I fredags kom vi hem från två underbara veckor i Kap Verde där vi firat att mamma snart fyller 60, och pappa nyligen fyllt 70, tillsammans med min syster och hennes kille. Vi hade nånstans 25-30 grader i luften dygnet runt, och även på kvällarna var det varmt och skönt i T-shirt eller linne utomhus. Som tur var blåste en varm skön vind hela tiden så även jag som inte klarar värme så bra hade det riktigt härligt i skuggan. 27 grader i havet också! =) Hotellet var riktigt fint och stort! Vi gick nästan vilse ibland första dagarna. Det var två hotell som satt ihop och hade vissa delar gemensamt, så vi hade 6 restauranger och minst 8 barer att välja bland, och gå vilse bland...

Delar av vår lobby på Riu Funana

Gångvägen mellan hotellrummet och vår lunchrestaurang

Maten fanns i groteska mängder... det kändes helt konstigt första dagarna att välja ur en jättebuffé nästan alla tider på dygnet, och dessutom ha folk som gick och plockade bort alla tomma tallrikar så att man kunde gå och hämta en ny med er mat, och dukade fint med tygservetter och nya dukar hela tiden. Det är första gången jag åker All Inclusive och jag är fortfarande lite delad i mina känslor...lyxigt och enormt avslappnande (bara att hämta mat, drinkar mm och sen lämna disken på bordet) men samtidigt känns det lite underligt när så många utanför hotellets väggar är så fattiga.

Salladsbuffén

Resten av salladsbuffén

Alltid en massa färks frukt till måltiderna

Desserterna

Å så fanns 6-7 olika varmrätter samt en vegetarisk varm buffé att välja på också förstås vid ett annat bord där maten stektes/lagades av kockar medan vi åt oss proppmätta... Öl, vin och läsk fanns i tappkranar förstås! Ja byxorna kändes helt klart lite tightare när det var dags att hoppa i dem i torsdags och åka hemåt igen. Sjukt mycket mat! Köttet var lite segt ibland men fisken var jättegod och vi åt en hel del musslor och skaldjur - mums! Dessutom hade de väldigt goda Pina Coladas i barerna och det blev en klar favorit!

Kap Verde är ett rätt fattigt land och ön vi bodde på hade tidigare levt på saltframställning men den var nu nerlagd, och på en torr ö utan bra chanser till odling eller annat så verkade turismen bli den nya försörjningsgrunden som ännu utvecklades. Tyvärr hade den ekonomiska krisen för ett par år sen slagit hårt och runt ön såg man massvis med påbörjade hotellbyggen som helt avstannat.

Jag blev ändå positivt överraskad av hotellets engagemang i området. Det hade säkert kunnat vara ännu större, men av det vi förstod så tjänade de som arbetade där "bra" med inhemska mått, och hotellet var engagerat i att skydda havssköldpaddorna samt att hjälpa gatuhundar och katter mm. Nja, det är svårt att veta vad man ska tycka helt enkelt. Samtidigt som All Inclusive minskar chanserna för lokala enterprenörer att starta restauranger mm så innebär de ju ändå att mer människor kommer till ön och ändå spenderar pengar där (shopping mm). Med tanke på de enkla förhållanden som råder på ön i övrigt så gissar jag att det skulle vara svårt att locka dit turister "med pengar" på andra sätt i dagsläget. Förhoppningsvis så utvecklas ön allt mer i takt med att turismen utnyttjas bättre och förhoppningsvis så ger det allt mer tillbaka till lokalbefolkningen. En annan förhoppning är att detta kan hjälpa till att städa upp en del också. Kring hotellet var det rent och fint men på många andra stränder/platser låg mycket skräp och bråte.

På hotellet fanns 4 pooler men de provade varken Lars eller jag. Däremot var havet riktigt härligt att bada eller snorkla i och vi såg en massa roliga och gulliga fiskar när vi snorklade. Stranden var flera kilometer lång och den ständiga vinden gjorde att det var gott om kite surfare och vindsurfare där ute. I februari hålls VM i vindsurfning bara en kort bit från vårt hotell.

