Imorse sladdade Mintu och jag in i Gammelstad på djursjukhuset. Mintu var ungefär lika mycket vild som tam och pep ungefär lika mycket som han var tyst. Yay! När vi fick träffa veterinären så nämnde jag att Mintu varit dålig i magen under natten pga ben (tänkte mest att han ev. behövde rastas oftare än vanligt) och veterinären förklarade då att diarré eller liknande innebär en ökad risk för infektioner i såret eftersom kroppen fungerar lite annorlunda när inte magen är i balans osv... Så vi valde att ta det säkra före det osäkra och åka hem med bollarna i behåll, och en ny tid bokad nästa måndag.

Kvällen har vi spenderat med att viltspåra i pannlampans sken. Eller vilt...nja...det var i alla fall en gång en älgskånk innan nån åt upp 80% av den. Före det kände jag mig trött och frusen och eländig... men min älskade sambo fick mig på gott humör och att spåra med hundarna var en riktigt energikick som vanligt - så himla skoj! De är så gulliga och duktiga mina små troll! Vi körde en snabbversion med kanske 300 m spår.

Detta är första gången vi viltspårar med hela gänget samtidigt. Egentligen betedde sig alla ungefär som vid vanliga spår...förutom en av hundarna - Silva! Hon gick som sjätte hund och hade alltså 5 kompisars spår, en klövs spår, samt 6 x mattes spår, att "välja" bland. Vissa av de andra hundarna hade ju gjort små avstickare för att kissa, nosa eller bara för att de tappade spåret i nån vinkel t.ex  LillSilva gick som en dammsugare mitt i spårkärnan och tog vinklarna som en dans, metodiskt och snabbt utan att ta nosen från älgens spår. Coolt! Som jag skrev igår, när Silva är motiverad så är hon himla rolig och duktig!

Veckan som gått har varit hektisk men rolig med 2 tvådagarskurser på annan ort via jobbet. Bloggen har fått komma i sista hand, så här kommer nu en liten sammanfattning av delar av veckan som gått. Förra helgen spårade vi men hundarnas framgångar var varierande. Mintu såg mest ut så här:

Antagligen är det löp på G...nånstans... Nu råkade detta vara Mintus sista vecka som riktig "kille" eftersom han har en kastrering inbokad imorgon måndag. Något han än så länge är lyckligt ovetande om. Nåja, tillbaka till helgen, Silva visade sitt allra trögaste utseende när hon väntade i bilen. Den hunden kan verkligen se både riktigt smart och riktigt trög ut!

Vi har även hunnit med en massa bentuggande. Älgskånkar med både skinn och klövar kvar är mums för hundarna! Roligare än bara nakna ben, och lite mer utmanande för tänder och teknik. Hundarna brukar se riktigt nöjda ut när de sliper bort älghåret i små nypor. Mums..... =/

Kaela vilar fortfarande sen ryggproblemen och använder Back on Track regelbundet samt får promenader i koppel för att hålla igång cirkulationen. Nu är det nästan två veckor kvar till hon får börja köras lite försiktigt igen. Då ska hon få springa enbart i den nya korta selen, så får vi se om det hjälper hennes rygg. Just hennes storlek av nomesele verkar svårt att hitta i många märken. Å andra sidan verkar hon trivas bra i sin korta sele så det blir den hon får använda!

Lite bilder från tokerier i hundgårdarna sen... Rossi som är hälften schäfer älskar att smyga på de andra och sen rusa fram och tackla dem. Ingen av huskisarna uppskattar den leken. Här kastar hon sig mot Nalle efter att ha smygit mot honom, och som man ser så försöker han att snabbt smita undan... " Shit nu kommer hon!!!"

Alla springer, ingen vet varför!

