Den här veckan har varit hektiskt och innehållit en massa spännande jobb, därav inga blogguppdateringar. Måndag till onsdag var jag och 3 kollegor i Västerås på första delen av VG Powers generatorkurs, och den var precis sådär ruggigt bra som jag hade väntat mig. Dessutom var det skoj att hinna lära känna lite kollegor från andra kontor, och så hann jag träffa min mammas kusin och två av mina tremeningar där nere - en av dem hade jag inte träffat på 17 år så det var superskoj att hinna ses och surra ikapp lite! =)

Veckans sista två dagar har jag spenderat på dammen i Vittjärv för en fördjupad dammundersökning vilket var riktigt kul och intressant. Däremot frös jag som attan trots att jag hade T-shirt, tröja, ullfrottétröja, ullfrottétröja och jacka...!

Hundarna har alltså fått en ganska lugn vecka och husse har varit hundvakt, men lite träning har vi ändå hunnit med. Igår kväll fick alla gå ett spår på 3-400 meter med en bit frusen Pondus (=middag) i slutet och trots att terrängen blev mycket svårare än jag hade tänkt mig (grusplan nästan utan vegetation) så var alla hundar duktiga och verkade ha kul. Att låta alla gå samma spår fungerar jättebra som aktivering för att spara lite tid, ibland känns det nästan som att de blir mer fokuserade eftersom de känner att polarna redan varit där en sväng. Jag brukar gå en cirkel ungefär så att man enkelt kan placera ut nästa "belöning" i slutet av spåret innan man tar ut nästa hund utan att behöva springa kors och tvärs.

Idag har världens bästa husse hämtat hem 15 sektioner hundgårdsgaller från Heab Stängsel AB. Tanken blev till slut att bygga en till hundgård, lika stor som de andra, så att det finns bra möjligheter att flytta runt hundarna kring löp eller liknande utan att det blir trångt. Dessutom ska det blir en dörr mellan den nya och den befintliga hundgården, samt en dörr på baksidan av befintliga hundgården för att underlätta starterna när vi kör släde.

Här på höger sida ska 36 kvadratmeter hundgård byggas. Å så har hundarna fått lite nya stockar och grejor, t.ex "pinkstocken" som står rakt upp ramför Rotax nos. Hoppas hinna bygga ihop hundgården under helgen, men sen återstår jobbet med att grävsäkra den (tänker lägga trall kring kanterna bara) och att bygga ett vindskydd och en koja så ännu är det ett tag innan den är användbar.

Den här helgen har varit full av hundträning och hundrelaterade göromål - precis som det ska vara! Igår packade jag släden på taket och åkte upp till Överstbyn för slädfixardag. För min del blev det att byta några bultar, knyta om släden och olja in den med linolja - rå ska det vara - inget annat!

Förutom slädfix blev det förstås surr och fikande med trevliga brudar - å nog längtade vi lite till vintern där vi satt i alldeles för varm luft med spindlar överallt i gräset.

Imorse 09.00 var det dags för Mintu att simma. Han körde 20 minuter med jetswim några gånger och de sista minuterna i lina. Idag var han inte lika taggad när linorna åkte på utan bytte mest riktning, men tog nog ändå i lite extra. Så här ser Mintu ut när jetswimmen kör igång, ögonen blir liiiite större och rundare.

Kaela simmade 3x5 minuter idag och såg smått obekväm ut i vattnet som vanligt, men hon simmader för fullt och det blir verkligen effektiv träning. Rotax var med som sällskap bara och gnällde och gnydde medan han låg utsträckt på sidan och vilade...knasiga lilla hund!

När vi kom hem var det över 20 grader ute men mitt springschema krävde ett löppass denna dag, så jag snörde på skorna och tog med Giela, efter lite moget övervägande. Dagens pass bestod i att jogga lätt ett par minuter och sen öka tempot tills det kändes rätt jobbigt (90% av max typ), därefter ett par minuter rask gång - och sen samma sak igen tre gånger till. Oväntat nog kändes benen starka och pigga och jag kunde pressa mig betydligt mer än jag hade trott - härligt! Giela såg ut att klara värmen rätt bra hon med, och efteråt firade vi med att gosa lite o dikeskanten.