Systers kille Johan kite surfar i luften

En av de häftigaste sakerna vi gjorde var att hjälpa till att släppa ut nykläckta sköldpaddor. Havssköldpaddorna som finns kring Kap Verde riskerar att skadas av båtar och vattenskotrar, och ofta störs eller förstörs deras äggläggning. Honorna går iland på en lugn strand i skydd av mörkret och gräver ner sina ägg. Om de störs så finns risken att de istället dumpar äggen till havs, där de äts direkt av rovfiskar mm. Om äggen hamnar i sanden så behöver de 50-60 dagar på sig innan de kläcks. Under den tiden kan de skadas av lösspringande hundar, fordon som kör på sanden, parasollpinnar som sticks ner mm. När de sen kläcks och klättrar upp i skydd av mörkret så har de gott om fiender som försöker äta de små nyfödda. Det uppskattades att 1/1000 havssköldpaddor blir vuxen!

Just utanför hotellet nere på stranden fanns en inhägnad yta där sköldpaddsbon grävts ner med burar ovanpå, så att bona skyddades från rovdjur och de nyfödda likaså. De flesta kvällar kläcktes nåt bo, och en av kvällarna fick vi följa med ut för att hjälpa de små nyfödda ut i havet. Vi kom dit i skydd av mörkret och då stack bara några små delar av ungar upp ur sanden i ett av bona. När pannlampor mm började lysa så blev de genast mer aktiva och 10 minuter senare hade 25 ungar kommit upp ur sanden och sökte sig mot havet. Ungarna kan störas av ljus och går mot det ljus de ser, vilket på en mörk strand är havet och bränningarna. Om för mycket artificiellt ljus finns i närheten är risken stor att ungarna istället går längre upp på land där de blir enkla byten.

Vi tog med oss de 25 nyfödda och åkte iväg till en lugn strand en bit bort. Vi släckte alla lampor och fick varsin sköldpaddunge att hålla, medan vi ställde oss på rad en bit från vattenbrynet. Sen släppte vi dem och såg de små svarta skuggorna kämpa sig ut mot havet och sen försvinna. Några spolades upp igen och fick börja om men efter 10-15 minuter ungefär hade alla hittat ut i vattnet. De var då kanske 6-7 cm långa och växer sen 3 cm per ÅR! De har alltså flera tuffa år framför sig när de kommer att var små och ha många fiender.

Carlos och Juanita, innan de drog ut till sjöss!

Sköldpaddeungarna var enormt söta och oväntat lätta, de vägde knappt nåt! Samtidigt kämpade de hårt med sina små simfötter och de verkade ha små hullingar nästan för när de tog tag kring ett finger så fick de bra grepp och de var riktigt starka när de försökte trycka ifrån. Fascinerande små djur, och förhoppningsvis så simmar Carlos och Juanita fortfarande runt där ute... =)

På hotellet fanns ganska många katter. Det visade sig att detta var en del av samarbetet med djurorganisationen och de katter som bodde där var vaccinerade och fick mat och omvårdnad av hotellet. De var fina och välmående och väldigt sociala och mysiga för det mesta, väldigt trevliga och ingen som ville rivas eller bitas - bara mysa! De låg på solstolar och barstolar lite här och var, och myste.

Flera av katterna verkade vara rätt unga och de lekte ofta med varandra.

Hotellet hade många aktiviteter på området och vi testade bland annat tennis, luftgevärsskytte, shuffleboard mm. På kvällarna var det dansshow/uppvisning och de var riktigt duktiga! Bland annat visade de capoiera och det var riktigt imponerande att se - vi bänkade oss för show varje kväll! Här spelar jag shuffleboard under djup koncentration...blev inget diplom denna gång!

Jag fick även låna min systers 70-300mm objektiv och OJ så nära fåglar mm man kunde komma! Jättekul! En av fåglarna som fastnade på bild var den här söta sandlöparen.

På ön fanns även gott om "gatuhundar". Enligt uppskattningar har ca 80% av hundarna ägare, och de flesta såg fina ut och verkade vara i bra skick. De hundar vi såg var väldigt vänliga och trevliga och många gosade gärna en stund. En del hade halsband/märkning, men inte alla. Tre gånger hörde vi hundar skälla eller reagera kraftfullt, och de gångerna var det människor som kastade något mot en hund eller liknande. Hundarna bildade inte flockar utan vandrade fritt, men när någon hund reagerade på en person så slöt flera andra genast upp och skällde tillsammans. Av det jag förstått så är det inte Kap Verdianer som behandlar hundarna så, de tycker oftast mycket om hundarna, utan inflyttade från afrikanska länder som kanske är rädda för hundarna och vill hålla dem borta. I alla fall var det kul att se att alla hundar strövade fritt och att nästan alla såg glada och friska ut.

