Jag har inte riktigt vågat säga det till någon ännu. Så är det egentligen varje gång. Många blir sura eller ledsna. De flesta vill snabbt byta samtalsämne. Ett litet fåtal förstår och ler lika stort tillbaka. Därför är jag alltid lite försiktig när jag tar upp detta ämne, men nu har minst en vecka gått och det går inte längre att blunda för. Nu är det klart att det inte bara är inbillning - på vägen till jobbet passerar jag flera träd som börjar se gula ut!

Även om dagarna har varit väldigt varma den här veckan så har kvällarna blivit svala. Igår hann det till och med bli svalt före min "sovtid" så hundarna fick en dragrunda på 4 km, den andra för säsongen. Vi växlade lite mellan riktigt sakta och tungt, och travtempo. Även denna gång skötte sig alla oväntat bra! Normala höstar brukar det alltid vara lite hjärnsläpp och lintrassel innan allting faller på plats, men nu känns det nästan som om sommaren aldrig varit. Underbart! Imorgon åker vi antagligen för att hämta hem "nya" barmarksvagnen vilket blir ännu ett lyft när den blir körklar!

Hundarna har haft lite fredagsmys och tuggat märgben. De som är uppvuxna här delar gärna med sig av sina ben till mig och vet att jag ofta kan pillra ut märg de inte kommer åt, osv. Rotax och Nalle är fortfarande lite mer avvaktande och inte helt säkra på att jag inte har tänkt stjäla och tugga i mig allt det goda. Rotax glömmer lätt bort sig och kan lika gärna lägga sig och gosa, för att sen minnas att han ville vakta sitt ben. *s Nalle glömmer INTE sitt ben och vill ogärna lämna det, men med lite lirkande så går det bra ändå. Kaela var precis likadan när hon flyttade in och stelnade direkt till när man närmade sig. Nu tuggar hon avslappnat även när jag sitter nära och stryker henne över huvudet eller tittar på hennes ben.

En del menar att man aldrig ska ta ben från hundar utan alltid låta dem ha sina ben ifred, för att inte störa dem, men vad gör man då om hunden får tag i nåt den verkligen inte får ha? Självklart ska man inte störa hunden konstant, och alla störningar ska ju avslutas med något positivt, men jag tycker själv att det är jätteviktigt att bygga även den tilliten hos sina hundar. Både som en säkerhetsåtgärd, och för att det är en jättebra övning i tillit.

Ibland (oftast i början) använder jag godis och kör byteshandel med hundarna. Dvs, de får en godis mot att jag lånar benet, och sen ger tillbaka benet = dubbel vinst! När hundarna blivit lite mer varma i kläderna så tar jag oftast bort godisarna och vänjer dem helt enkelt vid att jag "lånar" benet ett par sekunder. De lär sig ganska snabbt att det bara är ett lån och släpper villigt medan de ivrigt väntar på att få tillbaka godbiten, och förstår att jag inte vill åt deras grejor. Jag brukar även sitta och gosa lite med dem medan de äter. Nykomlingarna kan lätt stelna till och vara väldigt vaksamma, men de vänjer sig snart och märker att jag inte är något hot. Det gäller att ha lite fingertoppskänsla, varken utmana eller gå för långt så att man måste backa.

Sen kommer ju stunden när benen ska samlas in eller plockas undan. Eftersom hundarna är vana vid att lämna bort sina ben så brukar iaf mina vänner inte bry sig direkt. Matte ger - och matte tar...inte mer med det (nykomlingarna tänker 70 % så...)! De flesta gångerna jag lånar benen av dem så får de ju tillbaka dem direkt - ibland med bonus! Ger man godis eller liknande i utbyte ökar ju samarbetsviljan ytterligare förstås!

Dessutom är det väldigt bra att veta HUR ens hundar reagerar kring godbitar. Mina hundar är ju vana att jag plockar ben och köttstycken rakt ur munnen på dem, och jag vet också själv att ingen av dem skulle bita och jag vet vilka som kan behöva lite tid och planering för att släppa saker, och vilka som bara behöver övertalning eller släpper direkt.

