Nu har jag tryckt på knappen! En ny dator är beställd och denna gamla trotjänare ska efter 4 års trogen tjänst få göra en liten pojke väldigt,väldigt glad (hoppas vi). Det blir en sån här: http://www.siba.se/Products/Product.aspx?id=7182949, dvs. en budgetversion, men den kommer nog att fungera bra till allting jag behöver göra, dessutom är den liten och smidig så den kan åka medmig på bussen när jag fortsätter skriva på min bok.

Giela och jag har nyss varit ute på promenad. Eftersom hon nästan är helt urfälld och det är -7 grader ute (och jag har nya täcken) så fick hon täcke på sig innan vi gick ut. Hennes täcke kommer nog imorgon, så det hon fick ta nu var 63cm, dvs. lagom till Mintu. Täcket var ganska stort att promenera i och halkade mest på sniskan över rumpan. Tant såg i alla fall glad ut och nosade och pinkade sådet stod härliga till. Tyvärr är vägarna rätt isiga nu och en gång ramlade hon rakt på lilla hakan...Lilltanten min! 

Igår kväll var norrskenet riktigt häftigt! Även om man är uppvuxen på såna breddgrader att norrsken alltid funnits, så är det riktigt häftigt när det lyser upp halva himlen och dansar fram. Även nu ikväll hade vi fint norrsken men lågt ner på himlen och i blåsvädret som var kunde man nästan känna solstormarna, i alla fall nästan. Hundarna har fin utsikt från sina hundgårdar och om de klättrar upp på den översta liggplatsen i den största hundgården kan de njuta för fullt av scenen. Tyvärr lyckades jag inte fota det starkaste ljuset, men ni kan ju tänka er...

En sak jag gärna intresserar mig för är hundarnas sovvanor. Sen tidigare vet jag att alla mina hundar gärna sover tillsammans i kojorna, och det har aldrig varit problem med att nån blivit utestängd. Rotax är ny och självklart jag har varit mycket nyfiken, sover han med de andra eller inte? Senaste tiden har han bott med systrarna Silva och Kaela. Problemet är att Rotax är så morgonpigg, och inte att förglömma - snabb!

Tidigare i vinter låg han ibland ute i snön som en boll när jag spanade ut genom köksfönstret. Han är väldigt välpälsad och såg ut att tycka att det var rätt skönt. Oftast är han dock redan vaken när jag tittar ut första gången, så lite av ett mysterium har bildats. Ibland syns han helt enkelt inte, ligger alltså inne i nån av kojorna, men vilket? Nästa gång jag tittar är han ju redan ute.

Imorse hade vi nån eländig plusgrad och blåst och Rotax syntes inte till. Det slog mig snabbt att vinden säkert kamouflerade mina ljud inifrån. Jag smög så snabbt jag kunde och gjorde allt i ordning. Hämtade upp den rostfria 10L-hinken med mat från källaren och låste upp ytterdörren superförsiktigt. Jag smög ut på gården, och wihooo! Ingen Rotax! Eller hade han rymt...?

Sekunden efter kom Rotax utklättrande ur den stora kojan med dubbla ingångar, där han sovit med Silva och Kaela. Mysigt! Det värmde faktiskt mattehjärtat lite extra. Att sova tillsammans är en viktig del av att vara en grupp, och nu känns det allt mer som att Rotax verkligen är en i gänget.

Som synes fick vi en riktigt härlig dag i Blaiken även igår. Underbart väder och fina spår. Det blev en tur på 2,7mil ungefär men särskilt snabbt gick det inte idag heller. Här har vi bara nån kilometer var av turen och solen har börjat söta sig neråt. Hundarna skötte sig fint och tuffade på så sött. Vi fick stoppa ibland och ta bort isklumpar i tassarna bara, annars flöt allting på fint och efteråt packade vi in oss i bilen och körde upp till Boden igen.

Nu ikväll har Rotax, Giela och jag promenerat inne i stan med några kompisar och deras hundar. Rotax sjöng så tjusigt medan vi stod utanför Systembolaget och väntade på att alla skulle dyka upp. Sen under promenaden var han faktiskt riktigt duktig. Inget perfekt koppelgående direkt (vilket jag inte heller bryr mig om direkt), men han var tyst och skötte sig bra. Giela hade inte samma uppjagande effekt på honom som Kaela, så promenaden blev en rätt trevlig upplevelse. Förutom lite småkaos så var det nästan civiliserat! I alla fall jämfört med förra stadspromenaden när Kaela och Rotax hade dragtävling och gnällde ikapp...

Nu har alla fått klorna klippta. Mina hundar är så söta när klorna ska klippas. Jag brukar sätta mig på köksgolvet och sen kommer de och lägger sig i mitt knä i nån slags turordning. Rotax och Rossi är alltid ivrigast och provar ofta flera gånger, även efter att de fått sin behandling. Rotax kommer gärna och lägger sig vid/på hunden som blir kloklippt, men som tur är så blir det inga sura miner trots att det är en lite utsatt position att ligga där. Giela måste jag alltid ropa på och goprata lite med innan hon vill köra igång. Mintu, Nalle, Kaela och Silva kör nån mellanstil, de väntar på sin tur men tycker nog ändå att det är rätt mysigt.