Djurorganisationen Cap Verde Cats and Dogs

(http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151632602068787&set=a.10150089304198787.275529.620883786&type=1&comment_id=7407560&ref=notif&notif_t=photo_comment#!/pages/Cape-Verde-Cats-and-Dogs/310785745604519?fref=ts) samlar in pengar för att kunna hjälpa de hundar som behöver veterinnärvård och har även kampanjer för att kastrera så många som möjligt av hundarna och katterna. De verkade göra ett jättebra jobb och har redan kastrerat väldigt många hundar på ön, vilket förstås minskar risken för att det föds en massa hemlösa hundar som får ett tufft liv. Alla donationer mottages tacksamt och gör stor skillnad, en kastrering kostar 30 Euro ungefär. Än så länge har de kastrerat ungefär 1600 djur på öarna!

Själv tycker jag att det är mycket bättre med organisationer som hjälper de utsatta djuren på plats, istället för att skicka dem till norra europa för adoption mm. Såna innebär alltid stor smittorisk hur väl hundarna än kontrolleras (allt går inte att kontrollera) och dessutom har vi ju i Sverige redan idag massvis med hundar i behov av nya hem som avlivas om inget dyker upp. Mycket bättre att hjälpa djuren på plats istället som denna organisation gör!

Här är två av de fina hundarna vi mötte:

Vi såg 2 kopplade hundar på denna tid (en på promenad och en som följde med husse på jobbet) men säkert 30+ lösa. Å som sagt var, de flesta såg glada och välmående ut. =)

Så, efter en riktigt härlig semester med familj, roligheter, bad och plask, hundar och en massa sol åkte vi hemåt igen, och kom hem till blött, grått Boden med +3 grader ungefär. =/ Det kändes bara - FEL! Däremot var det underbart att träffa hundarna igen och de har haft den bästa omvårdnad under den tid vi varit borta.

Sen vi kom hem har vi jobbat med att återställa dygnet (i fredags morse landade vi på Arlanda 03.00 ungefär och åkte vidare 08.20 så den natten blev inte riktigt normal) och hunnit ut på lite spårning, stadsträning och promenad. Det envetna regnandet har tyärr gjort hundgårdarna blöta och eländiga, men förhoppningsvis har vi väl vintern runt hörnet. I väntan på den så lyssnar vi på låtar från semestern och drömmer om att återvänta...det är nog inte alls omöjligt att vi åker dit igen faktiskt!

...imorgon efter jobbet åker vi 2 veckor till Kap Verde! Sista dagarna har bestått av nån slags frenetisk planering och fixning och sortering. Inte packning, det gör jag alltid i sista minuten, men vi har förberett för att vår gulliga hundvakt ska få så enkelt hundskötande som möjligt, klippt alla klor en sista sväng, fyllt alla kojor med ny träull, ordnat det sista i hundgårdarna för Gielas skull osv. Jag har inte riktigt haft tid att stanna upp och förstå att vi faktiskt åker imorgon redan!

Det ska bli jätteskoj att åka iväg med hela familjen i två veckor, men som alltid känns det lite tråkigt att lämna hundarna. Kommer att sakna mina små troll en massa! Nu ikväll har alla varit inne och myst och gosat lite extra. Här kommer lite bilder...vi ses om två veckor!