Barmarksvagnen har nu fått några nya hjulmuttrar så alla däcken sitter fast på minst 2 ställen...*s* När Kaela nu vilar så blir det bara ett 5-spann och när både Lars och jag åker så blir det väl så tungt i uppförsbackarna och vi får hjälpa till en hel del. Samtidigt är det himla skoj att ha sällskap och fotograf med sig. Silva har på sistone visat sig från sin allra sämsta sida som ledarhund, dvs. lite disträ med en önskan att kika lite i diket när nåt intressant passerar...

Egentligen är hon nog lite likadan i dragträningen som i sökträningn - om det inte är nog skoj och spännande - så börjar hon gärna multitaska och hitta på lite bus... är hon däremot motiverad att göra nåt så är hon en klippa och riktigt rolig att jobba med.

En trött och smutsig husky är oftast en lycklig husky.

Idag har jag åkt upp till en by ovanför Överkalix för att hämta hundmat. Normalt sett hämtar jag ju maten i Luleå men just nu var körtiderna ändrade (i  Luleå kan man annars oftast hämta mat varje vecka i stort sett) och jag väntade för länge med att ringa (läs - frysen var 99% tomrum när jag ringde) så för att få tag i käk direkt  körde jag upp till Pondus fabrik och lastade in 130kg fruset färskfoder och 60 kg High-Energy Professional (torrfoder). Måste bara säga att jag är så himla nöjd med mitt foderval - jättebra leveranstider, fodret funkar kanon (både färskt och torrt), de har både färsk- och torrfoder av märken jag verkligen gillar, supertrevlig personal, ja jag vill helt enkelt göra lite extra reklam för Pondus Hundfoder i Överkalix! Om du är nyfiken på dem så finns mer information på http://pondusfoder.com/pondusfoder.htm 

Efter att fodret huggits upp och kommit ner i frysen tog jag en liten promenad med Giela och Kaela iklädda täcken. Kaela hade ett Back on Track för att värma ryggen, och Giela ett halvfutl blått täcke för att värme hennes nakna lilla tantkropp. Giela rusade som en vind och såg helt galen ut i ögonen när hon svepte förbi oss i full karriär, för att sen stanna vid en tuva och nosa så länge att vi hann ikapp och förbi med råge. Så himla söt hon är vår lilla tant!

Mintu är nu nyduschad och ligger inne på tork. Imorgon är det operationsdags. Som alltid när det ska opereras är jag lite nervös, för alla operationer innebär ju en risk. Hoppas allt går bra med älskade lille Mint, vår supermyskille.

Barmarksvagnen har nu haft sin premiär här hemma. Nya däck utan punktering monterades i tisdags kväll, men vi saknade 2 av 6 hjulmuttrar. Älskade Lars följde med och stod baktill och lyste medan jag körde med 5 hundar (Giela och Kaela var kvar inne) och rullade fram genom mörkret - riktigt skoj förstås även om ledarhundarna inte var på topp riktigt... Efter en stund började jag höra ett rytmiskt klonkande från vänster framhjul och det visade sig att en av hjulmuttrarna, en som var lite av en specialare, hade ramlat loss. Vi hade alltså bara en hjulmutter kvar, och hjulet vobblade lite lagomt. Vi körde lugnt och sakta och tack och lov så tog vi oss hem utan däcktapp och tvärstopp. Imorgon ska här shoppas högvis med hjulmuttrar helt enkelt!

Igår spenderade jag hela dagen på resande fot med jobbet så hundarna fick mest ha tråkigt. Dessutom missade jag veckans kloklippning förra helgen, så efter middagen fick hela gänget med blöta hundar komma in för godissök och mys och kloklippning. Det börjar vara ruggigt blött överallt ute nu. =/ Så här söta är de när de väntar på sin tur...Stackars Giela fick Nalles svans i ansiktet hela tiden...

Sööök!