Om man inte varit i den situationen med sin hund förut, så kan det vara rätt läskigt när den plötsligt står med ett halvruttet djur i munnen och morrar djupt ner ifrån halsen. Hur nära vågar man gå? Hur ska man få den att släppa? Allting blir ju ännu svårare av att hunden många gånger tror att ägaren är en konkurrent som vill åt dess fynd, och i hundvärlden spelar det ingen roll vilka vi är, stor som liten, gammal som ung, alla har rätt att försöka försvara sin mat så gott de kan utan att bli bestraffade för det. Ingen hund bestraffar en annan för att den försvarar sin mat, däremot kanske de väljer att ändå stjäla den, men det är ju en helt annan sak... Morrningar kring mat ska aldrig bestraffas av just den anledningen! För en hund är det en helt naturlig och självklart handling! Däremot kan vi jobba på förtroendet mellan oss och skapa en relation där hunden inte känner något behov av att morra och försvara sin mat, så har vi löst problemet på ett mycket bättre och mer civiliserat sätt!

Här kommer Kaela och Silva i alla fall, gonatt!

Den här helgen hade vi äntligen tid att tillsammans ta tag i projektet garage! Steg ett blev att rensa ut sånt som inte ska vara kvar, samt att tömma förrådet som vi sen började riva. Tanken är att själva garage- och mekdelen ska bli större. Jag har även fixat lite inne i hundrummet, som jag tänkt använda mer i vinter. För Gielas skull ska där in värme igen, och förhoppningsvis en frys å lite annat pyssel. Nu är tomten full med skräp som ska iväg åt olika håll - voine voine!

Rotax älskar att kramas

Här är vi inne i hundrummet i garaget. Till vänster ser man kojan som idag fått lite lagning. Nån smart liten jycke (eller några) hade nämligen kissat där, samt dragit in vattenskålar, så de gamla spånskivorna var ofräscha och fick bytas ut. Eftersom det andra förråret rivits bort blev det ny förvaring för skidor å sånt där uppe istället.

Hmmm...hundrummet fullt med - allt möjligt just nu! Hälften ska ut, kvar blir agilityhindren, burarna, däcken, sparken, å så hoppas jag hinna gräva upp en frys att ha ben i, som ska stå där. Elen ska dras om och så ska här in ett element för att hålla värme till tant Giela m.fl

Hänggrejs för halsband, selar, draglinor mm fick det bli i hörnet. Promenadselar å spårgrejor mm som används mest har jag inne, men det var skönt att få ut en del grejor ur huset faktiskt. Eftersom rummet kommer varmhållas i vinter så ska även dragselarna få bo här ute är det tänkt. Tapeterna ser ut som f-n men så får det helt enkelt vara än så länge.

Höstlistan börjar faktiskt kännas lite pressande...men så är det ju vart år å det brukar alltid hinnas med på nåt sätt.

• Barmarksvagnen ska hämtas hem och få nya däck
• Ny vinterbonad koja byggas till Mintu och Nalle
• Mintu och Rotax kastreras före nästa löp förhoppningsvis
• Mattbromsen på släden byggas om
• Hundburen bli klar och komma in i bilen
• Fixa elen och uppvärmning i garagedelen samt ordna utebelysningen hos hundarna
• Köpa träull/halm för vintern
• Köpa frys
• Städa ur alla kojor senare i höst
• Lägga mer trallgolv (men det blir nog först nästa år)
• Laga kojan hos Giela och Rossi

En av nackdelarna med att ha så många hundar är ju allt arbete som blir runt omkring. Eller nackdel är fel ord, det är ju skoj det också, men ibland känner man att man hellre hade haft mer tid att lägga på hundarna än utrustning och hundboende.... =/ Samtidigt måste det fixas å det blir himla bra när allting är gjort. Lägger man tid på rejäla och bra praktiska lösningar så kan man ha mer kvalitetstid med sin vänner sen när allting flyter på i lugn å ro!

 

 Hur många hundar?