Ben äter man bäst med sina bästisar

Vädermässigt har den här veckan varit riktigt kass. Det har snöat ibland men regnat och töat lika mycket. Vägarna har varit blanka av is till och från, och idag är det is även på delar av gräsmattan! =( Dragträningen har fått vila eftersom jag varken vill att hundar eller vagn ska halka omkring. Idag är jag ledig och ska göra bort lite små ärenden inför resan nästa vecka, och kanske dra ut och spåra med hundarna.Skogen borde ju vara isfri i alla fall. =)

Imorse hade vi -19 grader och nog kändes det rätt kallt nu när man inte är van. Även hundarna verkade faktiskt tycka att det var lite eländigt. Mintu var med mig till jobbet och verkade småfrysa i bilen han också, trots att han hade täcke och att det alltid är betydligt varmare i Luleå än i Vittjärv. Nu är alla hundar inne och det är lite trångt framför brasan.. Kaela växlar mellan att pressa framför elden, eller att ligga ute i den svalare hallen. Det är faktiskt mest brudarna som vill värma sig. =) Nalle ligger en bit till vänster om bildens slut, och Mintu ville inte vara med alls utan ligger borta i köket.

Att vara nyoppererad har inte bara nackdelar med sig. Mintu kallar numer soffan "mitt andra hem" och har husse virad om lilltån - ännu mer än vanligt. Dessutom gillar han att få besök i sin stora tratt ibland.

Eller bara ligga själv. Det funkar fint det med.

Silva, Rotax, Nalle och Rossi hängde med ut i skogen idag för sök och spår. Silva ser lite lustig ut för hon har ätit mycket ben på sistone och försökt att gräva ner ett par stycken med sån frenesi att hon fått ett litet sår på näsan. Imorse försökte hon även gräva ner sin egen matskål? Hon verkar vara inne i nån slags samlarperiod.

I nysnön som kommit var det lätt att gå ut spår och inga snitslar behövdes. Förutom att det var lätt att själv se vart man gått, så kunde man ju även se annat, sånt som annars bara hundarna "ser". En kort bit in på spåret korsade vi t.ex. spåren från ett par personer med hundar som promenerat förbi, och Silva nosade och kontrollerade medan Rotax bara rusade på i mina fotsteg. Vanligtvis märker man ju bara att "nåt" varit där men får sällan veta vad det är som fångat hundarnas intresse.

Några av de andra som var med körde dragweight med sina hundar medan jag spårade. Här kommer en bild på snygga Tyson som även extraknäckt som draghund i 8-spann förra vintern.

Lovis

Vi var även några stycken som ville köra personsök. Jack var först ut och testade det här för första gången. Korvbitarna han fick var tydligen riktigt goda för han satt kvar en lååång stund och stirrade på mig och skällde uppmanande! Ge mig MER! Han verkade tycka att det var riktigt skoj!

Rossi körde sitt första personsök på rätt länge så vi hade synliga figgar kanske 20-30 meter in i skogen. Hon var taggad och hade fin attityd men blev lite trött efter en stund och svamlade runt lite innan vi tog de sista skicken. =/

Kul hade hon i alla fall och det är ju huvudsaken! Skoj att träffa lite nytt folk också! Mina små troll pratade och gnällde och hördes i alla fall mest av alla medan vi var där. =/ Att vara tysta när förväntan hänger i luften är inte deras starka sida alla gånger. I alla fall inte de som heter Silva och Rotax!

När jag kom hem passade jag på att se "Torka aldrig tårar utan handskar", bra och välgjord serie! Giela hjälpte mig att städa min smörgåstallrik när den var klar. Våra hundar får ofta mat från köksbordet eller möjlighet att slicka tallrikarna rena, så länge de tigger snyggt och inte stör nån. Oftast sitter de som tända små ljus och tittar på när vi äter. Några brukar gå bort och lägga sig men de flesta vill vara med. Så länge tiggande sköts snyggt så uppmuntrar vi det med mat och godbitar! Att tigga är ju också ett slags aktivering eller gemenskap.

Sen var det dags för Kaela premiär i selen efter vilan. Så här laddade hon, genom soffmys med husse! När selen åkte på under Back on Track-täcket såg hon riktigt glad ut. Vi gick en stund med cykeln först, så att hon och Giela skulle hinna bli lite varma, och sen när vi drog igång hade Kaela bråttom bråttom bråttom! Vi höll snabb trav nästan hela sträckan och hon såg jättefin ut. Tror att hon saknat sin sele helt enkelt! Dessutom hade vi en vacker fullmåne till sällskap, och en pannlampa förstås, bättre blir det knappt!