Det som började så fint slutade lite tråkigare. Nån, och jag tror det var Mintu för han var kissnödig när vi gick ut igen trots att han kissade läääänge just innan vi gick in, kissade hela vägen från köket in i hallen... =/ När alla hundar är inne och springer runt och söker och har sig så är det svårare att hinna läsa signalerna som betyder att nån vill gå ut, och det är nog lättare att hundarna "glömmer" att säga till också förrän det är för sent. Ändå hade han ju inte druckit nånting sen maten imorse. Normalt sett räknar jag alla mina hundar som rumsrena här hemma, men olyckor kan ske...och trots dubbel skurning så vet jag inte om lukten försvunnit helt. =/

Snart är det helg igen och äntligen börjar strömmen av höstfix vara avklarad i alla fall för hundgrejornas del. Alla kojor är lagade och klara och fyllda med ny träull. Lamporna fungerar och grejorna är sorterade. Ska in element i garaget bara, och frys...och så ska ju släden lagas lite mer...och Sigge..hmm...nåja det var ju en fin tanke i alla fall. Hoppas på en helg full av hundträning!

Idag hade Kaela sin tid bokat för ryggkoll i Öjebyn. För att få dagen att gå ihop fick hon alltså följa med mig till jobbet och vänta i bilen. Kaela kan vara lite "tuggig" ibland men sov lugnt utan att gnaga på varken inredningen eller filtarna. Skönt! Dessutom var det spännande att promenera lite snabbt i stan - mycket att titta på! Kaela är inte jättevan att vara på stan och tycker att det mesta är intressant.

Veterinärbesöket var värre...Jag gissar att Kaela minns stället och veterinären sen förra besöket för ungefär ett år sen. Hon skakade som ett asplöv och flåsade som en tok! Hon har ju inte riktigt samma grundmiljöträning som hundarna som bott här sen de  var små heller. Att klämma och känna och hitta fel på en hund går ju på ett sätt ut på att hitta ömma punkter, och det tyckte Kaela  var lite jobbigt. Hon låg rätt fint på sidan men spände sig ibland och flåsade massvis. Ryggen visade sig mycket riktigt vara öm i muskulaturen, men det såg tydligen betydligt bättre ut än förra gången vi hade samma symptom. Förhoppningsvis beror det bara på överansträning och i framtiden ska vi vara mer noggranna med uppvärmning, nedvarvning, samt kasta på Back on Track lite oftare. Hon ska vila från draget i en månad ungefär och får äta antiinflammatoriskt så länge.  

Så himla nöjd med den duktiga veterinären vi hittat i Öjebyn, jätteduktig på rörelser och rörelseapparaten, men rätt jobbig tyckte Kaela - men om hon hade vetat hur viktigt det var att hitta det onda för att kunna bota det, så hade hon nog förstått bättre VARFÖR man måste utsättas för sånt där...

Eftersom Kaela kan vara en tuggare i vissa lägen, bestämde jag mig för att köpa ett billigt värmande täcke på vägen hem. Jag vågar nämligen inte lämna henne ensam med det dyra Back on Track-täcket hon har eftersom jag inte vill se det strimlat...OM hon skulle få för sig nåt sånt. Lösningen blev ett blått täcke på Hööks för 179 kr. Jag gick efter storlek och testade först när vi kom hem... det var aningen litet och antagligen det fulaste täcke jag sett...men det värmr ju ryggen i alla fall, och eftersom det är litet så kanske hon inte får tag i det om hon tänker tugga på det....?

Kvällen har Kaela spenderat i sitt Back on Track för att få lite extra värme på ryggområdet. Gärna intryckt mellan husse och ryggstödet på soffan...myyyys! Och JO det är en hund under det där svarta blanka... en sovande!

Jo just ja...vägde Kaela för första gången på rätt länge och hon vägde 22 kg! Jag visste ju att hon blivit lite rund men hade aldrig trott att hon vägde så mycket, tidigare har hon vägt in på 18-19 kg oftast. =O Även Rotax hade ju ökat rejält i vikt när han vägdes för ett par veckor sen (men utan att vara tjock alls) så det kanske är dags att väga alla hundar snart och uppdatera siffrorna.