13.00 hade vi bestämt träff med sökgänget ute i skogen så det blev en snabb lunch efter joggingturen. Vi var 3 personer och 9 hundar, helt perfekt alltså! Rossi och Silva fick köra personsök och Rossi verkar ha blivit normal efter löpet igen. Hon hade ingen jättestuns i steget MEN hon gjorde i alla fall rätt saker i värmen med godkänt fokus - om än inte perfekt.

Dagens stora behållning för min del var Silva! Figgarna fick med sig leksaker och pipgrejor och vi diskuterade lite fram och åter vad vi skulle göra med den lilla tänkande och ibland svårmotiverade hunden. Eftersom hon älskar att springa så gick en av figgarna rätt långt in i en glesa skogen, kanske 50-100 meter? Min avståndsbedömning är så kass. I alla fall så sprang Silva som en liten piiil och sträckte ut de små benen allt vad hon kunde medan hon log med hela ansiktet. Att leka med tennisbollarna visade sig dessutom vara roligast av alla leksaker, så nu har vi kommit ett steg närmare att hitta ett koncept som passar unga fröken - att få springa mycket och leka med bollar hos roliga figgar! =)

Nalle fick ett spår och det gick precis lika bra som jag väntat mig, alltså hyfsat men inte perfekt...Nalle slår lite i spåret men å andra sidan kommer han ju dit han ska. Dessutom markerade han de två apporterna fint och blev överlycklig över pipleksaken i slutet. Hela den rosa pipgrodan försvann i hans mun när han omsorgsfullt bar den till bilen. Hihi! =)

Sist ut var Rotax och vi körde en ruta med bollar i. Värme gjorde säkert sitt för killen var inte helt fokuserad på jobbet och lite trög ibland, men sen blänkte det till och vi tränade en del på att komma med boll - släppa boll (fastän den är så rolig och piper) - få jaga en ny boll som matte kastar - komma och släppa den - få jaga ny boll osv.

När alla hundar fått använda sina små grå åkte vi ner till Svartsjön för att svalka av våra vänner. Rossi fick komma ut först av mina hundar och lekte lite med de andra kompisarna och blötte tassarna lite.

Sen var det Nalles tur. Eftersom lille Kaspian var med tog jag ut mina hundar en åt gången. Jag tror inte att det hade spelat nån större roll egentligen men det känns dumt att ta ut flera "nya" hundar i grupp i ett sånt läge när de är så mycket större. Även Nalle skötte sig fint och lekte glatt - helst av allt ville han att de andra skulle jaga honom - hans favoritlek!

Slutligen var det Rotax tur. "Sur-Silva" fick aldrig ens chansen då hon kan vara lite sur och grinig mot nya hundar ibland. Rotax brukar vara artig och trevlig men just idag hade han nog suttit och spanat in de andra lite väl länge...när bildörren öppnades flög han ut och nästan attackerade stackars Tweet i en vild hälsningsceremoni som direkt skulle bytas till tuffa lekar, tyckte Rotax alltså, Tweet verkade tycka att han var läääskig! När hon pep ifrån och visade hur otäck han var så bufflande han ändå vidare - totalt oartig! Ibland förvånas man av sina hundar, och det är nyttigt att minnas att det kan vara så, och vara beredd på det...

Tweet slapp undan jobbiga Rotax och istället kom laikan Anja ut. Genast byttes Rotax till sitt vanliga jag, hyfsat lugn och skötsam, vilken kontrast! Anja ville i alla fall inte leka med honom så de strosade mest på varsitt håll och spanade på grejor. Nu är kvällen sen och en väska ska packas för imorgon kväll åker jag på generatorkurs i två dagar! Det ska bli riktigt skoj på alla sätt även om jag kommer att sakna Lars och hundarna - dessutom bjuder Västerås på hyfsat svalt och trivsamt väder under vår vistelse enligt smhi - Yay!

Idag har varit en rätt händelserik dag. Direkt jag kom hem efter jobbet började jag städa bilen och tömma stora kojan ute i hundgården på halm. Nån rackarns hund har antingen burit in några liter vatten dit, eller helt enkelt kissat rakt i halmen, för i botten var halmen fuktig och äcklig så det tog sin lilla tid...blä! 3,5 säckar med halm och spån skulle ut därifrån! Mycket passande med vårstädning alltså! Nu står den kojan öppen och tom för att torka upp rejält efter en Virkon-behandling.