Nu väntar en lugn myskväll. Den här veckan innebär bara fyra arbetsdagar för min del vilket känns helt lagomt då en hel del småfix är kvar inför vår kommande utlandsresa. T.ex ska rummet i garaget få lite isolering kring fönstren. Elementet där ute är igång och imorgon när Giela och Kaela stiger in så kommer de att ha det varmt och mysigt!

Mintus kastrering i torsdags gick bara bra. Efter jobbet hämtade jag upp en pigg och glad kille som såg ut att må fint, förutom att han tog nåt vingligt steg ibland. Nu äter han Metacam i fyra dagar och så får vi hoppas att såret läker som det ska. Tratten ska han ha på sig minst till nästa söndag. Tratten ja... det är första gången Mintu har tratt och han tyckte nog att den var mer jobbig än jag först hade väntat mig. Rotax körde mer "ångvält-stil". Mintu tycker att den är lite ivägen och har försökt pillra bort den med tassarna. Igår märkte jag att han faktiskt nådde att slicka på såret (han är ganska vig, når både kronjuvelerna och rumpen själv hur lätt som helst normalt sett) så vi plockade fram en större tratt som vi turligt nog hade här hemma. Dessutom vägrar han att kissa med tratten på så den åker av vid alla rastningar.

Eftersom vi snart ska åka på semester så hade vi besök av hundvakten idag för genomgång av matrutiner och hur huset fungerar. 7 hundar lånar man inte så lätt ut till nån annan, utan enklast är ju om nån kan komma och bo på plats och ta hand om dem. Sen gäller det att hitta en person som vill ta hand om hela högen, och som man dessutom känner att man litar på och känner sig trygg med! Inte så himla enkelt alla gånger men jag tror det här kommer gå riktigt bra. När vi gjort bort de bitarna satte vi oss och knöt linor. Det blev en 4-spannslina och så 8 draglinor som ska få mittlinor senare. Det är rätt mysigt att ha lite "syjunta" och knyta grejor ibland. 4-spannslinan var till hundvakten, de andra har jag tänkt knyta ihop till en kortare 8-spannslina till de kortare selarna senare i vinter.

Nalle ville följa!

Sen hade vi planerat att köra lite tillsamman. Jag hade först tänkt ta Kaela för första dragturen sen vilan pga ryggontet, men det blev Rotax och Silva istället, så får Kaela göra premiär nån dag i lugn och ro, på egen hand. Småttingarna skötte sig fint och var inte alls speciellt intresserade av Akitan Rikki som sprang bakom dem med 3-hjuling och matte. Med tanke på att vi inte kört 2-spann på länge blev jag faktiskt lite imponerad av deras arbetsmoral och rutin. Det allra mesta gick som på räls.

Vi hade en fin liten tur i solskenet och Rikki var så duktig! =) En riktig sötis som gärna ville galoppera. Jag hade tänkte köra med Kaela direkt efteråt, men när vi kom hem var mina händer stelfrusna efter att ha hållit på cykelns bromsar. Brrrr! Istället blir det myskväll här inne. Mintu, Rossi, Kaela och Giela är inne. Silva, Nalle och Rotax ligger ute i varsin hundgård med en hög älgben. Imorgon väntar spår/sök och kanske lite annat skoj. Dessutom en timme extra av nånting! =) Avslutar med en bild på söta Rikki, dagens charmtroll!

Igår gjorde vi ett andra försök att se en film som vi tänkt se ett tag. Tyvärr kom filmen aldrig igång men chipsen och godiset smakade bra...Rotax och Kaela var inne och tiggde så sött och snällt. Rossi var också inne men hon nötte mest på Biabädden framför kaminen. Olika prioriteringar helt enkelt.

Nu ikväll har v motionerat barmarksvagnen och eftersom Kaela och Giela vilade så var det bara ett litet 5-spann och jag. Mintu gick i singelled, och det är underligt men hundarna mindes helt klart vilka backar som varit för tunga när vi var 2 personer på vagnen. Det här var första gången jag körde själv här hemma. Istället för att slita 110% när det behövdes så stannade de och tittade på mig...!? Vintertid har de inställningen att de orkar allt, men på höstträningarna kan mina jyckar vara aningen slöa när det gäller att tokslita i backar mm, eller att dra igång fordon. De verkar liksom ha fått för sig att de inte riktigt kan.