Idag tog vi flyget ner till Västerås via jobbet, och förutom jobbmöte och generatorkurs (Yes!) hade jag planerat in en date med en kompis från förr! Stina bodde granne med oss i Österund bland studentlägenheterna för över 8 år sen. Jag hade Jacki och Giela då, och hos henne bodde sheltien Sigge. Vi brukade promenera många timmar varje vecka och surrade om det ena och det andra medan hundarna lekte och nosade på grejor, och hundvaktade åt varandra ibland när det behövdes. Våren 2004 tog jag examen från Mitthögskolan och Lars och jag och våra hundar flyttade till Boden.

Sen dess har vi setts två gånger men bara som snabbast. Giela och Sigge har inte setts på 7 år...nu är både han och hon panchisar, hon har blivit en liten tant och han ser ut som en himla söt farbror, och jag tänkte lite på hur roligt det hade varit om de fick träffas igen efter alla år. Hade varit så skoj att se om de kände igen varandra och vad de skulle göra. Vi får se om det lyckas nån gång.

Nu har Sigge dessutom fler kompisar, snygga blandisen Alfons och yngsta stjärnskottet aussien Ovis. Precis som väntat var det superskoj att träffas och surra ikapp och promenera hundar och äta god pizza!

Grabbarna

Sigge får sommarfrisyr på somrarna, vilket nästan gör honom ännu sötare. Vi lovade att vi inte skulle vänta riktigt lika många år innan vi ses igen.... och förhoppningsvis lyckas vi med det! Kanske till och med tillsammans med små pensionärerna.

Imorse började vi dagen med huskymys! Rotax ville inte bara mysa lite utan lade sig som en filt rakt över min överkropp och gosade. Han hittade en position där jag kunde andas utan bekymmer så det blev en win-win situation för båda två (att kunna andas är inte självklart när man gosar med närgångna Rotax).

Idag har mamma och pappa kommit med nya kojan, träull, älgben och en massa annat bra för både tvåbenta och fyrbenta. Imorgon ska vi sätta ihop kojan som ser jättefin ut! Rotax har fått prova att vara utan tratt en stund för såret ser riktigt fint ut, och han tvättade smått frenetiskt så tratten fick åka på igen. Nu fick han i alla fall se med egna ögon - kulorna är BORTA!!!

Förra året hade Kaela ont i ryggen och åt medicin samt fick vila rätt lång tid. Hennes ryggont visade sig då som att hon gick lite orent, inte att hon haltade eller pep eller inte ville vara med, utan bara rätt subtila signaler. Hittills i år har allt sett bra ut men nu verkar det ha vänt... =(

En av veterinärerna vi pratade med förra året visade hur man kan känna i ljumskarna baktill (egentligen högre upp på utsidan hunden framför bakbenen) om hunden har inflammation i ryggen på insidan. Tidigare när jag klämde där så visade Kaela ingenting, men nu idag så visade hon tydlig smärta genom att tvärvända huvudet och se olycklig ut. Om hunden har ont så är det tydligen oftast rejält ömt på detta ställe, så när veterinären själv kollade drog hon vant bort händerna blixtsnabbt eftersom hon sa att många hundar markerade med bett pga smärtan. Kaela vänder huvudet men är en hund som skulle ha väldigt långt till bett.

Filmade lite ute i hundgårdarna när man ser hur hon rör sig, lite trippande med bakbenen och så lyfter hon dem konstigt och i onormala lägen. =( Lilla hjärtat...dags att fundera på vem vi ska vända oss till den här gången för att ev. få lite nya infallsvinklar. Ska nog försöka tjata oss till en direkttid hos Inger i Gammelstad.

Så, tyvärr verkar detta ha blivit lite av en följetong. Nytt veterinärbesök att planera in, och antagligen vila ett bra tag. Hoppas verkligen inte att detta blir ett problem som återkommer även i framtiden, men med tanke på att det hänt flera gånger nu blir man ju lite nervös.