Småkojorna har fått träull i sig och det har verkligen oväntad konsistens! Känns riktigt mjukt på nåt sätt, men långtrådigt liksom. Blir riktigt kul att se hur hundarna trivs med träull istället för halm. Ju mer jag tänker på det, desto mer inbjudande känns det, för halmen dammar verkligen eländigt mycket när hundarna härjat lite med den.

Mellan jobbet där ute hann hundarna och jag iväg på en liten träningssväng. Jag råkade snappa upp att träningsgänget skulle ut och hängde på snabbt och lustigt utan plan, men med 7 hundar. Ännu en gång blev vikten av en plan tydlig. De olika hundarna fick köra allt mellan att träna markering av spårapporter, rallylydnadsmoment, bollsök och lek. Varken lyckat eller misslyckat, men känslan var smått förvirrad. Tror att jag ska göra om sommarschemat så att det blir ännu mer uppstyrt. Varje hund ska ha en "skogsaktivitet" och en aktivitet som passar för träning på grusplan eller liknande, för att slippa mer förvirring! Vi kanske till och med ska ta bort några aktiviteter från listan för att få bättre kvalitet på det vi gör. Hmmm...tål att tänkas på. Nu ska jag stupa isäng efter 16 timmars aktivitet. Zzzzz....

Igår kväll åkte jag och hundarna ut i skogen för lite blandad aktivering. Det är en av de första gångerna på länge jag har med hela gänget eftersom det löps här och där, men jag listade ut ett bra sätt att få med alla i bilen på ett säkert sätt. Egentligen hade jag tänkt köra personsök men det saknades figuranter så istället blev det andra påhitt.

Finaste Rotax fick prova uppletande för allra första gången. Jag vallade en ruta på kanske 50 kvadrat och placerade ut 3 tennisbollar. Löptikarna fick vänta i bilen och Rotax kom ut själv, och ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Rotax överraskade positivt på ett härligt sätt och sökte metodiskt och lugnt med fantastisk arbetsmoral. Han vände direkt in i rutan igen när han lämnade mitt område, och kom med varje boll så att jag kunde kasta ut den igen. Efter avlämning när jag pekade mot rutan och gav nytt kommando arbetade han vidare direkt, som om han aldrig gjort annat!

Killen imponerade stort och jag lutar allt mer åt att sommarplanerna ska omarbetas lite. Vi ska nog börja köra uppletande regelbundet för honom och nån hund till. Nalle fick också testa och även han var duktig och gillade uppgiften - skoj! Mintu fick testa men hans hjärna var lika bortkopplad som i lördags när vi körde personsök. Ingen hemma, och vi avbröt övningen ganska snabbt.

Rossi var lite löpig i sina tankar så jag tänkte ge oss en enkel uppgift - att leka! Rossi gillar att kampa med saker men bara när hon är på rätt humör och känner sig tuff. Jag skulle gärna använda detta som belöning men då måste hon ju gilla det först - och våga! Drömmen är att hon ska våga kampa även med "okända".

När leksaken åkte fram kastade sig Rossi ner på rygg bredvid mig. Hon låg där och kravlade och sa "jag vågar inte - låt mig bara ligga här och gömma mig istället". I det läget är det förstås lätt att trilla i fällan och antingen trösta och klappa eller börja locka och pocka. Hon ser verkligen ut som att det är väldigt synd om henne just där och då. Istället brukar jag be henne att sätta sig eller ställa sig upp, inte ligga och inte ligga på sidan, och sen gör vi nåt skoj. Att kasta sig på rygg ska inte vara en utväg ur en ofarlig situation.

