Idag är det dags för Rossis operation för att plocka bort juvertumörerna. Alltid lite nervöst och det är första gången hon sövs vad jag vet.

Dessutom träffade vi en bekant i receptionen på djursjukhuset, hon var mycket inblandad Gakkons rehab men hade inte hört att Gakkon gått bort, så det blev en tårfylld förklaring när vi skrev in oss. Hoppas det var alla tårar för idag. Rossi tar allt med ro än så länge.

Det verkar som om Rossi legat i soffan idag medan jag jobbat. Det i sig är ju helt ok, det roliga är sättet hon avslöjar sig på...

Nu middag och sen 6-spann under stjärnorna.Rossis provsvar har kommit och förutom ett aningen högt levervärde var allt ok och det blir operation på tisdag.

Igår var det dags för veterinärbesök. Giela var på pensionärskontroll och fick väl godkänt. Tyvärr verkar det dock som att hon har börjat få artros i höfterna, vilket förklarar att hon börjat läsa sig så försiktigt. När hon är igång däremot märks inget. Hon ska få fortsätta med Glucoflex samt börja äta lite smärtstillande för bakdelens skull.

Rossi åkte in för att jag hittat några små juvertumörer samt att jag tycker att hon blivit så rund kring kroppen utan att egentligen bli tjockare. Det blev röntgen av lungorna och blodprov. Lungorna röntgas eftersom det är dit ev spridning oftast sker först, så om det är cancer och den gått så långt är det inte lätt att operera.

Svaren på röntgen och prover väntar vi ännu. Hoppas verkligen att det är goda nyheter. Rossi var för övrigt mycket duktig hos veterinären och väldigt lugn nästan hela tiden. Veterinärerna var imponerade och ville inte riktigt tro oss när vi sa att hon är en superfjant. Hon är knasig men väldigt go ändå.

Ska vi iväg?

Idag sken solen igen men det var kring -15 grader, alltså kallare än igår, men egentligen helt perfekt! Silva och de andra var förstås ivriga när de förstod att vi skulle iväg. Eftersom jag glömt att säga åt klockan att väcka mig (ställde bara in tiden) så blev det en oplanerad sovmorgon och vi kom inte ut så tidigt som vi tänkt riktigt. Husse och skotern stod över också, så det blev bara jag och 5 hundar. Giela och Rossi fick promenad med mamma och pappa istället.

Snön är täckt av tjock rimfrost som får snötäcket att glittra som diamanter även på väldigt långt avstånd, när väl solen når ner till marken. Jättefint!

Vi testade lite nya spår ute på myrarna och tog oss faktiskt till ett område med SOL! Spåren var däremot lite ojämna då det är ett område dit skotrar kör för att leka i snön, inte för att köra rakt på led.

Sen var äääntligen vårt favoritspår uppkört! Det blir en slinga på kring 2 mil som vi gärna kör och har som "vardagsrunda" eftersom den är omväxlande och rolig. Tidigare i vinter har Mintu varit på väg in dit 2-3 gånger i djupsnön men jag har alltid hindrat honom. Nu var det härligt att äntligen få säga "vänster". Tror vi var lika glada alla sex.

Spåret går över ett halhygge och sen genom en ljus tallskog. Det delade sig ute på hygget i två olika spår, ett som gick där spåret var förra året, och ett som gick där spåret varit tidigare år. Hundarna valde det äldsta spåret, men det visade sig till vår stora förvåning att det gick en annan väg än det brukade, och Mintu spanade med jämna mellanrum åt vänster där han vet att spåret "ska" gå. Sötnosen! Sen gick spåren äntligen ihop igen, men även inne i tallskogen hade skotern tagit nya slingor och Mintu var på väg ut i djupsnön en gång då han tyckte att spåret svängde fel. Han hade förstås rätt. Just där har spåret gått på samma sätt i alla år vi kört här, men med ny skoterförare blev det tydligen ny dragning!

Nalle

Jag och halvmånen, som är full om en vecka!

När vi körde ner mot älven fick vi syn på en Alaskan Malamute som bor i ett hus vi brukar passera. Hundarna blev tittiga och mycket nyfikna men fortsatte framåt utan stopp även om de sackade en del. De börjar vara alldeles för nyfikna mina små vänner...! Men, varje lyckad passering (som denna blev) är ju ett steg i rätt riktning. Översociala och orädda hundar har både fördelar och nackdelar!

När vi nästan var hemma igen fick vi syn på en rosa jacka som svischade förbi. Det visade sig vara en skidåkare med två hundar som passerade på spåret hemåt just innan vi svängde upp på det igen. Jättekul tyckte hundarna som fick bråttom och slet som dårar eftersom jag bromsade bort deras fart hela tiden.