Vi körde rundan två svängar och jag försökte parera de tuffa backarna genom att skutta ur i tid och knuffa på lagom för att hålla tempo så vagnen inte stannade så att hundarna skulle märka att de faktiskt KUNDE! Det gjorde ganska snabbt skillnad och det var så himla skoj att sitta ute och skramla runt. Taket är lite väl lågt så om vagnen hoppar till måste man akta huvudet för att inte få en smäll, men den vanan sätter sig rätt snabbt. Positivt straff (dvs. en term som inte alls har något med positiva saker att göra, utan som helt enkelt betyder att man i inlärningssammanhang lägger till ett obehag för att minska ett beteende, i mitt fall ett slag i huvudet för att minska beteendet "sitta med huvudet högt") funkar absolut i vissa situationer!

Förutom att min rumpa blev lite kall fick vi en himla mysig tur med en stor måne (nåja, bara lite mer än halv men ändå!) och massvis med stjärnor över oss. På vägen hem, när vi nästan kommit in bland gatljusen igen, skymtade jag 2 ögon längre fram i mörkret. De gick av och an och först trodde jag att det var en räv, men när den inte flyttade på sig förstod jag att det var en person med hund. Han var vänlig och gick åt sidan, så jag manade på hundarna och vi passerade men det gick på snedden, men i alla fall utan stopp... att passera saker som står stilla är inte vår starka sida alla gånger.

Min barmarksvagn är inte bara gammal, den är dessutom mossig upptäckte jag nu ikväll...

Imorgon åker Mintu in till Gammelstad för att kapa kulorna, tredje gången gillt! Första två tiderna blev ju ombokade av olika anledningar, men nu ska det ske... lite nervöst är det som alltid, men i slutänden tror jag att det blir bra för alla. Rotax sår har fortsätta läka fint och nu ser man bara att pälsen är kortare, i övrigt är allt ihopläkt och återställt.

Idag kom säsongens första snö - inte en dag för sent! Jag sken som en solstråle när jag gick från kontoret och mot bussen - studsade nästan fram! Giela och Kaela fick en långpromenad i koppel iklädda varsit täcke, och det var riktigt härligt ute. Mina älskade Lundhagskängor gör ju dessutom att det är torrt och varmt om fötterna oavsett slasket på marken. Vilken energikick att äntligen ha vitt på marken även om jag misstänker starkt att det snart är borta igen.

De andra hundarna har fått frossa i ben och torkat älgskinn under kvällen - mums! Då gjorde jag en mindre rolig upptäckt. "Nån" har kissat upprepade gånger i bruna dubbelkojan i mittersta hundgården. Så pass många gånger att det var riktigt blött på botten när jag skrapat undan träull för nån hundring eller så. Anledningen att jag började skrapa var att jag såg att nån bajsat där inne i samma hörn!

Jag har en liten lista med möjliga misstänkta, Rossi, Kaela och Silva. Jag vågar nog säga med 90% säkerhet att den skyldiga finns där... Alla 3 är rumsrena inomhus och skulle aldrig komma på tanken att kissa här inne om inte en total nödsituation uppstod. Ute i kojan verkar däremot andra regler gälla... Silva kan ev. räknas bort från listan. Även om hon blev rumsren väldigt sent och länge envisades med att kissa både i vår säng och i Biabäddarna så avskyr hon kiss och bajs och är ganska pryd av sig. Hon gillar inte att gå där andra kissat, så jag hoppas att det betyder att hon inte heller själv kissar där hon ska sova, men jag vågar inte lita helt på den logiken när det gäller lilla Silva.

Så här såg det ut efter att jag skrapat ur en massa blöt träull. Det här är en sån där gång när man hemskt gärna skulle vilja kunna prata med sina hundar, säga "Det är snart vinter och då vill ni inte ha blött i kojan", "Kisset kan frysa till is", "Kiss är okul att ha i sin säng" osv... Kanske dra en liten utläggning om de långsiktiga konsekvenserna av att man väljer att bygga toalett alldeles vid sängkanten. Man kan ju i alla fall önska att det skulle vara möjligt...hmm...Tills dess ska jag försöka reda ut VEM som är skyldig och försöka att undvika att fler kojor drabbas.