Att börja med leksaken direkt därifrån var förstås dödsdömt. Istället klickade jag några gånger för sitt vackert och andra "aktiva" rörelser hon gjorde och gillar att göra. Direkt höjdes humöret och sen nosade hon (och fick klick) på leksaken. När den biten fungerade började jag hålla undan den så att hon fick röra sig ett par decimeter för att nå fram. Nästa steg blev att jag gick så att hon fick anstränga sig ännu mer för att nå fram. Det som tidigare varit läääskigt var nu en kul lek där hon deltog med fin inställning. På slutet försökte hon till och med öppna munnen lite över bollen i änden.  Success för en mesig hund! =)

Idag har vi promenerat på stan i 2 timmar med Veronica och Flinga. Silva och Rossi var med och stortrivdes som vanligt på små äventyr i stadens utkanter. Som vanligt hade vi en underbar promenad med mycket att prata om. Efter det drog jag på löparskorna och sprang en sväng intervaller med Giela. När jag hunnit 1/3 ungefär kändes benen riktigt tunga men efter en temposänkning kom orken tillbaka och på slutet kunde jag öka ytterligare istället - kul!

Giela fyller 12 i september och senaste året har det faktiskt synts ibland att hon börjar bli gammal. Tidigare tänkte man aldrig på det, men nu syns det ibland att hon är aningen stel när hon lägger sig, eller att hon går lite försiktigare på halkiga underlag. Giela ser faktiskt en aning gammal ut ibland. Förutom 2 knölar, lite taskiga tänder, rinniga ögon (som hon iofs alltid haft egentligen) och en liten "dutt" som växt ut under höger öga och en lite stel bakdel ibland, så är hon i ganska fin form vår lilla tant. Joggingrundorna känns som lagom motion för henne, ja kanske lite töntig egentligen men hon får lulla på i alla fall i mer än promenadtempo men slipper draghundstempo och draghundsdistanser.

Förhoppningsvis vill vår tant hänga med i många år till, och om ingenting allvarligt händer så borde det kunna bli så, men man börjar ändå inse att tiden börjar komma när oväntade problem riskerar att dyka upp och dessutom kan ha stor effekt. Tills dess fortsätter vi att jogga och skida och simträna och kramas. =) Avslutar med en bild från en av årets alla underbara slädturer, rejält med nysnö och igensnöade skoterspår nånstans där under, kloka härliga ledarhundar, helt underbart på alla sätt!

Medan hundarna tuggade råhudsben ute i hundgårdarna passade jag på att spola av där inne för att få bort halmrester, lera, päls mm från trallgolven och stenarna. Det tar sin lilla tid men jobbet är nästan lite som meditation. När jag klev in i den äldre hundgården hade Giela fortfarande bara ätit halva sitt ben och verkade inte så sugen på den andra halvan. Däremot ville hon inte ge bort den heller.

Silva gillar inte vatten och vattenslangar, men när jag klev in i den hundgården och Giela skuttade iväg (och glömde benet) så såg hon sin chans. I ögonvrån såg jag en liten pil med nerfällda öron komma flygande genom vattendropparna och hugga med sig benet i farten. Vissa saker är tydligen värda att blöta ner sig för, även för en liten Silva.

Rossi är kär i Silva och kärleken är inte på något sätt besvarad. När Silva ledsnat på att  bli uppvaktad hoppade hon upp på en av kojorna och barrikaderade sig där. Nedanför satt Rossi och kastade längtansfulla blickar.

-Snälla, kom ner till mig?

En bit bort strosade Nalle omkring, helt utan uppvaktning. Löptikar är intressanta varelser.

...själv tycker jag att den biten är hyfsat enkel. Mintu och Rotax bor fortfarande inne och förutom Rotax morgonpip (som brukar börja 06.15, får se hur punktlig han är imorgon) så är allting rätt lugnt. De gosar, myser, sover och går ut för att pinka ibland. Med nån dags mellanrum kan nån av dem få för sig att morra men det räcker med en muntlig åtsägning så blir allting lugnt igen.

Värre är det ute i hundgårdarna. Rossi höglöper och uppvaktar ivrigt allt som rör sig: Silva som tuggar ben och morrar, Giela som råkar stå och titta ut genom gallret i lugn och ro, det pussas på pälsen, i rumporna förstås och så vill hon gärna tvätta öronen på alla hundar som står stilla nog länge. För säkerhets skull lämnade jag henne och Giela tillsammans nu under natten, för den tidigare konstellationen med Silva kändes lite vansklig. Silva blir rätt less på att bli ivrigt uppvaktad dygnet runt och hon kan faktiskt få för sig att fräsa ifrån. Av mina löptikar är nog Rossi den som blir absolut tokigast och jobbigast faktiskt!