När vi kört efter dem i 5-6 minuter kanske kom vi ut på en stor äng och skidåkaren stannade inne vid kanten. För att säkra avståndet bad jag hundarna ta en slinga längre till höger men hjärnorna var både intresserade av de söta hundarna, samt inkörda på att följa spåret framåt. Jag fick gå fram och leda om hundarna ungefär tusen gånger innan de förstod att vi faktiskt skulle svänga höger mitt i allt.

Nåja, sen passerade de fint och vi var ett glatt gäng som kom hem. Nu är alla klor klippta och hundarna ligger på golvet och slappar. Soffan är nydammsugen så den är hundfri zon, i alla fall en liten stund...Imorgon är det dags för veterinärbesök för Rossi och eventuellt Giela, om det finns nog med tid. Hoppas, hoppas, HOPPAS att de inte hittar något farligt, samt kan göra något åt allt de hittar.   

Idag var ingen vanlig dag - utan min egen födelsedag! 32 år sägs det...? Eftersom dagen skulle bjuda på fint väder så struntade vi i att sitta inne och äta kakor och tårta, utan drog ut i skogen istället. Hundarna blev förstås glada och ivriga när de märkte vad som var på gång.

-Ta mig först!

Molnen kom och gick, men det var bara nån enstaka minusgrad, nästan väl varmt för hundarna faktiskt. Rossi fick följa med idag eftersom turen var rätt kort (bara till grillplatsen), vi slapp mesta packningen, samt att vi körde rätt sakta. Jag är inte van att min födelsedag är solig och VARM såhär mitt i januari. Det brukar snarare vara riktigt kyligt!

Varför kissa på spåret när man kan kissa bredvid?

Vi körde till vår "vanliga" grillplats eftersom den är lättåtkomlig även med bil, via en liten promenad. Mamma och pappa tog bilen så långt det gick och kom sen gående med Giela. Lars tog skotern, och jag körde hundarna hemifrån. Sen blev det lunch över elden, där det smakar som allra bäst!

Hundarna fick tugga älgskinn - mums!

De yngre förmågorna fick sitta fast medan tant Giela knatade runt lös i sitt blå täcke. För det mesta satt hon dock hos oss och tiggde mat, eller försökte stjäla mer älgskinn från nån kompis, eller myste med husse.

Silva kunde förstås inte tänka sig att bara ligga och vila, utan försökte dra sig fram till grillplatsen och klättrade över sittstocken, så långt hennes lina räckte.

Hur blev det här nu?

Rotax är en väldigt uttrycksfull hund. Jag sparade den här bilden bara för att den är så lätt att misstolka. Om man ville så skulle man ju kunna se tungan som en lugnande signal och hans blick som att han var strykrädd. Tagen ur sitt sammanhang skulle en del människor absolut kunna tolka den så.  I verkligheten tittade han bara upp på pappa för att se om där fanns något gott, och råkade slicka sig kring munnen samtidigt. Det är viktigt att tänka på att bilder kan vara lätta att rycka ur sitt sammanhang!

Jag, pappa, mamma, Lars och hundarna

Dags att åka hemåt

Ibland kommer nån på att de måste bajsa - NYSS! Här stannade Mintu så snabbt att jag inte hade en chans att hinna bromsa snabbt nog, så Silva och Mintu sprang om ledarhundarna nästan... Vi fick en fin tur men jag bestämde att Nalle inte ska få gå mer i kort sele. Hans sätt att jobba verkar inte riktigt fungera med denna sele, det känns som att den trycker lite ställen som stör hans andning. På de andra som jobbar men inte sliter som dårar, så fungerar de däremot riktigt bra.

Efter skogsturen åkte vi till världens gulligaste svärföräldrar och sambons släkt för god middag, tårta och en massa fina presenter, bland annat fina smycken och saker som jag ska använda ute i civilisatioen, inte bland hundarna! =) Imorgon blir det en förmiddagstur i solen, hoppas vi.  Nu ska vi sova, kvällen avslutades fint med middag för hundarna och ett vackert norrsken som dansade över hundgårdarna. Månen går mot att bli full och vi har nog 2 riktigt fina veckor framför oss!

Idag har vädret varit lite knasigt, dimmigt och fuktigt ute men lite kallare än -20 när vi åkte ut. Hela hundgården var tjock och vit av frost. Vi tog de korta selarna och ett 6-spann, och jädrans vilken skillnad det är på spåren nu! För en månad sen kämpade vi oss fram i långsam trav, även på skoterspåren som var uppkörda. Idag var hundarna ruggigt pigga och släden kändes som en liten vante ibland. Spåren var hårda och fina och vi växlade mellan rask trav och galopp hela sträckan på närmare 2 mil. Det i sig är ju inte så underligt kanske, men för oss är det här första tiden denna säsong då vi haft så lätta spår att hundarna kunnat hålla bra tempo i längden.