För några dagar sen gjorde jag ett lite oväntat inköp - en snusdosa i metall! Jag har aldrig provat snus i hela mitt liv, och tänker inte göra det nu heller, men denna lilla metalldosa visade sig vara riktigt smidig att förvara hundgodis i under vanliga promenader. Inget smul i fickorna och lätt att hitta i fickan. Fungerade riktigt bra faktiskt! Sortimentet var lite utplockat så det blev en dosa med dödskalle på... kanske lite dubbla budskap? Nåja, praktiskt var den i alla fall! Kanske inget för träningspass, men för vanliga promenader fungerar den fint. Imorgon ska vi ut i spåren igen, med lite tur är 2-milaspåret uppkört och användbart!

Igår kväll var jag borta hela kvällen, och umgicks med mina tvåbenta tjejkompisar. När jag kom hem fick hundarna sen middag och lite gos,  sen sov Mintu och Nalle i sin hundgård, och Silva, Kaela och Rotax i den andra, med dörren mellan stängd. Imorse när jag kom ut möttes jag av en massa vita små tunna plastbitar i hundgården. De låg överallt!

Först förstod jag ingenting, hade de tuggat sönder nån koja och hittat allt det där roliga? Sen såg jag att det fanns i BÅDA hundgårdarna. De hade alltså delat genom gallret...fiffigt! Då minns jag plötsligt att jag för nån dag sen hängt en vit plastkassepå kroken utanför Silvas hundgård. Den fanns förstås inte kvar. Silva (vem annars?) måste ha dragit in den i hundgården, kanske blåste det till lite så att hon fick tag i ett hörn helt enkelt. Sen måste hon ha lagt den nära gallret till Mintu och Nalle, kanske för att visa upp den? I alla fall så hade de spridit ut lika många små bitar där inne.

Tror bestämt att vännerna är lite uttråkade. Det passar ju bra, för idag blir det slädtur med sällskap om allting går som tänkt, och så ska Kaela och Silva iväg på sin andra simträning senare i eftermiddag. Imorgon ska vi på dragträff och vi hade tänkt köra 3,6 mil med fikapaus, men det ser ut att komma rejält med snö så sträckan kortades till 2 mil eftersom många kör med bara 1-2 hundar. Blir kul i alla fall! Hoppas hinna snickra ihop ankarhängaren under kvällen så att hela släden är i ordning sen.

Ikväll har temperaturen varit uppe och vänt på -22 ungefär men nu blir det tydligen kallare igen - detta ska dock vara sista riktgit kalla dagen!!! Annars har vi nog inte haft varmare än -25 på över en vecka (ev. sent igår kväll), stora delar av tiden har tempen hållit sig mellan -30 och -40... Hundarna har stått still hela tiden (förutom nån promenad med Rotax som verkar vara den enda som inte fryser om tassarna när det är kallare än -30). Som tur är så trivs de rätt bra med att mysa här inne och träna lite tricks, sökövningar mm. Känns nästan som att man hunnit glömma bort hur det känns att köra släde, knasigt!

Igår kväll lade jag i alla fall några timmars kärlek på släden. Den har fått nya och rejäla linor till båda ankarna, en släplina, och ett nytt fäste där fram. I all sin enkelhet tog det en massa tid och 12mm rep var inte helt lättjobbat när man skulle fläta ihop ändarna. Tummen är ännu öm efter all fippel med tändaren. Nu saknas bara dubbel ankarhållare (som ska tillverkas) och sen är mitt slädprojekt "färdigt" efter några års pyssel. Den har slipats, oljats minst 20 gånger (på riktigt), kortats ner, knytits om, fått ny broms, fått skoterbroms, fått skydd på buskbågen, utrustats med klippta cykeldäck på medarna därman står, nya linor överallt, nytt kapell mm.... Andra köper nya slädar när de får chansen men jag vill nog aldrig skiljas från denna gamla trotjänare nu... =)

4 små linor med lite ihopflätningar...ser ju löjligt enkelt ut...ändå hann klockan bli läggdags innan det var klart...hmmm...

Silva är en mästertjuv. Hon smyger och stjäl och överlistar, men hennes list sträcker sig till oss tvåbenta. När det gäller att stjäla från sina vänner har hon inte samma framgångar. En stor anledning är antagligen att hon själv blir rätt stel kring godsaker och mat (om andra kommer nära) och eftersom hon har samma approach om hon försöker stjäla från en vän så brukar hon aldrig få komma ända fram. Ändå gången hon lyckas stjäla nåt är om nån medvetet lämnar något gott efter sig.

Hennes syster Kaela däremot har en fantastisk teknik när det gäller att stjäla från sina fyrbenta vänner. Jag har ibland irriterat mig lite på att hon alltid envisas med att gå fram till de andra om de fortfarande äter och hon har ätit klart. Hon sticker nästan ner nosen i skålarna och är väl utmanande, men än så länge har ingen rytit ifrån och jag ber henne nästan alltid att backa för säkerhets skull. Däremot har hon aldrig lärt sig att sluta med detta beteende utan envisas varje gång...fastän det än så länge gett i stort sett obefintlig utdelning.