Grannarna måste tro man är tokig! Efter en rolig middag och bio med min vän Emma (Batman IGEN!) i Luleå så kom jag nyss hem och gick ut för att mata hundarn och rensa hundgårdarna lite snabbt. Så - det blev bajsplockning med skopa och hjälpmedel iklädd dagens kontorsoutfit, dvs. knälång tight svart kjol med liten slits, ljusbruna nylonstrumpbyxor, svarta små moccaaktiga skor, tight långärmad topp i marinblått, guldhalsband och en brunaktig sidenscarf. Scarfen har i alla fall tassar och en hund på sig - så helt fel ute var jag inte!

Om jag går in i hundgården för att mata eller städa så går det faktiskt bra att ha nylonstrumpor och annat känsligt material på sig. Hundarna är glada men hoppar inte om jag ber dem låta bli, och beter sig rätt fint oftast. Skulle jag däremot försökte gå in med koppel för att t.ex sätta in alla hundar i bilen så blir det betytdligt vildare och galnare... Då får strumpbyxor och sidenscarfar INTE följa med!

Under helgen åkte jag och hundarna en snabbis till Blaiken för att träffa pappas båda bröder med familj, som kommit upp på besök. Jätteskoj att träffa dem för det blir inte så ofta tyvärr. Blaiken visade sig dessutom från en av sina bästa sidor med bra väder, men tyvärr rätt mycket "sviarn", dvs. småinsekter som bits!

Vi spanade förstås in några av sevärdheterna i Storuman. Eftersom jag tidigare jobbat på turistbyrån så har jag ju bra koll på dem! Här är vi uppe på Utsikten, längst upp efter Björn Ferrys väg, och utsikten härifrån är 7-10 mil nånting en klar dag som denna. I mitten av bilden vir horisonten ser man ett avlångt berg med ett stup på ena sidan (grått), det är Kyrkberget, nära Blaiken.

En annan är utsikten från själva Kyrkberget. Vitfläckiga fjäll i horisonte(längre till höger) n och underbara vidder. Byn nedanför stupet heter just Kyrkberg.

Min tuffa kusin Karin badade även... själv stod jag över, mest pga förkylningen faktiskt. Den har inte riktigt gett med sig ännu och jag vill inte ge den mer fördelar!

I lördags kväll åkte pappa och jag ut till holmen med alla hundarna. Jag hade egentligen täntk ta barmarkspremiären under helgen men det var lite för varmt.

Här uppe stod Rossi under hela resan. Nja ibland satt hon istället. Det är nog inte riktigt meningen att man ska stå där medan båten kör, men Rossi tycker att det är skoj och den lilla motorn är ju inte så stark. När vi närmade oss holmen så krängde båten till, och för första gången hann Rossi inte parera utan ramlade i vattnet. Hon är långifrån den första hunden som ramlar ifrån denna båt... men hon är nog den som haft mest publik! De andra blev genast jättenyfikna och sprang längst bak i båten för att se henne simma där bakom medan vi stannade båten. Pappa drog upp en blöt liten Rossi som inte såg helt nöjd ut över sin simtur.

Badkrukan Silva gnällde och skällde och småskrek när de andra vadade över till den mindre ön i ca 30 cm vatten. Hon vååågade inte följa med men ville så gärna! Att pappa och jag fanns kvar på hennes sida spelade ingen roll - hon ville ju våga gå dit de andra var och ha lika roligt som de såg ut att ha!

Efter MYCKET skrik och laddande av mod så sprang syster Kaela förbi så  nära att Silva vågade följa henne. När Kaela sprang ifrån henne gick Rossi vid hennes sida istället, och även om hon såg rätt obekväm ut så vågade hon gå genom vattnet! Yay! Efter det sprang hon över flera gånger.

Blöta huskies - kolla minerna!

När vi åkte hem hade solen börjat sin väg neråt, och alla hundarna var nöjda och glada....och rätt blöta. Efter lunch på söndagen var det dags för oss att säga hejdå för denna gång och åka hemåt. Bland alla fina presenter vi fick med oss hem fanns t.ex en T-shirt från Iditarod! Min ena faster har en kompis som brukar jobba som funktionär där, så hon fixade en T-shirt till mig. =)

Väl hemma igen har ett nytt grävprojekt dragit igång i mittersta hundgården. En av mina mindre hundar ryms utan bekymmer i gropen som den ser ut nu. Återstår att se om de tänkt gräva den djupare, eller gräva igen den...allt kan hända med huskies och jord!