Istället huserar Nalle, Kaela och Silva tillsammans men även där är läget smått kaotiskt. Inga höglöp men löptikar verkar ju inte alltid vara så noggranna med såna små detaljer. Uppvaktning, morrande, skuttande, juckande...cirkus! Nä hanar kring löptikar fungerar rätt bra tycker jag, löptikar däremot måste ju vara något av det tokigaste som finns!

Imorgon hoppas jag att det blir sökträning i skoge men jag har redan gett upp på brudarna. Rossi skulle aldrig kunna prestera nåt vettigt som hon beter sig nu. Silva är inte lika löptokig, men galen nog för att få stanna hemma. Lösningen får bli att jag tar med mig killarna och drar helt enkelt, å så får väl tikarna toka sig bäst de har lust. Längtar faktiskt lite tills de är klara.

Idag hann det faktiskt bli rätt varmt i luften och det kändes lyxigt att komma hem från jobbet och kunna vara ute med hundarna utan att frysa. Cyklade 3-4 km med Mintu och Rotax utan vantar och frös inte ens! Killarna fick en liten springrunda för att få igång Mintus aptit igen. Nu kring löpen har han ätit allt långsammare å mindre å det blir ju lätt en ond cirkel, lite bra motion får igång hungern igen! När vi kom hem drack han mer vatten än han druckit senaste veckan (typ) och åt middagen med god aptit ett par timmar senare. =) Däremot kändes min cykel väldigt liten och ynklig, förra året cyklade jag ju mest med Lars cykel, större, tyngre och med bättre bromsar.

Gänget där ute fick lite agility och klickerträning. Nalle och Rossi fick börja med varsitt kort agilitypass. Nalle blir enormt ivrig och med honom måste man komma ihåg att belöna lugnt och inte bli för glad själv. Alltså totala motsatsen till Rossi. Henne behöver man köra igång och peppa och lyfta hela tiden. Årets agilityträningar blir alltså lika mycket mental träning för matte som för hundarna. Nalle skötte sig rätt fint ändå, men Rossi har löptikstankar i sitt lilla huvud och nosade lite här, och lite där...

Galen tant

Silva, Giela och Kaela fick balansträning på bommen. Mellan två av kojtaken i ena hundgården har vi en gångbräda som är ca. 20 cm bred kanske? Där tränar vi ibland på att balansera genom att sitta mitt på bommen. En del tycker att det är rätt enkelt, andra får anstränga sig och balansera och utmana sig själva både mentalt och fysiskt. Giela tyckte att bommen var lite läskig, hennes kropp börjar trots allt bli gammal inuti (även om det inte syns utanpå direkt) och det märks ibland att hon är mer rädd för att halka eller tappa fotfästet. För henner räckte det faktiskt att gå fram och tillbaka över bommen.

Silva och Kaela fick träna på att sitta på bommen. Kaela fick vara med på en liten film. Jag filmade nästan direkt vi körde igång och visst är hon söt när svansen viftar hela tiden? Jag försöker att inte styra henne så mycket för att hon ska få klura lite mer, men hjälper till lite ibland genom att flytta mig själv åt ena eller andra hållet. Här var hon rätt förvirrad och testade lite allt möjligt, men jag valde ändå att ha med den här filmen för den var sötast! Sen satt hon så fint på bommen och kunde även vända uppe på den.

Rossi kommer rusande

Nalle och Rossi

Jag brukar ju skriva ibland att Rossi och Kaela inte riktigt förstår varandra. Idag försökte jag fånga deras lilla anspänning på bild men lyckades inte så värst bra. När jag själv tittar på bilden så ser jag alla de små tecken som brukar synas, men jag vet inte hur bilden ser ut för nån som inte känner hundarna? Nåja, det handlar inte om några jättestora signaler helt enkelt: aningen långsammare rörelser, aningen stel nacke osv... än har det dock aldrig blivit mer än så men gamla vanor är ibland svåra att bryta. Två aningen osäkra hundar som blir lite besatta av varandra, ja det blir lätt en lång historia.