Idag har hundarna ätit morot inne i värmen, och när Rotax tuggade lite halvhjärtat kom Kaela smygande. Inte stel och målinriktad som Silva, utan helt oskyldig och söt..."Oj, jag råååkade bara gå förbi alldeles här...." Precis som hon gör ute vid matskålarna. Eftersom Rotax inte verkade vilja vakta sin morot helhjärtat så lät jag henne hållas för att se utvecklingen. Visst har hon söt teknik? Halvvägs in i filmen blir Kaela lite stel, för bakom henne står ännu stelare Silva och försöker smyga och stjäla, givetvis utan framgång. Titta å mys!

Resten av kvällen har ägnats åt snöskottning och godissök för hundarna. Trots -27 grader ungefär idag har det snöat nån decimeter. Att man tvingas skotta gården i -33 grader händer inte speciellt ofta, typ aldrig nånsin! Det blev en fuskskottning bara så att bilen tar sig ut imorgon.

Inatt får alla sova inne.  Helst av allt hade vi kört släde nu ikväll för det är magiskt vackert ute. Tjock med snö överallt, helt stjärnklart och månen är 99% full och lyser starkt högt uppe på himlen. Det enda som sätter käppar i vårt hjul är kylan. Typiskt... =/

I fredags kväll när alla hundarna låg inne och  myste sjönk tempen ner under -40. Hur kallt det sen blev under natten vet jag inte riktigt, men det höll sig nog i de krokarna. Fastän jag bott i 31 år i Västerbotten, Norrbotten och Jämtland har jag aldrig fått vara med om -40 grader tidigare - så jag var tvungen att sticka ut näsan lite snabbt och känna efter. Jo det var kallt, ungefär lika kallt som tidigare dagar. Kan tillägga att det är i sovrummet vi har 15,6 grader just nu. Resten av huset är varmt och mysigt tack vare kaminen.

Nu har hundarna sovit inne i två nätter och det fungerar jättebra med alla sju. Äntligen börjar gruppen kännas riktigt fin igen, och de nya som flyttat in har blivit "en i gänget". Nalle kan grymta och låta lite fortfarande men ingen tar honom på allvar och jag tror mest att han pratar, det är nog inget allvarligt menat heller.

Smile!

I denna kyla fryser även vissa huskies, i alla fall mina. Vi går bara ut och rastar hundarna på tomten och på de få minuter det tar så blir de flesta trebenta av köldkramp i tassarna, eller värre (svårt att gå med två ben bara!). De flesta av dem klarar ju egentligen att vara ute i hundgårdarna nu eftersom kojorna är torra och fulla med isolerande halm, men det känns onödigt eftersom det kräver mycket mer energi att hålla värmen, och dessutom vet jag att de hellre är inne nu. Att ha alla inne är ju dessutom riktigt mysigt, och nyttigt för hela gruppen. Däremot kan det blir lite trångt ibland...

Frukost!

Sitt stilla matte så ska jag tvätta dina byxor!

Att Rossi är lite knasig har vi ju alltid vetat. Hon samlar gärna saker i sin säng, och ofta är det skor från hallen. Imorse hade hon tagit skon jag skulle ha när jag morgonkissade hundarna, och en vante också. Hon skulle aldrig ha sönder nånting utan hon vill bara lägga sakerna där och sen ligga och småvakta dem. Det är ingen seriös vaktning alls utan själv grejen verkar vara att få samla ihop dem. Knasfian!

Igår skulle vi egentligen ha åkt till Råneå och simtränat på Hundhälsan där, men kylan satte käppar i vårt hjul. Vi varmkörde bilen nån timme innan för att se att inget frysit i den, och det gick bra. Lars provkörde lite och sa att tempen sjönk väldigt snabbt trots att han körde bara 50km/timmen in till stan. Envis som jag kan vara ville jag ändå testa så vi drog på största vinterkläderna och gav oss av, Mintu Kaela och jag. När vi kommit in till stan så var tempen i botten igen, och flåset från hundarna hade satt igen hela framrutan. Ingen varmluft att tina den med fanns ju heller... så vi fick bita i det sura äpplet och ringa och avboka. Inget bra läge att köra 4-5 mil i när det är -37 grader ute, med en bil som inte klarar att hålla uppe rutorna eller sin egen temp. Går bilen sönder eller stannar av nån anledning så har man inte så långt tid på sig innan det är riktigt kallt även där inne.

Istället blev det en dag av mys och TV-spelande (för min del). Idag ska vi klippa lite klor och klickerträna lite, men i övrigt blir det lugna inomhusaktiviteter. Hundarna har fått varsin morot och nu sover de utspridda över köksgolvet. Hundtassar som håller i saker är verkligen söta! Hoppas på lite varmare temperatur snart så att vi kan ge oss ut i spåren och njuta av den fantastiska månen som snart är full. Även om det är skönt att vara inne och mysa så är det ju inte det vi gör allra helst...vi vill känna snö under tassarna och äventyr framför nosarna!