Igår försökte Rossi som vanligt dra in vattenskålen i en av kojorna men denna gång gick hon tydligen bet och valde att ställa den så här fint i öppningen istället....*s* Tokiga lilla hund! Hundgården där hon och Giela normalt sett bor har en skål som inte går att flytta på - mycket välbehövligt!

Nu under kvällen hade jag hoppats kunna börja barmarksträna, men det var 23 grader varmt idag och alldeles för varmt även nu. Det får vi skjuta på framtiden... en bra nyhet är i alla fall att jag eventuellt har hittat en passande barmarksvagn att köpa! Förhoppningsvis ska jag provköra den senare i veckan. Istället för drag fick hundarna söka korv och göra lite tricks efter att alla fått sina klor klippta. Motivationen var HÖG! Korv är tusen gånger godare än Frolic å sånt...å köttbitar är ännu bättre! Jag försöker träna mig själv på att alltid ha frusen korv eller fruset kött i frysen till hundarna. Om man delar korven i lagoma småbitar och sen fryser in allt i en påse så kan man hacka loss lite inför varje träning - godare än hundgodis och antagligen även nyttigare även om där kan finnas lök.

Igår åkte jag in till stan med Rossi och Giela för promenad. När Giela flyttade in hos mig för 10,5 år sen var hon rädd för många saker, bland annat hade hon väldigt svårt att vistas i stan och stressade upp sig mycket. Efter ett år ungefär flyttade vi till Östersund och promenaderna in till centrum hade hon svårt för och blev nästan okontaktbar. Detta gick ändå över ganska snabbt, och nu älskar Giela att promenera i stan och lukta på alla fläckar. I valet mellan skogspromenad eller stadspromenad så väljer hon nog STAD i dagsläget faktiskt! Å andra sidan blir det ju lätt så när man bor på vischan, att hundarna tycker att stan är mer spännande.

Rossi har aldrig bott i stan egentligen, och hon har rätt svårt för alla bilar och allt som rör sig. Det blir liksom "för mycket" för hennes schäferhjärna. Eftersom hon aldrig kommer att bo i stan igen, så har vi inte tränat så hårt på detta heller, men nån gång ibland brukar hon få följa med in på en lite lugnare stadspromenad. Igår gick vi mest nere vid vattnet och undvek de mest folk- och händelserika stråken. Rossi skötte sig fint, men stressade upp sig lite när vi närmare oss Kungsbron som vi skulle passera under, och på lite andra ställen med många synintryck. Hon skällde ut en joggare lite halvhjärtat (men det förstår jag nästan, i 25 graders värme var han helt naken förutom röda shorts och röd toppluva!?!?!) men brydde sig inte om hundarna vi mötte. En annan bra sak var att hon avreagerade betydligt snabbare än vanligt och att stressen lade sig ganska snabbt även när den blivit stark, t.ex när vi mötte en ung kille på skateboard - det utlöste direkt beteendet FLYKT hos den stackars kopplade hunden. Kändes jättebra att hon visade att hon nu kunde hantera sin egen stress istället för att bara lagra och bygga på den.

Gallerbron under Kungsbron var också lite läskig. Hon gick utan att tveka men gjorde fötterna jättestora och spände benen hårt.

Idag har jag gjort nåt oväntat - anlagt en odling! Jordgubbar, smultron, allåkerbär, rosmarin, libsticka, basilika, citronmeliss, oregano, gräslök, persilja, koriander och kanske nåt mer jag glömt... vi får se om dessa små vänner vill leva i odlingsbänkarna eller inte. Jag är inte känd för gröna fingrar direkt. Innan kryddväxterna kom ner i jorden fick de även lite extra gödning när Giela morgonpinkade rakt över den lilla kartongen där de spenderade natten.  Yay...

