är att det är säkert för alla inblandade, säkra bromsar, man kan hjälpa hundarna i backar om det krävs, och om någon hund skulle skada sig kan man enkelt sätta in den i bilen/på fyrhjulingen (betydligt svårare om man cyklar eller kör barmarksvagn).

Under hösten måste man vara lite försiktig (och även sen under varma vinterdagar) med träningen och hålla bra koll på hundarna. De flesta tränar inte hundarna om det är varmare än 15 grader ungefär, vilket gradantal man väljer beror lite på var man bor och vad man har för hundar. Om en hund riskerar att bli överhettad  kan den börja flåsa mycket hårt och blir till slut vinglig. Går det så långt är det ett mycket allvarligt tillstånd och man måste direkt hjälpa hunden att svalka sig och ta ur den ur arbetet, för att rädda situationen. Fortsätter hunden kan den annars bli överhettad och dö. Om man en gång låtit en hund "gå varm" så kommer den hunden i framtiden att vara mycket känslig för samma sak, lite som om "termostaten gått sönder". Tikar vid löp är speciellt känsliga för överhettning.

Nån som läser ännu? Nu får det räcka med korvstoppning, hoppas att nån av er hittat något intressant och lärt er något nytt här. Som med allting annat så finns det ju olika sätt att göra många saker, så alla kanske inte skulle hålla med om allting jag skriver, men det mesta gäller nog rent generellt. Nu ska jag kasta mig i soffan en stund. Tjingeling! Ge gärna lite feed back om texte och om det är något mer eller något annat som skulle vara intressant att ta upp. Funderar på att skriva lite om mina egna tankar om ledarhundsträning, något som är enormt kul och intressant (även om jag har begränsad erfarenhet jämfört med de som kört in hundratals hundar förstås), men det blir senare i så fall.

Igår och imorse har jag pysslat vidare med släden. Har kortat medarna lite, satt dit mountainbike-däck så man står stadigt, plockat loss alla trädelar och slipat dem lite, och till slut blev det varken bets eller tjära+olja utan jag oljade bara in dem direkt. Dessutom har jag karvat in "Nukutvi" på ett av stagen där bak, den längst upp av de horisontella där man brukar hänga ankaret - blev gulligt! Hoppas bilden funkar!

Knöt ihop den imorse o sen var det premiärkörning (fast kapellet är inte klart) och vi trivdes riktigt bra ihop släden o jag! Mintu och Silva gick i led och första hälften skötte sig bägge superbra men på slutet när vi skulle korsa några ängar var Silva en envis pest! Hon ville absolut ligga o dra åt fel håll o svänga lite sådär smått...o när jag gav högerkommand förstod hon ingenting aaaaaalls...*s* Mintu däremot var en stjärna idag! Vi körde ju till allra stor del helt ospårat på ställen där han inte varit förr (fast man ser ju var skogen är urglesad förstås) och han jobbade stenhårt framåt o tvekade aldrig! Då gick det ändå rätt sakta o tungt bitvis när vi studsade över ris o buskar o stenar.

Han var en riktig hjälte och dessutom så bajsade han i farten idag! Fastän han gick i led så kastade han inte ens ner rumpan utan gjorde behoven i farten bara o sprang vidare...kan låta lite skumt för er som inte kör drag kanske, men det är ganska praktiskt med hundar som kan göra så istället för att det tar tvärstopp. Hoppas han fortsätter så! Är så himla glad o nöjd med den hunden, han är supertrevlig, lugn, framåt, lättsam, jobbar hårt o dessutom är han snygg o rör sig riktigt fint! *älska* Han var så duktig idag - snäppet bättre än Silva var i den åldern faktiskt!

Nu ligger hundarna här och slappar och jag ska se Life of Brian och få skratta lite...*s* Ha en bra kväll!