Slutsatsen blev att det är hög tid att montera dit den nya mattbromsen nu. Skotermattebiten och plastskenorna finns här hemma, det ska "bara" sättas ihop och passas in på släden.

Rossi var lite slö även idag och jag tänker inte köra henne mer den här veckan. Jag vet inte om jag skrivit om det tidigare, men under en lite längre tid har hon långsamt ändrat kroppsform. Hennes revben känns utan problem men hon har ändå tappat sin midja och blivit mer jämntjock över kroppen. I kombination med att hon varit lite "osugen" på slädturerna sista veckorna fick mig att boka en veterinärtid nästa vecka, när Giela ska få sin pensionärskontroll. Vi fick en tid hos vår favoritveterinär och det kändes bra när man kommer med lite "luddiga" symptom. Tidigare när Rossi haft ont så har hon reagerat genom att vara sur mot de andra i gruppen, men något sånt har inte märkts nu. Hon har fint tandkött och fin päls. Ja det enda som inte stämmer är kroppsformen, och draghumöret.

En trist utveckling var att jag hittade 2-3 små knölar i hennes juver nu när vi klippte klorna efter körningen. Jag vågar inte säga om jag kände igenom juvren när vi klippte förra veckan, men det är max 3-4 veckor sen jag kontrollerade dem, antagligen mindre, och då fanns inget där. Nu fanns små knölar i olika juver. =/ Jag försöker att inte låta tankarna skena iväg förrän vi pratat med veterinär och fått en helhetsbild men knölarna fick mig inte på bättre humör direkt. =(

Livet som slädhund är tufft hälsar Kaela!

Inatt sover hundarna inne, och jag hoppas att vi alla snarkar gott om sisådär 20 minuter...MAX! På tisdag är det veterinärdags, för både "Tant" och "Fjant".

Vi gick lite mer än en mil igår kväll inne i Boden och hann avhandla alla möjliga mer eller mindre viktiga ämnen. Hundarna var kanske inte jättetrötta sen men helt klart nöjda i alla fall. Här myser söta lilla Flinga efteråt. Mysigt!

Helgen har varit innehållsrik på många sätt, förutom hundkörningen förstås. En av kvällarna satt jag i soffan och slösurfade medan hundarna sov i vardagsrummet runt om mig, vissa låg i soffan, några låg på golvet, nån låg i hallen osv. I en Facebook-grupp om hundträning hade en tjej lagt upp en video där hon tränade sin boxer. Jag slog igång videon glad i hågen och tänkte aldrig på att jag borde ha sänkt volymen, som en ren säkerhetsåtgärd...

Boxern gjorde det den skulle och sen drog matten fram hans belöning - ett pipdjur som pep och pep och pep! På max en halv sekund hade alla hundar (utom Giela, hon var den enda som inte reagerade) gått från "total koma" till "fullständigt klarvakna" och vips hade jag 6 enormt ivriga och målinriktade huskies som klättrade upp i soffan, över mig, över datorn, in under kuddar och filtar, i vild jakt på PIPDJURET! VARIFRÅN PIPER DET? VAR ÄR PIPDJURET?

Att jag själv började att skratta så jag nästan tappade andan gjorde ju inte heller saken bättre. Älskade små tokar!

Helgens galenskaper slutade inte där. I söndags morse när jag klev upp hade alla hundar sovit inne. När Silva var yngre hade hon en eländig ovana att väcka mig kring 5 för att gå ut i hundgården, men nu sover alla lugnt och stilla. Just denna natt hade dock nån vaknat lite före oss, och märkt att toalettdörren inte var helt stängd. Väl där inne hade denna "någon" rivit ut alla toalettsopor och spridit dem över golvet samt tagit med sig utvalda delar in i hundrummet. Silva var den enda jag ertappade med äckliga saker i munnen, men jag gissar att hon inte var ensam i sin lilla "fest". Så, nu hoppas vi att allting kommer ut den naturliga vägen utan skador eller problem. Där finns ju trots allt en hel del saker som kan vara onyttiga för hund och jag har ingen aning hur många medkumpaner lilla Silva hade. Det finns 3-4 hundar till som skulle kunna tycka att nåt sånt var skoj...

Ikväll ska Giela och jag gå på stadspromenad med Veronica och Flinga. De andra får en vilokväll men imorgon kväll blir det körning igen, denna gång alldeles ensamma, bara hundarna, jag, och så nån slags pannlampa som antagligen skulle behöva nya batterier. =)