Medan jag fixade med det låg hundarna och tuggade märgben. Idag fuskade jag inte utan satte fyra hundar på kätting och lät de andra 3 få varsin hundgård, så att alla kunde äta ifred i lugn och ro, samtidigt som jag kunde jorda ner mig utan att behöva ha ögon i nacken.

Mintu och de andra killarna fäller fortfarande... Nalle och Rotax började egentligen långt tidigare så Mintu har gjorde en superfällning - han har gått ikapp och förbi! Nu ser han rätt eländig ut med sin taniga lilla kropp, men ansiktet är vackert som alltid.

Jag fick tips om en rolig Facebook-grupp som heter "Trick Challenge". Tanken är att ett nytt trick bestämt varje månad (eller hur ofta det nu var) och så kan alla hjälpas åt att lägga in videos på framgångarna, fråga om tips osv. Det handlar alltså om tricks man kan lära sin jycke!

http://www.facebook.com/home.php?pinned_fbid=262990717150523&sk=nf#!/groups/396381247088860/

Den här sommaren ha vi tränat enormt lite tricks... så det kändes som att det var dags att prova igen! Det aktuella trickset är dessutom "tassen över nosen, se ut som att man skäms" vilket var lite roligt med tanke på att det är nåt jag tänkt lära flera hundar men aldrig lyckats med. Minns att jag tänkte lära Jacki det redan för 17 år sen! FAIL!

Rotax fick bli dagens testhund och vi provade både att jag blåste på nosen, och att sätta dit en stor tejpbit (stor krävdes eftersom den billiga tejpen vägrade fastna på hunden och föll av direkt). Rotax var rätt cool, lite FÖR cool, och fattade inte varför det blåste eller vad en tejpbit på näsan egentligen gjorde. Vi fick till kanske 10 lyckade försök med hjälp (dvs. blås eller tejpbit), men jag tror inte att han riktigt förstod vad jag klickade för. Det hade nog funkat bättre med bättre tejp som inte ramlade loss hela tiden av sig självt. Dessutom är ju Rotax inte så van vid den här typen av träning, och det märktes att han blev trött väldigt snabbt. När Rotax blir trött syns det snabbt på hans öron... ju längre ner de hänger - desto tröttare hund!

Nya tag en annan dag!

Förkylningen börjat äntligen ge med sig men inte är jag nån superhjälte ännu... =/ Vågade inte ut i spårskogen igår heller, utan det blev kloklippning och mys och borstning av trollen. Kring midnatt igår var Giela och jag ute för att kissa en sista sväng (Giela alltså) och tänk - det börjar faktiskt mörkna riktigt synbart nu på nätterna! Riktigt mörkt blir det nog aldrig, men det går inte längre att ta miste på... det går mot mörkare tider!

Idag ska vi packa in oss i bilen och åka mot Älvsbyn. Hundarna ska få prova att springa på kapplöpningsbanan där så en gång för alla kanske vi får veta vem som är snabbast...på riktigt! Jag funderar mest över ifall de kommer att förstå vad de ska göra. Blir spännande! *host host*

Influensan är äntligen på väg ut ur kroppen. Att sitta i soffan känns rätt OK förutom allt snytande...sen när man "gör nåt" så inser man rätt snabbt att det inte är läge att dra igång på riktigt ännu, febern är nog inte helt borta ännu, men värken i kroppen är över - tack och lov! Blir en lugn dag även idag tyvärr. Igår kväll var vi på bio, precis när sambon började känna av symptomen även han (och jag precis insåg att jag inte var riktigt så pigg som jag trott ännu). The Dark Knight Rises var riktigt bra på bio - älskade den!

Hundarna solar där ute och är väldigt snälla och tysta trots en väldigt tråkig vecka. Hade så gärna varit ute på äventyr med dem men det går inte nu, bättre att fokusera på att bli frisk först. Nyss när jag gick förbi där ute såg jag att Rotax gjort ett fynd. Nån av dem hade dödat en trast och den låg vid hans fötter ute på jorden. Underligt nog syntes Silva inte till, men när jag kom närmare kom hon ut från en av kojorna. Rossi och Kaela verkade rätt ointresserade men när Rotax lämnade fågeln för att komma till mig, så tog Silva den direkt. Det är inte första gången de lyckas ta nån fågel i hundgården, men det brukar inte hända ofta heller.