Imorgon gör jag veckans sista arbetsdag på jobbet, och sen blir det långledigt med städning, röjning, slängning, och så hundträning förstås. =) Gissar att de fyra dagarna kommer att gå ganska snabbt som vanligt, men å andra sidan känns ju helgerna längre när man har mycket inplanerat och hinner få mycket gjort! Ju mer man gör, desto längre känns tiden!

Det är otroligt lugnt här hemma nu. Löptikarna sover mest om dagarna, å killarna här inne piper visserligen nån gång per dag, men i stort sett är allting så enormt lugnt. Vinterns energi ebbade ut snabbt och hela gänget verkar nu vara rätt nöjda med att sola på kojtaken och köra på med sommaraktiviteterna som inte alls innebär lika mycket spring som det vi gör på vintrarna. Riktigt skönt, nästan för bra för att vara sant! Vår och löp brukar annars innebära nån slags besvär, typ yl, gnäll, tikar som juckar på varandra så att man hoppas att grannarna inte ser...osv...

Efter lite funderande har vi bestämt oss för att bygga ut en ny hundgård men lämna de gamla som de är. Kan vara bra med lite extra yta kring löp mm så hundarna slipper trängas och det sparar en hel del arbete att slippa riva i den gamla. Lösningen blir då hundgårdar för 3+3+2 hundar, och om vi lyckas kastrera Mintu och Rotax under sommaren så innebär det att alla hundar kan bo ute under nästa löp på ett säkert och bra sätt så att löptikarna aldrig bor med nån hane. Kan bli bra!

Nu ikväll har Giela och jag joggat. Efter 15 bitar sushi till middag gick intervallträningen rätt trögt. Vi fullföljde men jädrans det var jobbigt! 2 minuterlite jobbigare löpning, 1 minut gång, upprepat 7 gånger. Känns väldigt lagomt att ta med tanten på mina små joggingturer för att hålla igång hennes kropp lite extra, och lite lagomt. När jag tänkte efter så är vi lite bekvända..de flesta joggar med sin yngsta och ivrigaste hund, jag gör tvärtom! *s* 

Senaste dagarna har vi blivit ännu mer sugna på att kanske skaffa en liten Cairnterrierkompis igen. I ärlighetens namn så vore det kul att få vara mer del i den normala hundvärlden igen också. Draghundsvärlden innehåller både högt å lågt, som allt annat, men skiten syns å märks så mycket mer. Det är vanligt med hundar med långa klor, trasiga eländiga hundgårdar, riktigt dåligt byggda hundkojor, tjuvparningar kors å tvärs och alldeles för många valpar som föds osv. normen borde ju vara att ha hela, rena och välskötta hundar men istället blir man jätteglad när man ser en sån anläggning - för det är inte så vanligt! Standarden är generellt sett lägre än man kunde önska. Andelen draghundar som känner till ordet "lyx" är inte stor... i min lilla värld borde alla hundar få lite lyx, egentid, möjlighet att utveckla sin personlighet och möjlighet att skaffa ett bra självförtroende och grundtrygghet.

Kommer absolut inte att sluta med draghundar men känner faktiskt att det kan vara skönt att ha en fot mer fast i den normala hundvärlden, där det är självklart att direkt ta en sjuk eller skadad hund till veterinär, där hundarna får på sig täcken direkt det är kallt och där varje hund är enormt värdefull och speciell för sin ägare. Jo många känner ju så även för sina draghundar, men alltför många ser dem som arbetsdjur med ett berättigande bara så länge de kan leverera resultat. =( Just av den anledningen tror jag att det är jätteviktigt som hundägare att försöka vidga sitt umgänge, om man som draghundsförare enbart umgås med andra draghundsförare blir man lätt ganska trångsynt, samma sak om man enbart hänger med jaktfolk, eller bruksfolk osv... jag tror att det är jättenyttigt att vidga sina vyer och se hur andra gör även om man inte sysslar med riktigt samma grej!

Innan en liten Cairn kan flytta in måste vi dock lösa de praktiska bitarna på nåt bra sätt. Om vi har jättetur så föds det en kull som ev. verkar lovande i höst nån gång och har vi ännu mer tur så passar det oss, och finns en liten tikvalp där till oss. Tiden får utvisa! Nu väntar sängen, två dagars jobb och sen fyra dagar av röjning, slängning och hundträning. Längtar!