Rotax har fått plåstret borttaget idag (det har hängt kvar så fint i en hel vecka) och såret under ser ritkigt fint ut. Det har tagit ihop bra men inte läkt fullständigt förstås. Rotax fortsätter att slåss med sin tratt (en kamp mot väggar och dörrkarmar bl.a.) och tacklar ibland Giela (som också är inne nu) i farten. =( Livet utan kulor verkar vara helt OK, tuggben i soffan är ju inte så tokigt t.ex.?

I övrigt har den här veckan känts lite tung. Det har varit många diskussioner med draghundsfolk kring hundhållning och jag känner allt mer hur less jag är på delar av den där världen. Folk blir lite avtrubbade med tiden och umgås med andra som också är avtrubbade, och åsikterna blir därefter. Helt normala tycker de, uppåt väggarna tycker jag. Vi tänker helt enkelt väldigt olik i många fall. För att inte känna mig helt ufo luftar jag tankarna med lite vanliga aktiva hundägare och det är konstigt, men ingen av dem skulle kunna tänka sig att utsätta sina hundar för det som är vissa draghundars vardagsliv, t.ex att bo fastkedjad vid en koja den tid man inte motioneras eller tränas, under ett helt liv. Enligt många en helt OK lösning även 2012 i Sverige. *suck* Måste väl ducka lite också, man ska tydligen inte "tycka" om sånt här utan bara sköta sig själv och inte bry sig så mycket om vad andra gör. *dubbelsuck*

Igår fortsatte arbetet i garaget och rivningen av väggar är nu i stort sett helt klart. Det blir en riktigt bra lösning! Jag bytte en trasig spånskiva (trasig för att nån tuggat på den) i en av kojorna och hittade till min stora glädje (?) en rejäl pinkfläck inne i träullen, långt ifrån öppningarna. Dvs. inte bara nån som råkat kissa in genom hålet av misstag (vilket hanar kan göra i vissa lägen) utan nån som medvetet kissat rakt i sin liggplats...fräscht... Gissar att Kaela kan vara skyldig men vet inte säkert. Den kojan står nu på vädring och är off limits... =/

Idag har vi dragtränat med Yvonne. Rotax och Giela fick vara hemma så det blev ett jämnt 10-spann. Kaela fick låna Silvas sele vilket fungerade rätt bra, medan Silva fick låna Gielas. Kaela kunde däremot inte ha Gielas sele. Och jag tror att alla tre egentligen har selar med samma storlek från början... Storlekarna på Björkis selar är ett kapitel för sig - speciellt när de använts nån säsong!

Silva och Kaela

Allt är inte alltid rakt och snyggt. Det verkar vara löp på G och duktige Marco var lite disträ vissa gånger idag innan han blev varm i kläderna. Hundar är ju just hundar, och inga maskiner! Vi körde 8 km ungefär och stora megabacken var nästan lika tung idag som vanligt, vi hade ju 3 barn som barlast dessutom. På vägen tillbaka stannade vi en snabbis för pinkpaus och Nalle hamnade rakt över denna leriga pöl, som han lade sig raklång i för att svalka sig lite... =) Han hann precis resa sig innan jag tog bilden.  

Jyckarna var i alla fall glada och höstvädret var riktigt skönt, även om solen gärna hade kunnat få värma lite mindre för hundarnas skull. När vi kom hem fick alla sina klor klippta, och så här glad blev Kaela.

Sen fick Giela en promenad, som igår, och det känns skönt att äntligen vågra promenera som en normal person! Förkylningen har nästan lämnat mig nu, att springa är det inte tal om, men att promenera verkar fungera utan att förkylningen anfaller mig igen. Underbart! Avslutar med ett sött klipp på sötaste Rotax. Han börjar vara lite rastlös här inne men jag vågar inte promenera honom eftersom han har ett plåster över såret där bollarna satt, och det får gärna sitta kvar och skydda så länge som möjligt, så vi försöker hålla honom lite stilla och behålla plåstret på för säkerhets skull. Vi har klickertränat lite idag men det var med HÖG energinivå! Så här söt var han tidigare idag när jag rörde mig i närheten av godisskåpet då jag hämtade en klotång...