=/

Fågeln åkte ut ur hundgården och även lite av träullen i ena hundkojan, där den tydligen legat inne för "bening" lite tidigare. Inga sura miner mot varandra i alla fall. Efter incidenten med spyan för ett tag sen (när Silva spydde upp frukosten medan vi var borta och sen vaktade den mot de andra, vilket slutade i ett litet bråk mellan henne och Rotax när jag kom dit) så blev jag lite nervös när jag fick syn på fågeln och kollade alla hundarna lite snabbt för att försäkra mig om att det inte varit några surheter. Alla var hela och fina. Dock blir man lite nyfiken på vem som tagit fågeln, vem som haft den, ja hur allting gått till, och samtidigt lättad över att alla skötte sig bra trots godsaker som bara räckte till en.

Efter en härlig helg i Blaiken är vi nu hemma igen...och precis när semestern här hemmavid skulle komma igång så har en elak förkylning attackerat. =( Inte alls planerat!

I fredags åt vi surströmming hos bekanta i en grannby och Giela fick följa med. Söte tollaren Shiro och hon lekte glatt.

Giela solade ute på gräsmattan och fick snart sällskap av lilla Kristina. Visst har hon gjort ett fint blomsterarrangemang kring finaste Giela?

I lördags tog vi med Rotax och gick upp på Blaikfjället (Lillblaiken) en bit ifrån byn. På vägen dit passerar man några gamla fäbodar. Det är alltså ställen där folk hade kor/får under somrarna och en liten "sommarstuga" där nån bodde så att de kunde hålla koll på djuren som betade i skogen och på lite ängar. Just denna dag så kom rök ur en av skorstenarna - och det är inte så värst vanligt nu för tiden. Ett par som tidigare haft sina får kring fäboden (tills för bara nåt år sen) var där med sin hund, och det var riktigt kul att hinna ses. Kor finns fortfarande där uppe och vi passerade genom flera stora kohagar i skogen.

Ivan, Åsa och Rotax.

Jag, Rotax och Ivan, uppe på en av de mindre topparna.

Milsvid utsikt...på riktigt!

På Storblaiken, kanske 0,5-1 mil bort eller nåt sånt, byggs just nu en stor vindkraftpark. Det ska bli kring 100 vindkraftverk när allt är klart. Utsikten från Blaikfjället blir en annan framöver helt enkelt.

På väg neråt igen

Den här skylten passerar man på vägen... förstår ni vad den betyder?

Söndag var Norgedag! 5 personer och Giela hoppade in i bilen och styrde mot gränsen. På vägen dit stannade vi på marknaden i Tärnaby. Tärnamarknaden var riktigt trevlig och väldigt varierad i sitt utbud. Där hade även Dragråttan ett stånd så jag hann surra lite draghundar och draghundsutrustning men några av de med mest erfarenhet. Kul!

Uppe på fjällsidorna ligger fläckar av snö ännu kvar från vintern, och när vi kom över på den norska sidan och körde över platån på väg mot Mo i Rana, var snön så nära att vi beslöt att titta närmare på den. Giela var inte så värst imponerad. De yngre hundarna brukar kasta sig ner på snön och gnugga sig mit den....

Vi gick upp på en liten knabbe medan regnet blötte ner oss, men när vi kom upp så sprack det upp och blev sol! Härligt!

I Mo i Rana fikade vi lite och tittade snabbt på stan. Eftersom det var söndag så var nästan allting stängt. Dessutom var det årsdagen av skjutningarna på Utöya så blommor och ljus prydde det lilla torget.

Nu försöker jag bli frisk för att hinna njuta av ledigheten. Giela ligger här inne med sin tratt (pga den förstorade spenen) och de andra pressar i solen. På söndag ska vi prova hundkapplöpning ihop med bästa gänget, det blir riktigt skoj! Tills dess...snooooor!